Jag är, som trogna läsare kanske kommer ihåg, ett stort fan av Johanna Nilssons ungdomsböcker. Nu har hon nyligen kommit ut med en ny bok, Lilla Darling. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren. I huvudrollen är Jerry, som egentligen heter Jeremiah. Han målar varje morgon en sorgrand runt sina ögon, en svart rand runt de blå ögonen. En del tror att han gör det för att han är bög, men det stämmer inte. I själva verket gör han det för att han bär så mycket svartkänslor inom sig att han bara måste visa allt det svarta. Han är olyckligt kär i Lilla Darling, och hon är, förutom lillasyster Annie, den enda som egentligen är viktig för Jerry. Han är en betraktare som lever lite i utkanten av gänget och som går runt och funderar på hur han egentligen ska kunna få kontakt med Lilla Darling. Till slut tar han mod till sig och börjar skriva till henne på en chatt, men utan att berätta vem han är.

Johanna Nilsson har ett underbart språk och den här boken är inget undantag. Hon skriver målande, träffande och otroligt bra. Just den här boken kommer inte att höra till mina absoluta favoriter bland hennes böcker, men det betyder inte att den är dålig, bara att hon har skrivit andra böcker som är ännu bättre. Läs den!

När Denise Rudbergs ungdomsbok Baristas kom ut sträckläste jag den och tyckte att den var jättebra. Nu har Baristas: andra boken kommit, som förstås är fortsättningen på den första boken. Den boken tyckte jag däremot inte var lika bra. Det är samma huvudpersoner i boken, det vill säga jobbarkompisarna på caféet Pronto och deras närmaste kompisar, flick- och pojkvänner. Tillsammans beger de sig till en avlägsen fjällstuga. Upplägget är superbra – vänner, mat, vin och skidåkning – men under resan händer saker som sätter vänskapen på spel.

Boken är väldigt lättläst och språket är enkelt. Jag gillar också att det framförallt är killar i huvudrollerna, eftersom det gör att böckerna kan tilltalas även av killar som annars inte läser så mycket, men självklart passar de också för tjejer. Relationer – vänskap och kärlek – står i fokus och det är inga dramatiska saker som händer, utan snarare är igenkänningsfaktorn väldigt hög. Boken speglar det vardagliga livet för en kille eller tjej på gymnasiet helt enkelt och det kan vara både kul och skönt att läsa en sådan bok ibland, bland alla fantasyböcker och deckare som man annars ofta väljer. För mig som vuxen (som annars är ett stort fan av ungdomsböcker) känns dock denna serie lite för enkel, ett för enkelt språk, för kort bok och man kommer varken ungdomarna in på livet eller fördjupas i handlingen speciellt mycket. Baristas-serien utges av Bonnier Carlsen.

Jag har precis läst ut Ful-triologin av Scott Westerfeld. Böckerna i serien heter Ful, Ful eller snygg och De rätta. Samtliga är utgivna av Bonnier Carlsen.

Böckerna utspelar sig i en odefinierad framtid, i ett samhälle som inte alls påminner om vårt samhälle. I Snyggingstan opereras alla invånare när de fyller 16 år. Då görs de snygga. Alla skavanker tas bort och de blir helt perfekta. Innan dess lever de först med sina föräldrar i några år, men därefter på elevhem i Fulingbyn i väntan på sin sextonde födelsedag. Där befinner sig Tally Youngblood när den första boken inleds. Alla hennes kompisar har redan fyllt 16, blivit opererade och börjat ett nytt liv i Snyggingstan. Nu är endast Tally kvar och det är flera månader kvar tills det är hennes tur. Det suger att vara född sent på året. Hon är ensam och uttråkad. Men så träffar hon Shay, som också har flera månader kvar till operationen. De blir bästa kompisar och umgås hela tiden. Shay är också den som uppmärksammar Tally på att det finns ett alternativ. Hon behöver inte bli opererad om hon inte vill. Hon kan alltid fly. Och detta är precis vad Shay själv gör strax innan sin födelsedag. Hon rymmer till Smoke, ett ställe där några o-opererade människor har samlats för att bygga upp ett helt nytt samhälle. När det är dags för Tally att äntligen göra sin operation får hon veta att myndigheterna vägrar låta henne operera sig förrän hon tar reda på vart Smoke ligger och leder myndigheterna dit. Tally bestämmer sig för att åka och leta efter Shay, så hon sticker iväg ut i vildmarken. Väl där prövas hennes lojalitet och den enda händelsen bygger på den andra. Resten av böckerna innehåller allt från kärlek till krig och spänningen är hela tiden hög.

