Tio över ett

Maja vaknar varje natt. I gruvan under jord sprängs det varje natt och hon är livrädd för att stan ska rasa och för att hennes familj ska dö. Hon är så rädd att hon ställer klockan varje natt för att vara förberedd och kunna rädda dem om katastrofen händer. Kiruna ska flytta, men Maja vill inte lämna sitt hem. Hon vill att allt ska vara som vanligt. Hon vill att bästa kompisen Julia ska bo på andra sidan gatan som hon alltid gjort. Och hon drömmer om att hockeykillen Albin som hon är kär i ska upptäcka henne. Precis som vilken tonårstjej som helst.

Men nu bor ju Maja i Kiruna, en stad där alla tvingas till förändringar. Gruvan och sprängningarna kryper obarmhärtigt närmare och flytten av staden närmar sig. Det sker andra förändringar också. Julias mamma träffar en ny man och de flyttar bort från Kiruna, ända ner till Luleå. Och Albin upptäcker faktiskt Maja till slut, men kanske inte på det sätt hon tror.

Tio över ett är en speciell bok. Det är till synes en helt vanlig ungdomsbok med det vanliga som tonåringar funderar på – kärlek, vänskap, föräldrar, skola, fritidsintressen och så vidare. Men samtidigt är boken ett viktigt inlägg i samhällsdebatten. I Kiruna händer något alldeles ovanligt – en hel stad ska flytta. Och det märkliga är att det är så tyst om det som sker. Vi andra som bor i andra delar av Sverige hör knappt något om det som händer. (Eller så är jag bara väldigt off från dessa nyhetssändningar). Boken har också ett annat viktigt tema, nämligen unga som mår dåligt. Nu handlar Majas rädsla om en väldigt specifik sak som var och en kanske inte kan relatera till, men ändå, det där att ständigt gå runt med en oro som tar över mer och mer av ens vardag, det tror jag (tyvärr) att många kan känna igen sig i och därför behövs sådana här böcker.

Jag tillhörde de som verkligen gillade Ann-Helen Laestadius tidigare böcker om Agnes i Soppero och det gör jag med Tio över ett också. Temat, karaktärerna, språket, miljöerna, ja allt. Boken vann Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok 2016 och det är den väl förunnad. Den passade dessutom perfekt i juni månads tema här på bloggen (landsbygd, glesbygd, hembygd).

Tio över ett är utgiven av Rabén & Sjögren och den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

En smakebit på søndag

Varje söndag anordnar den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten en utmaning som hon kallar för En smakebit på søndag. Det går ut på att man ska dela med sig av en smakbit från boken man läser just då. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Dagens smakbit kommer från ungdomsboken Jack av Christina Lindström. Det är en bok som handlar om kärlek och relationer, men också om när ens förflutna kommer ikapp en. Bokens huvudperson är Jack. Han blir kär i Freja och faller verkligen handlöst för henne. Hon känner likadant. Men när Jacks förflutna kommer ikapp och Freja inser att Jack tidigare varit en annan person än han är nu väljer Freja att backa. Jack försöker febrilt att få Freja att inse att han lämnat allt det där bakom sig, men det är inte det lättaste…

Det som är speciellt med den här boken är just att det är en ung kille som är huvudperson trots att det alltså handlar om kärlek och relationer. Det är också det som är bokens största styrka – författarens förmåga att skildra Jacks känslor för Freja är enastående. Jag älskar språket i den här boken. Kolla bara här:

Månen skiner in genom de höga fönstren i sporthallens café. Trots att det inte är natt syns den tydligt där uppe, och stjärnorna gnistrar. Jag tänker på Freja och mig när vi stod på balkongen. Jag tänker på hennes skratt och på hennes snabba repliker. Och på hur hon drog i tröjärmarna och trampade runt på stället.

Fan, det är som att allt jag känner för henne knappt får plats i kroppen. I bröstet.

