Du och jag mot världen är en novell skriven av Zulmir Běcévic. Den handlar om flykt, men också om minnen och drömmar. När jag läste den bestämde jag mig direkt för att kryssa punkt nummer 38 i utmaningen Läs en novell IV: Läs en novell där något går sönder. Dels för att faktiskt ett glas går i kras i berättelsen, men dels också för att något annat mer abstrakt faller sönder. Drömmar som går i kras och upplöses. Novellen handlar om en kille som tillsammans med mamman flyr till Sverige. Pappan blir kvar i hemlandet. Pojken väntar på att pappan ska komma efter. Men han kommer ju aldrig. Tron på att han ska komma, och hoppet, är så starkt att han inte ens förstår vad som hänt när doktorer från hemlandet tar DNA-prov för att jämföra med benrester de hittat i en massgrav.

De amerikanska doktorerna i hemlandet som tog din och mammas DNA för undersökning av massgravsben är de största lögnarna av alla. Du vet vem pappa är och du vet hur han ser ut. Och det finns inte tillräckligt med lögner i världen för att övertala dig om att kriget skulle ha förvandlat pappa till enbart ben.

Du och jag mot världen är en gripande, berörande novell med ett lite överraskande slut. Den är skriven i du-form, vilket är lite ovant att läsa, men den är väldigt fint skriven. Den här novellen fungerar minst lika bra för tonåringar som för vuxna. Kanske ger ett stycke igenkänning för tonåringar som själva mår psykiskt dåligt eller har varit på flykt. Den är utgiven av Novellix och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.