Allt som händer inuti

Allt som händer inuti : om tankar och känslor frÃ¥n A till ÖAllt som händer inuti – Om tankar och känslor från A till Ö är skriven av Reyhaneh Ahangaran som är barnpsykolog. Hon har jobbat länge inom barn- och ungdomspsykiatrin och som skolpsykolog. Där har hon mött många familjer med barn som mått dåligt. Då har hon saknat en bok som handlar om hur man mår, med ett direkt tilltal till barnet. Nu har hon själv skrivit den bok hon saknat.

Reyhaneh har uppmärksammat att allt fler och allt yngre barn än någonsin söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige. Både barn och föräldrar vågar be om hjälp. Hon vill att boken ska vara en hjälp till dessa föräldrar som vill prata om känslor och psykisk hälsa med sitt barn. Ett stöd i vardagen. Hon tänker att om barn och föräldrar lär sig mer om vad som är rimliga upp- och nedgångar i måendet så förstår man också när det är dags att söka hjälp. Genom att läsa boken kan man bli peppad och känna stöd, men också få tips om vad man kan göra själv eller vart man kan vända sig när det är dags att våga be om hjälp.

Boken är uppbyggd i kapitel från A till Ö och lyfter många av de frågor, teman och ämnen som Reyhaneh stött på genom sitt jobb. Det handlar om stress, ensamhet, tvångshandlingar, föräldrar, diagnoser, hemligheter, ångest, webben, kompisrelationer, rastlöshet, utseende, ilska, mobbning och mycket annat. Varje tema som presenteras består dels av en kortare faktatext och dels tips och tricks på hur man kan hantera eller bemöta ämnet. Boken har illustrationer i blått och rött samt många faktarutor, checklistor och liknande som gör innehållet mer lättillgängligt. I slutet av boken finns länktips och boktips för den som vill läsa mer. Jag gillar att boken känns så samtida, normkritisk och att den har ett fint barnperspektiv. Det är ett bra urval av ämnen som jag tror de flesta i målgruppen tänker på och kanske oroar sig över. En bok som borde finnas på alla skolbibliotek och platser där barn och unga rör sig, så att de kan få känna igen sig, få pepp och stöttning.

Allt som händer inuti finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokmässan dag 1

Så är den första dagen av Bokmässan 2019 till ända. En dag som har inneburit mängder av intryck, mycket lärdom och många positiva möten.

Dagen började med ett snabbt varv på mässgolvet. Därefter var det dags för första seminariet: Hur inkluderar vi barn och unga med Sofia Lindström, Amira Sofie Sandin, Jenny Hellström, Li Malm och Jenny Lindberg. De diskuterade begreppet delaktighet och satte det i motsats till utanförskap. De diskuterade också att delaktighet egentligen inte är något nytt, men det är ständigt aktuellt och det nya just nu är att man numera lyfter in delaktighet i verksamhets- och biblioteksplaner. Amira Sofie Sandin betonade delAKTighet och menar att det handlar om ett aktörskap, medbestämmande och inflytande. Något som bör finnas med i allt från biblioteksrummet till programverksamheten.

Nästa seminarium arrangerades av MTM och hette Allmän och lika läsrätt. Det var ett samtal mellan Maria Samuelsson, Cilla Dalén, Jenny Edvardsson och Malin Elgborn. Här handlade det om olika barn kan ha olika sätt att läsa på. Att det är viktigt att så tidigt som möjligt bygga upp att det är okej att läsa på olika sätt. Att man har rätt att bli respekterad oavsett vilket sätt man läser på. Att det är viktigt för (läs)självförtroendet. Det handlade om vikten att hitta rätt bok till rätt elev, vikten av att hitta rätt ingångstext till litteraturen och vikten av att få eleverna att hitta till biblioteket. Skolbibliotekarien Cilla Dalén poängterade att det bör finnas litteratur på olika språk och på alla nivåer i skolbiblioteket.

