Det osynliga barnet och Granen

Det osynliga barnet och GranenFörra året gav Förlaget ut en specialutgåva av Tove Janssons klassiska noveller Det osynliga barnet och Granen. Detta gjorde de i samarbete med Oxfam, Moomin Characters, WSOY och Sort of Books. För varje såld bok skänks 40 kronor till Oxfams arbete för flickor och kvinnor som lever i fattigdom runt om i världen. Förlaget skriver att Tove Janssons berättelser idag är mer aktuella än någonsin. Fortfarande är majoriteten av de som lever i fattigdom kvinnor. Fortfarande nekas kvinnor ofta grundläggande rättigheter som utbildning och rättvis lön. Att vara rädd, ensam och osynliggjord är inte bara det osynliga barnets historia, utan också verkligheten för miljoner kvinnor och flickor världen över. Genom att köpa boken och stödja organisationer som Oxfam får man chansen att ge nya möjligheter och en starkare röst till dem som är mest utsatta.

Det osynliga barnet handlar om lilla Ninni som har behandlats illa och därför blivit osynlig. Men hon kommer till muminfamiljen och med Muminmammans kärlek och bekräftelse blir Ninni mer och mer synlig ju mer tiden går och snart kan man se hela henne. En väldigt symbolisk och fin berättelse som ger upphov till en och annan tanke.

I Granen kan vi läsa om när julen kommer till Mumindalen. Mumintrollets familj brukar ju vanligen sova från oktober fram tills på våren, men just detta år väcker Hemulen dem. När de får höra att Julen är på väg blir familjen rädda och förskräckta. De tror att det är något läskigt. Alla runtomkring förbereder sig, fixar med gran, klappar, mat och andra förberedelser. Stress, stress, stress. Ingen har tid att förklara traditionerna för Muminfamiljen som därför får tolka dem på sitt eget sätt. Och det blir på ett bra sätt till slut. Också detta är en fin berättelser som ger eftertanke. Måste man verkligen stressa inför julen? Vad är egentligen viktigast?

Det här är alltså en specialutgåva, en liten tunn bok som dels innehåller de två novellerna och dels också en beskrivning av persongalleriet och karaktärerna i Mumindalen som ger en bra introduktion till den som inte har läst om Mumin tidigare. Bokens omslag är härligt retroinspirerat och inuti finns det illustrationer som jag tror är Tove Janssons originalillustrationer. Det här skulle vara en perfekt julklapp, dels för att nya läsare ska få upp ögonen för Tove Janssons muminvärld och dels för att stötta en organisation som gör gott. Det är enormt svårt att säga vilken målgrupp dessa noveller passar för. Granen skulle nog fungera redan i förskoleåldern, även om den inte är i bilderboksformat, och Det osynliga barnet passar nog från lågstadiet. Men jag tror att de ursprungligen gavs ut för vuxna (rätta mig om jag har fel). Oavsett vilket så vet jag att Tove Jansson är en författare som kan skriva för både barn och vuxna, och hennes Muminvärld tilltalar både stora och små.

Det osynliga barnet och Granen finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Handbok för superhjältar 2-4

Handbok för superhjältar. Röda masken   Handbok för superhjältar. Ensam   Handbok för superhjältar. Vargen kommer

Tidigare i vår skrev jag om första boken i Handbok för superhjältar som jag då hade läst och tyckt mycket om. Nu har precis bok nummer fyra i serien kommit och då bestämde jag mig för att läsa resten av böckerna, jag har ju bara läst första boken än så länge.

