Död

DödStina Wirsén har skapat en serie som kallas för Bebisbrokiga. Tanken är nog att de allra yngsta i pekboksform ska få lära känna de karaktärer som senare återkommer i bilderböckerna om liten Skär och de brokiga som Stina och Carin Wirsén har skapat och som handlar om allt från siffror och bokstäver till ruskiga saker. Jag har tidigare skrivit om Oj! och Hej! men det finns fler titlar också, som Rita!, Bygga!, Titta! och Dela!. En av de senaste böckerna i serien är Död! som handlar om när de små brokiga hittar en död fågel. Pekboksäventyret inleds med att de brokiga leker och har roligt, men så hittar de en fågel som är stilla, som är tyst, som är död. Först gråter de, men så bestämmer de sig för att ha en fin liten minnesstund för fågeln. De plockar blommor och sjunger för dem. Och på sista uppslaget ser man att nya fåglar flyger på himlen nu.

Wirsén har ju tidigare skapat Vem är död? som är en briljant bilderbok för att skildra livet, döden och sorgen som uppstår efter att någon man älskar har dött. Den här boken är minst lika fin, men den vänder sig till de allra yngsta och behandlar därmed ämnet på deras nivå. Otroligt hur man kan skildra ett så svårt ämne på ett sätt som gör det lätt att förstå och ger möjligheter till fina samtal tillsammans med barnen när man läser boken. Såhär står det om Död! på Adlibris, en bra presentation tycker jag:

Äntligen en bok i samma anda som den briljanta Vem är död?, men för de riktigt små. En bok att samlas kring, samtala om och växa med! Med en imponerande enkelhet tar Stina Wirsén upp stora ämnen för de minsta på ett suveränt sätt. Berättelser som spritter av rytm och rörelse i både bild och text. Böckerna om de små brokiga tar barns känslor på allvar, utan att bli för gulliga eller moraliserande.

Död! är en bok i hård kartong, med stadiga, hållbara och tjocka sidor, lätta att greppa för de små händerna. Teckningarna är enkla, i karaktäristisk Stina Wirsén-stil, på vit bakgrund men med mycket färg i själva illustrationerna. De innehåller inget överflöd av detaljer, men är ändå så uttrycksfulla. Språket är också knapphändigt, boken består inte av särskilt många ord, ändå skildras det svåra ämnet på ett så briljant sätt att man förstår att varje ord är noga utvalt. Död! är en liten pekbokspärla helt enkelt.

Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Kom hem Laila – vinnare av Snöbollen

Kom hem LailaSnöbollen är ett svenskt bilderbokspris som årligen delas ut till Årets svenska bilderbok. Priset delas nu ut för åttonde gången och är initierat av Krumelur – föreningen för unga ord i norr, i samarbete med Umeå Kultur, Kulturföreningen Pilgatan, Bildmuseet Umeå universitet, Länsbiblioteket i Västerbotten, Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival, Mittuniversitetet samt Svenska Tecknare. Snöbollen är ett nationellt bilderbokspris med syfte att uppvärdera bilderboken som konstnärligt verk samt att uppmuntra upphovspersoner och förlag att tänja på bilderbokens  konstnärliga gränser vad gäller innehåll och form. Prissumman är 50000 kronor. Priset delas varje år ut på Littfest – Umeå Internationella Litteraturfestival. Förra veckan delades årets bilderbokspris ut. Vinnare av Snöbollen 2018 är bilderboken Kom hem Laila av Eva Lindström. Prismotiveringen lyder:

”Vem är Laila? Vart är hon på väg? Och vilka är de som väntar så ivrigt och vill henne så väl? Eva Lindströms bilderbok kom hem Laila öppnar oceaner av längtan i samspelet mellan enstaka, löftesrika textrader och bilder som förenar lätthet och tyngd. Berättelsen kombinerar en lugn men bestämd rörelse med en spänning som gestaltas av resans detaljer och farligheter. Ett bilderboksberättande som förmår reducera text och bild tills det uppstår en plats där tanken kan röra sig fritt.”