Därefter gick jag på ett kortare seminarium på Bok- och berättarscenen som handlade om barnbibliotekariers kompetens, något som Jenny Lindberg från Högskolan i Borås har forskat om och nu redovisade resultaten ifrån. Hon berättade att den historiska synen på barnbibliotekarien är att det var ett kall, ett självuppoffrande, ideellt arbete ofta förbehållet kvinnorna. Efter att hon forskat om ämnet insåg hon att barnbibliotekarien har en komplex kompetensrepertoar. Man behöver litteraturkännedom likväl som ett barnperspektiv. Barnbibliotekarierna som hon intervjuat poängterade den ständiga kompetensutvecklingen, behovet av avsatt lästid och en läsning utan slut. När barnbibliotekarier ska rekryteras framhålls initiativtagande, självständighet, vilja, engagemang och hängivenhet. Personliga kvaliteter och erfarenheter värderas högt. Lindberg fann under sin forskning att den ideella ”kall-logiken” finns kvar, att gränsen mellan det privata och det professionella är uppluckrat när det gäller barnbibliotekarier och att de får kämpa för den egna läsningen och kompetensutvecklingen. I slutändan menar hon att professionell kompetens inte enbart kan byggas på idealitet och glädje.

Efter detta seminarium satt jag kvar vid Bok- och berättarscenen för att lyssna på Joacim Hansson som har forskat på folkbibliotek i glesbygd och dess förutsättningar och möjligheter. Hansson har i sina studier kommit fram till att resurserna inte räcker till. Att det är knappa resurser och mycket ska göras. Och mycket görs redan runtom på glesbygdsbiblioteken. Hansson pratade också en del om den sociala funktion som biblioteken får när offentliga verksamheter ett efter ett stänger och när biblioteken blir ”samhällets sista utpost” vilket leder till att bibliotekarier försätts i situationer och med arbetsuppgifter som de inte ska ägna sig år.’

Efter att ha gått ytterligare några varv på mässgolvet och insupit atmosfären bland alla montrar, och fått lite mat i mig, var det dags för dagens näst sista seminarium. Det handlade om mäns dödliga våld mot kvinnor och i panelen fanns Kerstin Weigl, Kristina Edblom och Katarina Wennstam. Jag som har personliga erfarenheter av våld i nära relation tyckte att detta seminarium var väldigt intressant. Det var välbesökt också, närapå fullsatt, vilket jag tyckte om för det visar att många faktiskt tycker att denna fråga är väldigt viktigt. Det var dock väldigt nedslående att höra att 22 kvinnor dödades av sina män/ex-män förra året, att det är låg status att jobba med dessa frågor inom till exempel polis och socialtjänst, och att det finns alldeles för knappa resurser för att ta sig an detta samhällsproblem. Wennstam sa att för många kvinnor lämnar för många farliga män, det finns inte resurser att skydda dem.

Dagens avslutande seminarium handlade däremot om något desto roligare, nämligen Läslust! Det var Rabén & Sjögren och B Wahlström som anordnade ett inspirationsevent där lärare och bibliotekarier fick lyssna till barn- och ungdomsboksförfattare som samtalade kring sina böcker, barns läsning och om att väcka läslust. Vi fick lyssna till Ingelin Angerborn, Sara Bergmark Elfgren, Emil Maxén, Lena Ollmark och Christina Wahldén. Namnkunniga författare inom barn och ung alltså, och det var otroligt inspirerande att höra hur de hade fått idéerna till sina böcker och hur deras skrivprocesser kan se ut.

Precis innan jag gick tillbaka till hotellet såg jag när Kjell Thorsson erhöll priset Spårhunden 2019 för sin bok Gastens öde som därmed blev årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Grattis! Den ligger hemma och väntar på att bli läst, liksom även de två andra nominerade böckerna: Hilda och hamsterstölden av Christina Lindström och Ingen kommer undan av Anna Knutsson, Ann-Christine Magnusson och Lars Winnerbäck.