När den andra boken i serien, Röda masken, inleds har Lisa precis vaknat efter den natt då hon var superhjälte för första gången, vilket vi kan läsa om i första boken. När hon kommer till skolan den dagen märks det direkt att något hänt. Alla står och pratar i munnen på varandra. En superhjälte har flugit över staden under natten och nu skryter barnen om att de sett honom när han flög förbi. Men den enda som verkligen vet vad som är sant är förstås Lisa. Men även fast hon är en hemlig superhjälte så blir hon fortfarande mobbad. Och inte finns det några superkrafter mot mobbing heller. Men det värsta är egentligen inte mobbarna, utan alla de som tysta står och tittar på medan hon och andra blir mobbade. En dag ska klassen på flyguppvisning och när piloten får problem med flygplanet och är nära att största är det tur att Lisa har med sig sin superhjältedräkt. Dessutom är det en cirkus i stan, en cirkus med många spännande djur som gör konster. På kvällen efter cirkusshowen stannar mobbarna kvar för att de bestämt sig för att låsa upp och släppa ut djuren för att orsaka kaos i stan. Men de gör en gorilla uppretad. Så uppretad att han ger sig av efter killarna. Återigen griper Lisa in och räddar killarna. Men hon avkräver dem också ett löfte om att aldrig mer mobba någon levande människa, och dessutom ska de säga förlåt till alla de någonsin har retat.

När den tredje boken, Ensam, börjar har det gått två månader. Som superhjälte har Lisa varit synnerligen aktiv under tiden och hon har löst många brott och burat in skurkar på löpande band. Alla älskar superhjälten Röda masken. Men trots alla fina ord hon hör om Röda masken hela tiden har Lisa svårt att känna någon riktig glädje. Det är ju inte henne, Lisa, som alla älskar. När hon har bytt om blir hon lika ensam som tidigare. Hon längtar efter vänner. I den här boken är det någon som är efter henne. Eller rättare sagt någon som har tröttnat på ”den röda clownen”. Denna någon heter Wolfgang, men kallas för Chefen. Han är väldigt trött på att superhjälten fångar alla brottslingar som arbetar åt honom. Faktiskt så trött att han kidnappar stadens borgmästare och säger till Röda masken att han vill ha en dyrbar myntsamling i utbyte mot borgmästaren. Nu känner sig Lisa ensammare än någonsin. Detta klarar hon inte själv. Men vem skulle kunna hjälpa Röda masken?

Den tredje boken slutar med en rejäl cliffhanger och jag förstår varför det var ett sådant sug efter den fjärde boken. Den kom bara för någon vecka sedan och heter Vargen kommer. Den tar vid precis morgonen efter att den förra boken slutade och nu är spänningen olidlig. Hur ska Röda masken kunna rädda borgmästaren och vinna över kidnapparen Wolfgang och hans gäng? Hon har fått Max till hjälp. Men han är ingen superhjälte. Eller? Nu har de fem dagar på sig att komma på hur de ska krossa vargarna och rädda borgmästaren. Men det visar sig finnas fler som gärna vill bli superhjältar. Och det visar sig att med hjälp av lite list går det faktiskt att bekämpa de flesta bovar. Dessutom visar det sig att ensam inte är stark, utan det är med vänskap och gemensamma krafter man jobbar allra bäst. För Lisa är faktiskt inte alls så ensam som hon trott.

Nya äventyr med Lisa och Handbok för superhjältar kommer nog om inte alltför länge. Själv kommer jag att bokprata vidare om dessa fyra böcker, för jag gillar dem väldigt mycket. Sättet de är skrivna på lockar verkligen barnen till läsning med sina serietidningsliknande illustrationer och med texten insprängd i rutor i illustrationerna. De innehåller inte heller så jättemycket text, utan mycket av händelserna sker i bilderna, vilket också lockar de lässvaga. Jag gillar även hur de har jobbat med färgerna och har olika färger för de olika delarna i serien, precis som PAX-serien. Och överhuvudtaget, en cool tjej i huvudrollen och böcker fyllda med action, spänning, äventyr och dramatik – vad kan gå fel liksom? Dessutom finns många andra teman här, såsom mobbing, vänskap och att samarbeta, vilket ger många öppningar för att jobba med böckerna i skolan.

Handbok för superhjältar är en serie böcker skrivna och illustrerade av Elias och Agnes Våhlund och utgivna av Rabén & Sjögren. De finns att köpa bland annat på Adlibris (här, här, här och här) samt på Bokus (här, här, här och här).

