Stora boken om bin

Stora boken om binVisste du att bin pratar med varandra genom att dansa?

Visste du att nektar från olika blommor ger helt olika typer av honung?

Vet du varför det bara finns en enda drottning i ett bisamhälle?

Allt detta och mycket mycket mer kan man få reda på i Stora boken om bin.

Stora boken om bin är en generös bok med stora, detaljerade bilder att förlora sig i. Varje uppslag har vackert tecknade illustrationer, men också faktatext om bin, honung, hur bina lever, hur det ser ut i en bikupa, hur ett bisamhälle fungerar och varför de små insekterna är så viktiga för oss människor.

Det är en fin informativ och överhuvudtaget imponerande bok. Den har ingen åldersangivelse utan förlaget menar att den passar för alla åldrar. Man kan förstås vara hur liten som helst för att titta på bilderna och som högläsningsbok passar den ju också från låg ålder. Men som läsa-själv-bok rekommenderas den främst till mer vana läsare, för det är lite, lite svårläst text och en hel del svåra ord.

Boken är skriven och illustrerad av Piotr Socha, utgiven av Alfabeta förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag, En

Jag, EnFör någon vecka sedan läste jag ut Jag, En av David Levithan. Det var en bokcirkelbok, men tyvärr kunde jag inte gå på träffen där boken diskuterades. Synd, för det uppstod verkligen många tankar under läsningen av denna bok.

Jag, En handlar om en person som varje morgon vaknar upp i en ny kropp. Hen har ingen aning om ifall hens kropp är ljus eller mörk, tjock eller smal, kille eller tjej när hen vaknar upp på morgonen. Så har det varit för En så länge hen kan minnas. Den kropp som han föds i kan bo vart som helst inom ett visst begränsat område i USA, se ut hur som helst och leva vilket slags liv som helst, men den som kroppen tillhör är alltid 16 år gammal, precis som att En alltid befann sig i tolvåriga kroppar när En själv var tolv och sexåriga kroppar när En själv var sex. Det här är alltså något som En numera är van vid och som En har accepterat. En är som ett flyktigt spöke som lever olika personers liv och träffar många olika personer, men bara under en enda dag. En lämnar alltså inga bestående intryck, har inga egna vänner, har inget eget överhuvudtaget, utan lever helt enkelt andras liv. En har tillgång till personens minnen och erfarenheter och kan därför leva personens liv precis som vanligt. Det kräver en enorm kapacitet att anpassa sig, och det behärskar förstås En till fulländning. Men en dag, den dag som berättelsen inleds, sker något annorlunda.

En vaknar och befinner sig i Justins kropp. Justin har en flickvän som heter Rhiannon. En gillar inte Justin som person alls, han är dryg och behandlar inte sin flickvän särskilt väl. Men han kommer snabbt att börja gilla Rhiannon och han bestämmer sig för att ge Rhiannon ett oförglömligt minne den enda dag han kan. Dagen efter är ju Justin tillbaka i sin vanliga kropp och är lika dryg mot Rhiannon som vanligt. En däremot befinner sig i Leslie Wongs kropp. En försöker leva hennes liv som vanligt, men kan inte sluta tänka på Rhiannon. En bara måste träffa henne igen. Nu uppstår en slags kärlekssaga som förstås är helt omöjlig. Hur kan man bli kär i någon som hela tiden byter kropp och utseende? Hur kan man ha ett förhållande när man aldrig vet i vilken skepnad den andre parten dyker upp, vart hen bor eller har för sysselsättning? Hur kan man vara tillsammans med någon när man aldrig vet hur framtiden ser ut? Det är dömt att misslyckas och Rhiannon är oerhört skeptisk. Dessutom är hon ju tillsammans med Justin fortfarande. Men En är envis.

