Ett himla tjat om hästar är skriven av journalisten Peppe Öhman och boken handlar om Maja. Hennes båda mammor älskar hästar och vill att Maja ska tycka lika mycket om hästar och ridning som de själva gör. De bokar in Maja på ridläger. Maja tycker att hästar är skrämmande och otäcka och hade hellre åkt på spindelläger. På ridlägret finns den trevliga Robin, de retfulla tvillingarna Lina och Ronja, ridläraren Kaj och hans snälla fru Susanne. Som sköthäst under lägret får Maja hästen Frank som verkar avsky barn. Förutsättningarna kunde definitivt ha varit bättre, men ett nattligt äventyr får Maja att inse att hon vågar mer än hon tror och att Frank kanske inte är så tokig i alla fall.

Det här är första delen i en ny hästboksserie som vänder sig till barn i lågstadieåldern och som handlar om en flicka som inte älskar hästar som vi ju annars är vana vid från hästböckerna, utan tvärtom så är hon rädd för hästar. Det gör att ingången till boken och till stallivet blir lite annorlunda. Jag gillar att Maja vågar stå för det hon känner och att hon samtidigt är modig och vågar utmana sina rädslor. Jag gillar också att Maja har två mammor och att Robin har diabetes. Boken är skriven på ett rättframt sätt med glimten i ögat men utan att skämta bort de allvarliga delarna. Den är också fylld av berättarglädje och kärlek till hästar. Det känns dock stundvis som att berättelsen saknar ett djup och det finns sådant som hade kunnat finslipats. Men på det stora hela är Ett himla tjat om hästar en lovande barnboksdebut och inledning till hästboksserien Maja och Frank.

Den andra boken om Maja och Frank heter Vita lögner och höga hinder. Den utspelar sig inte på ridlägerorten utan till stor del på ridskolan hemmavid. Den ridskola som Maja inte alls gillar eftersom stämningen i stallet inte är särskilt mysig. Vissa av hästarna är omöjliga att rida på, ja rent av farliga, och flera av de andra ridskoleeleverna är otrevliga. Den här boken handlar inte så mycket om Majas rädsla för hästar utan mer om relation, om vänskap, om föräldrar, om mod och om att våga stå upp för vad man vill.

Kärleken till stallet och berättarglädjen syns tydligt även i den andra boken om Maja och Frank. Men boken känns också lite annorlunda, här känns det som att Peppe Öhman har hittat sin berättarstil, karaktärerna är mer utmejslade, tonen tryggare och tilltalet säkrare. Det är inte lika förnumstigt, det är mer spännande, det finns ett driv som gör att man vill läsa vidare. Jag ser fram emot att fortsätta följa Maja och Frank, för jag gissar att dessa två böcker är bara början på deras liv tillsammans.

Båda böckerna är illustrerade av Louise Winblad och jag gillar hur det får komma fram ett mångfaldsperspektiv även i bilderna. Böckerna är utgivna av Schildts & Söderströms.