Den stora utställningen av Marie Hermanson har stått ett tag i min oläst-hylla och gottat till sig. Jag har längtat efter att läsa den, jag hade fått för mig att jag skulle tycka oerhört mycket om boken. Varför vet jag inte, men jag har tittat på den och sett fram emot att äntligen få sätta mig ner och läsa den. Nu har jag läst den. Jag började igår kväll och har i stort sett sträckläst boken. Alla mina skyhöga förväntningar infriades visserligen inte, men jag fick en fin läsupplevelse och jag känner redan nu att boken bara växer ju mer jag tänker på den.
Den stora utställningen handlar om jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923. Utställningen arrangerades för att fira stadens 300-årsjubileum som inträffat två år tidigare. Under de sex månader utställningen höll öppet besöktes den av 4,2 miljoner personer. Det var en enorm utställning som omfattade stora delar av Göteborg och flera av dagens välkända byggnader och institutioner grundades inför utställningen, som Liseberg, Göteborgs konstmuseum, Svenska Mässan och Göteborgs botaniska trädgård. Jag har naturligtvis hört talas om jubileumsutställningen många gånger tidigare, men inte läst så ingående om den. Därför var det oerhört intressant att få läsa mer om hur stort arrangemang det verkligen var. Boken är skönlitterär och fiktiv, men den bygger på verkligheten, såväl verkliga människor som verkliga händelser. Exempelvis spelar Albert Einstein en stor roll i berättelsen liksom hans antagonist Paul Weyland som senare visar sig vara en professionell bedragare. Vi får också följa en ung polis, en ännu yngre kvinnlig journalist samt ett litet barn som befinner sig på utställningen som skötare till en åsna.
Det är en intressant berättelse där flera, sinsemellan mycket olika personers öden knyts ihop, och där platsen och tiden som händelserna utspelar sig på är väldigt begränsat i och med att allt sker på och omkring utställningen. I berättelsen finns såväl en smygande kärlekshistoria som en rafflande kriminalgåta, men också en uppfriskande historielektion. Det märks att Marie Hermanson gjort en gedigen research, och det märks också att hon har en stor berättarlust. Det är vardagligt, fartfyllt och medryckande, allt på samma gång. Ett stort plus också för det vansinnigt snygga retroinspirerade omslaget! Det här är första boken jag läser av Marie Hermanson och nu vill jag gärna läsa mer av henne. Jag blev också sugen på att läsa mer om Sverige på 1920-talet för det är en otroligt spännande tid fylld av nydaningar och förändringar.
Den stora utställningen finns bland annat på Adlibris och på Bokus.
Barnens atlas för att upptäcka världen är en fin, färgglad och faktaspäckad kartbok som ger en bra introduktion till vår värld, de olika världsdelarna och många länder. Varje världsdel presenteras i ett avsnitt, ibland bara på ett uppslag, ibland på flera uppslag. Förutom en karta finns också spännande eller intressanta fakta om varje världsdel. Det görs nedslag på några platser och då berättas det mer ingående om dessa, som Niagarafallen, Grand Kanyon, Frihetsstatyn, CN Tower, Hollywood, Panamakanalen, Amazonas regnskog, Machu Picchu och andra kända platser. Ibland berättas också mer ingående om en del kända byggnader, folkslag, kulturer, sporter, festligheter eller annat som är speciellt kännetecknande för någon plats. I kartorna visas också utmärkande saker för många av länderna. Längst fram presenteras själva boken, vad en atlas är, hur den är uppbyggd och vilket syftet med boken är. Det finns också fakta om klimat, ekosystem, och olika symboler som används på kartorna. Allt för att det ska bli enklare för barnen att ta till sig atlasen. Längst bak i boken finns ett utförligt register. Dessutom finns i slutet av boken en frågesport med åtta frågor där man antingen kan försöka komma ihåg svaren från när man läste boken eller bläddra tillbaka och använda boken som uppslagsverk. Det finns också en sida med olika bilder som har funnits på kartorna tidigare i boken. Tanken är att man när man kommit till slutet av boken kan bläddra tillbaka och försöka hitta alla bilder. På så sätt får man bläddra igenom boken på nytt och då hittar man kanske nya detaljer att upptäcka och lära sig mer om.