Det här var verkligen en läsupplevelse. Till viss del kan man tycka att boken blir lite tjatig och tråkig med alla upprepningar. För varje ny dag måste ju författaren beskriva en ny karaktär vars kropp En vaknar upp i, och då måste ju miljön och den personens relationer och liv beskrivas, vilket blir lite tjatigt i längden. Men det uppvägs av allt det andra. Det jag gillar allra mest är det tänkvärda, det filosofiska. Hur mycket betyder utseende egentligen? Är det personen eller kroppen man blir attraherad av? Boken är också ett starkt inlägg i hen-debatten. En är nämligen könslös. Hen vaknar ju upp i nya kroppar hela tiden och beskriver själv såhär: ”Jag tänkte inte på mig själv som pojke eller flicka – det har jag aldrig gjort. Jag brukade bara se mig som pojke eller flicka under en dag. Det var som en ny uppsättning kläder.” Jag gillar också de ögonblicksbilder man får av alla karaktärers liv, man får en riktigt bra inblick i hur olika liv vi alla kan leva trots att man är lika gammal och bor i samma land. Ni förstår säkert varför det här är en bra bokcirkelbok, det uppstår mycket tankar under läsningen och det finns hur mycket som helst att diskutera.

Jag har aldrig läst något av David Levithan innan, men jag blir naturligtvis nyfiken på vad han som författare mer kan åstadkomma med tanke på att han fått den här helt makalösa bokidén med en figur som byter kroppar och därmed liv varje dag. Han har också skrivit en bok ur Rhiannons perspektiv, En annan, som jag definitivt kommer att läsa. Men han har också skrivit andra böcker med andra karaktärer. Dessutom ska tydligen Jag, En filmatiseras. Den vill jag se, det känns som att det här är en bok som passar mycket bra som film.

Barn- och ungdomsboksutmaningen mars – ALMA-nomineringar 2018

Denna månad har temat i Barn- och ungdomsboksutmaningen varit En bok av författare/illustratör som är nominerad till ALMA 2018. ALMA är Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne för er som inte har koll på det. Såhär står det om priset på deras hemsida:

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne är instiftat av Sveriges regering 2002 och är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor.  Det är ett internationellt pris som delas ut varje år till en eller flera mottagare, oavsett språk eller nationalitet.

Författare, illustratörer, berättare eller läsfrämjande arbete kan belönas. Hela konstnärskap belönas, inte enskilda verk. Endast nu levande personer kan få priset.

Verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.

Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för arbetet är Barnkonventionen och barns rätt till kultur.

Pristagare utses av en jury som tar emot nomineringar från utsedda instanser i hela världen. Juryn har rätt att föreslå egna kandidater. Priset kan inte sökas.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne administreras av Statens kulturråd. Prisets engelska beteckning är Astrid Lindgren Memorial Award och kan förkortas ALMA.

Listan på författare och illustratörer som nomineras är varje år väldigt lång och de nominerade kommer från massor av olika länder världen runt. Att studera nomineringslistan är därför ett mycket bra sätt att få internationella boktips på. Här kan ni läsa nomineringslistan för 2018.

När vi var ensamma i världen   Adjö, herr Muffin   Alla döda smÃ¥ djur

Denna månad har jag läst tre böcker av Ulf Nilsson, där hans illustratörer är nominerade till ALMA 2018: Adjö, herr Muffin som handlar om ett älskat marsvins bort gång och som också är en bok om död, sorg och tröst för barn; Alla döda små djur som handlar om några kompisar som bestämmer sig för att starta en begravningsfirma för att begrava alla döda små djur som de hittar lite varstans, en varm skildring av just begravningar som passar både stora och små; och så När vi var ensamma i världen som handlar om en sexåring som tror att hans pappa inte kommer och hämtar honom på dagis så han bestämmer sig för att traska hem själv, han fick för sig att mamma och pappa var döda så han tog med sig lillebror och lovade ta hand om honom, han byggde ett hus åt dem, försökte fixa något att äta åt dem och till och med en teve, men så roligt är det inte att vara ensam i världen, så det är tur att pappa och mamma kommer hem så småningom. Alla dessa tre böcker är alltså skrivna av Ulf Nilsson, den första är illustrerad av Anna-Clara Tidholm och de två sista av Eva Eriksson. Det som Ulf Nilsson gör så bra är att han skriver om svåra, tunga ämnen på ett barns nivå och att böckerna håller långt upp i åldrarna. Illustratörerna är också väldigt bra på att skapa bilder som förstärker det orden säger. Både Anna-Clara Tidholm och Eva Eriksson är nominerade till ALMA 2018.

