Skönlitteratur vuxen

Spellmans arkiv

- carola

Jag har precis läst ut Spellmans arkiv av Lisa Lutz (Natur och kultur). Jag har haft den här boken stående bland mina olästa ungdomsböcker länge och väl. Men när jag väl började läsa den så insåg jag att det inte alls var någon ungdomsbok utan en vuxenbok. Spellmans arkiv handlar om Isabel ”Izzy” Spellman som jobbar på sina föräldrars detektivbyrå. Hon löser fall, dejtar hopplösa killar och lever trots sina 28 år familjeliv med nyfikna föräldrar, storebror och lillasyster. Plötsligt så försvinner hennes lillasyster under mystiska omständigheter och Izzy blir misstänkt. Hon sitter i förhör med polisen och under dessa förhör rannsakar hon sig själv och sitt liv.

Boken börjar med försvinnandet och sedan får man allt eftersom ta del av vad som hänt innan försvinnandet, för att sedan återkomma till försvinnandet igen i slutet av boken. Ja, boken är lika rörig som den låter, men allt ordnar upp sig till slut. Izzy är en rolig och halvgalen karaktär. Hon påminner lite om Bridget Jones och boken påminner även en del om Janet Evanovich serie om privatdetektiven Stephanie Plum. Boken är tjock och stundvis upprepande och långtråkig, men vid några tillfällen skrattade jag till och med högt medan jag läste. Boken är rolig på ett ironiskt sätt och trots att det är en underhållningsroman så finns det då och då något djupare i boken. Det är ett högt tempo och det bästa med boken är nog att den är så udda. Karaktärerna är verkligen lyckade! Det står att Spellmans arkiv är den första boken i en serie om den galna familjen Spellman, men än så länge verkar inga fler böcker ha kommit ut på svenska.

Läs gärna En bok om dagens recension av Spellmans arkiv här.

2 x Anna Jansson

- carola 1 Comment

Har läst de två senaste av Anna Jansson: Inte ens det förflutna och Först när givaren är död (Norsteds respektive Månpocket). Jag gillar Anna Jansson och har läst de tidigare böckerna i serien. Framfförallt tycker jag om att det är en kvinnlig huvudrollsinnehavare och att böckerna utspelar sig på Gotland.

Inte ens det förflutna var riktigt bra. Sju kvinnor reser till Gotska Sandön på ett Rehabiliteringsläger i försäkringskassans regi. Maria Wern är en av kvinnorna, hon reser under falsk identitet eftersom hon blivit hotad inför en rättegång där hon ska vittna. De sju kvinnorna är helt ensamma på ön. Snart drar det upp till storm och elen försvinner. En kvinna hittas död, en annan försvinner… Det här är mer en skräckroman än en vanlig svensk deckare. Den är kuslig och man läser snabbt, snabbt för att få veta vad som händer härnäst. En recensent i GT menade att det här är Anna Janssons bästa bok hittills och jag håller med. Jag gillade den mycket.
Efter att ha läst Inte ens det förflutna så hade jag höga förväntningar på Först när givaren är död. Men de infriades inte. Visst var boken bra, men den berörde mig inte. Det är en välskriven svensk deckare, men inte mer än så. Jag läste någonstans att den påminde om Davinci-koden. Ja, möjligen, men inte särskilt mycket. Boken handlar om en gammal kvinna som ärver några kartor av sin make. Med hjälp av kartorna kan hon hitta en biskopsgrav och om hon hittar den kan Sveriges historia skrivas om. Mycket står på spel och självklart finns det någon som vill stoppa henne från att hitta graven. Det blir en kamp mot denne person, men också mot polisen och tiden. Spänningen är väldigt hög även i denna bok och persongalleriet är mycket lyckat. Kanske var det för att jag tyckte så mycket om den förra boken som jag tycker att den här var för intetsägande, det är svårt att veta. Men för alla som tycker om svenska deckare så är dessa två av Anna Jansson ändå ett måste att läsa. Hon är en skicklig deckarförfattarinna. I vår kommer hennes elfte bok om Maria Wern, Drömmen förde dej vilse.

