På vägen går en mamma och är arg.
Varför är hon det? undrar Alvdis och Hamsa.
Har hennes barn tjatat för mycket om godis?
Eller har något gått sönder?
Kanske mötte hon någon som var dum?
Eller så gick hennes teve sönder precis när det blev mål?

På omslaget till Varför är mamman arg? ser vi just en mamma som ser väldigt arg ut. Kanske också stressad. I varje fall så springer hon. Det finns också två barn på bilden med en pratbubbla där de undrar just – varför är mamman arg? Det är upptakten till boken som visar sig vara en liten deckare för de små. Barnen står i fönstret och tittar ut, och ser där en mamma. Det är Kims mamma. Och mamman är arg. Sedan funderar barnen på varför mamman är arg. De har stor fantasi och funderar ut många olika anledningar. Det blir spännande berättelser utifr

ån deras funderingar och varje fundering får sin egen sida med härliga färgglada illustrationer till. Kanske har hennes klackeskor gått sönder, kanske har hon tappat sin mobil i toaletten, kanske är hon arg på Kim eller kanske har hon inte kunnat sova. Barnen delar också med sig av sina egna liv och funderingar. Hamsa har ingen mamma alls och hen är ibland arg för att hens mamma är död. Arg och ledsen. Alvdis vet hur det känns när någon tog hens klackeskor, men också hur det kändes när hens morfar dog. De vet att man inte får slåss, även om det händer att både barn och vuxna gör det ändå. Och man kan bli arg när man är rädd, men man kan också bli glad fastän man är rädd, när det man var rädd för inte hände.

Som ni ser så går barnens tankar fram och tillbaka i den här boken och fastän det finns en ramberättelse, där de egentligen inte ens rör sig från rummet där de tittat ut genom fönstret, så händer det väldigt mycket i deras tankar och funderingar och i deras fantasi. Det gör att vi som läsare känner att vi tagit del av ett stort äventyr och djupa funderingar. Jag gillar också att känslorna verkligen får ta plats i slutet av boken. Det här är en bok som jag kommer att rekommendera till förskolorna när de ska jobba med känslor, det gestaltas så fint här och läsarna får hjälp att sätta ord på sina egna känslor. Boken är också fin på många andra sätt, det är variation när det gäller hudfärger exempelvis, huvudpersonerna könas inte och överhuvudtaget är det ett fint mångfaldsperspektiv i boken, som det ju alltid är när det gäller böcker från Olika förlag. Varför är mamman arg är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus. Den är uppföljare till Varför gråter pappan som tidigare är utgiven av samma förlag.

Igår skrev jag om Där norrskenet dansar, en bilderbok om sorg och saknad men också vänskap och tröst som jag blev alldeles knockad av tack vare den poetiska texten, det stora innehållet och de alldeles magiska bilderna. Boken är både skriven och illustrerad av Jenny Sjödin och den utkom 2017. Sedan dess har Jenny Sjödin fortsatt sitt bilderboksskapande och bland annat har hon illustrerat Eli har en storebror som är skriven av Karin Jacov.

Eli har alltså en storebror. Visserligen är det många som har storebröder, men det är inte många som har en storebror som Elis. Ibland tänker Eli att storebror är som en gåta, en gåta som inte går att lösa. Eli oroar sig också ofta för brorsan. Men de hör ihop. Brorsan och Eli. Det är bara så. Och inte många har en storebror som Elis. Så det så.

Det här är en bok om syskonkärlek. Men också om olikheter och acceptans. Elis bror har en funktionsvariation. För mig som läsare går tankarna till autism, men det nämns ingenstans i texten och en annan läsare kanske tolkar annorlunda. Boken är skriven ur Elis perspektiv, om hur det kan vara att ha ett syskon som är lite annorlunda. Hur det kan vara att ibland känna sig äldre än sitt syskon, trots att man egentligen är yngre. Men också om alla de bra saker som Elis storebror kan som andras storasyskon inte gör. Och förstås om hur Eli tycker om sin bror precis som han är.

