Som eld

Tidigare idag skrev jag om Skarven av Sara Lövestam. Det var hennes första bok för 9-12 år. Hon har också kommit ut med en bok för tonår/ungdom (från 12 år), vilket var den första bok hon skrivit som inte riktar sig till vuxna. Den heter Som eld och är i stort sett lika bra som Skarven. Otroligt skickligt att behärska att skriva till så skilda målgrupper.

Som eld handlar om Lollo och Anna, två tjejer som båda tillbringar sommaren i skärgården, men som annars är rätt så olika och framförallt har de väldigt olika bakgrund. De skulle troligen aldrig ha träffats om de nu inte skulle visa sig tillbringa sommaren på samma plats. Men nu träffas de alltså och inte nog med det, de blir också kära.

Boken handlar alltså om Lollos och Annas kärlekshistoria, en historia som visserligen kompliceras lite av just det faktum att tjejerna är av olika samhällsklasser – det känns som att det är ett större problem än att de är kära i någon av samma kön och det tycker jag är väldigt fint och inkluderande. Men det är också det här som skiljer Som eld från Skarven. Här handlar det ”bara” om kärlekshistorien, medan i Skarven fanns det också en yttre handling i form av en gammal mordgåta. Å andra sidan får man komma karaktärerna djupare i Som eld och deras känsloliv beskrivs mer detaljerat.

I boken får man följa både Lollo och Anna, i vartannat kapitel, vilket gör att man får ta del av båda tjejernas upplevelse av samma historia. Det gillar jag. Jag gillar också att boken öppnar för många diskussioner med ungdomar om kärlek och samliv. Jag gillar också karaktärerna och deras kärlek som skildras väldigt vackert. Och jag älskar Sara Lövestams språk. Men det fattas något för att jag ska tycka lika mycket om den som Skarven. Kanske är det just det att det inte finns någon annan handling än just förälskelsen mellan tjejerna, vilket gör att boken upplevs långsam och händelselös ibland. Kanske är det att slutet kom lite för plötsligt och ouppklarat. (Hoppas det innebär en uppföljare där man får ta del av vad som händer när sommaren har tagit slut och skolvardagen är åter). Kanske beror det på att karaktärerna hade kunnat fördjupats ytterligare ett snäpp. Svårt att veta, men hur som helst rekommemderar jag Som eld, för läsvärd är den absolut och dessutom handlar den ju om ett väldigt viktigt tema.

Som eld är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Feminismens ABC

Feminismens ABC är en härligt peppande och inspirerande bok fylld med betydelsefulla kvinnliga förebilder från A till Ö. På A kan vi till exempel hitta Amalia Eriksson, på L Astrid Lindren och på R hittar vi Rosa Taikon. Totalt finns alltså 29 kvinnor eller grupper av kvinnor porträtterade på en sida var med ett kortare faktaavsnitt. Det är en bra blandning mellan väldigt kända kvinnor och mindre kända kvinnor. Kvinnorna har också gjort skillnad på olika sätt, det kan vara i litteraturens eller musikens värld, men också i politiken eller i vetenskapen. Allt detta presenteras med en snygg och modern formgivning, vilket gör boken till en fin presentbok eller en bok att bläddra i och uppmuntras och inspireras av. Boken är skriven av Lisa Mattisson och Moa Hoff. Den passar till alla åldrar, från tonåringar och uppåt, även för vuxna.

Röd som blod

Jag har länge velat läsa Röd som blod av Salla Simukka. Jag har tilltalats av att boken är så snygg, men också för det jag har läst om den. När jag läste att temat för Barn- och ungdomsboksutmaningen 2017 i januari skulle vara En röd bok så var det här den absolut första boken jag kom att tänka på. Den har mycket av färgen röd i sig i omslaget och på de rödkantade boksidorna, men också i titeln. Röd är också en färg som är central inne i själva berättelsen skulle det visa sig, så det var ett bra val.