Inom några hundra miljoner år kommer solen troligen att svälja jorden. Innan dess hann Freja ändra jordens omloppsbana och en del andra förutsättningar för Vintergatan. Det krävdes bara att jag hörde en enda klang från den lilla bjällran hon av någon anledning har satt fast med en säkerhetsnål på sin jacka. Eller nej, det krävdes bara en enda blick in i hennes gröna ögon.

och detta stycke:

Tiden går för långsamt. Den gör vad den kan för att provocera. Ett och ett halvt dygn kvar till höstlovet. Ett och ett halvt dygn tills jag får träffa Freja.

Inne i mina ådror dunkar blodet, så att jag knappt hör ljuden runt omkring mig. Jag har varit lite kär i flera tjejer förut, men med Freja känns allt större. Allt tidigare var en viskning medan hon är ett rop. Jag kan inte låta bli att tänka på henne. Jag gör inte ens ett försök att smöra in mig hos Jennifer som just har kommit hem från Mallorca och går genom skolkorridorerna i ett vitt linne som får hennes hud att se sjukt fräsch ut. Nu är Jennifer bara en del av bakgrundsbruset, precis som lektionerna, trafiken utanför klassrumsfönstret, Ola som spekulerar i vem som ska vara målvakt i kvällens innebandymatch och Abrahamsson som hela tiden pratar om lördagens fest.

Men jag gillar också hur författaren skildrar Jacks personlighet och insida. Han är en känslosam, grubblande kille, trots sitt coola och hårda yttre och här skildras det suveränt hur jobbigt det kan vara för honom inombords:

Jag kan vara så sjukt glad ibland utan någon särskild anledning. Jag har ett tivoli i bröstkorgen, en karneval. Varje steg är ett explosivt skridskoskär och ljudet från skenorna ekar mot ishallens tak. Technorytmer dunkar i blodet. Och jag kan vara så jävla förbannad fem minuter senare. Rastlös, irriterad, less. Men det var värre när jag var liten. Innan jag lärde mig att inte känna efter så mycket. Inte känna hela tiden. Jag har tränat bort det i omgångar.

Nu sitter jag på spårvagnen och försöker låta bli att behandla mina fingernaglar som snacks. Jag är inte nervös, bara hungrig, intalar jag mig själv.

Jag hade kunnat skriva ner ännu mer, men läs boken istället är min absoluta rekommendation, du kommer inte att ångra dig 🙂

 

En smakebit på søndag

Varje söndag anordnar den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten en utmaning som hon kallar för En smakebit på søndag. Det går ut på att man ska dela med sig av en smakbit från boken man läser just då. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Dagens smakbit kommer från en barn- och ungdomsbok som heter Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Boken utspelar sig i Kiruna och handlar om flytten av Kiruna som planerades på grund av LKAB:s gruvsprängningar under staden. Bokens huvudperson heter Maja och hon vill verkligen inte att flytten ska genomföras, men hon är också livrädd för sprängningarna som sker varje natt. Hon har packat en nödväska och ställer klockan på just tio över ett varje natt för att kunna rädda sin familj om staden rasar under en sprängning. Hon är så pass orolig att hon drabbas av panikångestattacker. Samtidigt kämpar hon med helt vanliga tonårsproblem där skola, föräldrar, bästa kompisen Julia och kärleken Albin är i fokus. I det här avsnittet beskriver författaren när Maja får en av sina panikångestattacker och jag tycker att det är så himla bra skildrat. Ni kanske förstår varför Tio över ett fick Augustpriset 2016?

Jag går så sakta det bara går. Myrsteg. Jag tittar in i skyltfönster. Alva går in i biblioteket. Steg för steg. Snart är jag där. Då börjar det. Hjärtat provar att hoppa ett extra slag, lite för fort. Resten av kroppen hänger genast med. Illamåendet sköljer över mig och jag börjar andas alldeles för fort. Känslan av att vilja fly min egen kropp är så stark att jag vill gråta. Jag kan inte springa eller gå. Jag står utanför biblioteket och ser Alva skymta i fönstret på första våningen. Tänk om jag svimmar nu? Jag tittar mig omkring. Vem skulle kunna rädda mig? Jag håller fast i lyktstolpen. Jag vill inte kräkas. Jag. Måste. Andas. Och plötsligt står han där i fönstret. På entréplan, vid tidskrifterna. Våra blickar möts och han kisar. Men han går inte. Han står stilla. Jag håller på att dö framför ögonen på Albin. Och han förstår inte det. Min kropp jagar min själ. Vrider mig ut och in, gör mig så sårbar och skyddslös. Ögonen fylls av tårar. Albin ser förvånad ut. Då springer jag. Samma väg som jag kom. Nerför Föreningsgatan. Väskan slår mot min höft.

