Så jävla kallt är Lova Laksos debutbok. Den handlar om Karla som bor i Piteå men längtar bort. Hon längtar till värmen, till ljuset, till något helt annat. Till någonstans där hunden Hemingway inte är sjuk och måste avlivas. Tillsammans med kompisen Kaja och nästanpojkvännen Aziz beger hon sig ut på en road trip söderut genom Norrland för att rädda Hemingway. Men kanske allra mest för att rädda sig själv.
Det är en imponerande debut och som ungdomsbok är denna bok lysande. Alla de rätta referenserna finns där. Språket är träffsäkert och kvickt. Tempot är snabbt, energin hög och humorn finns ständigt närvarande. Identitetssökandet är i centrum och som norrlänning känner jag igen mig i att längta bort från snön och kylan, längta söderut. Det behövs verkligen fler ungdomsböcker som inte har det traditionella Stockholmsperspektivet. Dock fastnade aldrig jag riktigt för boken, eller för Karla som huvudkaraktär. Jag känner inte tillräckligt mycket för henne för att beröras på riktigt. Jag tror dock att det är många ungdomar som kommer att tycka väldigt mycket om Så jävla kallt. Själv är jag ju egentligen inte längre i målgruppen, trots att jag gärna fortsätter läsa ungdomsböcker. Men jag kommer att följa Lova Laksos fortsatta författarskap, har hon skrivit en såhär stark debut blir det spännande att läsa kommande böcker av henne.
Så jävla kallt är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.
Stinas värld rämnar när hon kommer hem från en resa till Thailand och hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla tycker att hon borde vara glad över att det hände nu när hon var vuxen och inte när hon var yngre. Men Stina undrar hur hon ska vara glad när föräldrarna inte beter sig som hon är van vid, när hon tvingas flytta från sitt barndomshem och ingenting är som förut. Stina har höga betyg och det förväntas att hon ska söka läkarlinjen. Hennes kompisar planerar för jobb och barn. Stina förväntas göra samma sak. Men Stina går sin egen väg. Hon lämnar allt och alla. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga mitt i skogen, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?
Det enda som hjälper är första boken i en ny serie där vi får lära känna några ungdomar med helt olika bakgrund. I den här boken får vi träffa Lina. Hon skadar sig själv när hon mår dåligt. Egentligen vill hon inte göra det. Hon har dåligt samvete för att hon gör sin familj ledsna och oroliga när hon gör det. Ändå kan hon inte sluta. Smärtan har blivit ett sätt att hantera alla jobbiga känslor. Ingenting annat verkar hjälpa. Om det gör ont utanpå gör det inte lika ont inuti. Men en kväll följer Lina med sin mamma till stallet. Där träffar hon Egon, en missförstådd häst som också är trasig inuti. Hon vill hjälpa honom. Men för att lyckas med det måste hon även hjälpa sig själv. Kan de fixa det tillsammans?
Bli kvar är en kortroman av Maja Hjertzell som vänder sig till unga vuxna. Boken handlar om Lukas och när vi kommer in i handlingen har han precis vaknat upp bredvid Sophie som är hans bästa vän, men också tjejen som han varit kär i så länge han kan minnas. Och idag ska hon flytta iväg till Göteborg, 27 mil bort. De har gått ut gymnasiet och i den lilla ort som de har vuxit upp i förväntas det att man ska flytta iväg och börja plugga. Lukas vill inte det. Han vill gå sin egen väg. Stanna kvar. Inte flytta bara för att alla förväntar sig det. Boken har 142 sidor och är inte mycket större än en pocketbok. Texten är luftig. Det är därmed en bok som går snabbt att läsa. Men den är samtidigt tänkvärd. Den handlar om de livsval man måste göra när man växer upp och tar stundenten. Lukas måste hela tiden stå till svars för sitt beslut att stanna kvar. Samtidigt som han ju också måste försöka känna efter vad just han vill. Måste man vara misslyckad för att man inte vill plugga vidare? Eller för att man inte vill flytta? Varför måste allt förändras? Och varför räcker inte Lukas som anledning för att Sophie ska stanna kvar? Varför måste hon iväg?