Bildresultat för sotis ilon wiklandIlon Wikland är en annan illustratör som är nominerad till ALMA 2018. Hon är förstås mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, men hon har också gjort väldigt mycket annat. Jag fastnade för Sotis där Ilon Wikland både har skrivit och illustrerat och som också är en sann berättelse. Boken handlar om en flicka som förlorar sin älkskade katt och om katten Sotis som därmed får ett nytt hem. Det handlar om liv och död, oändlig sorg, men också lycklig glädje. En enkel bok med lite lättläst text, men med ett väldigt stort innehåll. Den här boken kommer jag att tipsa om på bokprat framöver. Det är en bilderbok, men den håller också långt upp i åldrarna.

KrigetGro Dahle är en norsk författare som jag hållit ögonen på ett tag. Hon väjer inte för jobbiga ämnen och har skildrat allt från incest och porr till krig och psykisk ohälsa i bilderboksform. Det här är kanske inga böcker man sätter sig och läser för vilka barn som helst, när som helst, men det finns tillfällen när de behövs och hon gör det väldigt bra. Kriget handlar om Inga som bor i ett tryggt land, men en dag kommer kriget till henne. Det är inte den sortens krig som Inga har sett om i TV och i tidningen, utan en annan sorts krig, mellan mamma och pappa. Pappa blir kär i en annan, han flyttar, det blir bråk om vart barnen ska bo, det landar till slut i varannan vecka, men mamma är ledsen och hoppas att pappa ska komma tillbaka, Inga tvingas bli stor och duktig och ta hand om mer än hon borde, till slut orkar hon inte längre, kriget har flyttat in i henne nu, men då vaknar faktiskt mamma och pappa och så småningom blir det fred. En otroligt stark skildring av en skilsmässa, som tyvärr säkert alltför ofta väljs bort på grund av att man nog tror att boken handlar om något helt annat. Obs att boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, ingen bok att läsa för de yngsta alltså, trots bilderboksformatet.

Vill ha fisk!Sist, men inte minst så har jag också läst en bok av en helt ny bekantskap för mig, nämligen Vill ha fisk av Áslaug Jónsdóttir. Det är en bilderbok för de yngsta barnen av en isländsk författare/illustratör. Boken handlar om Hildur som vet precis vad hon vill. Mamma tror att hon vet vad Hildur vill. Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill. Men ändå måste Hildur säga, ropa, hojta, tjuta, skrika och vråla det hon vill, nämligen ”vill ha fisk”. Boken bygger på upprepningar, något som små barn gillar. Dessutom handlar den om ett till synes trotsigt, men egentligen bara bestämt barn, som är bra på att formulera sig, men där föräldrarna inte alls förstår henne. En rolig bokidé som lockar till många skratt. Dessutom är det kul att läsa en bok från ett land där man sällan läser böcker ifrån, framförallt barnböcker.

Och allra allra sist kan jag ju berätta att nu i dagarna så fick vi faktiskt veta vem det var som fick ALMA-priset 2018, för det är klart nu, det blev Jacqueline Woodson som tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2018. En helt okänd författare för mig. Men såhär står det om henne på Alma-prisets hemsida:

Jacqueline Woodson är en amerikansk författare, född 1963 och bosatt i Brooklyn. Hennes författarskap omfattar drygt trettio titlar; från romaner till lyrik och bilderböcker. Jacqueline Woodson skriver ofta om ungdomar i gränslandet mellan barndom och vuxenliv. En av hennes mest hyllade böcker är den flerfaldigt prisbelönade självbiografin Brown Girl Dreaming (2014).

Snart dags att odla

Här i Hälsingland känns det som långt till våren och sommaren nu, med meterhöga snödrivor och en termometer som bara för 10 dagar sedan visade -29.8 grader. Men det hindrar en ju ändå inte från att tänka på våren och de kommande odlingarna. Jag har förberett mig lite genom att titta i några böcker som handlar om odling på olika sätt.

