Två av Sveriges mest populära ungdomsboksförfattare har slagit sina påsar ihop och skrivit en gemensam bok. Det kan inte gå fel. Och det har det inte heller gjort. Vi måste sluta ses på det här sättet är skriven av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Boken handlar om Hanna som går sista året på gymnasiet och drömmer om att flytta till Paris efter studenten. Jens är 24 år och försöker vänja sig vid ett nytt liv som nyseparerad småbarnspappa. De två träffas vid en överfull bardisk och blir först nästan osams, men skrattar tillsammans i slutet av kvällen och det råkar bli så att de också spenderar natten ihop. De tror inte att de kommer att träffas igen, men gör det, på Jens nya jobb, som också är Hannas skola.

Vi måste sluta ses på det här sättet är berättelsen om en kärlekshistoria, om två personer som ohjälpligt dras till varandra. Det handlar om sökandet efter en identitet, om kärlek, vänskap, om att bli vuxen, om att våga stå för sig själv. Allt detta skildras med värme och humor. Författarna skildrar en huvudperson vardera och berättarperspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna.

Boken är skriven av två väldigt rutinerade författare och det märks förstås på att boken håller en hög kvalitet. Igenkänningsfaktorn är stor, det här är vardagsrealism. Vilken kärlekshistoria som helst på gymnasiet hade kunnat gå till precis som mellan Hanna och Jens, just det där med att det ofta är en del hinder inblandade när det handlar om kärlek (åldersskillnad, barn, resplaner, att de lever så olika liv) är ju mer regel än undantag. Att berättarperspektivet växlar är ett bra grepp och jag gillar att man får följa båda personernas tankar och känslor kring samma händelser. Dialogerna är underbara, liksom karaktärerna. Jag gillar att man får lära känna både Hanna och Jens riktigt väl. Som vuxen tycker jag mycket om Vi måste sluta ses på det här sättet och jag gissar att jag hade älskat den när jag själv gick på gymnasiet. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

Simon och Siw blir retade på varsitt håll. Simon vet hur knuffar och armbågar känns. Siw vet hur det är att skämmas för såväl sitt namn, sig själv och sin familj. Båda två vet hur det är att längta sönder sig, efter någon som inte längtar tillbaka, eller efter någon som man inte borde längta efter. Sommaren mellan åttan och nian träffas de båda och blir kära i varandra. Men när semestern är slut så tappar de kontakten. När höstterminen börjar igen kan inte Siw tro sina ögon, där kommer Simon in genom dörren och ska börja i hennes klass! Det skulle ha kunnat bli helt fantastiskt. Men coola Evelina i klassen bestämmer att Simon är ful och töntig. Det innebär att Siw måste glömma Simon, för Evelina och de andra coola bestämmer. Deras ord är lag.

I boken Fulast i världen får vi omväxlande följa Siw och Simon. Det är en knivskarp skildring av högstadiets hierarki och de hårda lagar som gäller för om man räknas som cool eller tönt. Det är också en bra skildring över en högstadiekärlek och en stark längtan. Ingrid Olsson är en av mina favoritförfattare, hon skriver så att det känns rakt i hjärtat. Den här boken är inget undantag, man läser och läser och vill aldrig att den ska ta slut. Läs den, oavsett om du tillhör den tilltänkta målgruppen (12-15 år) eller om du är vuxen.

Avgrundens änglar belyser ett högaktuellt fenomen, nämligen grooming, vilket innebär att äldre män tar kontakt med unga tjejer på nätet i ett sexuellt avseende. I boken är det en svenskalärare och tre ungdomar som startar en aktionsgrupp som de kallar för Avgrundens änglar. De spårar män som ägnar sig åt grooming och lär dem en läxa så att de inte ska göra om det. De filmar en av aktionerna och skickar till polisen som redan jobbar med att försöka hitta flera försvunna tjejer som misstänks ha råkat illa ut.

Boken tar upp ett mycket viktigt ämne. I dagens läge kan vilken tjej som helst råka ut för grooming och det är viktigt att belysa det växande problemet. Magnus Nordin som har skrivit boken har skrivit många andra bra ungdomsböcker och detta är inget undantag. Han skriver väldigt bra med ett högt tempo och mycket dialoger. Realismen är också stark i boken och författaren har väldigt bra skildringar av bokens karaktärer, inklusive ett trovärdigt ungdomsspråk. Avgrundens änglar är en ungdomsbok, men är lika läsvärd och viktig för oss vuxna. Det är viktigt att få en insyn i denna del av verkligheten och få en bild av vad som faktiskt kan hända på nätet. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen.