Boken handlar om 17-åriga Lumikki som av en slump råkar hitta en massa tvättade sedlar i sin skolas mörkrum. Det var bara en ren slump, men det medförde att hon blir indragen i en härva bestående av narkotikasmuggling, svek, lögner och hemligheter. Efter att hon hittar sedlarna händer resten av boken i ett rasande tempo och det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Lumikki är dessutom en karaktär som verkar ha en hel del erfarenheter som hon inte borde ha, och hon har mycket inombords att upptäcka. Jag har läst att boken fått en hel del karaktär, bland annat för att Lumikki anses vara en platt karaktär som är alldeles för lik Lisbet Salander, men det tycker inte jag är någon nackdel.

Röd som blod är väldigt spännande, tänkvärd och lättläst. Jag ser fram emot att läsa de två andra delarna i serien, nämligen Vit som snö och Svart som ebenholts. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Lättlästa böcker – Vilja förlag

Som jag skrev igår när jag presenterade Nypon förlag så är alltså Vilja förlag ett dotterbolag till Nypon. De fokuserar på lättlästa böcker för unga och vuxna. På Viljas hemsida beskriver de bakgrunden till starten av dotterbolaget:

Ingen vuxen ska vara hänvisad till barnböcker!

Allt började med att jag träffade en sfi-lärare i Borås. Det var en tidig vår, året var 2010. Hon berättade att de på sfi ofta läste barnböcker för att träna språket. Barnböcker är ofta bra böcker, det är ju inte det det handlar om. Men om du är 35 år, nyanländ, och håller på att lära dig svenska så är det inte alltid särskilt stimulerande att läsa barnböcker.

Då fick jag idén till Vilja förlag. Det var uppenbart att det behövs fler förlag som ger ut lättlästa böcker för vuxna. Böcker som till sitt innehåll är relevanta för en vuxen person. Böcker som varken dumförklarar eller förlöjligar. Och självklart böcker som ger lust att läsa. Ger lust att vilja utveckla sitt språk.

En jättebra beskrivning, och så sant. Självklart ska inte vuxna behöva läsa barnböcker trots att de har behov av lättlästa böcker. För lättlästa böcker är absolut inte = barnböcker så som många tror, tvärtom, lättläst är något helt annat.

Precis som hos Nypon så delas också Viljas böcker in i olika nivåer utifrån bokens svårighetsgrad. Det finns fem lättlästnivåer, där X-Small är den lättaste, sedan följer följer Small, Medium, Large och X-Large. Skillnaden mellan de olika lättlästnivåerna beskrivs tydligt på Viljas hemsida här.

Vilja förlag har på senare tid också börjat med en utgivning av lättläst på engelska. Flera av Viljas böcker finns också översatta till andra språk, som somaliska och arabiska. Böckerna kan användas på olika sätt för att göra det lättare att läsa böcker på svenska. Att först läsa en bok på sitt modersmål och sedan läsa den på svenska skapar förförståelse för handlingen och personerna vi möter i berättelsen. Läsningen på svenska underlättas på så sätt. Boken på modersmålet kan läsas parallellt med den svenska boken i en klass, eller så kan eleverna läsa samma bok på sina respektive modersmål och diskutera den på svenska. Många av Viljas böcker ingår i en serie för att förenkla för läsaren. Till alla Viljas böcker erbjuds kostnadsfritt arbetsmaterial för pedagoger och elever.

Jag har läst sex böcker ur Viljas utgivning:

Även till Vilja förlag har Christina Wahldén skrivit flertalet böcker. Vardag är en serie som handlar om just vardagliga händelser, böcker som berättar om livet och vardagen här i Sverige och om hur det går till i det svenska samhället. De vänder sig främst till nyanlända. Förskolan Myran är en av titlarna i serien. Den handlar om Sana som har en dotter som heter Amira. Amira är två år och det är dags att börja på förskolan. Sana är orolig över förskolestarten. Helst vill hon ta hand om Amira själv, men hon måste ju jobba. När inskolningen är över märker dock Sana att Amira trivs och har det bra på förskolan. Boken handlar om något som de allra flesta föräldrar kan känna igen sig i och det är mycket känslor inblandade. Man känner med Sana när Amira är ledsen och Sana inte vill lämna henne på förskolan, men man känner lika mycket på slutet när Sana är lättad och glad över hur bra Amira har det. Lixvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