Kom hem Laila är en bilderbok där Eva Lindström skapat både text och bild, vilket tydligt syns i det sömlösa samspelet mellan texten och bilden. Boken inleds med att vi ser flickan som vi så småningom får veta heter Laila. Hon får en massa saker under bokens gång: en luftmadrass, en sjö, en stig, en hallonyoghurt, en egen hållplats, ett hus, en dörr. Allt detta berättas i du-form. Och vi förstår att det är hennes anhöriga som ger henne sakerna. På sista uppslaget står det: ”Du får din älsklingsrätt. Om du bara kommer hem till oss.”. Som ni förstår handlar det om längtan. En familj som längtar efter sin Laila. Men vem är hon? Vart har hon varit? Och vart är hon på väg? Det får vi inte riktigt veta. Och däri ligger kanske också berättelsens storhet. Här får fantasin fritt utrymme. Läsaren får själv föreställa sig vem Laila är och vart hennes resa bär henne. Varje läsare kan skapa sin egen tolkning av berättelsen och boken.

Texten är väldigt sparsmakad i den här bilderboken. Faktum är att boken bara rymmer ett femtiotal ord. Baksidestexten är också kort. ”Var är du Laila? Vi längtar efter dig”, är det enda som står på baksidan. Ingen text om vad boken handlar om eller vem den vänder sig till. Inga citat eller liknande som ibland annars återfinns i baksidestexterna. Även här ser man att läsaren uppmuntras att själv läsa boken för att skapa sin egen tolkning av vad den handlar om. Om texten är sparsmakad så talar bilderna desto mer. Bokens dominerande färger är gul, orange, blå och grön och det är företrädesvis landskapsbilder vi ser. Flickan Laila är förhållandevis liten, men landskapet är stort, närmast gigantiskt i förhållande till flickan.

Jag har aldrig varit en av de som tokhyllat Eva Lindström, för hon är ju verkligen populär. Hon vann första Snöbollspriset 2011 och har varit nominerad alternativt vunnit många andra priser genom åren. Och hon har fått väldigt bra kritik för många av hennes böcker. Jag har väl inte direkt läst allt hon gjort, men jag har inte riktigt tilltalats av hennes stil. Kom hem Laila imponerar vid en första anblick inte heller på mig sådär jättemycket. Det är en bok som man säkert skulle kunna ha många boksamtal med. Det hade varit roligt att diskutera vem Laila är, vilka det är som väntar på henne, vart hon varit, vart hon är på väg, varför hon är ensam och varför hon får just de saker hon får. Jag tror att varje barn man läser boken för skulle ha sina egna svar på de frågorna och det skulle kunna ge upphov till intressanta diskussioner i en barngrupp. Så på ett sätt förstår jag storheten i boken. Men som vuxenläsare, om jag bara läser boken för mig själv, så blir jag mest förvirrad. Så många frågor och inga svar. Men man behöver inte alltid ha sitt vuxenperspektiv när man läser barnböcker, ibland kan det vara en begränsning, som nu. Kanske borde jag bara släppa mitt vuxna jag och låta min fantasi och inlevelseförmåga få fritt utrymme när jag läser denna bok.

Kom hem Laila är utgiven av Alfabeta och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Tidigare vinnare av Snöbollen är:

2011: Apan och jag av Eva Lindström
2012: Molly & Sus av Klara Persson
2013: Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund
2014: Dom som är kvar av Karin Saler och Siri Ahmed Backström
2015: Småkrypsboll av Tove Pierrou och Joanna Hellgren
2016: Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam
2017: Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Nisse & Nora får bråttom

Nisse & Nora får bråttomNumera finns det en hel rad böcker om Nisse & Nora. Jag har tidigare skrivit om Nisse och Nora städar, Nisse och Nora plåstrar om, Nisse & Nora säger förlåt, Nisse & Nora tejpar, Nisse & Nora har kalas och Nisse & Nora rymmer. Nu finns ytterligare en bok i serien, nämligen Nisse & Nora får bråttom. Det är alltså bok nummer sju i serien och ni som har läst andra böcker om Nisse och Nora tidigare känner väl igen er.

