För några år sedan dog Gösta Ekman, den folkkäre skådespelaren med roller i allt från Papphammar och Jönssonligan till Beck. Han dog 2017 i sviterna av sin cancer. Fem år tidigare drabbades han av cancer första gången. Han genomgick då en stor operation och låg inlagd på sjukhus under flera månader. En läkare sa då till hans fru att hon borde skriva dagbok under Gösta Ekmans sjukdomstid eftersom man sällan själv minns så mycket efter att ha varit med om en så traumatisk upplevelse. Sagt och gjort, Marie-Louise Ekman började föra kortfattade anteckningar dagligen om Gösta Ekmans tillstånd. Med tiden kom anteckningarna att bli längre och mer existentiella. Nu är dessa anteckningar utgivna i boken Få se om hundarna är snälla ikväll.
Boken kan ses som en rapport från sidan av en anhörigs sjuksäng, men den kan också ses som en innerlig kärlekshistoria. Marie-Louise Ekman skildrar naket och utelämnande sjukhustiden och det som hör en sjukhusvistelse till. Men hon skildrar också mycket berörande kärleken paret emellan. Här och var glimtar också humor fram, trots det oerhört tunga ämnet.
Fredag 20 jan
G gick på toaletten.
Och sket som en häst.
Det var en sköterska M som hjälpsamt skyndade till att få in G på toaletten.
Med droppställning.
Gåbord.
Och av med morgonrock innan allt brakade loss.
Himmelst att G gör toalettbesök på detta viset.
Det får ut gifter ur kroppen.
Så alla applåderar.
”Stort A…”, säger doktor P, ”…det vill vi ha…”
I de kortfattade, knapphändiga anteckningarna förmedlar Marie-Louise Ekman alla möjliga känslor: glädje, sorg, smärta, hopp, rädsla, längtan och så förstås kärlek. Ni som själva haft en nära anhörig som varit svårt sjuk känner nog igen den där berg-och-dal-banan av känslor.
Måndag 16 jan
Idag på teatern tackade jag min ledningsgrupp för deras fina arbete och uppställning under den här arbetsperioden, det var årets första ledningsgrupp.
Jag sa att G gjort ett genombrott i går.
Att han mår lite bättre.
Alla blev mycket glada.
Ett par timmar senare satt jag oroligt i mitt rum i nya möten och kunde inte visa att han nu fått en ny febertopp.
Och att jag var orolig.
Så kastas man hit och dit hela tiden.
Jag tror ju att G kommer att klara allt det här.
Min fantasi räcker inte till något annat.
Och jag vill inte gråta ens för mig själv, som om jag inte trodde på vad jag sa/säger.
Alltså biter jag ihop.
Jag vill att vi skall ta vid där vi slutade senast.
Och jag tänker vänta på den dagen och när den dagen kommer är jag beredd att göra vadsomhelst för G.
Jag saknar honom så oändligt.
Ensamheten utan honom är nästan förlamande.
Man kan också se boken som en kritik mot det svenska sjukvårdssystemet med sin underbemanning och låga löner, likväl som en hyllning till alla de som viger sina liv åt att jobba inom sjukvården. Hon uttrycker stor tacksamhet och kärlek när hon skriver om vårdpersonalen.
Men allra mest är Få se om hundarna är snälla ikväll en skildring över den starka kärlek och innerlighet som paret Marie-Louise och Gösta Ekman delade. Det är en tung läsning. Men det känns som en stor tröst att veta att paret fick fem år tillsammans i kärlek och harmoni efter den här sjukdomsperioden. På så sätt blev det ett lyckligt slut för berättelsen i den här boken, trots att cancern ändå till slut kom att vinna över Gösta Ekman.
Onsdag 18 jan
Kan man komma varandra närmare än vad vi just nu gör?
Jag tror inte det.
Jag längtar hela tiden efter G.
Och jag tror att han hela tiden längtar efter mig.
Få se om hundarna är snälla ikväll är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.