Böckerna riktar sig till ungdomar, men de är minst lika läsvärda för oss vuxna. Språket kanske inte är det allra bästa, men berättelserna har ett tydligt driv som gjorde att jag sträckläste alla tre böcker på bara ett par dagar. Serien påminner lite om Hungertriologin, för de som har läst och uppskattat de böckerna. Skillnaden är kanske att Ful-serien har tydligare samhällskritik, vilket också känns kul. I böckerna uppmålas en läskig, men tankvärd, skräckvision om samhället. Vilka framtida konsekvenser kan dagens utseendefixering och otyglade konsumtionskultur få om den inte hejdas? Vill man bara ha en spännande äventyrsroman så är dessa böcker perfekt, men vill man ha böcker som är något djupare så innehåller böckerna alltså även detta. Riktigt bra böcker. Jag förstår inte varför jag inte läst dem tidigare. De två första har stått i min ”oläst-hylla” sedan de kom ut för två år sedan… Tydligen ska böckerna också bli film, det ser jag fram emot, de innehåller så många ingredienser som skulle göra att det skulle bli superbra filmer.

Amandas bok är den första delen i en serie om kompisarna Amanda, Jonna och Saga. Boken handlar om kärlek och första sexet, om längtan och lust, om hur det kan vara att mista oskulden och samtidigt hitta sig själv. Den påminner lite om Hans-Eric Hellbergs böcker som utkom på 80-talet, Kram, Puss och allt vad de hette. Men den här boken har ett tydligare tjejperspektiv och så är de förstås modernare med dagens mått mätt. Boken är skriven av Katerina Janouch som är författare, journalist, föreläsare, bloggare och sexrådgivare. Hon medverkar ofta i tidningsspalter om sex och samlevnad och har säkert en stor kunskap. Jag lyckades dock inte läsa ut den här boken. Jag tyckte att det blev för mycket sextänk och för lite historia. Jag saknade drivet i berättelsen, den kändes uppstyltad. Kanske är det för att jag inte tillhör målgruppen. Däremot tror jag att boken är välbehövlig och den kanske går rakt in i de unga tjejernas hjärtan, vad vet jag.

Alicja och hennes föräldrar har precis flyttat till ett ruckel på Österlen. Allt hade kunnat gå bra ifall det inte var för att Alicjas mamma var så himla polsk. Hon frågar alicjas kompisar saker som ingen svensk mamma någonsin skulle våga fråga om. Dessutom tvingar hon i dem soppa på sönderkokta grönsaker. Alicja jämför ofta sin mamma med kompisarnas mammor och hon skäms ofta för sin mamma. Som om det inte vore nog med Alicjas mamma – nä, dessutom ska mammans storrökande kusin Sylwia flytta in med sin arroganta dotter.  Alicja finner sig hamna i allt märkligare situationer, tack vare sin mamma….

Synvilla är en ungdomsbok, men också en psykologisk thriller som handlar om att växa upp. I huvudrollen står Samuel och boken utspelar sig under en vecka på Gotland. Det är snart slut på vårterminen i nian. Klassen ska skingras och nu ska de åka på klassresa till Gotland. Den sista grejen de ska göra tillsammans innan sommarlovet och därefter gymnasiet tar vid. Under den här resan ska de göra allt som deras föräldrar är oroliga över att de ska göra. Klasskompisarna har planerat i månader. Samuel också – den här resan kommer nämligen att bli den sista grejen Samuel kommer att göra någonsin… Men inget blir förstås som de har tänkt sig.