Odlarens handbokOdlarens handbok är en tjock, tung bok som gör skäl för sitt namn. Det här är alltså en grundbok i trädgårdsodling. Boken är fullspäckad med kunskap och tips om hur man odlar. Fokus ligger på hur man odlar på ett ekologiskt sätt, vilket gör att det känns som att boken ligger helt rätt i tiden.  Boken är skriven av trädgårdsmästaren André Strömqvist som är en av Sveriges största trädgårdsprofiler. Den gavs ut första gången 2012 och utsågs då till Årets Trädgårdsbok. Nu är den utgiven i en ny utgåva, men det står inte om den har omarbetats på något sätt. Boken är indelad i kapitlen Kompost och gödsel, Jord, Platsen, Föröka, Plantera, Köksträdgården, Beskära, Problem, Året runt och Redskap. I slutet av boken finns värdefulla internetlänkar och register. Jag vågar nog säga att allt man kan behöva veta om odling finns i den här boken. I alla fall om man är nybörjare och/eller hobbyodlare. Det är ingen inspirationsbok fylld med bilder på blommor att drömma sig bort i, utan här är det mer praktisk odling, betoning på fakta och fokus på grönsaker, fruktträd och köksträdgården. Men boken är pedagogiskt skriven och fylld med fina bilder ändå. Kanske inte en bok man läser igenom från pärm till pärm, men däremot en väldigt bra uppslagsbok. Den är utgiven av Norstedts förlag.

Genvägar till köksträdgårdenGenvägar till köksträdgården har också, precis som titeln antyder, fokus på köksträdgården. Den är skriven av Linda Schilén som är trädgårdsmästare och föreläsare. Hon skriver bland annat om hur man förbereder odlingsplatsen, väljer rätt läge, väljer rätt jord, väljer rätt grönsaker, hur man lär sig behärska konsten att gallra, om växelbruk, gödsling, vattning och hur man skyddar mot skadedjur och sjukdomar. Kort sagt så finns även här det mesta man kan behöva veta som odlare. Dessutom finns det husmorsknep, listor och steg-för-steg-projekt. Medan Odlarens handbok har mer fokus på fakta och att man ska kunna använda boken som uppslagsverk så är Genvägar till köksträdgården lite mer lättillgänglig och inspirerande med ett mer personligt tilltal. Istället går den inte på djupet på samma sätt som den föregående boken. Den har inte heller lika många sidor, utan ett lite mer lätthanterligt format. Kanske passar den därför bättre till nybörjarodlaren. Boken är utgiven på Ordalaget förlag.

Vi planterar : kärnor, lökar, sticklingar och frönVi planterar är en bok om odling för barn. Den vänder sig till målgruppen 6-9 år och är en gammal omtyckt klassiker från Semic förlag som nu utgivits i en nyutgåva. Boken är skriven av Pia Beckman och Ralf Efraimsson och här kan man på ett pedagogiskt sätt lära sig odla allt från morötter och potatis till apelsin, kiwi och mango via exempelvis prydnadsgräs, smörgåskrasse och solros. Det är alltså enkla växter, sådana som går snabbt och enkelt att odla, vilket ju är perfekt för barn. Boken är lättläst och det är lätt att följa med i text och bild. Det finns dock en hel del svåra ord, som torvbriketter, lecakulor, sticklingar osv. En del, men inte alla, förklaras i en ordlista längst bak i boken. Bäst fungerar denna bok om man som vuxen kan hjälpa sitt odlingsintresserade barn.

Castor. Odla, snickra och laga punka med Castor och FrippeBöckerna om Castor handlar ju också om att barn ska bli inspirerade att pyssla med praktiska saker. Förra året gavs det ut en fin samlingsvolym med tre av de mest älskade böckerna om Castor. Den heter Odla, snickra och laga punka med Castor och innehåller förstås Castor odlar, Castor snickrar samt Castor lagar punka. Som läsare får vi vara med när Castor och Frippe planterar bönor, bygger en verktygslåda och lagar en punktering. Det är både en bilderboksberättelse och en pedagogiskt äventyr på en och samma gång. Det finns också tips och beskrivningar så att vi som läsare kan prova samma saker som vännerna i boken. Eller varför inte använda det som utgångspunkt för att skapa något eget. Ett stort plus är att man genom böckerna får lära sig namn och benämningar på såväl verktyg som växter. Man lär sig också mycket om hur världen fungerar i dessa böcker. Det är inte konstigt att de har blivit så otroligt populära. Böckerna om Castor är skrivna och illustrerade av Lars Klinting och utges av Alfabeta bokförlag.

