Kerstin är sju år och älskar guld. I en burk under sängen har hon samlat över hundra guldsaker. Att hon gillar guld så mycket råkar också medföra att hon plockar på sig frökens vigselring. Men fröken är väldigt rädd om sin ring och frågar efter den. Då måste Kerstin ljuga om att hon inte sett den. Frökens frågor är jobbiga. Vilken tur att Kerstin så småningom får en ny vän. Det börjar en ny pojke i klassen och han gillar guld lika mycket som Kerstin. Till honom kan hon anförtro sin hemlighet.
Det fina med Kerstin är en berättelse om att hamna i gränslandet mellan sanning och lögn, intrasslade hemligheter, vänskap och självvald ensamhet. Det är också den första delen i en planerad serie som är tänkt att bestå av tre böcker om Kerstin. Boken passar bra som högläsningsbok på lågstadiet och jag tror att många kan känna igen sig i karaktärerna och i de olika dilemman som Kerstin hamnar i. Precis som i böckerna om barnen i Bullerbyn står leken, fantasin och allt det härliga med barndomen i fokus. Samtidigt öppnar boken för diskussioner kring rätt och fel, moral, lögner och dilemman kring vänskap. Hur ska man till exempel göra ifall man har behov av ensamhet men har en kompis som bara vill vara tillsammans och leka hela tiden? Det fina med Kerstin är en finstämd berättelse där huvudpersonen tas på stort allvar. Kerstins tankar och funderingar skildras på ett varmt, träffsäkert och respektfullt sätt. Det här är författaren Helena Hedlunds debut och med tanke på den höga kvalitet debuten håller ser jag verkligen fram emot att följa hennes fortsatta författarskap. Boken är illustrerad av Katarina Strömgård.
Det fina med Kerstin finns bland annat på Adlibris och på Bokus.
Ilon Wikland är en annan illustratör som är nominerad till ALMA 2018. Hon är förstås mest känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, men hon har också gjort väldigt mycket annat. Jag fastnade för Sotis där Ilon Wikland både har skrivit och illustrerat och som också är en sann berättelse. Boken handlar om en flicka som förlorar sin älkskade katt och om katten Sotis som därmed får ett nytt hem. Det handlar om liv och död, oändlig sorg, men också lycklig glädje. En enkel bok med lite lättläst text, men med ett väldigt stort innehåll. Den här boken kommer jag att tipsa om på bokprat framöver. Det är en bilderbok, men den håller också långt upp i åldrarna.
Gro Dahle är en norsk författare som jag hållit ögonen på ett tag. Hon väjer inte för jobbiga ämnen och har skildrat allt från incest och porr till krig och psykisk ohälsa i bilderboksform. Det här är kanske inga böcker man sätter sig och läser för vilka barn som helst, när som helst, men det finns tillfällen när de behövs och hon gör det väldigt bra. Kriget handlar om Inga som bor i ett tryggt land, men en dag kommer kriget till henne. Det är inte den sortens krig som Inga har sett om i TV och i tidningen, utan en annan sorts krig, mellan mamma och pappa. Pappa blir kär i en annan, han flyttar, det blir bråk om vart barnen ska bo, det landar till slut i varannan vecka, men mamma är ledsen och hoppas att pappa ska komma tillbaka, Inga tvingas bli stor och duktig och ta hand om mer än hon borde, till slut orkar hon inte längre, kriget har flyttat in i henne nu, men då vaknar faktiskt mamma och pappa och så småningom blir det fred. En otroligt stark skildring av en skilsmässa, som tyvärr säkert alltför ofta väljs bort på grund av att man nog tror att boken handlar om något helt annat. Obs att boken vänder sig till barn i åldern 9-12 år, ingen bok att läsa för de yngsta alltså, trots bilderboksformatet.
Sist, men inte minst så har jag också läst en bok av en helt ny bekantskap för mig, nämligen Vill ha fisk av Áslaug Jónsdóttir. Det är en bilderbok för de yngsta barnen av en isländsk författare/illustratör. Boken handlar om Hildur som vet precis vad hon vill. Mamma tror att hon vet vad Hildur vill. Pappa tror att mamma vet vad Hildur vill. Men ändå måste Hildur säga, ropa, hojta, tjuta, skrika och vråla det hon vill, nämligen ”vill ha fisk”. Boken bygger på upprepningar, något som små barn gillar. Dessutom handlar den om ett till synes trotsigt, men egentligen bara bestämt barn, som är bra på att formulera sig, men där föräldrarna inte alls förstår henne. En rolig bokidé som lockar till många skratt. Dessutom är det kul att läsa en bok från ett land där man sällan läser böcker ifrån, framförallt barnböcker.
Jag har läst Min syster är en ängel tidigare. Men det var nog innan jag började bokblogga. Nu när månadens tema i 
Vad jag längtade efter att få läsa Anna Ahlunds andra bok efter att jag blivit golvad av Du, bara. Hennes andra bok, som nyss har kommit ut, heter Saker ingen ser. Den är på ett sätt väldigt annorlunda, men på ett annat sätt väldigt lik hennes debutbok. Hennes härliga och stundvis poetiska språk är detsamma i denna nya bok med alla de träffsäkra och trovärdiga dialogerna, liksom alla de fantastiska skildringarna av hur det är att vara ung idag med exempelvis vänskap, kärlek, sexualitet och identitet som centrala teman. Det som skiljer sig åt är upplägget och innehållet. Där debutboken fokuserade på en kärlekshistoria mellan två personer fokuserar Saker ingen ser istället på ett stort kompisgäng. Man får följa många olika ungdomar som sinsemellan är rätt olika. Ett sådant upplägg kan lätt bli spretigt och Anna Ahlund ligger ibland på gränsen. Det kräver lite närvaro av läsaren ibland att hålla reda på de olika karaktärerna. Men självklart blir det lättare ju längre man kommer i boken.