Kronan

KronanNyligen har jag läst ut Kronan som är en barnbok, klassificerad för åldern 6-9 år, men som funkar lika bra, kanske till och med bättre för målgruppen 9-12 år tycker jag. Det är svårt att bestämma vilken genre boken tillhör. Kanske magisk realism blandad med klassisk pusseldeckare. Boken handlar om Mimmi och Harry, två barn som har väldigt olika familjeförhållanden men som ändå är bästa vänner. De har sommarlov och bygger en flotte. Men när Mimmis styvpappa kommer hem med en bil där de hittar en antik krona blir sommarlovet något helt annat än de tänkt sig. Kronan lever sitt eget liv och många märkliga saker händer.

Boken utspelar sig i Västerbotten och jag som bott där i 13 år gillar ju det förstås riktigt mycket. Författaren Annalena Hedman bor till och med i Umeå så som jag gjort. Illustrationerna är skapade av Sofia Falkenhem som också är serietecknare, vilket märks på de fartfyllda, fängslande bilderna. Det händer saker hela tiden och berättelsen förs fram i ett raskt tempo som gör att boken passar perfekt för bokslukarna eller som högläsningsbok. Det finns många teman och element som historia, humor, vänskap, sociala frågeställningar, magi, skrönor och mycket annat. Det gör också att boken passar en bred målgrupp. Jag tror att det kommer att vara många som lockas av Kronan och jag har precis köpt in den till mina skolbibliotek.

Kronan är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lilla Kanin

Lilla Kanin badar  Kan du trösta Lilla kanin?

Jag har läst två pekböcker om Lilla Kanin för minsta dottern.

I Lilla Kanin badar är det dags för Kanin att bada i baljan. Som läsare får man vara med och hjälpa till. Man uppmanas att ropa på Lilla Kanin, hälla schampo på honom, hålla för hans ögon, torka honom och blåsa honom torr.

I Kan du trösta Lilla Kanin har han ramlat och läsaren måste trösta honom, blåsa där han gjort sig illa, torka hans tårar och sätta på ett plåster.

Det här är enkla pekböcker med lite text och tydliga bilder. Böckerna är i klassiskt pekboksformat med hårda kartongsidor med rundade hörn. Det som gör att de sticker ut är förstås interaktiviteten som läsarna uppmanas till. Det gör läsningen roligare och man kan också variera läsningen lite tack vare den. Det ska också finnas en tredje bok i samma serie som heter God natt min lilla Kanin.

Både Lilla Kanin badar och Kan du trösta Lilla Kanin finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här). De är utgivna av Alfabeta.

Snöstorm och kanelhjärtan

Snöstorm och kanelhjärtan : Fyra juliga berättelserJag har just läst Snöstorm och kanelhjärtan som innehåller fyra juliga berättelser. Det som är riktigt roligt med boken är att den är skriven av fyra olika författare och handlar om olika karaktärer – men den utspelar sig på samma plats och alla karaktärer sammanstrålar dagen före julafton på ett visst café i ett gammalt stationshus någonstans i Dalarna. De fyra författarna, Karina Berg Johansson, Pernilla Gesén, Camilla Lagerqvist och Jesper Tillberg, har alla stor vana av skrivande och av att skriva för ungdomar. De har sina olika sätt att skriva på och det skiljer sig åt lite hur de väljer att gestalta sina respektive karaktärer, men det känns bara bra, jag tycker om att det märks att det är flera författare. Samtidigt vävs allt ihop på ett bra sätt. Jag tycker kanske inte att boken ger så mycket julkänsla som jag hade hoppats på, mer vinterkänsla men det är ju inte heller fel. Två av berättelserna har ett lite övernaturligt tema som funkar bra den här tiden på året. Jag gillar också att alla berättelserna tar upp olika, lite mer allvarliga ämnen förutom den feelgoodkänsla de ger. Det skapar en djupare läsupplevelse. Överhuvudtaget tycker jag väldigt bra om den här boken. Framförallt gillar jag själva idén och genomförandet, men handlingen är också bra.

