På baksidan av Historien om Bodri står det såhär:
Det här är en berättelse om Förintelsen, en högläsningsbok för vuxna att läsa tillsammans med barn. Historien om Hédi och hennes hund är baserad på författarens egna upplevelser. Den är skapad för att nästa generation har rätt att få veta vad som hänt, i övertygelse om att de har kraften att bygga en bättre framtid.
Historien om Bodri är alltså en berättelse om att vara barn under Förintelsen, men det är också en berättelse om ett älskat husdjur. Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. Bandi, Marikas
hund, älskar hon också. De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler. Snart förbjuds flickorna att leka med varandra eftersom Hédi är jude. Så småningom skickas också Hédis familj till koncentrationsläger.
Som ni märker så är detta en bilderbok som handlar om det allra mörkaste och svåraste. Hédi Fried skildrar sin barndom och sina upplevelser med ett tydligt barnperspektiv, så att barn ska förstå detta abstrakta ämne. Som ni kanske vet överlevde Hédi Fried Auschwitz och Bergen-Belsen och kom till Sverige tillsammans med sin syster 1945. Hon har ägnat sitt liv åt att berätta om sina erfarenheter och se till att vi aldrig glömmer. Till exempel har hon gett ut Frågor jag fått om Förintelsen och hon har även sommarpratat i radion. Till Förintelsens minnesdag nu i januari släpptes hennes första barnbok, bilderboken Historien om Bodri som Hédi Fried skapat tillsammans med illustratören Stina Wirsén.
Det är en grym berättelse, en fruktansvärd tid som skildras. Men Fried och Wirsén skildrar det på ett så fint sätt i den här bilderboken. Stina Wirsén är precis rätt illustratör, få kan skildra barns känslor som hon. Här skildrar hon allt från rädsla till längtan på ett oerhört gripande sätt. Hédi Fried har ett otroligt poetiskt språk, inte minst när hon skildrar hur hunden väntar och väntar på sin älskade matte. Det är verkligen en bok att läsa tillsammans, en bok att samtala kring och en bok som ger upphov till många tankar. Precis som det står i baksidestexten är det viktigt att alla får veta vad som hänt och det är viktigt att prata om det som hänt, så det aldrig sker något så otäckt igen. Jag blev väldigt gripen av boken och hoppas att det är en bok som köps in till alla förskolor och skolor så den når så många barn som möjligt. Boken funkar för alla åldrar, från ungefär tre år och uppåt, långt upp i åldrarna.
Historien om Bodri är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.
Hur ska det gå för Toribio? är en ny bilderbok av 2013 års ALMA-pristagare Isol. Hon är bilderbokskonstnär, serietecknare, grafiker, författare, sångerska och kompositör, född 1972 och bor i Argentina. Hon har tidigare bland annat gett ut Petit, monstret, En anka är bra att ha, Nocturne – recept på drömmar och Minstingen.
Borsta tänderna är en småbarnsbok jag sett lite här och var på bokbloggar och instagram. Tack vare ett recensionsexemplar från Lind & Co fick jag också chansen att läsa boken. Det är alltså helt enkelt en bok för de yngsta barnen som handlar om att borsta tänderna. Faktum är ju att alla borstar tänderna – hundar, apor, bävrar, elefanter, lejon, råttor och så barn förstås. De små hararna borstar både här och där, men inte precis där munnen är. Leo Lejon kämpar på med tandtråden trots de små mellanrummen mellan tänderna. Hundvalparna får ställa sig på rad när pappa hund ska borsta på dem. Finn Flodhäst har ett enormt gap där det samlas mycket skräp. Tur det finns olika slags tandborstar så alla kan hitta den som passar, även en extra stor för Finn Flodhäst. Det finns också olika smak på tandkräm – Ture Tvättbjörn testar jordgubbstandkräm. Apungarna är knasiga. De borstar tänderna hängandes upp och ner – och håller i tandborsten med foten! Men det går det med. Och det är lite av poängen i boken, det finns olika sätt att borsta tänderna, man får borsta på det sätt som passar, huvudsaken man gör det. För borsta tänderna är viktigt. På sista uppslaget knyts hela boken ihop. Där ser vi en pojke som borstar tänderna innan han kryper till sängs. Runtomkring honom i sängen trängs alla djuren vi mött på de tidigare uppslagen, och nu ser vi att det är hans gosedjur.
