Jobbiga tjejer är uppföljaren till Fula tjejer som kom förra året, båda skrivna av tre av Sveriges absolut främsta barn- och ungdomsboksförfattare, nämligen Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson. I den första boken hittade Jasmine, Tilde och Eleni varandra, i sin kamp att stoppa instagramkontot Fula tjejer. Nu har de nya orättvisor att kämpa mot, och ett nytt brott att lösa!

Boken inleds med att gympasalen intill tjejernas skola brinner ner. Det tar inte lång tid innan ryktesspridningen på skolan, och i hela samhället, drar igång. Kan branden ha varit anlagd? Och av vem? Misstankarna vänds så småningom mot Eleni, som är oskyldig, och då bestämmer sig Jasmine, Tilde och Eleni för att ta reda på sanningen.

Samtidigt som bränderna härjar i Gnesta är stämningen på högstadieskolan där tjejerna går minst sagt spänd. Tjejerna har upptäckt att de inte behöver stå ut med vilka orättvisor som helst – och killarna har upptäckt att de tycker att tjejerna är skitjobbiga. Skolans trivselregler känns som ett hån. Satsningen på ett jämställdhetsprojekt kommer lägligt – men läggs ner lika snabbt eftersom fokus måste ligga på återuppbyggnad av gympasalen… Tjejerna bestämmer sig för att ta saken i egna händer för att få till en dräglig miljö även för tjejerna på skolan. Och skapa en alldeles egen tjejtoa!

Boken har tre berättarperspektiv som växlar från kapitel till kapitel. Texten är lättläst och medryckande, peppande och engagerande. Det handlar om feminism, jämlikhet, orättvisor, mysterier, kärlek, vänskap, vardag och skola. Igenkänningsfaktorn är hög. Jobbiga tjejer är precis som föregångaren en superbra högläsnings- eller bokcirkelbok där det finns massor av intressanta och viktiga frågor att diskutera och samtala kring.

Så nära att det bränns handlar om Jason, Max och Alice. Jason och Alice är ett par, fast de har ett destruktivt förhållande där James kontrollerar Alice och allt sker bara på hans villkor. Max var tidigare en i Jasons gäng, men han har dragit sig undan och satsat på skolan istället. För Jason, han är den karismatiske ledaren, den kriminelle som alla dras till och som ingen kan stå emot. Inte Max heller, trots att han verkligen försöker. Han har ju verkligen lämnat den världen bakom sig. Men samtidigt kan han inte förneka att han saknar gemenskapen, bekräftelsen, kickarna, och Jason. Allt det som gör livet roligt och värt att leva.

En dag möts Max och Alice och förälskelsen är omedelbar. Det borde vara de två, men Jason ser Alice som sin och alla vet att det som tillhör Jason är förbjudet område. Max borde hålla sig undan, han vet att han borde hålla sig långt ifrån Alice. Men precis som att han inte kan hålla sig från Jason kan han inte heller hålla sig från Alice…

Så nära att det bränns är en ungdomsbok om identitet, grupptryck, tillhörighet, gemenskap och vänskap. Men också om den första stora kärleken. Och viljan att hålla sig på rätt köl, men samtidigt längta efter att få känna någonting.

Precis som de andra böcker jag läst av Christina Lindström är även denna välskriven och oerhört tonsäker. Det finns dock lite svagare partier i boken, trådar som inte knyts ihop, teman som kunde utvecklas mer. Men på det stora hela är det en mycket läsvärd ungdomsbok som med fördel kan användas som högläsningsbok och gärna läsas även av vuxna som möter ungdomar för att få en inblick i deras värld.

I de tre lättlästa ungdomsböckerna När allt förändras, Det som inte får hända och Lämnad kvar skildrar Emma Frey-Skøtt samma händelse ur tre olika perspektiv.

Den första boken, När allt förändras, handlar om Leni. Hon tycker att livet är på topp. Hon har sin bästis Moa och är tillsammans med snygge och omtänksamme David. Men på sistone har faktiskt David betett sig lite märkligt. Och en dag när Leni letar upp honom i skolans replokal går allt sönder. Leni ser när David och Moa kysser varandra och allt rasar samman. På en sekund förändras allt.

Det som inte får hända är skriven ur Moas perspektiv. Moa är avundsjuk på Leni som verkar ha allt. En mysig pojkvän. Men inte minst har Leni en mamma. Moas mamma är svårt sjuk och kommer att dö. Hon klarar inte ens av att tänka på det. Men det är svårt att låta bli när folk hela tiden påminner om det och tittar på henne med medlidande blickar. Boken ger en förklaring till vad som hände innan ögonblicket i replokalen och till varför det hände det där som inte fick hända.

Tredje boken, Lämnad kvar, är skriven ur Davids perspektiv. David är tillsammans med vackra snälla Leni. Men varför kan han inte sluta titta på Moa? Moa som är Lenis bästa kompis. Moa som Davids bästa kompis Sebbe är förälskad i. Moa som är helt förbjuden. David försöker verkligen strunta i kaoset som Moa väcker i honom. Han vill ju inte vara en svikare. Som sin mamma.