Snöstorm och kanelhjärtan vänder sig till 12-15 år, men jag tycker att såväl ungdomar som vuxna kan ha lika stor behållning av den. Det vore intressant att ha den som högläsningsbok i en högstadieklass inför jul. Men jag har också rekommenderat den till vuxna som gillar feelgood. Den är utgiven av B Wahlströms och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Moderna sagor

Askungen  Rödluvan

Olika förlag har börjat med en ny serie som de kallar för Moderna sagor. Där tar sig Alexander Jansson, Sofia Jensfeldt och Silvy Strand sig an några av våra mest kända och älskade sagor. Först ut är Askungen och Rödluvan. Jag tror också att fler sagor är att vänta inom kort.

Som ni nog vet så drömmer Askungen sig bort och längtar efter äventyr och glädje. I denna variant av sagan bor hon hos sin faster och sina kusiner och de är hemska att bo med. En dag bjuder dock Prinsessan in hela riket till bal, men Askungen måste förstås stanna hemma och göra sina sysslor. Men till balen kommer en främling som dansar och förtrollar Prinsessan med sin skönhet. Främlingen är iklädd en hemmasydd regnbågsfärgad klänning som är alldeles förtjusande. Men Främlingen försvinner från balen och Prinsessan skickar dagen därpå ur sin specialstyrka för att leta efter henne.

Rödluvan bor med sin pappa och en dag ska han bege sig hem till morfar Offe som är sjuk. Rödluvan älskar skogen. Men i skogen lurar också Vargen. Vargen som inte längre kan jaga eftersom hon skurit sig i tassen. Hon ser Rödluvan och morfar som ett lätt byte och slukar dem båda i ett nafs. Som tur är så blir de räddade av Skogsvaktaren och hon är listig nog att se att Vargen slukat några som hon egentligen inte borde ha ätit.

Det som utmärker dessa moderna sagor är förstås att de har fått flera nya, fräscha, spännande element. Som att prinsen i Askungen är utbytt mot en prinsessa, att Rödluvan är en pojke och att Vargen egentligen inte är så ond utan det finns orsaker till hennes handlingar. Men det är inte bara så enkelt som att författarna har bytt kön på karaktärerna, nej, det finns betydligt mer i sagorna än man först tänker på. Nya karaktärsegenskaper, detaljer i bilderna som fördjupar utan att problematisera och båda sagorna har också fått nya, intressanta slut med en spännande twist. Dessutom har sagorna fått nya, fantastiska illustrationer som speglar den mångfald vårt samhälle består av. Helt enkelt klassiska sagor, men moderniserade för att passa vår samtid.

Det vore kul att jobba med dessa böcker tillsammans med de klassiska sagorna i ett sagotema i exempelvis förskoleklass eller klass ett. Även för de äldre barnen på förskolan fungerar böckerna. Tänk så skönt att de gamla sagorna idag finns i flera varianter så alla kan hitta sin favorit och som man själv kan känna igen sig i.

Både Askungen och Rödluvan finns att köpa hos Adlibris (här och här) och Bokus (här och här).

Jultröjan

Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä   Bildresultat för jultröjan cecilia heikkilä

Den hemlösa katten Fransson har det inte lätt om vintern; hela dagarna måste han vandra genom staden för att inte tassarna ska frysa fast. Utifrån tittar han in på julklappshandlande djur som pausar på stadens kafé eller träffas vid skridskobanan på torget. Men just den här dagen ställs allt på ända, en kall dag i juletid tappar nämligen katten Franssons tröja en maska och börjar repa upp sig. Ve och fasa – utan tröja blir vintern lång och svår, inte minst för en katt som bor i ett hus av kartong. Fransson måste följa efter garnet som slingrar och ringlar sig runt staden, genom gränder, uppför väggar och över tak och torn. Jakten slutar på en oväntad plats, med en härlig överraskning och för första gången får Fransson den julen en riktig julklapp.