Sagospelet Äventyr

Sagospelet Äventyr är saga, rollspel, lek och pyssel på en gång. Tillsammans med barnen skapar man själv en berättelse i den magiska världen Masona och där får man uppleva fantastiska äventyr. Sagospelet Äventyr är en bra introduktion för den som aldrig provat på rollspel tidigare. Rollspel kanske skrämmer vissa som aldrig testat på. Men egentligen handlar det inte om så mycket mer än att berätta en saga tillsammans med sina barn och låta dem lösa problem, övervinna hinder och få belöningar i slutet av sagan. Ett roligt sätt att aktivera sig på, långt från dataspel, plattor och skärmar.

sagospeletOm man köper en box med Sagospelet Äventyr får man en regelbok på 128 sidor, ett färdigt miniäventyr med enkla kom-igång regler för yngre barn samt tärningar. Boxen innehåller alltså allt man kan behöva för att vara med om sina första äventyr. I regelboken kan man läsa om allt möjligt om hur spelet går till, allt från hur världen ser ut, vilka arter och varelser som finns där och hur man skapar sin egen spelfigur till olika specialförmågor, förtrollningar, utrustningar och vapen man kan använda sig av under spelets gång, liksom om olika vänner, fiende, monster och varelser man kan möta. Det finns också grundläggande regler liksom mer avancerade, frivilliga regler, liksom en ordlista och förklaringar till olika saker inom spelet. Men även om det finns en väldigt omfattande regelbok så poängteras också att man inte måste följa alla regler, framförallt inte om man spelar med yngre barn eller nybörjare. Man kan hålla sig till bara enkla grundregler och då funkar spelet faktiskt med barn redan från fem år. I kom-igång-guiden finns en enkel startsaga som man kan prova på med färdiggjorda spelfigurer.

Sagospelet har också barnens perspektiv i centrum och det uppmuntras att barnen själva är med och skapar äventyret. Man kan också använda sagospelet i pedagogiska syften om man vill. Det går att vidareutveckla det hur mycket som helst. Möter man ett monster kan man samtala kring det eller låta barnen rita det. Man kan låta spelfigurerna hamna i olika dilemman och diskutera kring hur man ska lösa dem. Vissa delar av sagan kan också ersättas av lek. Det står tydligt hur man kan göra det och det är ganska enkla lekar, typ Tagen. På så sätt fungerar spelet även för barn som har svårt att sitta stilla en längre stund.

Sagospelet Äventyr är utvecklat av Daniel Lehto och hans dotter Julia, och det är Eloso förlag som ger ut spelet och världsböckerna. Spelet har funnits i fem år och detta är den tredje utgåvan som är kraftigt utökad. På hemsidan finns mycket spännande extra resurser som man kan ladda ner gratis och man kan också prenumerera på deras mejllista. Om man fastnar för Äventyr kan man också köpa till olika världsböcker. Västanhavet & Sem Saros är den första världsboken och den andra heter Nordhelm & Österlanden. I den förstnämnda får man stifta bekantskap med olika önationer, resa till de magiska platserna Bortom Västan, träffa himmelsalver och göra en massa roliga aktiviteter som att laga äppelpaj från Meandros. I den sistnämnda får man stifta bekantskap med de fruktade högalverna i Daaron Djul och stordrottningen och hennes armé som kämpar mot högalverna. Där finns också isjättar, bäckahästar, grådvärgar och vittror. För att spela dessa krävs boxen med Sagospelet Äventyr. Det finns också två stycken pysselböcker med motiv från Sagospelet Äventyr. De heter kort och gott Sagopyssel respektive Sagopyssel 2. Perfekt för alla barn som fastnat för miljöerna i Masonas värld och som gillar att rita, pyssla och färglägga.

På spelboxen står det att spelet passar från 5 år. På hemsidan står det 7 år. Jag vet inte riktigt varför det står olika åldrar, men jag tror att det kan vara lite individuellt. Min sexåring hade svårt att följa med i spelet, men hon är inte heller van att spela den här typen av spel. Min fantasifulla tioåring gillade det däremot och hade många förslag på hur man skulle kunna spela och skapa äventyr utifrån spelets grundregler. Eftersom spelet är så mångsidigt så kan det dock växa med barnet och just eftersom man kan använda det på så många olika sätt så kan man hitta ett sätt som passar alla barn. Om man som vuxen själv är helt ny på det här med rollspel krävs det dock lite tid att sätta sig in i hur man spelar och hur ett rollspel fungerar. Det är dock väldigt pedagogiskt och lätt att förstå när man väl sätter sig ner och tittar på materialet som medföljer. Sagoäventyret är också lockande för barnen eftersom man har utgått från barnens perspektiv och skapat en värld som de skulle vilja utforska. Jag rekommenderar spelet till alla som vill skapa fantasifyllda och spännande äventyr med sina barn eller som vill introducera dem till rollspelsvärlden.