En annan titel i Vardag-serien heter Äldreboendet Björkgården. Den handlar om Sara som inte kommer från Sverige. Det gör däremot Liv, hennes kompis. Livs mamma bor på ett äldreboende som heter Björkgården. En dag får Sara följa med dit för att hälsa på Livs mamma. Hon tycker att det är konstigt att svenskarna låter andra personer ta hand om sina gamla föräldrar. Men samtidigt förstår hon att Livs mamma behöver mycket hjälp och att Liv inte skulle kunna jobba om hon skulle ta hand om sin mamma. Olika länder tar hand om sina gamla på olika sätt helt enkelt. Det här är en bra bok som behandlar en av alla kulturkrockar som kan uppstå. Den visar att det kan finnas skillnader, men att inget behöver vara bättre eller sämre än något annat. Lixvärdet är 13 och lättlästnivån är Small.

Även Johanna Nilsson har skrivit lättläst för vuxna. Poeten i glasburen läste jag för länge sedan och tyckte jättemycket om. Den handlar om Mahad som jobbar som spärrvakt i tunnelbanan. Egentligen är han poet och han drömmer om att kunna skriva sina dikter på svenska. Han längtar också efter att få prata med den unga kvinna som alltid springer förbi hans glasbur med näsan i en bok. Det visar sig att hon är författare. Boken har en fortsättning, Poeten och kärleken, som jag också måste se till att läsa. Johanna Nilsson har också skrivit en bok om flyktingar som heter Efter båten. Dessa böcker har ett lix-värde omkring 18 och tillhör lättlästnivån X-large.

Jag har drivit eget företag sedan 2008. Självklart blev jag därför sugen på att läsa boken Joana startar eget. Joana kommer från Brasilien,  men har bott i Sverige i några år. Hon bor i ett hus med sin svenske man och sina två barn. Hon städar ofta hemma och tycker om att ha rent och fint omkring sig. Därför föreslår Peter att hon ska söka jobb som städare när det är dags för Joana att söka jobb. Hon börjar jobba på en städfirma, men har svårt för sin chef som kontrollerar deras jobb och bara klagar. En dag bestämmer hon sig för att starta ett eget städföretag istället. Det är mycket att tänka på, men Joana fixar det. Boken är en bra introduktion för den som är nyanländ och vill starta eget företag i Sverige. Även för oss infödda svenskar kan ju det här med att starta eget vara en djungel med alla regler. Trots det kanske lite torra ämnet så är boken intressant att läsa och även humoristisk ibland. Boken är skriven av Carita Andersson. Lixvärdet är 18 och lättlästnivån är Large.

Biblioteket är skriven av Hans Peterson. Den handlar om Jonas som går med sina barn Ella och Ture till biblioteket. Där arbetar Stina och hon hjälper dem både att hitta de böcker de vill ha och visar hur det går till att låna böcker på biblioteket. Som bonus får läsaren lära sig hur det fungerar på biblioteket. Boken ingår i en serie med böcker som handlar om Jonas och hans fru Anna. Lisvärdet är 14 och lättlästnivån är Small.

Äppelpaj med extra vaniljsås är skriven av Annelie Drewsen och den handlar om Rafael som jobbar på äldreboendet Himmelsbro. Han har nyss haft semester och han ser fram emot att få träffa alla gamlingarna som bor på Himmelsbro igen. Men han ser också fram emot att få träffa kollegorna, och allra helst Stina förstås. Det pirrar i Rafael när han tänker på henne. Men det dröjer inte länge förrän Stina berättar för dem allihopa att hon ska sluta för att hon fått ett nytt jobb. Vad ska nu hända? Ska han våga berätta för Stina hur han känner eller ska han bara låta henne försvinna ur hans liv? Den här boken gillade jag jättemycket. En riktig kärlekshistoria, där de gamla på boendet får vara delaktiga. Välskrivet och oerhört bra gestaltat, man kan riktigt känna pirret mellan Stina och Rafael. Lixvärde 16 och lättlästnivå Large.