Du, bara

Du, bara. Ja, den här boken har florerat runt i bokbloggsvärlden ända sedan den kom ut och jag tror att alla som har läst den har älskat den. Det gör jag också, och just därför är det lite svårt att skriva om den. Det mesta är redan skrivet och jag håller med om allt. Boken handlar om John. Han och hans storasyster Caroline blir ensamma i stan under sommaren medan föräldrarna åker ut på landet. John är 16 år och ska börja gymnasiet efter sommaren. Caroline jobbar under sommaren. En dag kommer hon hem med en ny kille. Hon presenterar honom för John:

”Frank, det här är min lillebror John”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blciken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet för dem båda. Men kärlek sägs ju aldrig vara enkel och i det här fallet finns det flera komplikationer. Frank är ju redan tingad av Caroline och hon brukar vara van att få som hon vill. Dessutom visar sig Frank ha erfarenheter som gör att han har svårt att lita på kärleken.

Sommaren går lite sådär fram och tillbaka för John. Ibland känns hans känslor för Frank besvarade och plötsligt blir han kall. Jag tror att vi nästan alla har känt igen det där från någon relation. Det händer inte så mycket omvälvande där under sommaren, utan det är kärlekshistorien dem emellan som beskrivs. Men å andra sidan beskrivs den på ett helt otroligt sätt. Trovärdigt, realistiskt, nästan magiskt.

Jag önskar att alla tonåringar skulle läsa den här boken. Dels för att känna igen sig i förhållanden rent generellt, för det är ju ofta såhär trevande till en början och ibland kan man behöva få den bekräftelsen för att kunna slappna av och ”go with the flow”. Men dels också, eller kanske framförallt också, för att det finns så få kärlekshistorier mellan homosexuella som skildras på ett så fint och på något sätt ändå oproblematiskt sätt. Första kyssen, första sexet, känslorna, tankarna, längtan, ångesten, kärleken. Visst har vi läst allt det där förut, men inte mellan två homosexuella killar. Och inte såhär bra skildrat. Det här är en bok att bära med sig länge.

Det här är Anna Ahlunds debutroman och med den här debuten kan jag knappt föreställa mig hur bra hennes nästa bok kommer att bli. Du, bara är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Som eld

Tidigare idag skrev jag om Skarven av Sara Lövestam. Det var hennes första bok för 9-12 år. Hon har också kommit ut med en bok för tonår/ungdom (från 12 år), vilket var den första bok hon skrivit som inte riktar sig till vuxna. Den heter Som eld och är i stort sett lika bra som Skarven. Otroligt skickligt att behärska att skriva till så skilda målgrupper.

Som eld handlar om Lollo och Anna, två tjejer som båda tillbringar sommaren i skärgården, men som annars är rätt så olika och framförallt har de väldigt olika bakgrund. De skulle troligen aldrig ha träffats om de nu inte skulle visa sig tillbringa sommaren på samma plats. Men nu träffas de alltså och inte nog med det, de blir också kära.

Boken handlar alltså om Lollos och Annas kärlekshistoria, en historia som visserligen kompliceras lite av just det faktum att tjejerna är av olika samhällsklasser – det känns som att det är ett större problem än att de är kära i någon av samma kön och det tycker jag är väldigt fint och inkluderande. Men det är också det här som skiljer Som eld från Skarven. Här handlar det ”bara” om kärlekshistorien, medan i Skarven fanns det också en yttre handling i form av en gammal mordgåta. Å andra sidan får man komma karaktärerna djupare i Som eld och deras känsloliv beskrivs mer detaljerat.