Dags att sova, för imorgon är det en ny bokmässedag! Ses vi på Bokmässan imorgon?

Sagasagor – Sova över

Sova överSagasagor är mysiga kapitelböcker fyllda med berättelser som handlar om vardagsnära händelser som barn kan känna igen sig i. Perfekta för de äldsta förskolebarnen och barnen i förskoleklass. Kapitelböckerna med Sagasagor fungerar ypperligt som övergång mellan bilderböcker och kapitelböcker. Men nu finns faktiskt Sagasagor även som bilderbok. I Sagasagor – Sova över har man valt ut en av berättelserna ur Sagasagor – Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass.

Det är dags för Saga att sova över hos morfar på landet. Hon brukar ofta vara hos morfar och tycker det är roligt. Men det här är första gången hon ska sova borta utan mamma och pappa. Det känns pirrigt och nervöst. När mamma och pappa har åkt kan Saga och morfar göra vad de vill. De dricker kaffe tillsammans, letar kantareller i skogen och ser på naturfilmer. Men när morfar bäddar till Saga i extrasoffan säger hon ifrån. Hon vill inte sova i någon soffa. Hon vill sova hos morfar.

Boken skildrar hur det kan vara att sova borta för första gången. Det handlar om längtan, att vara nervös men också om att våga. Berättelsen är också en fin skildring av relationen mellan Saga och morfar och om att umgås över generationsgränserna.

Den som redan har läst berättelsen i kapitelboken känner förstås igen sig. Det är samma text och de varma inkännande illustrationerna är även här skapade av Emma Göthner. Jag vet dock inte ifall det är fler illustrationer än i originalboken. Har man redan läst berättelsen i kapitelboken är bilderboken överflödig. Men har man inte redan kommit i kontakt med Sagasagor är denna bilderbok en bra introduktion.

Sagasagor – Sova över är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skamvrån

SkamvrÃ¥nSkamvrån är den sjunde boken om kriminalinspektör Emma Sköld. I den föregående boken, Syndabocken, låg hennes fokus på att komma in i mammarollen igen efter sitt fejkade dödsfall i ännu förra boken. Numera är ju Emma tvåbarnsmamma, men trots att minsta dottern Elli bara är sex månader är Emma redan tillbaka på jobbet. Nu har hon en ny partner, Krille, som hon har svårt att hålla fingrarna ifrån. Den gamla parhästen och tillika pappan till Elli, Nyllet, är pappaledig.

Det visar sig vara ett komplicerat fall som Emma och Krille ska jobba med och dessutom har fallet förgreningar ända till Dalarna. En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv att gå att rädda? De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Det är upp till Emma och Krille att försöka hitta detta samband. Men klockan tickar och fler offer dyker upp.

Boken är spännande och går i ett rasande tempo, som bäddat för sträckläsning. Sofie Sarenbrant brukar ju ofta skildra aktuella samtidsfrågor och det gör hon även i denna bok. Nu är det psykisk ohälsa och självmord som kommer i fokus. Den traditionella mammarollen belyses också i och med att Emma återgår till jobbet snabbare än genomsnittsmamman i Sverige och att därmed pappan tar över föräldraledigheten. Jag stör mig på varför anhöriga till huvudkaraktärer i deckare alltid drabbas av brott som karaktärerna måste lösa. Jag förstår att det är ett berättargrepp som gör att man blir mer berörd, men det minskar ju samtidigt trovärdigheten. Jag tycker också fortfarande att Emma och Nyllet skulle passa så bra ihop, så jag tycker det är så synd att de inte får chansen att lappa sin relation i den här boken. Men fler böcker kommer i serien och den här avslutas med en rejäl cliffhanger, så nu kan man ju bara inte låna bli att läsa även den kommande boken. I maj 2020 kommer den åttonde delen om Emma Sköld och titeln presenteras nu på Bokmässan.

