Jag skriver till honom och säger att allt är okej är en annorlunda bok på så sätt att den helt utspelar sig i huvudpersonens chattkonversationer med sin mamma, sina kompisar och pojkvännen Mio. Huvudpersonen heter Vanessa. Hon är tillsammans med Mio. Men på en fest gör hon något oförlåtligt. Hon hånglar med någon annan. Någon som inte är pojkvännen Mio. Nu är frågan ifall hon ska berätta om det för Mio. Det betydde ju inget. Eller gjorde det det?

Vanessa drar sig undan och ältar det som hänt. Hon går igenom sin och Mios relation och det bråk de haft strax innan festen. Kanske passar de helt enkelt inte ihop? Genom chattkonversationerna försöker Vanessa bringa reda i sina tankar och känslor. I sitt liv. Hon funderar på vad som hänt och på framtiden och kommer så småningom fram till ett beslut.

Det faktum att boken är skriven på detta sätt med chattkonversationer gör att man upplever boken autentisk och trovärdig, det känns som att vara mitt i händelsernas centrum som en av Vanessas kompisar. Det är ett spännande, intressant och nytänkande berättargrepp. Men samtidigt skapar det också en onödig distans. Vi får egentligen varken lära känna Vanessa, Mio eller de andra karaktärerna. Det är inga personbeskrivningar eller miljöskildringar, det är väldigt avskalat.

Boken är utgiven av lättlästförlaget Hegas och den ligger på Hegasnivå tre av fyra, vilket innebär att den är till ”för dig som vill ha en utmanande berättelse med ett vardagligt språk”. Och berättelsen är lättläst språkligt sett. Textmängden är begränsad, boken har endast 74 sidor, det är stor text och massor med luft på sidorna. Språket är enkelt och vardagligt. Men berättargreppet med chattkonversationer är inte så lättläst med tanke på läsförståelsen. Boken kräver sin läsare. Den kräver att läsaren ibland kan läsa mellan och bortom raderna, eftersom texten är så knapphändig. Dagens tonåringar är förstås vana att läsa chattkonversationer, men då är de inte tagna ur sitt sammanhang så som det lätt blir här. Jag fastnade också ibland på att språket känns lite mer vuxet än de diskussioner jag tar del av mellan mina egna barn och mellan tonåringarna jag träffar via jobbet.

Jag gillar dock att läsa om Vanessa och ser fram emot att läsa kommande böcker i serien. Hur kommer det gå för Vanessa och Lou? Jag tror också att många läsare i högstadieåldern kommer kasta sig över den här serien, framförallt om man tycker om att läsa om vänskap, kärlek och relationer och oavsett om man egentligen behöver en lättläst bok eller inte.

Jag skriver till honom och säger att allt är okej är skriven av Ebba Hyltmark och det är första delen i den nya serien Nevermind.