I boken får man följa både Lollo och Anna, i vartannat kapitel, vilket gör att man får ta del av båda tjejernas upplevelse av samma historia. Det gillar jag. Jag gillar också att boken öppnar för många diskussioner med ungdomar om kärlek och samliv. Jag gillar också karaktärerna och deras kärlek som skildras väldigt vackert. Och jag älskar Sara Lövestams språk. Men det fattas något för att jag ska tycka lika mycket om den som Skarven. Kanske är det just det att det inte finns någon annan handling än just förälskelsen mellan tjejerna, vilket gör att boken upplevs långsam och händelselös ibland. Kanske är det att slutet kom lite för plötsligt och ouppklarat. (Hoppas det innebär en uppföljare där man får ta del av vad som händer när sommaren har tagit slut och skolvardagen är åter). Kanske beror det på att karaktärerna hade kunnat fördjupats ytterligare ett snäpp. Svårt att veta, men hur som helst rekommemderar jag Som eld, för läsvärd är den absolut och dessutom handlar den ju om ett väldigt viktigt tema.

Som eld är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

3x Mårten Sandén

När jag lyssnade på barn- och ungdomsbokpodden Bladen brinners första avsnitt blev jag nyfiken på Mårten Sandén som intervjuades då. Bland annat sades det att det var mycket svärta i hans böcker och att han inte värjde för tunga ämnen eller att skriva om sorg för barn, men att många föräldrar tar lite avstånd och undviker sådana böcker för de vill helst att barnen bara ska läsa om ”fluff”. Jag har inte läst så mycket av honom, egentligen bara Skorstensjul och Sju förtrollade kvällar, så därför ville jag ta chansen att läsa lite mer av honom.

Min bror monstret handlar om Benjamin, eller Syrsan som han kallas för att han är så liten. Boken handlar också om Benjamins bror, Monstret. Brorsan är både döv och stum och de får använda teckenspråk för att kunna kommunicera. Brödernas mamma är död och pappan försvann en dag. Sedan dess får Benjamin ta hand om sin bror likväl som hemmet. De bor i ett nergånget bostadsområde med mycket kriminalitet och gängbildningar. Det dröjer inte länge förrän Benjamin blir insyltat i ett gängkrig och detta för att de egentligen vill komma åt hans bror.

Jag kände direkt att Min bror Monstret är en väldigt annorlunda bok. Den är väldigt mörk, rå, jag skulle vilja beskriva den brutal. Ibland får man obehagskänslor under läsningen. Samtidigt är den väldigt spännande, skrämmande och ändå någonstans glimtar det fram lite ljus och hopp. Det är en avskalad bok, men med en tung och ödesmättad stämning. Det finns teman i boken som är väldigt viktiga, men ändå så jobbiga att läsa om. Barns utsatthet. Föräldrar som försvinner. Barn som tvingas bli vuxna. Tonåringar som bildar gäng. Boken är tankeväckande, griper tag i en och har svårt att släppa taget, samtidigt är den ändå rätt så platt och med ett lite för hastigt slut som lämnar många frågor. Ja det är helt enkelt en ovanlig och annorlunda bok, men också en bok som troligen inte lämnar någon oberörd.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att jag läser den här boken ur ett vuxenperspektiv. Målgruppen är 12-15 år. Jag skulle vilja veta hur boken mottagits av den målgruppen. Syskonrelationen, beskrivningarna av den undre världen och det dystopiska samhälle pojkarna växer upp i, är det hiss eller diss för målgruppen? Vad tycker ni som jobbar som lärare och bibliotekarier och får höra målgruppens synpunkter?

Ett hus utan speglar känns väldigt annorlunda jämfört med Min bror monstret. Den här boken påminner lite mer om Sju förtrollade kvällar med sina inslag av övernaturliga händelser. Boken handlar om Thomasine som tillbringar sommaren hos sin släkting Henrietta som snart ska dö. Henrietta har en gång varit en berömd skådespelare, men nu bor hon i detta enorma gamla hus, fyllt av trappor, vrår och skymslen. Många av rummen har inte använts på många, många år. I Henriettas hus har nu släktingarna samlats, där finns också Thomasines pappa, pappans bror och pappans syster, samt Thomasines tre kusiner. Karaktärerna är ganska speciella, en del rätt så elaka, de andra mer tomma, som tomma skal. Thomasine är den som känns mest levande. Men så lyckas Thomasines minsta kusin, femåriga Signe, ta sig in i ett rum som kallas för Spegelrummet, vars magi förändrar henne totalt. I detta rum möter de också en flicka från en annan tid, och inget blir sig längre som förut efter det.