(M)Ornitologen

MornitologenTack vare min utmaning Temaläsning 2016 där vi under augusti månad skulle läsa ungdomsböcker så har jag läst (M)Ornitologen av Johanna Thydell. Jag gillar Johanna Thydells språk och har därför sett fram emot att läsa den här boken. Jag blev inte direkt besviken, men kanske är det här inte hennes bästa bok.

Den ”konstiga” titeln (M)ornitologen syftar på en ornitolog, alltså en person som studerar fåglar. Men huvudpersonen i denna bok studerar inte bara fåglar, eller rättare sagt, hon studerar egentligen inte fåglar alls. Istället är det hennes egen biologiska mor som hon studerar, men under täckmanteln som ornitolog, därav är hon alltså en (m)ornitolog.

Boken handlar om Moa, 17 år, vars mamma Hedvig stack från familjen när Moa var ungefär 2 år. Efter det har Moa fått en bonusmamma och en lillebror. Men det har alltid skavt lite i henne att mamman lämnade familjen av okänd anledning, även om Moa gör sitt bästa för att låtsas att hon inte bryr sig. När Moas mamma plötsligt hör av sig efter 15 år blir det därför inget självklart beslut att träffa henne. Så småningom bestämmer sig Moa ändå för att åka till skogen där mamman numera bor, med förevän
dningen att hon ska göra ett skolarbete om fåglar.

Bokens centrala tema är förstås föräldraskap, men det är skildrat ur Moas synvinkel, inte ur mammans synvinkel. Ett annat viktigt tema är förstås utveckling eftersom 17-åriga Moa befinner sig i den åldern där väldigt mycket händer, både inom henne och runtomkring henne. Det är inte bara den (frånvarande) mamman som pockar på uppmärksamhet utan också killkompisar och före detta pojkvänner.

Johanna Thydell har som sagt ett härligt språk, och trots att boken egentligen handlar om ett rätt så tungt ämne så upplever man det inte så under läsningen. Moa är en trevlig bekantskap, dråplig ibland och charmigt sympatisk. Även bifigurerna, som hennes pappa och bästa kompisen Otto, verkar vara mysiga människor. Dock är det svårt att få grepp om mamman som gärna glider iväg och undviker konfrontationer och att ta tag i sina känslor. Jag gillar däremot att det i det här fallet är mamman som har lämnat familjen, litteraturen (och verkligheten) är ju annars fylld av frånvarande pappor, men här är det alltså mamman som är frånvarande.

Mornitologen är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Djupa Ro

djupa ro bjärboSå har jag äntligen också läst Djupa Ro, den senaste boken av Lisa Bjärbo, en alldeles otroligt välskriven och bra ungdomsbok som bara måste läsas. Bokens tema är inte självklart. Den handlar om ett kompisgäng som nyss flyttat från ett litet samhälle och ut i vida världen efter studenten. Men så samlas de igen, för en av barndomsvännerna i gänget har hittats död. De samlas för att vara med om begravningen, men under den vecka de återförenas i det lilla samhället i Småland så hinner mycket hända. Boken handlar förstås om alla de känslor som uppstår när man hittar sin vän, pojkvän, barndomskompis, son, granne, klasskompis eller liknande död, endast 19 år gammal. Men boken handlar också om så mycket mer. Det är en utvecklingsroman, där alla fyra huvudpersoner utvecklas i olika riktningar. Men också gänget i sig utvecklas. De fyra barndomskompisarna tvingas finna nya roller i gänget. Och en sak är säker – inget kan någonsin bli som förr. En av kompisarna kommer alltid att saknas.

