Igår, på nyårsafton, läste jag passande nog Nyårsvandraren av Charlotta Lannebo. Det är en kortroman för unga vuxna, så den passade utmärkt att läsa under en dag.
Boken handlar om Storm, en 16-årig kille, som precis börjat gymnasiet. Fram tills nyligen har han haft det ganska lätt i livet, men så börjar allt vackla. Han tror att det började på sommaren när de där thailändska ungdomarna fastnade i grottan tillsammans med sin fotbollstränare och han inte kunde sluta tänka på dem utan satt framför datorn och uppdaterade The Guardian stup i kvarten. Därefter skedde saker slag i slag. Mirja gjorde entré i hans liv, men försvann lika plötsligt som hon kom. Farsan försvann också och slutade höra av sig. Storm kunde inte sluta tänka, men han tänkte hela tiden på fel grejer. Det började gå dåligt i skolan och han började vandra runt. Han var så rastlös, kunde inte längre sitta still. Allt som han tidigare hade förstått blev nu obegripligt och till slut förstod han inte ens sig själv.
Boken inleds vid tolvslaget på nyårsafton. Då lämnar Storm en skränig fest och börjar vandringen hemåt genom Stockholm. Vägen kantras av möten med stadens andra frusna själar, till exempel en uteliggare och två fräcka tonårstjejer. Under vandringen börjar Storm också tänka tillbaka på sommaren när allting förändrades, då pappan försvann och den första kärleken valde en annan.
”Cirka 87 procent av inkräktarna i parken stod förresten med sina mobiler och filmade hela raketspektaklet. Man kan ju vänligt undra när de tänker kolla på eländet? Jag sätter tiotusen spänn på att de kommer bli grymt besvikna. De bara: Älskling, ska vi kolla på fyrverkerierna från nyår för sjutton år sen? Snälla? Ojdå, det blev visst inget mer än ett kompakt mörker. Ridå, liksom.”s. 14-15
Nyårsvandraren utspelar sig under en enda natt, men den handlar om ett helt liv. Jag tror att många unga kan känna igen sig i Storms vilsna men samtidigt klarsynta funderingar, identitetssökandet, ensamheten, utanförskapet och hans längtan efter mening och sammanhang. Samtidigt får man en Stockholmsskildring ur en 16-årig killes perspektiv. För mig som inte är Stockholmare är den väldigt intressant och läsvärd. Det är en unik bok, lättläst men samtidigt inte automatiskt lättsmält. Kort, men samtidigt innehållsrik. En bok jag starkt skulle rekommendera till både ungdomar och vuxna att läsa.