Efter succén med Erebos är nu Ursula Poznanski tillbaka med en ny bok. Saeculum betyder århundrade, men är också namnet på ett rollspelssällskap som fokuserar på 1400-talet. I bokens centrum står denna grupp av tyska ungdomar, någonstans i 20-års åldern, som drar iväg en långhelg på ett lajv mitt ute i nowhere. Huvudpersonen heter Bastian och han brukar inte lajva, faktum är att detta är första gången och han följer med enbart för att han gillar en av tjejerna i gruppen. Ungdomarna får inte veta vart de ska förrän de är på väg och då bryter en av deltagarna ihop. De var nämligen där förra året och då fick hon dåliga vibbar av platsen. De ska iväg till en plats där det finns en blodig och läskig sägen. Självklart dröjer det inte länge förrän lajvet börjar gå snett och självklart finns det då mycket av det som händer som påminner om den där blodiga sägnen.

Även om själva storyn känns förutsägbar när man skriver såhär om boken så är boken betydligt bättre än man kan tro. Författarens förra bok tyckte jag verkligen om och jag har längtat tills denna skulle komma. Jag blev inte besviken efter att ha läst den. Det är en sträckläsarbok. Kanske snäppet för lång, den hade kunnat må bra av att kortas ner lite. Handlingen lämnar också lite att önska, det känns lite för uppdiktat emellanåt och främst då när det gäller slutet. Men i övrigt så är det en underhållande och läsvärd bok. Det är Opal förlag som har gett ut Saeculum.

Felkod 404 är en spännande och fartfylld ungdomsthriller. Boken inleds med att Linns pappa försvinner. Han arbetar som dataingenjör och under en tjänsteresa till Strasbourg försvinner han plötsligt. Ingen vet vad som hänt. Polisen kopplas in, men Linn tycker att det känns som att polisen inte tar fallet på allvar. Hon bestämmer sig för att ta saken i egna händer och provar att logga in på sin pappas dator. Där får hon kontakt med Aitia. Det visar sig att Linns pappa har kommit på ett sätt att skapa artificiell intelligens. Hon förstår att det såklart måste vara anledningen till pappans försvinnande och snart inser hon att även hon befinner sig i fara. Med hjälp av Aitia försöker hon hitta sin pappa genom en jakt såväl på nätet som på Stockholms gator. Men tiden börjar bli knapp för att Linn ska kunna hitta sin pappa innan kidnapparna har hunnit avslöja pappans hemlighet. Felkod 404 har ett högt tempo och man hinner inte tröttna på boken. Det är en spännande sträckläsarbok som passar båda könen i åldrarna 12-15 år. Bokens författare är Erik Midander och boken är utgiven av Opal förlag. Författaren jobbar själv som programmerare och troligen är det en av anledningarna till varför boken känns så trovärdig.

Pia Hagmar som är känd för att bland annat ha skrivit hästböckerna om Klara och serien Dalslandsdeckarna är nu tillbaka med en ny bok som riktar sig till lite äldre läsare, från 12 år och uppåt. Millan är en hästbok, men samtidigt mycket mycket mer. Boken handlar om Millan som älskar hästar. Hennes största dröm är att få en egen häst och hon jobbar gärna i stallet efter skolan för att få chansen att vara med hästarna. Men det finns en annan anledning till att hon gärna håller sig hemifrån. Hennes pappa är alkoholist och hennes mamma deprimerad. Därför vågar hon inte heller ta med kompisar hem. Hemma finns också lillebror Josef som hon tar stort ansvar för. Trots att hon har det tufft hemma så visar hon det inte för någon, utan kämpar på med sitt. Jag tror säkert att det finns många ”duktiga tjejer” som kan känna igen sig i detta, som är mobbade, har det svårt hemma osv.

Millan är en hästbok, men också en igenkänningsbok och en stark skildring av en ung tjej. Boken tar också upp ett tema som man annars sällan hittar i hästböcker. Mobbing förekommer relativt ofta i hästböcker tycker jag, men missbruk och hur det är att växa upp i en sådan miljö, är det nog första gången jag läser om. Jag gillar Millan, hon är en trovärdig karaktär, en som dessutom är lätt att tycka om och känna sympati för. Hennes hästliv känns också realistiskt och jag tycker att det är en bra balans mellan hennes vardagsliv/familjeliv och hennes hästliv. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Millan!