Boken berättas framförallt med David som huvudperson. Det är han som är berättarjaget. Men i kompisgänget finns också Ludde, som visar sig bära på en stor hemlighet. Där finns också Tove, och Paula, som David varit kär i nästan så länge han kan minnas. Jag gillar det faktum att boken utspelar sig i det lilla samhället Ingelstad som ligger några mil utanför Växjö. Jag har aldrig varit där, så jag har ingen aning om hur autentisk boken förhåller sig till hur det ser ut i verkligheten. Men däremot har jag själv vuxit upp på ett liknande ställe, fast i Norrland, och jag känner definitivt igen mig i hur livet i samhället skildras. Det tycker jag också är bokens stora behållning. Boken hade inte alls varit lika bra om den hade utspelats i Stockholm. Just det faktum att alla känner alla i Ingelstad. Alla har någon slags relation till Jonathan som dog. Hans kompisar kommer alltid att vara ”de som han som drunknade brukade hänga med” och hans föräldrar kommer alltid att vara föräldrarna till han som drunknade. Lisa Bjärbo uttrycker det så bra i det här stycket:

Det finns fördelar med det, och det finns nackdelar. Men vilken inställning vi än har, så är det bara så att vi kommer att vara han som drunknades kompisar här nu, tills något nytt händer som folk kan förknippa oss med istället. Det är så det funkar. Man är Louise Anderssons pojk tills man blir Louise Anderssons pojk som är så bra på fotboll tills man blir Louise Anderssons pojk som jobbar extra på macken tills man blir Louises pojk som var kompis med han som drunknade tills man blir något annat. Det kanske kommer att ta flera år. Jag antar att det är lika bra att vänja sig.

En annan sak jag fastnade för i boken är det faktum att Jonathan är/var en bifigur i kompisgänget. Dels var han ett år yngre än de andra. Det är därför han var kvar i Ingelstad medan de andra hade begett sig till Uppsala, Norge och Asien. Men dels så var det också Ludde och Paula som var huvudpersonerna i gänget. Tove, David och Jonathan var bifigurerna helt enkelt. Precis som några alltid är i olika gängkonstellationer. Här utforskas det lite närmare, som när David tänker att gänget fungerar ungefär lika bra ändå, även utan Jonathan. Visst finns det en tomhet, men tomheten blir större när Ludde lämnar gänget för att åka hem på kvällen än när Jonathan har lämnat gänget för att han är död. Och det är ju precis så det fungerar i verkliga livet. Vissa personer har större närvaro, lämnar större tomhet, påverkar andra mer, än vad andra personer gör. Märkligt, men inte ovanligt. Det är också det här som jag älskar med Lisa Bjärbo, att hon kan uttrycka sådana där självklara saker i en fiktiv text. Precis som när hon skildrar exakt på pricken hur livet går till i små samhällen och hur det är att växa upp på ett sådant ställe. Själv vet jag ju också exakt hur det är, men jag kan inte formulera det i ord på samma sätt. Tänk att kunna skriva som Lisa Bjärbo.

Ytterligare en sak som jag fastnade för var det faktum att trots att egentligen hela boken på sätt och vis handlar om Jonathan och hans död, så är det ändå inte han som står i centrum. Tvärtom så handlar boken mest om de som står kvar, framförallt kompisgänget då, men också Jonathans föräldrar och andra i samhället som blivit påverkade. På så sätt kan tankarna gå till Jessica Schieffauers bok När hundarna kommer, som ju också handlar om ett dåd, en tragisk händelse, men boken handlar inte om personen som begått dådet och inte heller om offret, utan om alla som finns runtomkring, hur de påverkas av det som hänt. Och sådana böcker behövs!

Till sist ska jag bara helt kort nämna den enda sak som jag inte riktigt tyckte om med Djupa Ro. Det är att boken försöker ta upp lite för många teman samtidigt. Jag vill inte spoila, men Luddes hemlighet tillför egentligen ingenting till handlingen i den här boken. Tvärtom så tycker jag att det kan vara ett tema i sig i en helt annan bok, för det är ett tema som helt klart är intressant att läsa närmare om. Jag hade gärna sett en skildring av hur en sådan hemlighet kan påverka en grupp barndomskompisar. Men inte i Djupa Ro, där finns det så många andra teman som är betydligt viktigare för handlingen och läsupplevelsen. Även detektivarbetet för att få fram hur Jonathans död gick till hade man kunnat hoppa över. Det har förvisso betydligt mer att göra med handlingen än Luddes hemlighet, men egentligen hade det lika gärna kunnat komma fram redan i början av boken utan att man gör så stor sak av det. Så hade sättet han dog på kunnat vara något som löpt med i resten av boken istället för att det kommer fram som en nyhet någonstans där i mitten av berättelsen. Men det är också de enda saker jag kan komma på som är negativt med boken, så min enda rekommendation nu är att läsa Djupa Ro om ni inte redan gjort det!