En bra bok att läsa för de äldre barnen i förskolan eller i förskoleklass, eller för sina egna barn förstås. Även om man inte har något syskon med funktionsvariation kan det vara enkelt att tänka sig in i att ha en kusin, kompis eller klasskompis som har en funktionsvariation. Det är en väldigt fin text där det är lätt att relatera utan att allting sägs rakt ut. Bilderna är annorlunda än i Där norrskenet dansar, inte poetiska och magiska på samma sätt, men de är väldigt finstämda och uttrycksfulla, vilket gör att de samspelar bra med texten och förstärker det som sägs i texten på ett bra sätt.

Eli har en storebror är utgiven av Idus förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Att fånga en tandfé är skriven av Sanna Juhlin och illustrerad av Åsa Lundgren. Boken är utgiven på Texicon förlag. Det är en bilderbok riktad till 3-6-åringar. Boken handlar om Majalie, som en dag när hon leker i lekparken med kompisen Nadja, känner att hennes tand sitter löst. Hon blir lite rädd samtidigt som det är lite spännande. Nadjas mamma berättar om tandfén som kommer om natten och byter ut mjölktanden mot en guldpeng ifall barnet som tappat tanden lägger tanden i ett glas bredvid sängen. Det låter ju oerhört spännande. Majalie bestämmer sig för att försöka fånga tandfén! Nadja får sova över hos henne den natten och på kvällen tappar Majalie sin tand. Efter lite vedermödor är det dags att gå till sängs och nu börjar den långa väntan på att tandfén ska dyka upp… Att tappa sin första tand är något oerhört spännande för barn och jag tror det är många barn som vill läsa om detta. Boken har ett enkelt och lättsamt språk. Bilderna är färgglada, charmiga och känns lite magiska, precis som det ska vara när det handlar om tandféer.

Kommer ni ihåg katten Morrison som man kunde läsa om i Morrison och hamsterjakten? Nu är han tillbaka i en ny bok, Morrison räddar en kattunge. Morrison är ju en mycket lat katt som gillar att bli kliad på magen och äta grädde och ost. En dag hittar han en kattunge, Skrutten, som kommit bort från sin mamma. Han måste ta hand om kattungen. Men hur ska det gå? Och vart är Skruttens mamma? Han hittar henne till slut och då blir Morrison alldeles varm och matt. Kattmamman hade ju de finaste ögon som Morrison någonsin sett. Han blev kär!

Morrison är en otroligt charmig katt som inte är alltför olik katten Gustaf. Han är lat och tjock, men väldigt humoristisk och det visar sig också i den här boken att han är en omtänksam katt. En rolig bilderbok som lär locka många läsare. Dock stör jag mig lite på att bilderboken är indelad i flera olika kapitel som vart och ett bara är på någon sida eller uppslag. Det är ju så lite text i bilderböcker ändå, jag känner bara att det gör så att det blir sämre flyt i läsningen när man ofrivilligt stannar upp i slutet av varje kapitel. Annars rekommenderar jag varmt de roliga böckerna om Morrison.

Morrison räddar en kattunge är skriven av Sanna Juhlin, illustrerad av Mimmi Tollerup och utgiven av Ordalaget bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Pascal och hans mamma ska flytta till ett hyreshus. Det är högt och stort och däri bor många människor. De känner ingen. Men Pascal knackar på de olika dörrarna och innanför hittar han alla möjliga grannar. Snälla, arga, musikbakande, gitarrspelande, hundägande, ja alla möjliga människor. Men en del av dem är väldigt ensamma. Trots att det bor så många människor i huset är de ensamma. Hur är det möjligt. Tur att Pascal flyttat dit. Han anordnar en grannfest och nu är alla vänner. Boken avslutas med att mamma säger till Pascal ”Här kommer vi att trivas, du och jag. Ett hus med många dörrar kan vara bra att ha”.

Ett hus med många dörrar är en varm och humoristisk bilderbok med högt tempo och ett myller av detaljer att titta på. Ur ett mångfaldhetsperspektiv gillar jag också denna bok eftersom den visar på alla typer av människor, olika hudfärger, etniciteter, kön, åldrar och så vidare. Fint! Den är illustrerad av Millis Sarri, samma illustratör som illustrerat Elaka fröken fårskalle som jag skrev om i morse. Även denna bok är förstås skriven av Sanna Juhlin.