Nisse & Nora får bråttom utspelar sig under vintern. Här i Norrland där jag bor fick vi mer än två decimeter snö i helgen och vi hade redan massor av snö, så det är verkligen ett vinterlandskap som på julkort. Därför känns det väldigt lämpligt att läsa den här boken just nu. Hos Nisse och Nora är det också vinter. Hela världen är vit och kall. Nisse och Nora har bråttom att få på sig alla kläder och plumsa ut i den härliga snön. Mormor försöker få dem att kissa först, men det har de inte tid med. Nisse och Nora åker pulka och bygger snögubbar. Men så blir Nora kissnödig. Sen blir Nisse kissnödig. Nu är det bråttom in och få av sig alla kläder innan det händer en olycka…

Nisse och Nora är omkring 2 år och bor på samma gata. De är helt vanliga barn – envisa, viljestarka, påhittiga, knasiga, charmiga och underbara. Böckerna om dem rymmer både stor dramatik och vardagsnära igenkänning. Alla böcker i serien är i klassiskt pekboksformat med greppvänliga sidor i hård kartong, lätt att bläddra i även för de minsta. Böckerna vänder också till just de allra yngsta barnen, mellan 0-3 år, även fast jag tror att även lite äldre barn uppskattar dem just för igenkänningens skull. Jag gillar dem, dels för att de handlar om sådant som barnen känner igen från sin egen vardag, dels för att språket känns så väl anpassat till målgruppen – enkelt, men träffsäkert och finurligt, och dels för att de charmiga illustrationerna ger en så härlig feelgoodstämning till berättelserna. Den här sjunde boken i serien är inget undantag, den får en given plats i min tvåårings bokhylla.

Nisse & Nora får bråttom är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Sanna Borell

Kedjan     Klappa snällt

Sanna Borell är en bilderboksskapare jag gillar. Tidigare har jag skrivit om Jakten, Djungelön och En sån dag. Förra året kom hon ut med två nya bilderböcker: Klappa snällt och Kedjan.

Klappa snällt handlar om tre barn. De är stora och gungar högt och vilt. De tycker om samma sorts godis och delar lika på allt. De vet att man ska klappa katterna snällt. De är snälla mot alla. Alla får vara med. Alla utom Börje. I själva verket är de ganska elaka mot Börje. De gömmer sig så de slipper vara med honom. De skyndar sig att äta upp godiset för att han inte ska få smaka. De leker med varandra trots att han är där. De leker pirater och låter Börje vara deras fånge. Man kan säga att boken handlar om mobbing och hur elaka de tre barnen är mot Börje. Men boken ger också ytterligare ett perspektiv, nämligen de tre barnens. De vill ha det på sitt sätt – de har redan delat upp godiset mellan sig på tre, de har sina egna lekar och hemligheter och tycker att Börje stör när han vill vara med. Börje är alltid vägen. Han är dum och fattar ingenting enligt de tre barnen.

De tre vännernas perspektiv visar så tydligt att ingenting är bara svart eller vitt. Vänskap är betydligt svårare än så. Boken ger upphov till många tankar och funderingar. Vem har rätt och vem har fel? Får alla vara med? Hur ska man göra när man leker en lek och någon annan vill vara med, men man bara tycker att denna person förstör leken? Ja, här finns det mycket att prata kring. Bra att läsa högt i en barngrupp när man jobbar med vänskap. Men man bör vara medveten om att boken inte tydligt tar ställning mot mobbing och för att alla alltid ska få vara med. Här ställs detta lite på ända och man får som sagt väga lite för och emot och fundera på vad man egentligen tycker, innerst inne. Hur gjorde man själv som barn? Hur vill man att ens barn ska göra nu? Ja, som ni ser så väcker det här minst lika mycket tankar även hos oss vuxna.

Nog om innehållet. Om man ska beskriva text och bild i denna bilderbok tror jag att sparsmakad är ett ord som täcker både och. Illustrationerna är tecknade med vit bakgrund och det är ganska få detaljer. På uppslaget där de tre vännerna gungar syns bara de tre vännerna på varsin gunga. Inga träd, ingen gungställning, överhuvudtaget ingen miljö alls runtomkring. Det betyder dock inte att illustrationerna inte är uttrycksfulla. Tvärtom. Mycket av berättelsen sker just i bilderna. Här ser man karaktärernas ansiktsuttryck, barnens gemenskap respektive utanförskap och annat som inte konkret sägs med ord i texten. Bilderna är därför värdefulla som komplement till handlingen för att berätta historien. Texten är ganska kortfattad, lite poetisk. Det känns som att varje ord är valt med omsorg och få onödiga ord kan hittas. Den är skriven med enbart versaler av någon anledning. Det gör att boken också skulle fungera att läsa själv för barn i förskoleklass eller lågstadiet som har börjat läsa stora bokstäver. Men jag tror att innehållet gör sig bäst att diskutera efter läsningen, så bäst gör den sig nog ändå som högläsningsbok.

