Äkta Sverige

Snart stundar semestertider och i år spås det ju att semestrandet i Sverige kommer att öka på grund av lågkonjunkturen. En bok att titta i och inspireras av när man planerar Sverigesemestern är Äkta Sverige – resa i landet annorlunda utgiven 2007 av Klister förlag. Boken är indelad i kapitel efter län. Under varje län kan man läsa om charmiga, personliga, tokiga och bara allmänt annorlunda platser man bara måste besöka. Här finns inte de traditionella platserna som Liseberg, Kaknästornet eller Skansen. Istället kan man besöka och titta på Sveriges lägsta och högsta punkt, Arnolds kannibalmuseum, världens största klädhängare, Wallanders Ystad, Pluppskogen och Tomtestigen. Ät lokala maträtter som Calzkrovepizzan i Skellefteå, en inbakad pizza med ett skrovmål mitt i.

Jag gillar den här boken, den ger förslag på ställan man kanske inte tänkt på att besöka och visar vilken otrolig fantasi och idérikedom det finns bland oss svenskar. Många gånger kanske man även har passerat en vägskylt och funderat på att åka in, men struntat i det av någon anledning. Men förmodligen missar man något. Själv ska jag då vara mer öppen efter att ha läst den här boken.

1222 över havet

Anne Holts senaste bok om Hanne Wilhelmsson utspelar sig på Finse Högfältshotell, som ligger 1222 meter över havet. Ett tåg spårar ur i en snöstorm. De cirka 200 passagerarna evakueras till hotellet, däribland Hanne som är rullstolsburen efter en skottskada. Men ett mord inträffar på hotellet och trots att Hanne inte jobbat som polis på flera år så blir hon motvilligt indragen i jakten på mördaren.

Den här boken är annorlunda än de andra böckerna om Hanne. Passagerarna, inklusive mördaren, befinner sig i en begränsad miljö, vilket påminner om Agatha Christies pusseldeckare. Hanne har inte tillgång till några slags hjälpmedel, inte ens dator och mobil. Istället får hon lita till sina instinkter och iakta de andra människorna – gammalt hederligt polisarbete. Spänningen är vaksam och så tät att det nästan går att ta på den. Alla är misstänkta, ingen vågar lita på någon annan. Ingen kommer därifrån. En spännande miljö och intrig och Holt har lyckas skapa något riktigt bra med den här boken.

Jorden runt på 8 böcker

Jag älskar verkligen läsutmaningar! Att bli utmanad att läsa något man förmodligen aldrig skulle ha läst annars berikar verkligen läsningen tycker jag. Man kanske hittar nya genrer, nya författare och så vidare. Därför blev jag glad när jag såg Lyrans läsutmaning, Jorden runt på 8 böcker. Tanken är att man ska läsa en bok från varje del av världen: Östeuropa, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Sydamerika/Västindien, Nordamerika, Afrika och slutligen Västeuropa. Utmaningen håller på resten av året och det är en bok per månad som gäller. För varje månad finns tre alternativa böcker, så man kan läsa en, två eller tre av dessa. Några av dem står redan i min bokhylla, som Norweigan Wood och Tusen strålande solar, andra har jag aldrig ens hört talas om, så det här blir spännande. Här är böckerna, jag har rödmarkerat de som jag tänkt läsa, om det inte ändras under resans gång

Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) – Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) – Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) – En dag i Ivan Denisovitjs liv

Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) – Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) – Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) – Tusen strålande solar

Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) – Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) – Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) – Norwegian Wood

Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) – Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) – Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) – Benfolket

Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) – Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) – Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) – Färden genom mangroven

Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) – Älskade
Philip Roth (USA) – Envar
Margaret Atwood (Canada) – Oryx och Crake

Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) – Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) – Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) – Utvandringens tid

Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) – Blindheten
Virginia Woolf (England) – Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) – Ut och stjäla hästar

Supernova

Under påsken var jag däckad i bihåleinflammation och då passade jag på att läsa lite. Jag har bland annat läst ut Supernova av Marika King. Det är första delen i en tänkt serie. Boken handlar om Lisa som kommer från Dalarna och är den första i sin familj att flytta till Stockholm och plugga. Hon går ut Handelshögskolan med högsta betyg och får drömjobbet hos den mest prestigefyllda konsultfirman i världen. Trots sin bakgrund vänjer hon sig snabbt med hög lön, att köpa dyra märkeskläder, äta utemiddagar och åka taxi överallt. Livet går allt för snabbt och Lisa hinner i stort sett inget mer än jobba och sova. När livet snurrar som mest i den högsta takten så börjar hon fundera över det liv hon lever. Är framgången värt sitt pris? Var det såhär hon ville leva livet?

Det är en viktig bok som handlar om alla de här duktiga flickorna som överpresterar för att tillfredsställa sitt bekräftelsebehov. Lisa är ett exempel i den viktiga debatten. Men boken är mer än så. Den har inte bara en bra och intressant story, den har också ett gediget persongalleri och är väldigt skickligt skriven. Jag ser fram emot att läsa de kommande delarna i serien.

Erik

Andreas Landgren är född 1976 och arbetar som rektor. Han är också författare, han debuterade med sin roman Erik på förlaget Bokstaven 18 förra året. Jag fick boken som recensionsex av förlaget och har precis läst ut den.

Bokens huvudperson heter förstås Erik. Han är på väg att träda in i vuxenlivet. Hans bästa kompisar, Daniel och Johan är redan där. De har allt som hör till – bra jobb och mysiga flickvänner. Erik är singel och arbetslös. Han står och stampar på en fläck där han stått länge. Men hur kommer man vidare? Hur hittar man jobb och tjej bara sådär?

