Kvinnohuset är Camilla Lagerqvists debutroman, ni vet hon som numera kanske mest är känd för sina barnböcker, till exempel Spetälskesjukhuset, Pojken i graven, Mordön och serien Svarta rosorna.  Kvinnohuset är en vuxenroman, en roman som kanske inte är något mästerverk språkligt sett, men som jag sträckläste på en enda dag eftersom den berörde mig så djupt och jag bara var tvungen att få veta hur det skulle sluta.

Kvinnohuset handlar om flera generationer kvinnor i en släkt. Det börjar med Alva som blivit misshandlad av sin man och därför bestämt sig för att öppna sitt hus för behövande, utsatta, kvinnor. Det sågs inte med blida ögon på 1920-talet och det kom även att kosta hennes liv. Men innan dess födde hon två barn, systrarna Stina och Kerstin.

I nutid kommer Kerstins dotterdotter Jessica för att söka skydd hos sin mormor och hennes syster efter att Jessica blivit misshandlad av sin man. Detta gör att minnen och känslor väcks till liv hos systrarna. Till slut kommer också sanningen om Alvas öde fram och cirkeln sluts.

Det är som sagt en gripande roman och jag som själv varit utsatt och som är engagerad i kvinnojouren blir förstås extra berörd. Jag tycker om att dessa frågor lyfts fram. Extra intressant blev det eftersom man här i boken får flera olika dimensioner. Dels får man ta del av vardagslivet förr, dels får man ta del av mäns våld mot kvinnor under flera olika tidsperioder och dels får man inblick i flera olika kvinnoöden.

Kvinnohuset är utgiven på Isaberg förlag och den finns att låna på biblioteket.