Cecilia Heikkiläs saga Jultröjan utkom först som pixibok och blev väldigt populär och älskad. Därför har den nu kommit i stort format, som bilderbok. Det är en mysig och gripande berättelse om ensamhet, vänskap och gemenskap. De stämningsfulla illustrationerna med sina milda färger är vintriga och skänker julstämning. Bilderna berättar berättelsen ur sitt perspektiv och illustrationerna ger verkligen uttryck för de känslor man får när man läser boken. Att som läsare få följa den röda tråden längs sidorna och genom staden ger ytterligare en dimension till berättelsen och skapar såväl delaktighet som interaktivitet. Tankarna går självklart till den populära bilderboken Historien om någon av Åke Löfgren och Egon Möller-Nielsen.

Jultröjan är en rolig och härlig saga att läsa tillsammans i juletid, perfekt för förskolebarnen. Extra spännande är det också att vi redan har mött några av karaktärerna i författarens debutbok, Grävlings resa. Det är en finstämd bilderbok som handlar om att det för länge sedan fanns en ensam Grävling. På den tiden var han en modig sjökapten som seglade på världens alla hav. Men numera är han alldeles för gammal för äventyr. Han ville bara leva ett stillsamt liv i sin stuga och följa sina väl inrutade rutiner. Han ville inte veta av något trassel eller oförutsägbara händelser. Så en dag var det just något oidentifierbart trassel som flöt i land på stranden till hans ö. Trasslet visar sig vara ett djur som ställer till med mycket stök hemma hos Grävling. Han jagar iväg det lilla djuret ut ur trädgården och i samma ögonblick drar en väldig storm in, en storm som tar med sig Grävlings stolthet, båten Lilly. Nu måste Grävling rädda Lilly. Det blir ett äventyr han aldrig kommer att glömma och på sin färd får han sällskap av flera vänner, exempelvis trasseldjuret. Även här är bilderna stämningsfulla och vackra, med milda färger men samtidigt med ett enormt uttryck.

Jultröjan är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Grävlings resa är också utgiven av Bonnier Carlsen och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Max och Maja firar jul

Max och Maja firar julBöckerna om Max och Maja verkar vara populära hos de yngsta barnen. De handlar om de två djurkompisarna Max och Maja och deras vänskap står i fokus i berättelsen. Teman som tagits upp i tidigare böcker är bland annat att vara ovänner och bli sams, att leka tre och att råka göra illa någon utan att det är meningen. I denna nya bok i serien, Max och Maja firar jul, är det dags att fira jul. Max och Maja dekorerar granen med pepparkakor och sockerstjärnor. Men vad är det egentligen som händer med dekorationerna? De försvinner från granen, en efter en. Och vad har hänt med Max som nu bara ligger på soffan? Har han blivit sjuk? Här handlar det om gemenskap, men också om att göra fel och att våga stå för det. Som tur är så ordnar det mesta sig och vännerna får en mysig jul till slut. Det är bara en eller ett par meningar per uppslag, annars dominerar de färgglada illustrationerna. Max och Maja firar jul är helt enkelt en lättsam, mysig julbok för de allra yngsta.

Max och Maja firar jul är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Under mattan

Under mattanUnder mattan är Sara Lövestams bilderboksdebut. Dock är hon ju ingen nybörjare när det gäller att skriva eller som författare, hon har ju gett ut en rad vuxenböcker och även skrivit för mellanåldern. Därför hade jag höga förväntningar på hennes bilderboksdebut. Och det bästa av allt är att hon infriade dem. Under mattan är en rolig bilderbok med ett intressant tema som det skulle vara riktigt roligt att ha boksamtal kring.

Det började med ett ganska litet monster. En morgon satt det bara där på diskbänken när pappa skulle rosta bröd. Men pappa blev inte förvånad, han tog bara tag i monstret och gick ut i vardagsrummet där han slängde monstret under mattan. Efter det börjar allt möjligt skräp att samlas under mattan. Till slut är högen under mattan stinkande, morrande och stor som en flodhäst. De tvingas gå omvägar runt mattan. Men ändå låtsas mamma och pappa som ingenting. Vad skulle egentligen hända om någon lyfte på mattan?