Klä på Herr H är en rolig, interaktiv bilderbok. I början av boken får vi möta Herr H. Han berättar att han inte kan hitta sina glasögon och så frågar han om läsaren sett dem. På nästa uppslag sträcks en hand fram mot Herr H med hans glasögon, som att det är läsaren som ger honom dem. Sen provar läsaren hans glasögon och boken blir då alldeles suddig. Herr H undrar också var hans hatt är och även den provar läsaren. Accessoar efter accessoar frågar den förvirrade lilla farbrorn efter tills han äntligen är klar för att gå ut – tror han i alla fall. Det visar sig på sista uppslaget att han glömt byxorna och således går han ut i kalsonger, vilket brukar utlösa en skrattfest i de barngrupper jag läst Klä på Herr H för. Som ni ser redan på omslaget innehåller boken otroligt vackra illustrationer. Men det allra bästa är nog den interaktion som läsaren inbjuds till från första uppslaget och genom hela boken. Herr H är en lite surmulen gubbe och bokens formgivning gör att man verkligen kommer honom nära och kommer in i hans hem med dess lite gammeldags inredning. Texten är fåordig men samspelar perfekt med illustrationerna. Det direkta tilltalet, lekfullheten och den fyndiga humorn fångar verkligen de små läsarna. Klä-på-böcker är inget nytt för målgruppen, men Emma Virke tar fenomenet till nya nivåer i och med att läsaren får interagera, liksom att det är en gubbe man får busa med, vilket känns lite ”förbjudet”. Den här boken fungerar för en bred målgrupp. Redan från två år och ända upp på lågstadiet. På bibblan där jag jobbar finns det barn som går i klass 2 och klass 3 som lånar den för att de tycker att den är så himla rolig.
Barnens atlas för att upptäcka världen är en fin, färgglad och faktaspäckad kartbok som ger en bra introduktion till vår värld, de olika världsdelarna och många länder. Varje världsdel presenteras i ett avsnitt, ibland bara på ett uppslag, ibland på flera uppslag. Förutom en karta finns också spännande eller intressanta fakta om varje världsdel. Det görs nedslag på några platser och då berättas det mer ingående om dessa, som Niagarafallen, Grand Kanyon, Frihetsstatyn, CN Tower, Hollywood, Panamakanalen, Amazonas regnskog, Machu Picchu och andra kända platser. Ibland berättas också mer ingående om en del kända byggnader, folkslag, kulturer, sporter, festligheter eller annat som är speciellt kännetecknande för någon plats. I kartorna visas också utmärkande saker för många av länderna. Längst fram presenteras själva boken, vad en atlas är, hur den är uppbyggd och vilket syftet med boken är. Det finns också fakta om klimat, ekosystem, och olika symboler som används på kartorna. Allt för att det ska bli enklare för barnen att ta till sig atlasen. Längst bak i boken finns ett utförligt register. Dessutom finns i slutet av boken en frågesport med åtta frågor där man antingen kan försöka komma ihåg svaren från när man läste boken eller bläddra tillbaka och använda boken som uppslagsverk. Det finns också en sida med olika bilder som har funnits på kartorna tidigare i boken. Tanken är att man när man kommit till slutet av boken kan bläddra tillbaka och försöka hitta alla bilder. På så sätt får man bläddra igenom boken på nytt och då hittar man kanske nya detaljer att upptäcka och lära sig mer om.
Ali är sju år och går i första klass. Fröken har gett klassen i uppgift att berätta om en hjälte. Ali tycker att hans pappa är en riktig hjälte och därför vill han berätta om pappa. Men vad gör egentligen pappa hela dagarna? Ali får hänga med på pappas jobb för att få veta mer om vad pappa gör hela dagarna. Pappa är en mästare på att berätta historier och han brukar berätta om människorna på hans jobb. Därför känns det nästan som att Ali redan känner dem, trots att han aldrig varit på pappas jobb tidigare. När han kommer till pappas arbetsplats, avdelningen Blåklockan, får han träffa pappas arbetskompisar och sedan börjar dagens jobb. Arbetsuppgifterna handlar om att hjälpa de gamla människorna upp på morgonen, se att de får i sig frukost, ge dem mediciner, raka dem, prata med dem, gå en promenad med någon av dem, baka med dem, spela dragspel för dem och så vidare. På kvällen när Ali ligger i sin säng funderar han på vad en hjälte är. Många tänker på en superhjälte med stora muskler. Hjältar som kan flyga, klättra på hus, se genom väggar och som kämpar mot skurkar. Men Ali tycker att en hjälte är någon som hjälper andra människor, som tar hand om andra, bryr sig om och vill få andra att må bra. Ali tycker att pappas jobb är viktigt. Han vet också att pappa tycker om sitt jobb och Ali är stolt över pappa och allt han gör. Pappa är en riktig hjälte.
Det är en bra beskrivning som sammanfattar hela bokens tema i bara några rader. Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han handlar alltså om en pojke som heter Lilla Han. Pojken ska hälsa på hos sin morfar, som är världens bästa morfar. Men när han kommer fram är ingenting sig likt i morfars hus. Morfar ligger svag i sin säng. Trädgården är vildvuxen. Huset är fyllt av mörka skuggor. Och – det värsta av allt – dörren till garderoben står öppen – garderoben där alla hemska spöken finns. Morfar som var så noga med att alltid hålla den dörren stängd. Vad är det som har hänt?