Ett hus utan speglar är en kapitelbok som vänder sig till barn mellan 9-12 år. Det är en mysrysare med rätt så klassisk uppbyggnad. Ett stillsamt äventyr som handlar om inre och yttre förändringar, om nutid och svunnen tid, om liv och död, men framförallt om att leva. Visst handlar det om tunga ämnen även här, om psykisk sjukdom, sorg, ensamhet, identitetssökande och mycket annat, men dessa ämnen är förpackade på ett helt annat sätt än i Min bror monstret. Här är det en mysigare stämning, lite flirt med sagogenren och klassiker som Narnia och Maria Gripes böcker. Jag gillar verkligen hans språk i den här boken, illustrationerna av Moa Schulman och inte minst omslaget som är otroligt fint.

I bergets hjärta blev jag väldigt nyfiken på eftersom jag läste att den skulle utspela sig i Norrland. Boken handlar om Sonja Årberger Lopez som är 12 år. Hon får ett brev av sin farfar, som hon aldrig träffat. Han är döende och vill att hon ska komma och hälsa på honom innan det är för sent. Det blir en lång tågresa för henne från Göteborg och väl framme känner hon sig inte alls välkommen. Hennes farfar säger sig inte ha skrivit något brev, hennes kusin Seth är märklig och sjuk, hennes farbror verkar sträng och elak, huset bär på många hemlighet, liksom det intilliggande fjället som gett Sonja sitt efternamn. Dessutom ser Sonja människor som inte längre lever – och det gamla tåget som Sonja anlände till Årberget med finns visst inte. Vad är det egentligen som händer? Och finns det verkligen guld inne i Årberget eller är det bara en sägen?

I bergets hjärta är en kapitelbok som vänder sig till 9-12 år. Det är en speciell bok med mycket mörker och hemligheter, och det finns ett betydande övernaturligt drag. Men det finns också två huvudkaraktärer som det är lätt att tycka om, och man dras snabbt med i den spännande historien. Jag gillar verkligen själva storyn, det känns som att man skulle kunna bygga vidare på den i all oändlighet med ett barn som aldrig träffat sin släkt på den ena sidan och där det finns mycket hemligheter att forska i. Det finns inte sådär jättemycket miljöskildringar att fördjupa sig i, men jag ser det framför mig istället. Det lilla samhället, den stora släktgården, och så fjället och vidderna. Och till sist – omslaget, jag älskar det!

Onsdag kväll strax före sju

I ungdomsromanen Onsdag kväll strax före sju får vi lära känna sex tonåringar. De går alla i samma niondeklass, men är väldigt olika och framförallt har de väldigt olika liv utanför skolan. Det är Daniel, vars pappa är arbetslös och sitter på Föreningen hela dagarna. Daniel vill väldigt gärna kunna visa honom respekt, men får svårare och svårare för det. Daniel som har ett våldsamt humör och brukar råna folk nere i centrum tillsammans med Ville. Ville har en mamma som troligen är bipolär. Ville är trött på att vara förälder åt sin egen mamma, men ingen annan kan hjälpa dem. Nalin är kär i Ville och Ville är också kär i Nalin, men tror att det är kört eftersom hon är kurd. Abdi hängde jämt med Ville och Daniel förut, men nu vill han satsa på att rappa istället. Musiken har blivit det viktigaste i hans liv och han vill inte längre begå brotten med Daniel och Ville. Så är det Rakel och Jamila som är bästa vänner och pluggar hårt för att komma in på ett bra gymnasium. Fast Jamilas pappa är inte så intresserad av att hans dotter ska läsa vidare. Och Rakel tvingas dra ett tungt lass hemma, bland annat genom att passa upp på sin bortskämde storebror.

Sex ungdomar med olika bakgrund och med varsina olika vardagliga problem, men i samma förort och i samma skola. Och så, en onsdagskväll strax före sju, händer det otänkbara, det ofattbara. Något som påverkar dem allihopa, men på olika sätt.