Böckerna handlar alltså om samma händelse, men är ingen upprepning av händelsen i sig, utan ger istället flera olika perspektiv och förklaringar, vilket gör att man som läsare verkligen får chans att tänka efter och fundera på hur man själv reagerar, tycker och tänker. Att få en förklaring till vad som hänt gör det förstås inte ogjort och rättfärdigar heller inte händelsen, men det ger ändå en annan bild till varför saker och ting sker. Böckerna är fristående och man behöver inte alls läsa allihopa, men de kompletterar verkligen varandra, så jag rekommenderar att man läser alla.

Det här är lättlästa böcker med ett enkelt språk med mycket korta meningar och mycket luft på sidorna. Det gör att de är tillgängliga för alla att läsa och passar därför att läsa i undervisningen med efterföljande diskussion.

Säg nåt då handlar om Adrian. Eller egentligen om Adrian och Emma, för Emma får stort utrymme i boken trots att hon inte har huvudrollen. Det är nämligen så att Adrian och Emma är bästa kompisar. De ska precis börja i nian i sin högstadieskola i Örnsköldsvik. De har båda varit ensamma och mobbade hela skoltiden, men funnit varandra tidigt och blivit varandras bästa vänner. Det har varit de mot världen.

Men precis innan de ska börja sista skälvande året innan de får byta skola och börja ett nytt liv utan sina plågoandar kommer Emma på att hon ska ”göra slut” som bästis med Adrian. Nu blir han helt ensam. Mer utanför än han någonsin varit tidigare. Men så åker Adrian norrut på höstlovet, till Luleå för att umgås med morfar, och där träffar han Vega. Fantastiska Vega som det är så lätt att umgås med och som får Adrian att känna att han är som vem som helst. Men vad skulle Vega säga om hon fick reda på hur Adrian egentligen är hemma i Örnsköldsvik? Och att han inte har några vänner?

Säg nåt då är skriven av Ida Ömalm Ronvall. Det är en ungdomsbok som handlar om identitet, vänskap och kärlek. Om utanförskap och om skolans hierarki. Jag kände igen mig mycket i boken, det var som att kastas tillbaka till min egen högstadietid – en tid jag inte vill tillbaka till. Jag tror också att boken skulle kunna vara till tröst för många andra som känner igen sig i Adrian, men också kanske en ögonöppnare för de som inte alls känner igen sig. Det skulle också kunna bli fina samtal och diskussioner ifall man läser boken tillsammans i klassen. Jag gillar också att boken är så välskriven och genomtänkt. Det finns så många fina saker, som Adrians mamma som är gay och valde att skaffa barn på egen hand med donator, Adrians relation till sin morfar, sorgeprocessen han och hans mamma går igenom och förstås alla Adrians tankar. Jag hade gärna haft Adrian som kompis när jag gick högstadiet. Fina Adrian! Jag gillar att boken utspelar sig i Norrland, och framförallt de delar som utspelar sig i Örnsköldsvik, en stad i närheten av där jag själv växte upp och även en stad som inte så ofta syns i ungdomsböcker i vanliga fall. Dessutom gillar jag verkligen språket. Det känns bottenlöst i magen när jag läser om Adrians sorg och saknad efter sin morfar, men det känns också ett härligt pirr i magen när jag läser om hans och Vegas kärlek.

Säg nåt då var en bok som jag slukade i ett nafs och nu hoppas jag att Ida fortsätter skriva många härliga ungdomsböcker. Boken är utgiven av B Wahlströms.

Efter att ha älskat En helt vanlig familj och Goda grannar blev jag nyfiken på att läsa mer av Mattias Edwardsson och lånade därför hem ungdomsboken Stå ut från bibblan. Den utkom 2014 så det var ju innan succévuxenromanerna kom. Tyvärr tycker jag inte att han håller samma höga kvalitet som författare i denna ungdomsbok, men det är intressant att se att han har med samma teman och berättargrepp även i denna bok.

Stå ut handlar om Nike som är nästintill osynlig i sin klass. Hon är en sådan tjej som är tyst och duktig och därför någon som ingen kommer ihåg. Hennes föräldrar bryr sig bara om hur det går på proven, inte om hur hon mår. Hennes klasskompis, Liam, är hennes totala motsats. Han skolkar, syns och tar plats i skolan. Båda har alltså sina bestämda roller, åtminstone på ytan. Men på kvällarna driver Nike en populär blogg, under pseudonymen Nicole. Som Nicole får Nike också synas och vara populär. Liam har sitt eget privata helvete där hemma med en mamma som har cancer. Det kanske inte är så konstigt att han inte orkar med skolan. Deras klassföreståndare, Christer, kallas för Ärret, men ingen har någonsin brytt sig om att ta reda på hur det gick till när han fick det. Precis som Nike och Liam har han sina egna problem att brottas med.

Det handlar mycket om identitet, relationer, acceptans, mobbning, att lära känna sig själv och att hitta sin plats i livet. Något som förvisso är återkommande teman i många ungdomsböcker. Men det som gör det intressant här är att det berättas ur tre olika perspektiv och dessutom två ungdomar och en vuxen. Det är trovärdigt och realistiskt, troligen beroende på att författaren själv jobbar som lärare. Karaktärerna är också levande. Boken är lättläst och jag tror den skulle passa bra att läsa tillsammans i en klass och diskutera den under läsningen. Det finns så mycket intressant i boken som passar att diskutera med tonåringar!