Askungar

- carola 2 Comments

Har precis läst ut Askungar av Kristina Ohlsson (Piratförlaget). Sista delen av boken sträckläste jag och det var så spännande och mördaren visade sig vara en helt annan person än jag själv trott… Askungar är en kriminalroman och det är även författarens debutbok. Boken börjar med att en liten flicka försvinner från ett tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans föräldrar ligger i skilsmässa och pappan blir snabbt misstänkt. Allt fokus riktas därför mot att hitta pappan. Utredningen leds av Alex Recht, en legendarisk kommissarie. Till sin hjälp har han Peter Rydh, en ung och ivrig kriminalinspektör, samt Fredrika Bergman, en civilanställd utredare. Utredningsgruppen har en kamp mot tiden och en ondskefull gärningsman som är ute efter hämnd.

Askungar är en deckare som jag varmt rekommenderar till alla som gillar svenska kriminalromaner. Kristina Ohlsson har ett rappt och målande språk. Tempot är högt och bokens tema är stundvis så fasansfullt att man får ont i magen. Barn som far illa är alltid jobbigt att läsa om. Det som jag tyckte var negativt med boken är dels att mördaren introduceras alldeles för sent och dels att persongalleriet var för tunt, jag får inget vidare grepp om huvudpersonerna. Men det är en mycket bra debutbok och det ska bli spännande att se hur Kristina Ohlsson har utvecklats till nästa bok. Förresten – lägg märke till det snygga omslaget på Askungar!

Den svarta löparen

- carola 1 Comment

Nyss har jag läst ut en riktigt bra svensk deckare. Den svarta löparen, som är skriven av Kristina Appelqvist och utgiven av Alfabeta. Kristina Appelqvist är journalist och det här är hennes debutbok. Tanken är att det ska bli en serie kriminalromaner med samma huvudpersoner och jag längtar redan till nästa bok 🙂

Den svarta löparen handlar om Emma Lundgren, en ung rektor vid Västgöta universitet. Hon är alldeles ny på jobbet när plötsligt hennes sekreterare Vera Nilsson hittas mördad i förvaltningsbiblioteket. Därefter får vi följa mordutredningen. Men varken polisen eller Veras arbetskompisar kan förstå varför någon skulle vilja mörda henne. Så gör polisen en förbryllande upptäckt – man hittar en schackpjäs i Veras necessär, en schackpjäs som tidigare stulits vid de arkeologiska utgrävningarna i Varnhem. Varför har Vera den?

Det jag gillar med boken är dels att den utspelar sig i en ny miljö. Det är nytt med en rektor som huvudperson och jag gillar verkligen skolmiljö. Dels är språket också mycket bra, det märks att författaren har jobbat länge som journalist och är van att arbeta med ord. Det är ett rappt tempo, men inte på bekostnad av miljö- och personbeskrivningarna. Ytterligare en sak som jag gillar är att boken inte är förutsägbar, jag kunde inte alls räkna ut vem som var mördaren och det är ju ett gott betyg. Jag rekommenderar Den svarta löparen till alla som gillar deckare och kriminalhistorier och som sagt, jag ser fram emot nästa bok i serien.

Finns inte på kartan

- carola

Finns inte på kartan handlar om Frida, journaliststuderande från Göteborg. Det är dags att gå ut på en praktiktermin. Hon väntar spänt på beskedet om vart hon ska få åka på praktik – en bra praktikplats kan öppna dörrarna till de åtråvärda jobben i medievärlden. Hennes charmige, begåvade pojkvän hamnar förstås på Aftonbladet. Och Frida… hon hamnar på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd, ett samhälle som knappt finns på kartan.