Klappa snällt är utgiven av Opal förlag och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kedjan är en helt annan typ av bilderbok, mer en råttan-på-repet-historia där läsaren på varje uppslag får ledtrådar om vad som komma skall och som får en att nyfiket vilja bläddra vidare för att se vad som händer på nästa uppslag. Även här finns dock ett djupare inslag, då bokens stora tema är hur vi alla, trots vår brokighet, hänger ihop med varandra. På första uppslaget möter vi Svea. Hon gillar att läsa böcker om dinosaurer och att göra roliga frisyrer. Men vem går hon till när hon vill klä ut sig? Jo, det får vi veta på nästa uppslag, för där möter vi nämligen Sveas granne. Han gillar att sjunga och att klappa på mjuka saker. Men vem har de mjukaste kinderna? Jo, det får vi veta på nästa uppslag. Och så fortsätter det sådär genom boken – ända tills vi kommer tillbaka till Svea igen. På så sätt sluts cirkeln och man får en förståelse för hur personer kan ingå i ens nätverk även om de inte ingår i den närmaste familjen. En bok som öppnar för diskussioner kring relationer och gör det möjligt att diskutera med barnen vilka relationer de själva har i sina liv. Här visas tydligt att det inte är enbart blodsband som knyter ihop oss. Boken har ett inkluderande perspektiv, både när det gäller familjebildningar och karaktärernas utseenden. Man möter verkligen alla möjliga typer av personer, precis som i verkligheten, och det är inget konstigt med det. Ingen är mer värd än någon annan, utan alla är lika viktiga och har sitt att bidra med. Även här är såväl text som illustrationer sparsmakade. Men här bidrar illustrationerna ännu mer till en berikning av texten. Det är ju här vi till exempel ser att karaktärerna har olika utseenden, hudfärger osv, eftersom det inte problematiseras i texten, det är bara helt naturligt, och det är så suveränt gjort! Jag tycker jättemycket om den här boken och kommer att rekommendera den till såväl familjer som förskolor som besöker biblioteket. Kedjan vann Castor-priset 2017 och jag förstår varför.

Kedjan är utgiven av Alfabeta och finns på Adlibris och på Bokus.

Noveller och berättelser

Ingrid Jönsson är författare och skrivpedagog. Hon har skrivit flertalet böcker, bland annat två novellsamlingar för barn och det är dessa jag tänkte fokusera på nu.

LäsnovorLäsnovor är Ingrid Jönssons debutbok. Den kom ut 2011 och vänder sig till barn mellan cirka 9-12 år. Den innehåller tio kortnoveller eller berättelser om livet. Berättelserna gör nerslag i tio vanliga barns vardag och innehåller därför allt mellan himmel och jord, glädje, sorg, relationer, skola, vänskap, föräldrar, kärlek och mycket annat som finns i huvudet på barn i mellanåldern. Boken kan användas på många olika sätt. Det funkar absolut att läsa alla berättelser rakt upp och ner. Det funkar lika bra att läsa en berättelse då och då. Eller använda den som högläsningsbok i skolan. Eller som diskussionsunderlag. Det finns lärarhandledning till Läsnovor att ladda ner på Beta förlags hemsida. Trots att berättelserna är så korta – hela boken är på 56 sidor – så rymmer de mycket, inte minst mellan raderna. Därför finns det stort utrymme för diskussioner eller bara att tänka och fundera själv. Eftersom det är tio sinsemellan olika berättelser så finns också möjlighet till igenkänning för många läsare, liksom en stor möjlighet för alla läsare att kunna hitta just sin favorit. Noveller är bra även för de som är lässvaga eftersom de kan avsluta en berättelse under ett lästillfälle, vilket kan öka motivationen och självkänslan.