Tre bilar och en död katt

Tre bilar och en död kattTre bilar och en död katt är något så ovanligt som en deckargåta i bilderboksformat. Boken inleds med att huvudpersonen berättar om sin älskade katt Hampus. En dag kommer grannen och berättar att hon funnit Hampus död. De tror att Hampus blivit påkörd. Det konstiga är bara att på ön där de bor så finns det bara tre bilar. Visserligen är det ändå en bil för mycket när världens finaste kattunge blivit påkörd. Men vem kan vara den skyldige? Kan det vara mannen i butiken som svär på sina föräldrars grav att han är oskyldig? Kan det vara gubben Karsten som kan flest svordomar av alla på ön? Kan det vara taxichauffören Laila som egentligen ingen känner och som har en ganska ilsken hund? Tillsammans med sina kompisar och lillebror bestämmer sig huvudpersonen för att ta reda på vem kattmördaren är. De går igenom de misstänkta en efter en och till slut lyckas de reda ut vad som hänt. Sedan har de begravning för katten och alla öns invånare kommer.

Tre bilar och en död katt är skriven och illustrerad av Gry Moursund. Den utspelar sig i Norge under 1970-talet, vilket syns tydligt i tidstypiska markörer på illustrationerna. Det är en gripande berättelse och jag är förvånad över hur mycket som kan rymmas i en så pass kort berättelse. Det är ju dels en kriminalhistoria, men dels också en berättelse om hur det kan vara att förlora ett älskat husdjur. Sorg och saknad är alltid viktiga teman att ta upp i barnböcker och att kombinera detta med en spännande deckargåta var en hit tycker jag. Inte är det konstigt att boken blivit utnämnd till årets bästa bilderbok i hemlandet Norge.

Tre bilar och en död katt är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

När Mamma Groda skulle på Kalas

När mamma Groda skulle på kalasNär Mamma Groda skulle på kalas är en saga i serien ”Grynet och hennes vänner”. Grynet är en liten, liten turkos hund som alltså är vän med Mamma Groda. I denna bok blir Grynet rädd att Mamma Groda ska försvinna, drunkna eller rentav dö. En känsla som vi säkert alla känner igen. Grynet är framförallt rädd för att Mamma Groda ska bli tagen och kidnappad av Gammelhäxan. Hennes rädsla är så pass stark att hon får ont i magen och slutar göra de saker som hon egentligen tycker är roliga. Men Grynet inser att hon ju faktiskt vill busa, leka och skutta runt. Därför vill hon lära sig hantera sin rädsla. Hon träffar det Magiskt Talande Trädet som hjälper henne komma över sin rädsla. Dessutom går Grynet och Mamma Groda på upptäcksfärd. Hur är det egentligen – finns det ens någon Gammelhäxa där djupt inne i skogsmyren som myten säger?

Den här boken är skriven av Maria Dellenmark Blom. Hon är författare och legitimerad psykolog. Boken är illustrerad av Charlotte Liljesand. Boken är egenutgiven på Vulkan förlag. Längst fram finns ett förord där författaren berättar om materialet, hur det kom till och hur det är tänkt att användas. Den här boken är nämligen en del i en större serie där varje bok är tänkt att fokusera på ett psykologiskt tema. I denna bok är det alltså rädsla, ängslan, oro och ont i magen som fokus ligger på. Nästa bok i serien handlar om ledsenhet, utanförskap och känslan av att duga. Till varje bok finns kompendier, dels ett för föräldrar och dels ett för behandlare. Däri berättas lite grann om själva sagoserien, om vad oro, rädsla och ängslan är, om barns utveckling, om högläsningens betydelse och hur man möter rädslan. Det finns också flertalet uppgifter och även litteraturtips. Många av texterna är lika i de båda kompendierna, men de flesta av övningarna återfinns i kompendiet för behandlare.