Skamvrån är utgiven av Bookmark förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Tusen stjärnors ö

Tusen stjärnors öFörra veckan skrev jag om inledningen till Tusen stjärnors ö i En smakebit på søndag. Ni som läste den kände säkert hur stark inledningen är. Ni som missat, kolla gärna på det här inlägget och läs inledningen. Den är så himla bra! Och språket är underbart. Det är poetiskt, starkt, alldeles magiskt.

Berättelsen handlar om flickan Tigris som förlorade sin mamma i en bilolycka när hon bara var ett år gammal. Ända sedan dess har hon känt en stor sorg och saknad. Men det är ingenting mot vad pappa Milo känner. Han saknar Tigris mamma så mycket att han inte kan fungera utan henne. Han är ofta deprimerad, kan inte längre jobba. Tigris är oftast ensam, hon vill inte att de andra barnen ska få veta hur det är med hennes pappa och hon vill inte att de ska tycka synd om henne. Så flyttar de till en ny lägenhet, de har inte råd att bo kvar i gamla huset längre. Där hittar Tigris en låda med sin mammas namn på. Hon kliver ner i lådan och vips hamnar hon i en helt annan värld – Tusen stjärnors ö. Där finns hennes mamma. Där finns också Leo, Ariann och alla stjärnstenar. Men det är inte så muntert. Skuggan drar över ön och släcker ner alla de stjärnor som ger ön liv, en efter en, och Tigris mamma är försvunnen i den Förstenade skogen. Tigris måste försöka oskadliggöra Skuggan, allt för att få träffa sin mamma en endaste gång.

Det här är en modern Mio min Mio-historia . En hjärtskärande berättelse om sorg, saknad, men också om hopp och förtröstan. En bok att gråta till, men också att bli varm och glad av. En saga där fantasi och verklighet, magi och realism finns sida vid sida. En perfekt högläsningsbok för hela familjen. Tusen stjärnors ö är nominerad till Barnradions bokpris 2019 och jag skulle bli förvånad om den inte också nomineras till Augustpriset. Det är Emma Karinsdotter som tidigare skrivit Lisbet och Sambakungen som skrivit denna bok och den har illustrationer av Katarina Strömgård. Boken är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Den som hackar

Den som hackarDe senaste dagarna har jag skrivit om mysrysare i bilderboksformat för de yngre barnen. Nu hoppar vi till målgruppen 9-12 år som Den som hackar av Thomas Halling vänder sig till. Boken handlar om Albin som tillsammans med sin mamma flyttar till en ny lägenhet alldeles intill en kyrkogård efter föräldrarnas skilsmässa. Men de hinner knappt flytta in förrän det börjar hända kusliga saker. På kvällarna fylls kyrkogården av hundratals fåglar, vissa av dem har barnansikten. De verkar söka kontakt med Albin. Vad vill de honom? Och vem är den mystiska grannen som berättar myten om Nattramnen? Kan det han säga verkligen vara sant? Att Albin är utvald att kämpa mot Nattramnen för att alla de mördade barnen ska få frid?

Den som hackar är en lättläst, snabbläst mysrysare för slukaråldern. Det är den första boken i en serie om tre böcker och jag är spänd att se om serien kommer att fortsätta med Albin som huvudperson och om de kommande böckerna spinner vidare på legenden om Nattramnen eller om de handlar om något helt annat. Jag blev inte superimponerad av Den som hackar, jag vet att Thomas Halling har skrivit betydligt bättre. Jag tycker att den var lite rörig och själva handlingen var inte särskilt engagerande. Men jag vet att sådana här böcker är populära bland barnen. Rysare går alltid hem, så boken kommer säkert att hitta sina läsare. Ett plus för det häftiga omslaget som säkert bidrar det också till att hitta läsare.