En dag på förskolan Jordgubben regnar det så mycket att barnen måste vara inomhus. Barnen börjar leka olika jobb. Maximilian vill bli doktor som sin mamma, Dina vill vara kock, Greta och Jonathan vill bli artister, Olle och Mary vill vara konstnärer och Diego vill bli brevbärare. Erik slår in russin i färgglada papper, för han leker att han jobbar på en godisfabrik.

Victor är sur på fröken. Han gillar regn och vill allra helst gå ut och hoppa i vattenpölarna på gården. Dessutom är han uttråkad. Det finns inget att göra eftersom alla andra barn leker jobb. Han tar Eriks färgglada russinpaket och då frågar fröken vilket jobb han vill leka. Men Victor pekar ut på gården, han vill bara ut och hoppa i vattenpölar.

Det här är ett stycke vardag på en förskola. Igenkänningsfaktorn är stor och författaren Sanna Juhlin har verkligen skildrat barnen på pricken, både när det gäller leken och när det gäller Victors känslor. Millis Saaris underbara bilder är pricken över i. Det enda minuset med boken är att jag tycker att den slutade lite för abrupt. Annars tycker jag att En regnig dag är en suverän bilderbok. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år och den är utgiven av Idus bokförlag.

Använder ditt barn också napp? Försöker ni få barnet att sluta med napp? En smart idé kan då vara att läsa om andra barn som slutar använda napp, som Bella och Ebba kastar nappar, en nyutkommen bok skriven av Sanna Juhlin och illustrerad av Robert Brunden  (JH Publishers).

Bella är fyra år och använder napp. En dag när hon vaknar säger hon till sina föräldrar att idag är dagen då hon ska sluta med napp. Hon ska kasta alla sina nappar. Hon samlar ihop de nappar hon har, och det är en hel del det. Sedan tar hon med sig bästa kompisen Ebba för att slänga napparna.

Men vart slänger man egentligen nappar? Flickorna har många idéer, som att gräva ner dem (ingen bra idé när grannens hund kommer) eller att slänga dem i sopnedkastet (funkar inte när man inte når upp). Till slut så lyckas de i alla fall slänga napparna. När kvällen kommer så saknar Bella förstås nappen. Men hon kommer på att det är ganska mysigt med nalle också.

En charmig liten bok som tar nappanvändandet på allvar. Det kan vara jobbigt att sluta med napp och barnet måste finna tröst på annat håll. Att läsa en sådan här bilderbok tillsammans med barnet kan underlätta. Men boken kan förstås läsas som en helt vanlig bilderbok också. Min dotter (1½ år) har aldrig någonsin haft napp och kan kanske inte identifiera sig med huvudpersonen Bella i boken, men vad gör det. Dottern uppskattade boken lika mycket för det. Hon tittade på bilderna och pekade och jag läste. Det är en kortfattad text skriven på barnets nivå och bilderna samspelar på ett fint sätt med texten. En läsvärd bok!

Jag har helt missat böckerna om Emilia som tydligen var väldigt populära för ett antal år sedan. Nu har Emilia på gymnastik getts ut av En bok för alla och därför har jag fått chansen att upptäcka den. Boken handlar om Emilia som har börjat på gymnastik. Hon har gympadräkt och mjuka gymnastikskor som gör att hon kan springa fort, fort. Men det roligaste hon vet är att fantisera medan hon klättrar, balanserar och hänger. Till exempel så leker hon att det finns farliga krokodiler under ringarna och att det ligger ett stort dinosaurieägg på andra sidan kryptunneln. När hon har balanserat på bron över gröna floden är hon framme vid kaststället där hon ska kasta över så många påsar med guld som hon hinner till mamma som står på andra sidan. Sedan är det dags för avslappning och vila. Då tänker Emilia att madrassen är en luftmadrass som flyter ut från stranden och vidare längre och längre ut till sjöss…

Det är roligt att läsa en bok som är skriven så mycket ur ett barns perspektiv och där fantasin får ta så stort utrymme. Det är roligt att läsa om Emilia, dels för beskrivningen av hur en gympalektion går till och dels för den fantasifyllda skildringen. Boken är skriven av Anna Dunér och illustrerad av Kirsten Raagard. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.