Vilse i rymden och andra berättelserVilse i rymden och andra berättelser kom 2017 och innehåller också tio berättelser. Den här boken vänder sig till barn mellan 6-9 år. Här är berättelserna längre – boken är dubbelt så tjock som Läsnovor. Men texten är luftigare och mer lättläst. Boken handlar också om lite yngre barn än Läsnovor. Här får vi till exempel möta Adrian som älskar att lära sig om rymden, men som har en pappa som vill att han ska spela fotboll. Nellie som så gärna önskar sig ett kalas när hon fyller år att hon bjuder hela klassen utan att berätta för mamma och pappa. Beyan som blir sviken av killen hon är ihop med. Vera vars älskade hamster Happy dör. Alicia som blir kompis med killen med de snygga öronen tack vare hundtricket. Och så Molly som har en mamma som inte har råd att köpa lika fina saker som kompisarnas föräldrar, men som gör något alldeles extra för sin dotter istället. Även Vilse i rymden och andra berättelser innehåller noveller om alla möjliga ämnen och med sinsemellan helt olika karaktärer. Precis som Läsnovor kan man använda berättelserna i denna bok i undervisningen om man vill, men de funkar också minst lika bra att läsa på egen hand eller som högläsning. På biblioteket där jag jobbar lånas denna bok flitigt av barnen när jag skyltar med den.

Alla dessa noveller och berättelser är som sagt rätt så olika med tanke på karaktärer, genrer osv. Men de har ändå något gemensamt och det är språket och berättarstilen. Ingrid Jönsson är bra på att skildra barns vardag med allt vad det innebär i såväl glädje som sorg. Hon skildrar även allvarliga och tunga ämnen på ett bra och berörande sätt. Dessutom tar inte det jobbiga över, utan hela tiden finns en värme och ett hopp närvarande som gör att läsaren kan lägga ifrån sig boken med en positiv känsla i kroppen.

Läsnovor och Vilse i rymden och andra berättelser finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Hurra, jag kan vissla!

Hurra jag kan vissla!En varm sommardag när Peter vandrar runt på stadens gator ser han en äldre pojke vissla på sin hund. Det vill Peter också kunna. Tänk om han kunde vissla på sin hund Bobby! Han övar och han övar, men det visar sig att det är svårare än man kan tro att lära sig vissla.

Det här är en enkel bilderbok om en pojke som starkt vill något och tränar och tränar för att nå sitt mål. Han lyckas till slut och därmed slutar berättelsen lyckligt. Själva handlingen är enkel. Men boken har något som inte många bilderböcker har, och detta skildras främst i illustrationerna. Huvudpersonen är mörkhyad och bor i stadsmiljö, vilket gör att boken kan skapa igenkänning även hos de som annars sällan blir representerade i barnböcker. Boken utgavs första gången 1969, vilket gör att illustrationerna speglar 60-talet, men de fungerar minst lika bra nu. Bilderna är collageinspirerade och färgsprakande.

Hurra, jag kan vissla är en amerikansk klassiker, nu utgiven på nytt av En bok för alla. Den är skriven och illustrerad av Ezra Jack Keats (1916-1983) som var en pionjär i amerikansk barnlitteratur. Han ville att alla barn skulle känna igen sig i litteraturen och han baserade sina multikulturella karaktärers liv på sin barndom. Han ville inte att något barn skulle känna sig utanför och skrev ”Om vi kunde se varandra exakt som vi är skulle världen vara annorlunda”.

Hurra jag kan vissla finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Lejoparden

På den vidsträckta savannen bor ett kattdjur med gröna ögon och skär nos, randig här och fläckig där. Djuret har ingen aning om vad det är för sort och bryr sig inte om det heller – förrän de andra djuren börjar fråga… Den lilla Lejoparden blir utfrusen, drabbas av identitetskris, råkar ut för kändisskap och falska vänner. Ska han någonsin hitta en kompis? En som är snäll. På riktigt.

Björn Bergenholtz har med Lejoparden skapat en 64 sidor tjock bilderbok om vänskap, lojalitet och vikten att få vara den man är. I följebrevet från förlaget står det att det tog 2½ år att skapa boken. På heltid! Hans ambition var att skapa en stor berättelse som tar ungarna på allvar utan att bli pekpinneaktig. Bergenholtz kände att samhällsklimatet blev allt mer polariserat och det har varit debatter om allt från HBTQ-frågor till flyktingar. Han ville skriva en berättelse som är som en klapp på axeln till alla som undrar vilka de är. ”Är det något ungarna behöver därute nu, så är det faktiskt en lejopard. Något snällt, en kompis. Delvis fläckig.” säger Björn Bergenholtz.