Den som hackar är utgiven av Alfabeta bokförlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En smakebit på søndag

SpökjägarePå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag en bok som heter Spökjägare som vänder sig till barn mellan 9-12 år. Jag läser den för att kunna boktipsa om den på jobbet och för att den är nominerad till Barnradions bokpris 2019. Jag tror den kommer att bli väldigt populär bland barnen som går på skolorna där jag jobbar som bibliotekarie eftersom den kombinerar en läskig spökhistoria med vardagsrealism och en rejäl gnutta humor. Smakbiten kommer från sidorna 88-89:

Polisen tittade på Alva, och sen på mig.

”Vem har kidnappat honom?”

”Det är… svårt att förklara…”

Hon tittade på klockan. ”Men nu är det så att jag faktiskt har lite bråttom, så du får komma till saken…”

Jag slöt ögonen när jag sa det. ”Svarta Madam.”

Det var skönt att få säga det högt, fastän jag förstod hur knäppt det lät.

”Och vem är det?” frågade polisen.

Alva suckade högt. ”Hon bara driver med oss”.

”Nej, det är sant”, sa jag och bet mig i läppen. ”Hon finns inne i spegeln.”

”Svarta Madam är ingen verklig person!” stönade Alva. ”Det är en spökhistoria!”

”Det är det inte alls!” sa jag

”Nu räcker det!” röt polisen och slog näven i bordet. ”Vet du att det är straffbart att ljuga för polisen?”

Jag insåg att det var lönlöst. Hon skulle aldrig tro mig. Ingen skulle tro mig.

”Nä, det är det inte”, sa jag och vände för att börja gå.

”Jo”, sa polisen och höjde ett pekfinger. ”Det kallas mened.”

”Inte om man är tolv”, sa jag. ”Då är inget straffbart.”

Hon gjorde en grimas. ”Vad ska du föreställa? Nån slags juridikprofessor?”

”Jag bara råkar ha en hjärna!”

”Jaha”, muttrade polisen trotsigt och la händerna i kors över bröstet. ”Jag tror i alla fall inte på spökhistorier!”

Sen vände hon sig mot Alva.

”Och det gäller dig också! Jag vill inte höra fler påhitt om män i kåpor som rövar bort barn!”

”Du måste vara den sämsta polisen ever!” sa Alva.

”Jaha, men du själv då… du är det sämsta barnet ever!” sa polisen gällt.

Dropp dropp

Dropp droppIgår skrev jag om Den fasansfulla buss nummer 13 som är den tredje delen i serien Rys & Mys. De två tidigare delarna har jag skrivit om här och här. Den fjärde boken i serien har också nyligen kommit ut. Den heter Dropp dropp och är skriven och illustrerad av Aron Landahl. Nu har förlaget återgått till det sedvanliga bilderboksformatet, den tredje boken hade ett stort, fyrkantigt format. Nu är det också återigen en svensk författare/illustratör, precis som till den första boken i serien, Rysliga förskolan.

Dropp dropp är en spökberättelse i bilderboksform som är i samma anda som Historien om någon. Huvudpersonen är ensam hemma och hör ett droppande ljud. Varifrån kan det komma? Hen går runt i huset och så småningom hittar hen en röd fläck på golvet. Röd som blod. Fler och fler fläckar återfinns i huset där huvudpersonen går runt. De leder upp till vinden där det är mörkt och ganska läskigt. Boken avslutas med en twist, men slutet är snällt och roligt snarare än läskigt. Det läskiga i boken är snarare den krypande, kusliga stämningen som byggs upp när huvudpersonen går runt i huset och undrar vad som droppar.

Den här bilderboksserien är lite ojämn tycker jag. Både i kvalitet och när det gäller vilken målgrupp böckerna vänder sig till. Det känns som att Rysliga förskolan och Dropp dropp vänder sig till yngre barn än de andra böckerna som har mer komplicerad text och handling. Det är väl bra att både lite yngre och lite äldre barn får ta del av de läskiga berättelserna i serien, men jag tänker att man som konsument kan ha lite svårt att hitta rätt. Mitt estetiska jag stör mig också på att böckerna i serien har olika format, visst finns det en poäng i det generösa format som tredje boken i serien hade, men det blir snyggast i bokhyllan om alla har samma format 🙂

Dropp dropp är en ny favorit hos mig. Jag gillar Historien om någon-temat, det bygger upp en så spännande handling och stämning vilket är välkomnande för den som läser berättelserna högt. Jag gillar också den enkla texten och de stämningsfulla bilderna som samspelar så fint med texten och som hjälper till att bygga upp precis rätt stämning. Perfekt högläsningsbok nu när mörkret faller och hösten närmar sig.