Frida åker till Bruseryd deppig och full av fördomar. Pojkvännen gjorde förstås slut innan praktiken – för att de inte skulle begränsa sina möjligheter. Hon tror att hon är på väg till världens ände. Efter ett enda reportage på sin praktikplats lyckas hon vända hela bygden emot sig. Hon tvivlar på sig själv och sina val i livet. Men mot sin vilja blir hon indragen i sina medarbetare och bybornas personliga öden. Kanske var Bruseryd rätt plats för henne trots allt.

En varm och mysig bok om att leva i ett litet samhälle och om att finna sig själv och sin plats i tillvaron. Finns inte på kartan var förvisso enkel, lättläst och förutsägbar. Men inte på ett negativt sätt, det är skönt med sådana böcker också. Den gav en bra feelgoodkänsla och jag rekommenderar den varmt!

Finns inte på kartan är skriven av Carin Hjulström och utges av Forum bokförlag.

Dödergök

- carola

Häromdagen recenserade jag Smuts av Katarina Wennstam. Smuts var den första delen i en triologi om brott som i regel går strafflösa. Den andra delen i triologin är Dödergök. Den boken handlar mycket om Maria och Tobias, två personer som figurerade lite i utkanten av förra boken. Man får också återigen möta bland annat Rebecca Wahl och Madeleine Edwards.

Dödergök börjar med att Maria och Tobias finner sitt drömhus. Det var dessutom till ett mycket överkomligt pris. Men efter ett tag inser de varför de fått huset så billigt och så enkelt. Det finns en historia som har utspelat sig i huset. De renoverar och målar om, slår ut en vägg och tapetserar. Men historien finns kvar där bakom. Maria, som är arbetslös journalist, börjar nysta i historien och blir som besatt. Parallellt med den berättelsen får vi följa Madeleine Edwards, åklagare, som får ett komplicerat hedersbrott på sitt bord.

Rent spontant tyckte jag bättre om Smuts. Dödergök är bra, snabbläst, spännande och även skrämmande. Den känns viktig att läsa, eftersom detta är saker som utspelas dagligen runt omkring oss. Boken ger en förståelse, ger insikt och det är ingen bok man glömmer bort en vecka efter att man läst den. Språket är också bra. Men boken känns lite förutsägbar, lite upprepande och personerna är lite för schablonartade. Däremot tyckte jag om att boken kändes realistisk, att den gav upphov till många tankar (framförallt moraliskt, vad är egentligen rätt och fel, vad tycker jag själv?) och den är stark och gripande.

Den sista boken i serien heter Alfahannen och jag har nyligen fått hem den också, så snart ska jag läsa även den. Jag ser fram emot en bok som knyter ihop alla små berättelser och huvudpersonernas levnadsöden.

Smuts

- carola

Jag har sett fram emot att läsa Katarina Wennstams Smuts (Bonnier pocket), som varit väldigt omdebatterad och fått bra kritik bland många bokbloggare. Nu har jag äntligen läst den jag med.

I bokens centrum står familjen Wahl. Jonas Wahl är den framgångsrika advokaten som sitter tv-kommentator i en uppmärksammad traffickingrättegång samtidigt som han själv köper sex av prostituerade. Rebecca Wahl är en framgångsrik journalist/programledare som lever ”det perfekta livet”. Men snart börjar hon ana att allt inte står rätt till eftersom Jonas jobbar över väldigt mycket och ibland ljuger. Samtidigt utvecklas dottern Emma snabbt och hennes begynnande sexualitet pockar på och ömsom lockar, ömsom skrämmer henne.

Smuts känns mycket realistisk. Katarina Wennstam är journalist och har tidigare skrivit reportage om våldtäkt och sexbrott (Flickan och skulden, En riktig våldtäktsman). Det här är hennes första skönlitterära bok, men man märker att hon tagit ett djupt avstamp i verkligheten. Det här skulle kunna hända när som helst i Sverige – sådant här händer redan dagligen. Det är en bok som berör och stannar kvar. En mycket skrämmande skildring, men mycket viktig att läsa. Personbeskrivningarna är mycket bra och Wennstam har ett väldigt fängslande språk.