Jag gillar den här boken. Dels för att det är en så himla bra idé, att få följa sex olika ungdomar och ta del av alla deras olika liv och problem och ta del av deras olika kulturer och uppväxter. Dels för att det händer något precis på slutet som påverkar dem allihopa och man får ta del av hur denna händelse påverkar dem på så olika sätt. Ett oväntat bra psykologiskt experiment alltså. Jag trodde att boken skulle vara svårläst på grund av dess många karaktärer och att man lätt skulle blanda ihop dem, men det var inte alls svårt att hålla reda på dem.

Det här är en förortsskildring och här och var dyker det upp slang som jag inte alltid har koll på. Men jag kan tänka mig att de bidrar till igenkänning hos många som läser boken. Det finns mycket att diskutera i boken och jag kan tänka mig att man kan jobba med den på många sätt i skolan. Ett plus är att boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg nämns, vilket säkert kan fungera som ingång till att läsa/prata om den också i en skolklass. Det är stundvis en sorglig bok, men det finns också mycket hopp. Boken är välskriven och håller ett högt tempo, vilket gör den snabbläst och den är svår att lägga ifrån sig, en riktig sträckläsarbok.

Feminismens ABC

Feminismens ABC är en härligt peppande och inspirerande bok fylld med betydelsefulla kvinnliga förebilder från A till Ö. På A kan vi till exempel hitta Amalia Eriksson, på L Astrid Lindren och på R hittar vi Rosa Taikon. Totalt finns alltså 29 kvinnor eller grupper av kvinnor porträtterade på en sida var med ett kortare faktaavsnitt. Det är en bra blandning mellan väldigt kända kvinnor och mindre kända kvinnor. Kvinnorna har också gjort skillnad på olika sätt, det kan vara i litteraturens eller musikens värld, men också i politiken eller i vetenskapen. Allt detta presenteras med en snygg och modern formgivning, vilket gör boken till en fin presentbok eller en bok att bläddra i och uppmuntras och inspireras av. Boken är skriven av Lisa Mattisson och Moa Hoff. Den passar till alla åldrar, från tonåringar och uppåt, även för vuxna.

Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss

Minns ni Hans-Eric Hellbergs böcker Kram och Puss? De var väldigt populära under min generation eftersom det på den tiden fanns väldigt få böcker som beskrev sex, sexualitet och kärlek på det sätt som de böckerna gjorde. Jag tror att Mårten Melin har inspirerats av dem när han skrev Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss. De kan nämligen beskrivas som ett slags uppdaterat svar på Hans-Eric Hellbergs böcker.

Lite mer än en kram handlar om Manne och om Amanda. Manne är 13 år och kan inte fatta att hans syrras kompis Amanda är intresserad av honom. Hon är ju skitsnygg och dessutom två år äldre. Med henne får han göra saker han tidigare bara kunnat drömma om, men allt måste vara en hemlighet. Tyvärr är det ju svårt att hålla tyst om något som är så stort och spännande. Boken tar upp det där med ”förbjuden kärlek”. Tyvärr tycker jag att den hänger upp sig lite väl mycket på det där att Amanda är äldre än Manne.

Det här är alltså en bok om kärlek och sex för tonåringar, men man ska inte tro att det bara är snuskiga sexscener hela tiden. Tvärtom så ligger största fokus på tankar, funderingar och känslor och det tror jag är precis vad tonåringar egentligen vill läsa om. Allt det där som man själv tänker på, men som är alldeles för pinsamt att fråga om eller prata med andra om. Dessutom tror jag att det är superviktigt att få ta del av den biten också, istället för att få onyanserade bilder från typ porrsurfning. Mårten Melin förmedlar många viktiga saker med sin bok. Att kärlek är värt att vänta på, att man inte behöver ha bråttom, att jämlikhet är viktigt och så vidare. Jag är kanske inte något fan av själva berättelsen, själva storyn i boken, men allt det andra, temat, berättartekniken och budskapen. Hoppas den här boken finns på alla skolor, och att den bokpratas om på mellanstadiet. Boken vänder sig till barn mellan 9-12 år, men den är inget att sätta i händerna på de yngre barnen i målgruppen, utan egentlig läsarålder bör vara 12-13 år nånting, tycker jag. Personligen hade jag nog föredragit att man satt målgruppen 12-15 år istället.