Jag har ju ingen psykologisk utbildning, men jag tror att högläsning och litteratur överhuvudtaget är en bra ingång till att prata om jobbiga ämnen och känslor. Det finns ju till och med ett begrepp som heter biblioterapi. Jag har också läst mycket forskning kring högläsning och är väl medveten om hur bra det är, så jag tror att det kan vara ett bra koncept med en sagoserie som utgår från olika psykologiska teman. Man kanske blir lite skrämd av att det heter ”psykologiska teman”, men det behöver man inte alls bli. Jag kan se ett stort användningsområde för dessa sagoböcker, dels i en behandlingssituation förstås, men dels också för pedagoger och bibliotekarier att använda i vanliga boksamtal. Oro och rädsla är ju något som alla kan relatera till, oavsett barndom och bakgrund, så här finns definitivt något att diskutera kring i en barngrupp. Böckerna vänder sig till barn mellan 5 och 10 år.

När Mamma Groda skulle på kalas finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Monster, spöken och kanelbullar

Monster, spöken och kanelbullarNågonstans läste jag om Monster, spöken och kanelbullar att det är ”fantasy i bilderboksformat” och det gjorde mig väldigt nyfiken. Alexander Jansson är en produktiv illustratör som har trollbundit många läsare med sina fantasifyllda, påhittiga och detaljrika bilder. Men detta är hans första egna bok. I denna bok får vi följa med Ebba och August när de ska leta efter en bulltjuv. Jakten på bulltjuven går till ett läskigt gammalt slott där det sägs att det spökar. Där får vi upptäcka en magisk, knasig och rolig värld där det finns allt ifrån knasiga monster till läskiga spöken.

Illustrationerna i denna bok är något utöver det vanliga. Det är en suggestiv, magisk, stämningsfull värld som för tankarna till John Bauer, men mitt i allt detta finns humoristiska, knasiga, finurliga och uppseendeväckande detaljer att stanna upp, upptäcka, undersöka och fundera kring. Boken har ett stort, liggande bilderboksformat och bilderna täcker större delen av dem, vilket gör att man får en ordentlig bilderboksupplevelse när man bläddrar i boken. Och illustrationerna är förstås bokens stora behållning, alla detaljer att se och upptäcka gör att boken håller för många omläsningar, faktum är att det nog krävs ett antal omläsningar bara för att hinna med att upptäcka all, så mycket roligt finns det. Men texten är bra den också. Den leder oss igenom ett riktigt bulläventyr bland alla monster och spöken, någonstans mittemellan en deckargåta och en äventyrsberättelse. Jag förstår verkligen varför man liknar boken vid fantasygenren, det finns många kopplingar, om än med åtanke att bokens målgrupp är betydligt yngre än den som de flesta fantasyböcker annars brukar vända sig till. Allt mynnar ut i en riktig monsterbullfest i slutet av boken. Och det visar sig att slottet befolkas av så många monster att bokens sista uppslag faktiskt måste vikas ut för att bli extra stort.

Monster, spöken och kanelbullar är en ovanlig bok idag, jag gillar dess fokus på fantasi och magi när så många av dagens bilderböcker fokuserar på realism och budskap. Jag gillar sådana böcker också, absolut, och de fyller ofta viktiga tomrum när de till exempel fokuserar på ekonomisk utsatthet, tiggare, skilsmässor eller att komma ny till ett annat land. Men det är också roligt med sådana här böcker som mest liknar sagoböcker, som man bara kan förlora sig i en stund. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

 

 

Jag ska börja skolan

Jag ska börja skolanJag ska börja skolan är en antologi sammanställd av Annika Lundeberg. Hon är en av landets mest etablerade skapare av antologier för just barn. Mest känd är hon troligen för de populära Barnkammarböckerna. Nu fokuserar hon på de barn som ska börja i ettan eller förskoleklass. I denna bok har hon samlat verk av bland annat Johan Unenge, Carin Wirsén, Kerstin Lundberg Hahn, Sarah Sheppard, Jens Ahlbom, Petter Lidbeck, Charlotte Ramel och Ulf Nilsson. Många välkända författare och illustratörer har alltså samverkat för att skapa denna innehållsrika antologi. En del är välkända, andra är helt nya. Det finns såväl berättelser som illustrationer, ramsor, dikter och klurigheter, allt väl anpassat för åldersgruppen och temat.

Boken börjar med Uppropet i Klass 1 Rönnen, sedan fortsätter det med en dikt om att läsa, berättelsen Min skoldag som tydligt illustrerar hur en typisk skoldag skulle kunna se ut, därefter presenteras alfabetet och veckodagarna, en berättelse om Ronja som ska börja sexårs och är lite nervös över det kommer sedan och så fortsätter det genom boken. Det är en väldigt bra blandning av bild och text, roligt och lärorikt, berättelser, serier, roliga historier, gåtor, ja, allt man kan tänka sig, och allt handlar alltså om den spännande, läskiga, roliga och mytomspunna skolstarten.