Jag har sett Hästpojkarna då och då på olika bokbloggar och i sociala medier, men det var tack vare att den skulle läsas i Den digitala bokcirkeln på Facebook som jag tog tag i att läsa den och det ångrar jag verkligen inte. Att jag därmed kom att läsa två cirkusromaner direkt efter varandra blev en oväntad, men uppskattad slump.
Denna baksidestext tillsammans med det väldigt lockande omslaget tror jag kommer att göra att den här boken blir flitigt utlånad av barnen i femman och sexan på mina skolor. Inledningen är också otroligt effektfull och griper tag i läsaren direkt.
Detta är mitt liv är en speciell bok om en speciell flicka. Boken handlar om Sophia som är fjorton år och annorlunda. Hon känner sig aldrig som de andra, ”de vanliga”. Hon försöker passa in, men står ändå alltid på sidan. Hon får aldrig vara med de andra barnen, de vanliga, trots att det är det hon drömmer allra mest om. Hon är alltid ensam. Alltid utanför. Varje år åker Sophia på kollo. Och varje år längtar hon dit. Hennes högsta dröm är som sagt att få vara med de andra kollobarnen. Men det är inte så lätt när man inte är som de andra. Sophia är nämligen autistisk. På sin födelsedag bestämmer hon sig för att bryta ut ur utanförskapet genom att hålla ett tal för de andra om sitt liv. Det blir inte som hon tänkt sig, men kanske blir det ganska bra ändå… 
Kärlek, hat och andra filter är Samira Ahmeds debutroman. Vi har precis läst den i Barnbokscirkeln på Facebook och jag är glad att jag läste den, för den belyser ämnen och teman som annars sällan skildras i ungdomslitteraturen. Boken handlar om Maya Aziz som är 17 år. Hon är född i USA, men det känns ändå som att hon lever i två världar. Hon har nämligen indiska föräldrar och de har sina egna – med amerikanska mått mätt – ganska gammeldags och traditionella regler. Hennes föräldrars högsta önskan är att hon ska börja på college i närheten av familjens hem i Chicago och så småningom gifta sig med en trevlig, muslimsk kille. Själv vill Maya något helt annat med sin framtid. Hon drömmer nämligen om att flytta till New York och gå en filmutbildning, stå på egna ben och klara sig själv. Boken handlar ganska mycket om Mayas upplevelse av denna kulturkrock. Den handlar också en hel del om kärlek. Maya är nämligen kär i en kille i skolan som heter Phil och som är upptagen sedan en lång tid tillbaka. I början av boken har de knappt pratat med varandra och Phil har ingen aning om Mayas varma känslor för honom. Men de börjar träffas mer och mer, och Phils och Lisas förhållande är rätt komplicerat. För att ytterligare komplicera det hela träffar Maya en muslimsk kille också. Kareem. Killen som förstår Mayas kultur, som förstår varför hennes föräldrar är som de är och som är ett gott parti enligt föräldrarna. Inte nog med det, när Maya trodde att saker och ting inte kunde bli mer komplicerade drabbas staden hon bor i av en terrorattack. Och den huvudmisstänkta muslimska mannen delar efternamn med Maya. Plötsligt blir klasskamrater, grannar och andra människor i Mayas och hennes familjs närhet fyllda av fruktan och hat.
Tove är inte som vanliga tonåringar. Hon kan nämligen se de som gått över till andra sidan. När hon flyttar från Stockholm till ett knarrigt hus i Dalarna tillsammans med sin storasyster och mamma är det för att familjen ska få börja om på nytt. Det har hänt alldeles för mycket den senaste tiden. Mest påtagligt är att pappa Anders inte finns längre. Med sig till Dalarna har familjen också mormor Tekla som efter en allvarlig brand knappt kan gå eller prata. Nystarten på landet blir dock inte riktigt som de tänkt sig. Tove får snart reda på att huset bär på en historia och mystiska saker börjar hända.