Det går ganska snabbt upp för en under läsningen att monstret under mattan förstås handlar om helt andra saker. Sådant man inte talar om, som man stoppar undan, gömmer, skäms för och inte låtsas om. Exakt vad det handlar om är dock upp till läsaren. Man kan tolka in de flesta familjehemligheter i monstret under mattan. Jag tror säkert många barn känner igen sig och då kan boken vara en bra ingång för att börja prata om det. Jag skulle kunna tänka mig att boken fungerar lika bra på förskolan och lågstadiet som i socialtjänstens barngrupper för barn som har skilda föräldrar, eller föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Men det bästa med boken är att den har olika lager. Om man inte alls har sådana problem hemma så behöver man inte tolka in någonting alls. Då fungerar det precis lika bra att läsa boken som en humoristisk bok om monster. Och det är ju just det som gör boken så bra, att det finns utrymme för flera olika tolkare och att varje läsare har chans till sin egen tolkning.

Under mattan är illustrerad av skickliga Per Gustavsson. Han jobbar mycket med perspektiven, vilket gör att huvudpersonens oro och vuxenvärldens förmåga att låtsas som ingenting verkligen skildras tydligt i bilderna. Sådana känslor kan vara svåra att skildra annars, men han gör det väldigt. I slutet av boken, när föräldrarna tagit itu med monstren/problemen och det inte längre finns någon stinkande hög under mattan så syns det också tydligt i bilderna som blir ljusare, lugnare och gladare. Ett plus också för att boken skildrar karaktärer ur ett icke-stereotypiskt sätt med avseende på exempelvis hudfärg och etnicitet, men utan att det problematiseras.

Så kul att två proffsiga personer valt att samarbeta kring det intressanta uttrycket ”sopa under mattan” och så kul att resultatet blev såhär bra. Jag hoppas vi får se mer av samarbetet mellan Sara Lövestam och Per Gustavsson. Under mattan är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mio, min Mio

Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året.? Var det någon som hörde, att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de:
Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson, som sedan i förrgår kväll klockan 18 varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta, bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning.

Mio, min MioDet är inledningen till Mio min Mio som handlar om Bosse som bor med sina fosterföräldrar, tant Edla och farbror Sixten, som hämtade honom på ett barnhem då han bara var ett år gammal. Trots att de hämtat honom på barnhemmet verkar de inte så förtjusta över att ha honom som sitt barn och han tillbringar därför mycket tid hos sin bästa kompis Benka. Han drömmer om att ha en så snäll pappa som Benkas pappa, men han vet inte ens vem hans pappa är. Bosses mamma dog vid förlossningen och tant Edla tror att hans pappa var en slusk. Men Bosse visste att hans pappa inte var någon slusk och han grät ofta efter pappan.

En kväll när Bosse sitter ensam på en parkbänk i Tegnérlunden, den plats där barnen brukar leka, men som kan kännas så ensam när alla andra familjer sitter inne och äter middag, hittar han en flaska och i flaskan finns en ande. Bosse släpper ut den och som tack tar anden med honom med på en lång resa till Landet i Fjärran. Där möter Bosse sin fader konungen som letat efter sin son i nio långa år. Bosse får veta att han egentligen heter Mio. Och pappan är så lycklig över att de äntligen har återförenats. Mio, min Mio, säger han. Och det här är början på det 182 sidor långa, spännande, vackra, sorgliga och nagelbitande äventyret.

I Landet i fjärran möter Mio Jum Jum, en pojke som inte är helt olik Benka och som snabbt blir Mios nye vän. Han får också en häst, Miramis, som är den vackraste häst Mio någonsin sett. Tillsammans med Jum-Jum upplever Mio spännande äventyr som han aldrig trott att han skulle få vara med om. Som att sova utomhus, så som Benka och hans pappa brukade göra och som Mio alltid var avundsjuk på.