Jag tycker att han har lyckats väl med sin ambition. Lejoparden är en vacker berättelse om det lilla djuret som så gärna vill vara med och leka. När Lejoparden möter elefanterna säger de: ”Ingen snabel, ingen lek” och ”Bara djur med snablar får vara med oss”. När han möter girafferna säger de: ”Du har så kort hals. Varför skulle vi vara med dig? Nej, du får vara med någon annan”. Så fortsätter det. Ingen vill vara med Lejoparden. Och det gjorde Lejoparden så ledsen. Den kände sig som om den inte fanns. Inget kändes roligt eller spännande. Så får Lejoparden veta att ugglan kan allt, så Lejoparden beger sig iväg för att leta efter ugglan. På vägen dit möter Lejoparden ett gäng med apor som säger att Lejoparden är ful. ”Varför sa de så? Man blir ledsen, ledsen ända in i själen, när någon säger att man är ful. Även om de som säger så bara är dumma apor”. Men så träffar Lejoparden äntligen ugglan och det är ugglan som fastslår att Lejoparden är just en lejopard. Ett sällsynt och ovanligt djur. Och det gör hela skillnaden. Nu blir Lejoparden plötsligt känd och räknas på ett sätt som hen aldrig tidigare gjort. Nu vill alla vara med Lejoparden och de som träffat Lejoparden skryter om det. Frågan är om det verkligen är bättre. Till slut kan i alla fall Lejoparden och nyvunna vännen ormen konstatera att vara snäll är det enda som är viktigt. På riktigt.

Lejoparden är en väldigt fin och mycket tänkvärd berättelse om något som berör oss alla, nämligen identitet, rädslan för det okända och att duga som man är. Det är ett gediget verk med magnifika illustrationer och ett poetiskt språk där varje ord är vägt på guldvåg. Det liggande formatet gör det möjligt för teckningarna över savannen och djungeln att verkligen breda ut sig. Här är en guldgruva för den som vill jobba med frågor kring identitet, vänskap och vikten att få vara den man är, till exempel med de äldre barnen på förskolan eller i förskoleklass och årskurs ett. Det enda jag har att invända emot boken är att den är ganska lång. 64 sidors bilderbok ger en hel del text, så det gäller att vara medveten om det och ta sig tid för att läsa den. Det är inget man hastläser i en barngrupp eller inför läggning. Dessutom kan den ge upphov till många tankar och funderingar som det är bra om man kan ägna tid åt efter läsningen. Men jag hoppas att många pedagoger och föräldrar tar sig tid för denna bok, för den är verkligen väl värd tiden.

Lejoparden är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Om kroppen, känslor och sex

Världens viktigaste bok : om kroppen, känslor och sex     Viktigast av allt : om kroppen, känslor och sex

Världens viktigaste bok är en bok för mellanåldern (9-12 år) om kroppen, känslor och sex. I mellanstadiet bubblar kroppen av nya känslor och man funderar mycket kring vem man är och vem man kommer att bli. Man kanske har frågor kring mens, onani, relationer, kärlek, sex eller kroppen. Men det kan vara svårt att ställa dem. Vuxna vill oftast stötta och svara på frågor, men det kan vara svårt att ta första steget. Världens viktigaste bok besvarar många av alla de frågor man kan tänkas ha i den här åldern. Den tar också upp många andra viktiga ämnen, som normer, hur man är sjysst mot andra och hur man vågar vara sig själv. Boken kan läsas under täcket hemma på rummet, men också tillsammans med kompisarna eller varför inte i skolan. Boken är skriven av Nathalie Simonsson och utgiven av Ordfront i samarbete med RFSU som är Sveriges största aktör inom sexualupplysning.

Viktigast av allt är uppföljaren som vänder sig till de lite äldre barnen, från 12 år och uppåt. Även här handlar det om kroppen, känslor och sex. Men också hur det är att bli vuxen, gränser, jämlikhet och respekt. Hur fungerar könsorganet? Vad är egentligen bra sex? Hur används en menskopp? Vad ska man göra om man inte mår bra? Boken fokuserar också på att man ska må bra, förstå sina egna känslor, att man själv bestämmer över sin egen kropp, att det är viktigt att vara sig själv och att det allra viktigaste är att må bra. Boken skapar trygghet och stärker den ungas självkänsla. Även denna bok är skriven av Nathalie Simonson och utgiven av Ordfront och RFSU.