Jag trodde att Mycket mer än en puss skulle vara en direkt fortsättning på Lite mer än en kram, men det är den inte riktigt. Vi får dock återigen möta Manne från den första boken. Men Amanda är inte längre med i bilden. Istället är det Isa, Mannes gamla barndomskompis, som vi får möta och det är också hon som har berättarperspektivet i denna bok. Kul grepp att låta en tjej få förmedla berättelsen den här gången. Isa är kär i Manne, men det är inget som hon vill säga rakt ut av olika skäl. Hon försöker bli intresserad av någon annan, men det går inte, det är Manne som gäller. Hon försöker idogt att väcka hans intresse, men det går lite trögt till en början. Det gör det dock inte i hennes fantasier, för hon tänker på hångel och sex mest hela tiden. Precis som i den förra boken kan vi alltså läsa om vad en typisk tonåring tänker, känner och funderar på. Det som gör mig glatt överraskad är att jag också tycker om storyn i Mycket mer än en puss. Jag tycker att den funkade bättre än Lite mer än en kram. Isa som oroar sig över sin sjuka hund framförallt. Det enda jag tycker känns lite sådär är skildringen av Manne, det känns som att han glider undan hela tiden. Även om det är Isa som är berättarrösten så har ju Manne en väldigt betydande roll.

Barnböcker på temat skilsmässa

Här har jag samlat tips på böcker som handlar om föräldrar som skiljer sig och att bo varannan vecka hos föräldrar. De jag har recenserat är länkade, resten har jag inte läst och/eller skrivit om ännu. Jag vet därför inte om de är bra eller inte, men ni som läst dem får gärna kommentera vad ni tycker. Kommentera gärna också om ni har fler tips på barnböcker inom ämnet.

         

Vilken vecka – Jennie Persson

Dela lika – Aina Bergvall

Alice varannan vecka – Bo R Holmberg

Två hus och sjutusen steg – Bo R Holmberg

Sju tusen steg – Bo R Holmberg

Alva och familjen låtsas – Johanna Nilsson

Som om jag frågat – Johanna Lindbäck

Jag ljuger bara på fredagar – Mats Berggren

Tisdagskossan – Daniel Edfeldt

Tisdagspiraterna – Daniel Edfeldt

En myras liv – Linn Gottfridsson

Böckerna om Alva – Pernilla Gesén

Böckerna om Semlan och Gordon – Moni Nilsson

Böckerna om Tommy och Flisen – Lena Lillieste

Här ligger jag och blöder – Jenny Jägerfeldt

Den stora smällen – Mats Wänblad

Böckerna om Botilda Bengtsson – Lilian Edvall

Pappa kommer – Inger Lindahl

Hjärnsläpp – Håkan Jaensson

Kriget – Gro Dahle

Bo här och bo där – Eva Uddling

Hanna och Julia – Inger Granberg

En dag med Johnny – Bo R Holmberg

Eddie Bolander och jag – Bo R Holmberg

Frusna ögonblick – Eva Swedenmark

Åkes bästa pappa – Kristina Westerlund

Livet enligt Rosa – Måns Gahrton, Johan Unenge

Som hund och katt – Per Nilsson

Jag vet vem du är – Kerstin Erlandsson-Svevar

Snöstormen – Sofia Nordin

Iris Eremiten – Kristin A Sandberg

Världens bästa kompis – Sören Olsson

Io längtar – Rebecca Landmér

Krut Karlssons klump – Katti Hoflin

Bara bråk – Thomas Halling

Mammas nya vän – Anke Wagner

Mina föräldrar ska skiljas – Nina Ljungberg

Den gröna koftan – Ingrid Chabbert

Livs mamma och pappa ska flytta isär – Elisa Nadire Caeli

När mamma och pappa flyttade isär – Jennifer Moore-Mallinos

När mamma och pappa skiljde sig – Jennifer Moore-Mallinos

Motorcykelresan – Anders van der Kaaij

Pappaffären – Kim Fupz Aakeson