En plats i solen

- carola 1 Comment

Efter att nyligen ha läst Livstid så ville jag förstås läsa En plats i solen också. Även denna bok är skriven av Liza Marklund och utgiven av Piratförlaget. Det är den åttonde boken om Annika Bentzon.

En plats i solen var seg att komma igång med, men jag blev ändå snabbt gripen. Den börjar med att en svensk familj hittas gasmördad i Spanien och Annika Bengtzon skickas ner för att bevaka detta för tidningens räkning. Annika reser motvilligt, hon är numera skild från barnens pappa och är inte alls sugen på att lämna dem med honom och hans nya sambo. På plats i Spanien så inser Annika att det fanns ytterligare en dotter i den mördade familjen, en 16-årig dotter som överlevt. Polisen tror att gasmordet var ett inbrott, men efter ett tag så hittas även inbrottstjuvarna döda. Annika nystar också i det hela från sitt håll och snart inser hon att det handlar om något stort, något som involverar pengatvätt, kokain och gamla vedergällningar. I sitt sökande efter den överlevande dottern hamnar hon så småningom även i Afrika.

Ytterligare en tjock och spännande bok om Annika Bengtzon. Boken håller ett högt tempo, vilket gör att det lätt blir en sträckläsarbok. Mycket fart, mycket spänning. En plats i solen innehåller allt som krävs av en deckare. Läsvärd.

Det är så konstigt nuförtiden

- carola 1 Comment

Redan i början av januari har jag läst en av årets bästa böcker. Det är så konstigt nuförtiden borde platsa in på årets tioitopp-lista – den är så bra! Den handlar om Birgitta, vars 86-åriga mamma börjar röra ihop saker, tappa bort saker och gå hemifrån utan att veta hur hon ska hitta hem. Hon får snart en demensdiagnos och Birgitta söker efter en plats på ett äldreboende eftersom hon inser att mamman inte längre klarar sig själv. Men inga platser finns. Birgitta stressar för att sköta heltidsjobb, man, barn och privatliv – samtidigt som hon blir mamma till sin mamma. Vi får följa Birgitta i hennes dilemman, i sorg, glädje, ångest och funderingar. Hela tiden tänker man ”hur skulle jag själv göra” och ”hur skulle jag vilja att det var”. Jag har jobbat inom äldreomsorgen samt haft en farmor som var dement. Jag har sett allt detta från flera håll och jag tycker att boken precis har fångat upp ämnet. Det är verkligen såhär det är, mer eller mindre. Det är en otroligt viktig fråga och en väldigt intressant och brännande fråga. Språket i boken är kanske inte det allra bästa, men engagemanget, träffsäkerheten och gestaltningen väger upp det hela.

Elsas mode

- carola 1 Comment

Elsas mode är en kul chick lit-roman. Den är skriven av Sofi Fahrman och boken är tänkt som första delen i en triologi om Elsa. Den handlar om shopping, fest, kärlek, sex, inneställen, trender och Stockholms modevärld. Jag läser inte gärna chick lit i vanliga fall, men jag kom på mig själv att tycka om Elsas mode. Dels är boken mer välskriven än andra i genren, dels känns den mer genuin i och med att den utspelar sig i Sverige och i en värld som andra faktiskt kan ta del av. Det ger också många pluspoäng att Sofi Fahrman skriver om sitt eget område – hon har full koll på Stockholms modevärld, på folk, inneställen och trender – därför känns boken träffsäker och äkta. Ett minus dock för karaktären Elsa som är både självupptagen och naiv – lite för mycket av en klyscha för min smak. Elsas mode är underhållande, det är ett lättsamt språk och den är snabbläst. Den kommer garanterat att läsas och älskas av många unga modeintresserade tjejer.