Ett centralt tema i boken är utanförskap. Samuel är utanför i klassen. Så utanför att självmord ter sig som det enda naturliga. Bara det gör att det vänder sig i magen medan man läser. Boken är otroligt naken och utelämnande. Kärlek är ett annat tema, eller snarare kanske obesvarad kärlek. Samuel är nämligen kär i Emelie och han väntar på ett tillfälle för att berätta hur han känner. Boken är upplagd som en thriller eller skräckroman, ja nästan som en Stephen King-bok. Stämningen trappas hela tiden upp – som om inte temat utanförskap är nog hemskt. Resultatet blir en hemskt gripande berättelse. Det här är Karina Berg Johanssons debutbok. När debuten är såhär bra ska det bli spännande att läsa hennes kommande böcker! Synvilla utges av Rabén & Sjögren.

Johanna är 14 år. Hon borde ha ett bra liv. Hon borde ha kompisar, trivas i skolan och göra det som alla andra 14-åringar gör. Men Johannas liv är inte som andras. I skolan blir hon misshandlad av två killar. Hemma blir hon det av sin mamma.

Jag finns är alltså Johannas egen berättelse och den bygger på författarens egna upplevelser under sin uppväxt. Det är oklart hur mycket som är självupplevt, men det känns som om författaren vet vad hon talar om – händelserna beskrivs detaljerat och utelämnande. Vissa scener är väldigt tunga att läsa. Men boken är inte bara tung och svart, det här är också en berättelse om överlevnad mot alla odds, om mod och kraft att bryta sig loss. Boken lämnar ingen oberörd och det här är en bok som borde läsas av alla, inte minst föräldrar och vuxna som jobbar med barn och ungdomar.

Jag finns är skriven av Maja-Maria Henriksson och utgiven av Natur & Kultur. Den blev Augustprisnominerad förra året.

Cannie Möller sägs vara en av våra främsta ungdomsförfattare. Själv hade jag aldrig läst något av henne tidigare, men nu har jag läst M som i Mara (Bonnier Carlsen). Den handlar om Mara som åker på en skrivarvecka vid havet tillsammans med andra ungdomar. Där möter hon sig själv och hon möter också Simon. En kort, men väldigt intensiv vecka.

Jag fastnade för den här boken för dessa rader på baksidan: ”Om skrivandets magiska kraft och om att tro på sig själv och på kärleken handlar Cannie Möllers nya roman”. Det var dock inte en så bra beskrivning av bokens handling och jag blev inte särskilt imponerad av boken. I M som i Mara är det gott om magiska inslag och det kanske är det som gör att jag inte är så förtjust i boken, jag har alltid haft svårt för fantasy, sf och liknande böcker. Eller så är det författarens sätt att skriva. Det är svårt att sätta fingret på vad som gör att jag inte gillar boken, men det är då ingen bok jag kommer att läsa igen. Jag tror att jag har en annan bok av Cannie Möller i min oläst-hylla så jag kommer nog ändå att ge författaren en chans till.

Här är en annan bra och utförlig recension av M som i Mara.

Efter vampyrvågen blev det populärt med änglar i litteraturen istället. Fallen ängel är ett exempel, en ungdomsbok skriven av Becca Fitzpatrick och utgiven av B. Wahlströms. Nora bor med sin mamma i en småstad och har ett ganska lugnt liv där hon mestadels umgås med bästa vännen Vee. En dag placeras hon tillsammans med den mystiske Patch på biologilektionen och han fångar omedelbart hennes uppmärksamhet genom sitt hånfulla leende och ögon som ser rakt igenom henne. Patch verkar veta allt om henne och han dyker upp vartän Nora befinner sig. Något konstigt är det med Patch, men vad? Till slut måste Nora välja mellan att ge upp sitt motstånd och välja Patch, eller fly så långt som det bara går. Men när sanningen väl uppdagas om Patch är det alldeles för sent att fly.

Det här är en ganska typisk tonårsbok och det kanske är det som gör att jag inte riktigt faller för den. Boken har ett driv och den är spännande och så, men det fattas liksom ett djup i den. Jag får inte veta tillräckligt mycket om fallna änglar och myten kring dem, som jag hade velat för att fastna helt i berättelsen. Sen tycker jag att berättelsen tar efter för mycket av Twilight. Det är en bra story, den borde kunna stå helt på egna ben, utan att behöva påminna om Twilight. Snart kommer fortsättningen på Fallna änglar och det ska bli spännande att se hur det går för Nora och Patch.