Kurragömma inleds med att Astrid och hennes mamma kommer till Spanien för en efterlängtad semestervecka. De ska vila, slappna av och försöka komma över sorgen efter pappa. Hans dröm var att få genomföra en viss vandring och denna vandring ska nu Astrid och mamma genomföra på egen hand. Men de hinner inte mer än fram till huset de hyrt, så ringer mammans telefon och hon blir inkallad på krismöte på jobbet. Hon vill ta med Astrid eller skicka hem henne till storasystern i Sverige, men Astrid vägrar. Hon vill stanna kvar på egen hand. Mamman går med på detta och lämnar Astrid. Det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar hända. Hon ser blöta fotspår på husets altan. Hon inser att hon aldrig möter några barn i byn där hon bor. Och hon blir varnad för att bada i den konstgjorda sjön. Sedan dyker det trots allt upp några barn, men de vill bara leka kurragömma. Vad är det egentligen som händer?

Kurragömma är en skräckbok för barn i åldern 9-12 år. Huvudpersonen Astrid är dock 13 år. Jag kan tänka mig att de unga bokslukarna älskar att få sätta tänderna i denna. Som vuxen är det dock lite saker som känns knepiga. Hur många svenska tonåringar väljer hellre att få sitta ensam i ett spöklikt hus i en avsomnad by i Spanien, istället för att åka hem till storasyster och kompisar, eller åka med mamma till Gran Canaria och bo på lyxhotell… Och för den delen – hur många svenska mammor lämnar en 13-åring sådär på semestern i ett mystiskt hus där det inte ens finns mobiltäckning. Själva spökhistorien är dock riktigt läskig, inte minst eftersom boken handlar om ett utelämnat barn som ska värja sig mot en grupp obehagliga spökbarn som vill ta hennes själ. Jag kan tänka mig att boken lär skrämma en och annan i målgruppen. Själv skulle jag kanske inte sätta boken i händerna på en 9-åring, utan jag skulle nog snarare säga att boken har en målgrupp på kanske 11-14, istället för 9-12.

Kurragömma är skriven av Petrus Dahlin och utges av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.