Första boken om Luna och superkraften kom 2021 och den hette Upptäckten. I den boken fick Luna sin superkraft som är att höra extremt bra. Hon kan till och med höra genom väggar. Men för att behålla sin kraft måste hon doppa handen i månljus, precis som när hon fick kraften.

I andra boken, Kärleken, har Luna börjat anpassa sig till sin nyfunna superkraft men försöker också lära sig att använda den på rätt sätt. Samtidigt är hon lite ledsen. Trots sin nya superkraft känner hon sig fortfarande ensam och annorlunda. Och vad ska man egentligen med en superhörsel till om den inte kan hjälpa en att få vänner, eller att bli sedd av den som man råkar vara kär i?

I tredje boken, Det osynliga barnet, upptäcker Luna och Ben att det finns en osynlig person i Lilla Vargudden. Luna har först svårt att tro det, osynliga personer finns väl bara i sagorna? Men det är faktiskt så och Parisa som hon heter har en anledning till varför hon är osynlig. Därför bestämmer Luna och Ben sig för att hålla Parisa hemlig. Men det blir allt svårare, inte minst när en våldsam storm drar in över samhället samtidigt som Missing People bestämmer sig för att leta efter Parisa…

I fjärde boken, Väderhemligheten, är något riktigt på tok i Lilla Vargudden. Solen lyser mest hela tiden och vädergurun Axel blir mer och mer orolig. Vad är det som händer, håller solen på att bli galen? Samtidigt planeras öppningen av en semesteranläggning som ska ha solgaranti 365 dagar om året. När sedan mystiska ljusstrålar lyser mot himlen på nätterna anar Luna ugglor i mossen…

I femte boken, Spökmysteriet, händer det märkliga saker hemma hos Lunas kompis Wille. Saker flyttar runt av sig själva, höga smällar hörs om nätterna och hunden Ludde beter sig ovanligt. Det verkar faktiskt som att det spökar hos Willes familj och Luna kan höra det med sin superhörsel. Men det hon får höra gör bara mysteriet ännu märkligare. Vad vill spöket egentligen och vad har den mystiska blå fågeln med saken att göra?

I vår kommer den sjätte boken i serien Luna och superkraften, nämligen Tidsresenären.

Böckerna vänder sig till barn i lågstadieåldern och de passar kanske allra bäst som högläsningsböcker. Det finns många intressanta teman att diskutera i böckerna och till flera av dem finns det lärarhandledningar. De har ett starkt driv, ett enkelt språk och själva handlingen är också lättsam, det är inget större djup och de håller sig på en lagom spännande nivå. De passar rätt bra för barn i LasseMaja-åldern, de påminner lite om den serien även fast dessa inte är mysterieböcker. Böckerna är skrivna av Sören Olsson, Leif Eriksson och Martin Svensson och de har gott om färgglada illustrationer av Andrea Femerstrand.