När vi kom till kullen invid pilträdet, som lutade sig över bäcken, stannade vi, och Nonno sa, att vi skulle slå läger där för natten.

Och det gjorde vi. Vi tände en eld, en stor, varm, härlig eld. Och vi satt omkring den och åt av brödet som mättar hunger och drack av vattnet från källan som släcker törst. Och daggen föll, och mörkret kom, men det gjorde inget, för omkring elden var det ljust och varmt. Vi svepte våra mantlar omkring oss och la oss tätt omkring elden, och runt omkring oss sov alla fåren och lammen, och Miramis betade i närheten. Vi låg där och hörde vinden gå i gräset och såg eldar, som tändes långt borta. Många, många eldar som lyste i natten, för det fanns många, många herdar på Gröna ängars ö. Vi hörde att de spelade i mörkret, den där gamla melodin som Nonno sa att herdar hade spelat i tusen och tusen år. Ja, vi låg där och  såg eldarna och hörde den gamla melodin, den kom till oss från någon herde, som vi inte kände men som spelade för oss genom natten. Och det var som om den där melodin ville något särskilt just med mig.

På himlen lyste stjärnorna, de största och klaraste stjärnor som jag sett. Jag låg och tittade på dem. Jag vände mig på rygg och låg där och hade det så bra i min röda mantel och tittade på dem. Och då kom jag att tänka på att vi hade spelat för gräset och blommorna och vindarna och träden, och Nonno hade sagt att de tyckte om det. Men vi hade inte spelat för stjärnorna. Bryr stjärnor sig om, ifall man spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa, att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna.

Men det är inte bara lycka och glädje i Landet i fjärran. Det finns någon som heter riddar Kato och som bor i Landet Utanför. Den grymme riddar Kato som så många är rädda för och som gör Mios pappa så tungt när han tänker på honom. Riddar Kato som har rövat bort så många barn som nu sörjs i Landet i fjärran.

En natt får Mio en stark känsla av att han ska bege sig till Landet Utanför och strida mot riddar Kato. Det är så det ska ske, fastän han är så rädd, så rädd och han egentligen bara vill gråta när han tänker på vad han står inför. Och Jum-Jum bekräftar. I tusentals år har det sagts att att ett gossebarn av kungligt blod är den ende som kan besegra riddar Kato. Ett gossebarn av kungligt blod ridande på en vit häst med gyllenman och med en enda vän i följe. Så säger sägnerna.

Så Mio, Jum-Jum och Miramis ger sig av. De färdas genom ett land fyllt av mörker, kyla och där det mesta är dött efter riddar Katos framfärd. Riddar Kato själv är också fylld av mörker och av ondska. Han har ett hjärta av sten och en klo utav järn. Mio har ingen chans att rå på riddar Kato själv. Han kan inte dödas av vanliga svärd. Men det finns en svärdssmidare som under tusen och åter tusen år har smitt på ett svärd som kan skära genom sten. Ett svärd som så småningom hamnar i riddar Katos händer, medan Mio och Jum-Jum sätts i ett torn med sju lås, sju spejare på vakt utanför dörren och sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och riddar Katos rum. Det känns tröstlöst. Men då har Mio och Jum-Jum inte räknat med alla sina vänner, alla de som finns till deras hjälp, som väverskan som gjorde Mios mantel till en osynlighetsmantel och de förtrollade fåglarna som letade upp svärdet och förde det till Mio i tornet. Och har man ett svärd som kan skära genom sten är en järndörr inget annat än deg. Och då blir det till slut dags för riddar Katos sista strid. Den som det talats om i sägner i tusentals år. Den som alla har väntat på. Den som ska vinnas av ett gossebarn av kungligt blod.

Denna underbara saga om liv och död, mörker och ljus, gott och ont, är ett av Astrid Lindgrens mästerverk. Jag har inte läst den sedan jag var liten, då jag å andra sidan läste den om och om igen. Men nu när jag skulle till Stockholm och befann mig i närheten av Tegnérlunden fick jag en sådan lust att läsa om den och det ångrar jag förstås inte.