Jag tycker att det är en kul grej att kombinera läsning med rörelse och det var ett kul grepp att göra det genom att barnen får härma olika djur tillsammans med den vuxne. Jag hade nog dock tyckt att det hade varit ännu roligare om man hade fått göra det genom en berättelse där djuren presenteras under ett mer naturligt sätt, och att barnen utförde rörelserna under läsningen. Men detta är trots allt en av få träningsböcker som vänder sig till barn och där barn och vuxna tillsammans inspireras att utföra olika rörelser. Boken kan dessutom vara en bra introduktion till träning och rörelse för många barn.
Författaren Terese Alvén har över 15 år i tränings-branschen, är utbildad personlig tränare och skriver populära bloggen Spark i baken. Terese är författare till vuxenböckerna Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild och Träna tillsammans med familjen. Dessutom är hon mamma till Charles och Tilde som syns på bilderna i boken.
Träna tillsammans med Tia är utgiven av Idus förlag. Den är slutsåld hos nätbokhandlarna, men finns att låna på biblioteket.
I bilderboken Aysa i simhallen får vi följa med fyraåriga Aysa och hennes föräldrar till simhallen. Vi får följa med när hon byter om med mamma bland nyckelpigor och ormar, när hon duschar och krånglar på sig den blöta baddräkten och när hon leker och simtränar i bassängerna. Hon hänger på mammas rygg när mamma simmar, hon doppar huvudet med simglasögon på, hon tränar att hålla andan under vattnet och hon jagar mamma som får simma det snabbaste hon kan för att gömma sig. Hon träffar också en ny kompis, Fred, som är sex år. Tillsammans leker de i vattnet, tränar på att flyta och dyker. Och till sist bastar de ända tills det bränner i näsan på Aysa.
Puck är tillbaka igen! Puck som vi känner igen från bilderböckerna Puck går till frisören, Puck flyger flygplan, Puck får ett syskon, Puck går på bio och Puck lär sig cykla. I Puck och Kanin räknar får vi träffa Puck och hennes gosekanin. De tycker att räkna är det roligaste som finns. De börjar med att räkna sina fingrar medan de väntar på mat. Sedan räknar de köttbullar, fingerväntar, kakor, makaroner, monster och mycket annat. Puck skrämmer Kanin som hellre vill räkna med glass istället för monster. De räknar ända upp till tio glasskulor! Sedan räknar de ända upp till hundra! Och mamma lär Puck och Kanin att räkna i huvudet. De räknar i tvättstugan, i mataffären, i skogen och i sängen. Men när de ser de oändligt många stjärnorna är det nog dags att sluta räkna. I alla fall för denna gång.
Läsa för integration är en inspirations- och metodbok för den som arbetar med läsfrämjande. Framförallt handlar den om läsfrämjande för nyanlända. Läsa för integration, eller LFI som det kallas, är en öppen läsfrämjande verksamhet för barn mellan 3-11 år och deras medföljande vuxna. LFI främjar läsning och skapande genom högläsning och improvisationsteater och har som mål att varje barn ska ha ordets makt och en arena att agera på. Det handlar alltså om att ge barn arenor där de kan möta litteratur på och där de har möjlighet att skapa och vara delaktiga. Man har en tanke om att språket är en avgörande nyckel för individens frihet och möjlighet att ta tillvara på sina möjligheter. LFI är ett projekt som från början startades i Södertälje och som håller på att spridas ute i landet. Verksamheten använder sig av metoder som högläsning och workshops. Tanken är att tröskeln för att familjerna ska komma till verksamheten ska vara mycket låg och därför är aktiviteterna gratis och lättillgängliga.
Knackaren och andra rysliga berättelser innehåller, som titeln antyder, flera skräckberättelser. Totalt fyra stycken finns det: Knackaren, Hjälp flickan, Fotografen och Ut i natten. Gemensamt för berättelserna är att de alla har barn i huvudrollerna och att de känns inspirerade av vandringssägner. Berättelserna vänder sig till mellanstadiebarn. ”För de allra modigaste läsarna” står det på baksidan, men jag tycker nog att de är ganska lagom läskiga. Det är en krypande stämning i berättelserna. Det är inte alltid uttalat exakt vad som händer, utan en del utelämnas åt läsaren, vilket gör att de kan passa även de läsare som inte vill ha det så blodigt och groteskt, men ändå vill läsa skräck. Läskiga böcker efterfrågas ofta av läsare i fyran och femman, enligt min erfarenhet, så det här kommer att bli en bra bok att sätta i händerna på dem. De är också rätt så lättlästa. Just det att boken innehåller flera sinsemellan fristående och avslutade noveller gör det också enkelt att läsa en berättelse i taget. Man måste liksom inte läsa en hel bok för att få en avslutad berättelse och detta kan även locka de läsare som har ett motstånd mot läsning.
Förrädaren är Gabriella Ullberg Westins femte bok om polisen Johan Rokka som bor och arbetar i Hudiksvall. Det här är en lite annorlunda bok i serien. Dels för att den från början tillkom i samarbete mellan författaren och en fd kriminell, Johan Viktor, dels för att den delvis är baserad på verkliga händelser och dels för att denna bok inte utspelar sig i Hudiksvall som de andra böckerna, utan i Stockholm.
Att vara jag handlar om 13-åriga Rosa som funderar kring en massa saker: kompisar, skola, föräldrar, jämställdhet, manligt och kvinnligt, kroppens utveckling, mens, sex och mycket annat. Sådana tankar som de flesta tonåringar har. Stor igenkänning alltså. Det som dock gör boken speciell är hur kloka Rosas tankar är. Redan för flera hundra år sedan ansågs kvinnan oren när hon hade sin mens och Rosa drar paralleller till idag när många tjejer och kvinnor har komplex för sina kroppar. Boken har också ett starkt samspel mellan text och bild. Den är gjord i i en slags kollageteknik där text och illustrationer blandas med seriestippar. Berättarjaget Rosa ritar också en serie om hur kvinnors värde genom historien och detta vävs in i berättelsen där hon funderar på olika frågor och berättar om sin vardag. Boken belyser så många viktiga frågor sedda ur en svensk högstadietjejs perspektiv och det är suveränt gjort.