Ali är sju år och går i första klass. Fröken har gett klassen i uppgift att berätta om en hjälte. Ali tycker att hans pappa är en riktig hjälte och därför vill han berätta om pappa. Men vad gör egentligen pappa hela dagarna? Ali får hänga med på pappas jobb för att få veta mer om vad pappa gör hela dagarna. Pappa är en mästare på att berätta historier och han brukar berätta om människorna på hans jobb. Därför känns det nästan som att Ali redan känner dem, trots att han aldrig varit på pappas jobb tidigare. När han kommer till pappas arbetsplats, avdelningen Blåklockan, får han träffa pappas arbetskompisar och sedan börjar dagens jobb. Arbetsuppgifterna handlar om att hjälpa de gamla människorna upp på morgonen, se att de får i sig frukost, ge dem mediciner, raka dem, prata med dem, gå en promenad med någon av dem, baka med dem, spela dragspel för dem och så vidare. På kvällen när Ali ligger i sin säng funderar han på vad en hjälte är. Många tänker på en superhjälte med stora muskler. Hjältar som kan flyga, klättra på hus, se genom väggar och som kämpar mot skurkar. Men Ali tycker att en hjälte är någon som hjälper andra människor, som tar hand om andra, bryr sig om och vill få andra att må bra. Ali tycker att pappas jobb är viktigt. Han vet också att pappa tycker om sitt jobb och Ali är stolt över pappa och allt han gör. Pappa är en riktig hjälte.
Den ljusaste natten är den andra boken om Anna Varga, psykologen vid Säters rättspsykiatriska klinik. Första boken i serien heter Innan snön faller. Den gillade jag, men det märktes att det var författarens skönlitterära debutbok, det fanns en del saker jag anmärkte på i min recension av den.
Johan Theorin debuterade 2007 med Skumtimmen och har sedan dess gett ut många hyllade böcker. Jag har inte läst alla, men några, som 
Frallan är tillbaka igen! Jag gillade verkligen de två första böckerna om den roliga, härliga karaktären Francesca Fransson. I första boken hade hon och hennes mamma en tävlingsdag, en fnissig men varm skildring av en förälder-barn-relation. I andra boken var Frallan orolig över miljön och klimatet och bestämmer sig för att rädda världen. Det är ju så många som förstör naturen, så någon måste ju också rädda den. I denna tredje bok handlar det om kärlek. Men befriande nog inte kärleken mellan Frallan och en kille, utan det är mer på ett lite filosofiskt plan. Vem kan man vara kär i och hur känns det egentligen att vara kär?
För några veckor sedan skrev jag om de nominerade till Slangbellan 2018. Varje år sedan 1998 delar Sektionen för barn- och ungdomslitteratur (BULT) i Sveriges Författarförbund ut debutantpriset Slangbellan. Priset ges till bästa debut inom kategorin barn- och ungdomslitteratur och avsikten med priset är att lyfta fram debutanter och stimulera till fortsatt författarskap. Till Slangbellan 2018 har juryn valt att nominera debutanterna Helena Hedlund, Marjan Svab och Melody Farshin!
Ett testamente från helvetet är en novell från Novellix skriven av den väletablerade deckar- och barnboksförfattaren Kristina Ohlsson. Huvudkaraktär är advokat. Han har ett hemligt uppdrag. Han hjälper en rik författarinna med hennes testamente. Hon har skrivit sina böcker under pseudonym så inte ens hennes närmaste vet att det är hon som ligger bakom succéböckerna. Hon lever också under hot från sin expojkvän som misshandlat henne under deras förhållande. Det är därför hon nu vill skriva sitt testamente, om något skulle hända henne. En måndag ska advokaten träffa författarinnan Margot, men hon uteblir från mötet. När dagarna går blir han orolig att expojkvännen har gjort allvar av sina hot och han börjar därför leta efter författarinnan. Advokaten känner på sig att det är något galet med Margots försvinnande och han tänker ta reda på vad.