Boken har mycket humor, men stundvis också allvar. Jag har svårt att fatta tycke för huvudpersonen, vilket drar ner mitt betyg på boken, jag tycker att han är en lite för dryg person som borde rycka upp sig och ta tag i sitt liv. Humorn är bokens styrka och även skildringarna av vardagen, av hur det är att vara singel medan vännerna har sambo och hur det är att vara ensam och arbetslös. Det är djupa känslor som många känner varje dag. Boken handlar mycket om vänskap och om kärlek. Om liv, död och allt där emellan. Vanliga ämnen men viktiga ämnen. Vardagsfilosofi helt enkelt. En snabbläst bok som trots allt stannar kvar en stund i mina tankar.

Ny tävling

Tävling hos Boktokig! Vinn boken Veronica bestämmer sig för att dö. Kolla här.

Precis när jag postat hittade jag en till tävling, så jag tipsar om den i samma inlägg. Hos Amy kan man vinna boken Dotter önskas samt schampo och balsam från Björn Axén. Kolla här.

I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra

Pontus Herin är journalist och uppvuxen i Djursholm. Hela sitt vuxna liv har han bott i Stockholms innerstad och hans umgänge har samma bakgrund. Men han blir mer och mer intresserad av att se något annat. Av att uppleva något annat. Men framförallt av att utmana sina fördomar om invandrare och ghetton. Därför flyttar han, hans fru Charlotte och deras treåriga son Elliot till Tensta, en invandrartät förort.

Boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra innehåller dagboksanteckningar från tiden strax innan flytten och under den tid de bor i Tensta. Vi får också ta del av intervjuer med olika människor, allt från svenskar och invandrare bosatta i Djursholm och Tensta, till politiker, beslutsfattare och eldsjälar. Det är en intressant skildring och framförallt är det ett intressant inlägg i debatten om segregation och fördomar. Nu flyttar familjen igen efter 1½ år, då de får sitt andra barn och istället köper hus i en annan, ”mer svensk” förort. Detta gör att boken känns lite oavslutad och jag får lite bitter eftersmak. Han vill förändra något och familjen trivs trots allt i Tensta, så varför flyttar de då. Det är ett journalistiskt experiment, men det är tråkigt och tyvärr alldeles för förutsägbart att familjen flyttar så snart experimentet går mot sitt slut.

Hammarbyserien

Jag fick andra boken i Hammarbyserien som recensionsexemplar av Ordfront för några veckor sedan. Eftersom jag inte hade läst Pepparkakshuset, den första delen i serien, ännu så passade jag på att låna den på biblioteket och läsa den först. Jag sträckläste båda böckerna nu i helgen och hjälp vad bra och läskiga de var! Böckerna är skrivna av Carin Gerhardsen.

Pepparkakshuset är alltså den första delen. Det inträffar några bestialiska, tortyrliknande mord i Stockholmstrakten. Först ses inget samband, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen upptäcker att morden hör ihop så blir läget annorlunda. En seriemördare går lös och han måste stoppas innan han ger sig på fler offer. Det här är en ganska vanlig deckarserie, man får följa polisens arbete och i slutet får man veta vilken mördaren är. Det som är ovanligt är dock att det finns ett stort persongalleri som stannar i läsarens medvetande och att man får ta del av vardagslivet hos huvudpersonerna. Jag gillar verkligen när man får lära känna sina huvudpersoner, framförallt när man ska få följa dem i en serie böcker. De överraskande vändningarna och framförallt det överraskande slutet ger också pluspoäng.
Mamma, pappa, barn heter den andra delen. Om den förra var spännande så var den här riktigt nagelbitande. Jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig den. Den var så otäck, troligen för att jag själv är mamma. När treåriga Hanna vaknar en morgon är hon alldeles ensam i en låst lägenhet. Mamma och lillebror är borta. Nästa morgon hittar Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och strax därefter hittas mamman. Men identifieringen dröjer, ingen verkar sakna dem. Samtidigt får Hammarbypolisen jobba med ytterligare ett fall, en tonårsflicka mördas på en Finlandsfärja. Samma poliser är med från förra boken. Återigen får man följa dem såväl i arbetet som privat, och jag gillar persongalleriet. Det är otroligt starkt gjort av författaren att lyckas hålla isär det enorma persongalleriet och göra personerna så levande, samtidigt som hon upprätthåller en gastkramande intrig.

Barns utsatthet och vuxnas otillräcklighet kommer igen i båda böckerna. Även teman som våld, sexualbrott, familjeförhållanden och relationer är centrala. Det här är sådant som skulle kunna hända vart som helst i Sverige, när som helst – och som förmodligen händer då och då runt omkring oss, fast vi kanske inte ser eller låtsas se. Det är det som gör det så otäckt medan man läser. Otroligt läsvärda böcker, läs dem båda i påsk. Själv längtar jag efter den kommande boken. Jag har läst på nätet att hon redan skrivit del tre och att den släpps våren 2010, synd att det är så långt dit. Tyvärr blir det bara en triologi, jag hade hoppats på många fler, men det kanske är bättre med tre riktigt bra böcker än två bra och åtta halvbra…

En annan tävling

Retromamman har en tävling på sin blogg där man kan vinna en eko-snuttefilt till sitt barn från Lundmyr of Sweden. Vi gillar eko-produkter och försöker köra så mycket ekologisk som möjligt både när det gäller kläder, mat och annat, så det vore verkligen roligt att vinna den här filten.

Tävling hos Ango

Ango har en ny tävling. Det är sju böcker som står på spel. Gå in och läs här. Själv är jag med och tävlar om Anna min älskade av Magnus Utvik. Har hört mycket bra om den så jag håller tummarna.