Jag har upptäckt Katarina von Bredows ungdomsböcker! Vilket språk, vilken känsla! Jag låg och sträckläste den här boken till halv fyra i natt och stundtals skrattade jag högt, stundtals låg jag under täcket och snyftade. Det är länge sedan jag blivit gripen så av en bok!
Bokens tema är enkelt – Jessica är 15 år och tokkär i Arvid. Hon har beundrat honom länge på avstånd, men på en fest dansar de tillsammans och hon upptäcker att hennes känslor är besvarade. Det enda leder till det andra och några veckor senare upptäcker Jessica att hennes mens uteblivit. Vad gör man när man är 15 år och blir med barn?
Resten av boken handlar mycket om Jessicas vånda. Ska hon behålla barnet eller göra abort. Hennes mamma blir arg och vill att Jessica ska göra abort. Hennes bästis blir sur. Arvid vill inte veta av barnet. Ändå bestämmer sig Jessica så småningom sig för att behålla barnet och vi får följa henne fram till förlossningen. Dock har sista delen av boken ett väldigt högt tempo. I den första delen, när vi får följa hennes dilemma och omgivningens reaktioner så går boken i ett väldigt lugnt tempo, man hinner verkligen leva sig in i huvudpersonen. Men efter att hon väl bestämt sig så går det snabbt. Plötsligt är det förlossning. Jag hade önskat att boken även behandlade de frågor som en ung mamma ställs inför. Hur väljer hon barnvagn, vart ska hon bo, hur planerar hon för barnet, hur klarar hon av skolan? Boken får ett lyckligt slut, men samtidigt önskar jag att få läsa vidare. Hur klarar hon av sitt barn, hur blir relationen till mamman, bästisen och Arvid? Ångrar hon sig någonsin?
Jag tror att det här är en bok som så många som möligt borde läsa. Inte bara tonårstjejer (och killar! det handlar lika mycket om dem), men också av föräldrar och skolpersonal. Boken är ett viktigt debattinlägg. Den är tänkvärd och skapar många frågor att diskutera kring.