Djupa Ro är skriven av Lisa Bjärbo och utgiven på Rabén & Sjögren.

Fallet Anna Frid

Fallet Anna FridJag blev nyfiken på Fallet Anna Frid eftersom jag läste om boken att det skulle vara en lättläst deckare, och jag blev framförallt nyfiken på hur man skriver en lättläst bok utan att själva deckargåtan blir alltför lätt. Jag fick ett recensionsexemplar av LL-förlaget och boken kom precis i rätt tid för att jag skulle kunna läsa den under april månad då temat i min utmaning Temaläsning 2016 var just deckare.

Fallet Anna Frid inleds med att fru Ek en morgon går ut för att hämta tidningen, då hon får se en livlös kropp ligga intill blomlådorna. Det visar sig vara en av grannarnas dotter, Anna Frid. Hon har fått ett kraftigt slag över huvudet och hon är alltså död. Nu börjar polisens jakt efter Annas mördare och det är polisen Erik Glad som leder jakten och sökandet. Det finns till en början flera misstänkta, men efter ett tag börjar polisen ställa sig frågorna Vad är det egentligen som har hänt? Och vems fel är det egentligen att Anna Frid är död?

Fallet Anna Frid är alltså en lättläst bok. Förlaget delar in sina böcker i tre nivåer, Lätt, Lättare och Lättast. Den här boken ligger på nivå 2, lättare, och det innebär: ”I nivå 2 texterna längre. Men handlingen är enkel och väl disponerad, ord är välkända, meningarna förhållandevis korta.” Boken kategoriseras som vuxenbok och jag tycker också att den passar bäst för vuxna, men den kan också läsas av tonåringar. Jag kan tänka mig att det kan vara intressant att läsa den här boken i en klass för att diskutera den såväl under läsningen som efteråt. Boken innehåller förvisso en klassisk deckarhistoria, där det kan vara intressant att diskutera ledtrådarna och de misstänkta. Men slutet är lite förvånande för att vara en deckare, och där finns det ännu mer att diskutera kring. Jag tycker att boken var lättillgänglig och med tanke på temat så finns där också ett driv som gör att man vill läsa vidare för att veta vad som händer. Boken rekommenderas därför varmt för den som vill läsa en lättläst, spännande bok som man inte glömmer direkt man har lagt ifrån sig den.

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.

Pojkarna

PojkarnaÄnda sedan jag läste När hundarna kommer och diskuterade den i Kulturkollos bokcirkel på Facebook så har jag velat läsa Pojkarna. Båda böckerna är skrivna av samma författare, nämligen Jessica Schiefauer, och det intressanta är att båda böckerna har erhållit Augustpriset (2011 respektive 2015). Men förutom dessa likheter finns det faktiskt inte särskilt många likheter. Böckerna är, åtminstone när det gäller sin handling, väldigt olika sinsemellan.

Pojkarna handlar om Momo, Kim och Bella, som tillsammans tvingas utstå killarnas kränkningar hela dagarna i skolan. Men på nätterna är det totalt annorlunda. Då dricker de nämligen av nektarn från en unik blomma som finns i Bellas växthus och tack vare denna nektar förvandlas de till pojkar. Momo och Bella tröttnar snart på dessa nattliga äventyr, men för Kim blir det tvärtom. Hon kan inte få nog av de nattliga äventyren och friheten i en pojkes kropp. Hon lär känna en annan pojke, Tony, som hon blir förälskad i, men som också drar in henne i en värld som blir allt vildare och allt farligare.

De teman som är centrala i Pojkarna är uppväxt, förvandling, identitet, kärlek och vänskap. Boken har ett slags övernaturligt eller magiskt drag, men samtidigt är den väldigt realistisk och vardaglig. Framförallt ger den upphov till många tankar, funderingar och aha-upplevelser. Jag blir också väldigt nyfiken på Jessica Schiefauer som författare, eftersom jag gillat både Pojkarna och När hundarna kommer trots att de är så olika. Det ska bli spännande att fortsätta följa hennes författarskap.