Det här är två oerhört viktiga böcker. Tänk om de kunde delas ut till alla barn i skolan vid en viss ålder. Här får man svar på de flesta frågor som man som ung grubblar över, men sällan vågar fråga om. Böckerna är skapade av en av Sveriges främsta sexualupplysare. Hon har träffat tusentals tonåringar i samtal om just de här frågorna och allt detta har hon tagit med sig för att kunna skapa böcker som man verkligen kan hålla i handen när man står inför puberteten och vuxenlivet. Böckerna har snygg och modern formgivning, de är lättlästa och pedagogiska med tydliga indelningar i olika kapitel. De är inkluderande och illustrationerna av Yokaj Studio är lite mangainspirerande och skildrar en mångfald av olika sorters kroppar, utseenden, familjer, relationer, hudfärger, etniciteter och så vidare. Jag gillar att det inte bara är kroppsliga frågor som diskuteras, utan lika mycket frågor kring känslor och relationer och dessutom med ett genomtänkt genusperspektiv. Jag gillar också att böckerna är så rättframma och verkligen förmedlar att ingen fråga är dum. Det här är två böcker som måste finnas i alla hem, skolor, fritids och bibliotek där målgruppen befinner sig.

Böckerna finns att köpa på Adlibris (här och här) eller på Bokus (här och här).

Annalisa och födelsedagspresenten

Annalisa och födelsedagspresentenAnnalisa och födelsedagspresenten handlar om Annalisa. Snart fyller hon år. Nedräkningen har börjat sedan länge och nu är det bara tre dagar kvar. Varje morgon går Annalisa till förskolan med sina föräldrar Kay och Kim. Varje morgon går de samma väg, förbi parken och busstationen. Och förbi affären med tjejen som sitter utanför och tigger. En dag försvinner Annalisas favoritgosedjur, men tjejen utanför affären hittar henne. Annalisa och Kim tackar tjejen med en påse äpplen. På kvällen börjar Annalisa fundera. Varför sitter tjejen utanför affären? Är det hennes jobb? Är det hårt att sitta där på marken? Tycker hon ens om äpplen? Nästa gång de går förbi börjar de prata med tjejen som heter Sonia. Hon berättar att hon är i Sverige för att försöka tjäna pengar för att laga sitt hus. I hemlandet har hon en dotter som heter Lidia som fyller år på samma dag som Annalisa! Och lika många år! Men Lidia får inget kalas som Annalisa. Hon får inga paket och ingen tårta. Lidia får inte ens krama sin mamma på sin födelsedag. Det känns orättvist. Så orättvist att det sticker i hela kroppen på Annalisa. Så bestämmer hon sig. Hon ska dela sin tårta och sina paket med Lidia. Annalisa och föräldrarna gör ett stort paket att skicka till Lidia och Sonia får jobba i Kays växthus.

Det här är en bok som på ett naturligt sätt väver in aktuella samhällsfrågor och bjuder in barnen till diskussion och samtal kring sådant de ofta grubblar över. Boken skulle fungera ypperligt i förskola eller förskoleklass för att lyfta viktiga frågor. Det är den första boken i serien Stora frågor för små medborgare och två böcker till har redan utkommit i serien, en som handlar om skräp/miljö och en som handlar om sanning/lögn/källkritik och att sprida rykten.

Annalisa och födelsedagspresenten är skriven av Angeli Sjöström Hederberg och illustrerad av Caroline Sellstone. Den är utgiven av Idus förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Rita lätt

Bildresultat för rita lättI serien Rita lätt finns det numera fyra böcker: Rita lätt, Rita lätt djur, Rita lätt ansikten och Rita lätt fantasifigurer. De tre sistnämnda är inriktade på respektive tema, men i den senaste boken som bara heter Rita lätt finns det tips på hur man ritar allt möjligt: katter, hundar, dinosaurer, människor, hus, kläder, sport, bilar och andra fordon. Steg-för-steg-instruktionerna är väldigt lätta att följa och när man lärt sig grunderna är det enkelt att brodera ut teckningarna med detaljer som gör teckningen till sin egen. Övningarna i boken är noggrant testade och godkända av barn står det på baksidan och jag tror faktiskt också att det är enkelt för barn att följa instruktionerna. Instruktionerna har ingen text utan det är bara bilder, vilket gör att boken passar även för yngre barn som inte ännu kan läsa. Det räcker att titta på bilderna och följa dem för att man ska kunna lära sig rita de teckningar som finns i boken. Rita lätt vänder sig till målgruppen 6-9 år, men fungerar förstås för såväl yngre som äldre, inte minst som inspiration.

Boken är skapad av Esbjörn Jorsäter och utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.