Jag ska börja skolan är utgiven av En bok för alla. Precis som förlagets övriga böcker har även denna ett lågt pris för att kunna spridas till så många som möjligt. En bok för alla har sedan tidigare en antologiserie där De små barnens bok, Barnens första bok och Barnens andra bok ingår. Dessa titlar har genom åren spridits i över två miljoner exemplar. Tanken är att Jag ska börja skolan nu också ska ingå i denna antologiserie och förlagets förhoppning är alltså att nå ut till så många barn som möjligt som står inför att börja skolan. Själv tycker jag att det här också är en bra presentbok och jag hoppas att det är många föräldrar eller mor/far-föräldrar som köper denna bok till sina blivande skolbarn och dessutom tar sig tid att läsa boken för sina barn, för boken ger verkligen en bra introduktion inför skolstarten och besvarar många frågor och funderingar som de flesta barn faktiskt har inför denna stora händelse.

Jag ska börja skolan finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Mulle Meck 25 år

Bildresultat för mulle meckBarnboksfiguren Mulle Meck fyller 25 år i år. Det var 1993 som George ”Jojje” Johansson och Jens Ahlbom kom ut med den första Mulle Meck-boken som kom att få titeln Mulle Meck bygger en bil. Sedan dess har de gett ut över 35 böcker om Mulle Meck och hans boxerhund Buffa. Mulle Meck finns också på DVD, som dataspel och som appar. På flera ställen runt om i landet kan man möta Mulle Meck och hans vänner i olika lek- och äventyrsparker. Här i Hudiksvall till exempel finns Mulle Meck i Glada Hudik.

Mulle Meck är en samlare. Han samlar på apparater, grunkor, manicker, mojänger och molijoxer. Av dessa bygger han olika föremål, till exempel bilar och båtar. Böckerna om Mulle Meck är därför inte bara roliga berättelser, utan de är också väldigt lärorika och även inspirerande. Precis som det går att läsa i ett citat av Barnens Bokklubb på baksidan av en Mulle Meck-bok:

Hans skaparglädje går inte att ta miste på och jag tror den är både smittande och inspirerande för barnen.

IMulle meck bygger en bil år är det som sagt 25-årskalas och det kommer att uppmärksammas på många sätt runt om i Sverige. Exempelvis ger En bok för alla ut ett nytryck av debutboken Mulle Meck bygger en bil. Men det kommer också två helt nya böcker om Mulle Meck och Buffa, nämligen Mulle Mecks stora bok om bilar och Mulle Mecks stora bok om maskiner som är två alldeles nya, stora samlingsvolymer. I höst kommer ytterligare en bok, en vintersaga om Mulle och Buffa. Det firas dessutom på de olika äventyrsparkerna runt om i landet och många bibliotek och förskolor uppmärksammar födelsedagen med kalas och pyssel. Mulle Mecks skapare gör också en turné runt landet där de träffar läsarna.

Mulle Meck bygger en bil har som sagt kommit i en fin nyutgåva av En bok för alla. I den boken bestämmer han sig alltså att bygga sig en bil av några av alla de manicker, mojänger och molijoxer som han samlat på sig. Han vill nämligen se vad som finns vid andra änden av vägen där han bor. För om en väg har en ände i ena änden, måste den också ha en ände i den andra, tänker Mulle Meck. Sedan börjar han leta bland alla sina grejor och grunkor och bygger sakta men säkert något som liknar en bil. Men han glömmer något. Bilen startar inte. Och ingenting låter under huven. Visst ja, motorn! Som tur är så har han sparat Farfars gamla T-fordsmotor. När även den sitter fast i bilen så är det dags att åka. Han och Buffa åker runt sjön, följer vägen bortom bergen, till vägs andra ände. Vad de får se där får vi inte veta, men jag gissar att de barn man läser boken för har många idéer och gissningar, så det finns en hel del att spinna vidare på. Med en rolig och spännande berättelse får barnen lära sig om hur en bil ser ut och fungerar, och dessutom får de se att allt inte alls behöver vara så svårt, det är bara att skapa och prova på.