Pojkarna finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skugg-serien

Jag läser ett par kurser i barn- och ungdomslitteratur just nu och i en av kurserna var det en uppgift att vi skulle läsa en bok ur Skugg-serien av Maria Gripe. Jag valde att läsa de två första delarna. Jag läste Skugg-serien många, många gånger när jag var yngre, men har aldrig läst den som vuxen. Det var väldigt intressant att läsa om böckerna. Dels så har jag varit väldigt rädd för att de inte skulle hålla för en omläsning i vuxen ålder, eftersom jag vet av erfarenhet att barndomens favoritböcker inte alltid gör det. Men det gjorde Skugg-serien, så det behövde jag inte alls vara orolig över. Dels så var det också intressant eftersom jag upptäckte andra saker nu som vuxen, än som jag gjorde som barn.

Temat för denna månad i Temaläsning 2016 var Kärlek, relationer och feelgood. Därför tänkte jag rätt så mycket på just relationerna i dessa böcker. Framförallt relationen mellan Berta och Carolin/Carl, men också andra relationer, exempelvis relationerna på slottet Rosengåva med tvillingarna Arild och Rosilda och även relationen mellan Berta och hennes föräldrar. Böckerna handlar ju faktiskt väldigt mycket om just relationer. En annan sak som böckerna tar upp är det här med könsidentitet och sexualitet. Det är fascinerande med en bok som utspelar sig under 1910-talet och som tar upp dessa frågor. Identitetssökande är också ett viktigt tema, precis som även i dagens ungdomsböcker. Böckerna, framförallt den andra och kommande delar, innehåller förstås också mycket av de hemligheter, gåtor, mystik och övernaturlighet som man lätt förknippar med Maria Gripe. Jag kommer definitivt att läsa om de andra böckerna i serien också och vill gärna köpa dem så att de finns hemma i bokhyllan och så att även mina barn får uppleva dem.

Kalle är mobbad – Aktionsgruppen ingriper

Kalle är mobbad : aktionsgruppen ingriperKalle är mobbad – Aktionsgruppen ingriper är en intressant bok som handlar om mobbing och om den mobbades upplevelser, men som också fokuserar på en lösning. I boken får vi ta del av fyra olika karaktärer som alla är killar i högstadiet. Det är Kalle som är den mobbade, Klas som är mobbaren samt Viktor och Hassan som står utanför men som gärna vill hjälpa Kalle. Viktor och Hassan bildar en aktionsgrupp mot mobbing. De väljer att agera anonymt eftersom de vet att det blir de som åker på spö om Klas och hans medlöpare får veta vilka som står bakom aktionsgruppen.

Kalle är mobbad kan läsas som en spännande historia och stanna vid det. Men författarens syfte med boken är förstås att väcka frågor om mobbing, liksom att förmedla en känsla av att mobbing är ett problem som faktiskt går att lösa. Den passar därför mycket bra att använda som diskussionsunderlag, inte bara om mobbing, utan också om många andra teman. Den stärker också ungdomar som själva vill ta egna initiativ, som till aktionsgruppen här i boken. Boken visar också hur en enda lärare kan göra stor skillnad, även fast andra lärare och till och med rektorn väljer att blunda. Lösningen i boken handlar framför allt om att synliggöra mobbningen, och att fokusera på mobbaren. Det som aktionsgruppen gör i boken har hittills inte prövats i praktiken. Däremot finns det skolor som redan nu valt att använda sig av boken i undervisningen – till exempel ska samtliga högstadieelever på Gumaeliusskolan i Örebro läsa boken.

Boken vänder sig till ungdomar på högstadiet och gymnasiet, från 12 år och uppåt, men också till vuxna som jobbar med ungdomar eller som är intresserad av fenomenet mobbing och självklart också till föräldrar. Den är lättläst, snabbläst och har ett bra driv. Kalle är mobbad är skriven av Eva Ericsson Klang, utgiven av Idus förlag och den finns bland annat att köpa på Bokus och på Adlibris.