Dina färger var blå är en underbar kärleksroman som handlar om Lina som är sjuksköterska på neonatalen. Hon längtar efter egna barn, men hennes man Samuel vill inte ha några. Hon har därför vigt sitt liv åt dramatiska förlossningar, kuvöser, långa nattpass och krisande föräldrar. Varje tisdag besöker hon sin gamla vän Astrid på ett äldreboende, något som hon har som hemlighet för Samuel. Det finns också en annan hemlighet. Fast den har Samuel snokat reda på. När Lina är borta kan han nämligen inte låta bli att smygtitta i den skokartong Lina gömt längst in i garderoben. Där förvarar hon minnena av sin första pojkvän, och kanske även sitt livs stora kärlek, Ted. Han som försvann och tog en bit från Lina med sig.

Men en dag är Ted tillbaka. Han dyker upp från ingenstans och säger att han har tre månader kvar att leva och han vill tillbringa dem med Lina. Hon kan inte säga nej, hon måste få veta vad som hände den dagen då han försvann. Och det sätter förstås Samuels och Linas äktenskap under stor press. Men Samuel inser motvilligt att det är den enda möjligheten för både honom och Lina att kunna gå vidare. Det blir en sommar full av svidande sanningar, efterlängtade bekännelser, hopp, återväckt passion, stark kärlek och gränslös sorg.

Dina färger var blå är en oerhört stark och berörande roman som skapar alla möjliga slags känslor hos läsaren, allt från tårar till leenden. Det handlar inte bara om kärlek, utan också föräldraskap, vänskap, identitet och mycket mer. En djupbottnad feelgoodroman med en hel del smärta och svärta. Det är en bok jag kommer bära med mig länge och jag är väldigt nyfiken på författaren Marcus Jarls tidigare och kommande författarskap, för denna bok är både välskriven och tänkvärd, samtidigt som den är vacker och stark. Författarens poetiska språk och känsla för att gestalta alla slags känslor är ytterligare ett stort plus.