Dropp dropp är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Den fasansfulla färden med buss nummer 13

Den fasansfulla färden med buss nummer 13Den fasansfulla färden med buss nummer 13 är den tredje bilderboken i serien Rys & Mys som är en serie med rysare för de yngsta barnen.  De två första böckerna är Mortina – ett helt vanligt zombiebarn och Rysliga förskolan. Texten är på rim och handlar om en kille som ska gå med sitt husdjur hem till mormor. Han tar buss nummer 13 och inser alldeles för sent att det inte är någon vanlig buss han har hamnat på. Busschauffören är ondskefull och kräver betalt med ben och blod. Som tur är lyckas förstås Oskar slingra sig ur bussens grepp och det blir ett lyckligt slut, han kommer fram till mormor om än något sen.

Boken är i ett stort, generöst format med härliga rysliga färgillustrationer som man kan titta länge på och skrämmas av. I och med temat så tror jag boken passar långt upp i åldrarna. Både min åttaåring och min sexåring satt fängslade och lyssnade när jag högläste. Treåringen var dock inte lika fast, texten var för svår för henne. Däremot tittade hon gärna på bilderna. Så jag kan tänka mig att de allra äldsta förskolebarnen och lågstadiebarnen är de som tycker bäst om boken. Jag gillar den här serien, det finns ganska lite bilderböcker som handlar om skräck och som är lagom läskiga för målgruppen, så jag tycker att de här böckerna är välkomna. Jag tycker dock än så länge allra bäst om den första boken i serien, Rysliga förskolan, kanske för att den är lättast att relatera till för de yngre läsarna.

Den fasansfulla färden med buss nummer 13 är skriven av Bonny Becker, illustrerad av Mark Fearing och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

Brevvännerna

BrevvännernaKan man hitta kärleken på bokbussen? Ja, åtminstone i Eli Åhman Owetz nya feelgoodroman Brevvännerna. Boken handlar om Malin som känner sig ensam i sitt äktenskap. Hennes äktenskap har gått i stå. Hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn. En dag skriver Malin ett dagboksblad om sitt liv och råkar stoppa det i en av låneböckerna. Hennes innerliga och utelämnade anteckningar hittas av Erik, nyskild och nyinflyttad efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. Malin och Erik börjar brevväxla genom att lämna brev till varandra på bokbussen och biblioteket. Brevväxlingen är länge anonym, men de avslöjar saker för varandra som de aldrig pratat med någon annan om. Så småningom växer en förälskelse fram mellan dem. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Brevvännerna är en snabbläst roman om kärlek, längtan efter närhet och om när livet inte blir som man tänkt sig. Boken utspelar sig i lantliga Roslagen, precis som de andra böckerna av samma författare. Flera av karaktärerna från hennes andra böcker gästspelar även här, vilket är riktigt kul även fast detta är den första bok jag läser av henne. Nu kommer det dock definitivt att bli fler. Jag gillade verkligen Brevvännerna. Kärlek mitt i livet, frågor kring att våga förändra sitt liv och lantbygdsromantik, dessutom utspelar den sig till stor del på en bokbuss – det kan ju bara inte bli fel. Boken har ett tydligt driv, vilket gör den lättläst. Bitvis var den lite seg, men eftersom den var så snabbläst gör det inte så mycket. En varm, mysig feelgood som jag varmt rekommenderar.

Brevvännerna är utgiven av HarperCollinsNordic och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.