Mortina – ett helt vanligt zombiebarn handlar alltså om Mortina. Hon ser annorlunda ut än andra barn, hon har klotrunda vita ögon kantade av lila skuggor, ett likblekt ansikte och hon kan rycka av sig sina kroppsdelar när hon behagar, men hon känner sig som vilket barn som helst. Dessutom tycker Mortina att hennes utseende är fullt normalt, liksom hennes bostad. Hon bor nämligen i ett gammalt kråkslott med sin faster Krypta. Hon har också en hund, precis som vem som helst, men Mortinas hund är albino, ingen vet om han är levande eller död och han heter Rabies. Fullt normalt för Mortina, men kanske inte för vilket annat barn som helst. Det finns också ett stort MEN i Mortinas liv – det hon önskar sig allra mest i hela världen är att få leka med barnen från byn och få egna kompisar. Det var förstås strängt förbjudet. Faster Krypta var alltför rädd att de skulle bli bortjagade. En gång försökte Mortina klä ut sig till ett vanligt barn, men det gick inget vidare. Men så blev det höst och Mortina insåg att det skulle bli halloween, en helg där alla klär ut sig till monster eller spöken. En helg där alla barn ser ut som Mortina. Hon ser sin chans att äntligen få smälta in. Fast det går förstås inte särskilt bra. När hon berättar om sin vardag så tror de andra barnen att hon skämtade. Efter en stund börjar de göra läskiga grimaser och Mortina väljer att göra sitt bästa partytrick – hon tar av sig huvudet….
Det här är en mer humoristisk än skrämmande bok, ganska olik Rysliga förskolan. Det är fortfarande många läskiga detaljer och spännande zombies med i berättelsen, men fokus ligger mer på underfundig humor och utanförskap än på att skrämmas på riktigt. Ett roligt sätt att få in ett vänskapstema med en läskig twist. En bra högläsningsbok i en förskolegrupp, perfekt nu inför halloween. Boken vänder sig kanske till lite äldre förskolebarn än Rysliga förskolan, den är tjockare och det är betydligt mer text, men det är ändå fortfarande en bilderbok. Jag kan tänka mig att den fungerar bra som högläsningsbok även i lågstadiet. Även Mortina är välskriven och kommer säkert att locka många barn till sig med sina klassiska halloween- och zombieillustrationer. Det finns även här många detaljer i illustrationerna och därmed kan boken räcka länge.
Mortina – ett helt vanligt zombiebarn är skriven och illustrerad av Barbara Cantini och finns bland annat att köpa på Adlibris och Bokus.
Rysliga förskolan är den första delen i en helt ny serie från Rabén & Sjögren som kallas för Rys & Mys och är tänkt att vara en serie med lagom läskiga bilderböcker för små läsare. Boken inleds med att det är en ganska vanlig vardagsmorgon hos Jolly och Milo. De har bråttom till förskolan, eller rättare sagt deras mamma har bråttom till jobbet. Hon är sen och dessutom ringer hennes telefon vilket gör henne ännu mer stressad. Därför föreslår Jolly att hon kan lämna lillebror Milo på hans avdelning idag. Först när mamma pussat hejdå och rusat iväg hör Milo hur tyst det är på förskolan idag. De går från rum till rum, men det finns varken barn eller fröknar på Milos avdelning. Torkskåpet låter läskigt, ungefär som en häxa som hackar fladdermusvingar till en trolldryck, men när Jolly tittar efter ser de att det bara är helt vanliga vantar på tork. Samlingsmattan ser ut som ett sjöodjur, kuddrummet ser ut som att det finns en hel hög urgamla bergatroll och hela tiden låter ett hackande ljud från någonstans. Det låter som om någon hackar mot golvet med långa, vassa monsterklor. Men självklart är det bara barnens fantasi som spelar dem ett spratt, i kuddrummet finns bara kuddar, samlingsmattan har en gosebläckfisk på sig och i köket står fröken Ayla och hackar gurka för snart är det ju dags för frukost.
I helgen läste jag ut Ögonvittnet skriven av Anna Bågstam. Det är en deckare, den första i en ny serie. Boken inleds med att ett brutalt mord upptäcks i pittoreska Lerviken utanför Landskrona. En kvinna har blivit avrättad och fått sina ögonlock upptejpade. Huvudpersonen i boken heter Harriet Vesterberg. Hon har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation för att återvända till sin barndomsstad där hon flyttar in i sin pappas hus just i Lerviken. Mordet sker dagen innan hon börjar sitt nya jobb i Landskrona. Hon ska jobba som civil brottsutredare och hon kopplas därför in på mordet. Men starten på nya jobbet blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hennes chef är en bitch, hon känner sig inte välkommen på stationen och hennes idéer uppskattas inte. Hon går sin egen väg som tyvärr leder henne in på ett spår som hon ångrar att hon började följa. Hon får indikationer att mördaren är någon hon känner…
Världen utanför utspelar sig på en förskola, eller kanske lika mycket utanför förskolan. På första uppslaget berättar berättarjaget att förskolans gård har fyra hörn och sedan fortsätter berättarjaget att presentera de fyra hörnen och vad som finns där. Mitt på gården står ett väldigt hus och däri finns själva förskolan längst ner. Vidare berättas om hur förskolan ser ut inuti och om förskolans rutiner. Men så säger Pim att de ska rymma. Berättarjaget vet inte om hen vågar först, sedan tar de på sig sina kläder och går ut. För i det bästa hörnet finns nämligen en hemlig utgång från förskolans gård. Fast de kommer liksom inte så långt, för förskolläraren hittar dem och nu ska de ut på utflykt. På sista uppslaget befinner sig barnen i det sista hörnet ut mot världen. Världen utanför.
Syndabocken är den sjätte delen i serien om kriminalinspektör Emma Sköld. Jag var lite arg på karaktären, eller snarare författaren, efter förra boken då hon fejkade sin egen död och minnesstund för att sätta dit några korrupta poliser. Eller ja, det var egentligen inte Emmas fel helt och hållet, det var hennes pappas idé och de fick stöd av en läkare. Emma höll sig gömd i flera månader och lät sin mamma, syster och dotter tro att hon var död. Jag gillar inte riktigt det och när jag började läsa den nya boken om Emma inser jag att jag fortfarande var lite irriterad. Men självklart kunde jag ju inte låta bli att läsa. Mest nyfiken var jag på att se hur relationen mellan Emma, Nyllet och Ines gått sedan sist, att bygga upp ett nytt förhållande och samtidigt försöka komma in i mammarollen efter det fejkade dödsfallet kunde inte vara lätt tänkte jag. Och jag inser väldigt snabbt att det inte heller gått så bra, Emma och Nyllet tar en paus redan i början av boken. Väldigt synd tycker jag, för de kändes som menade för varandra.
Det har varit en väldigt lång reservationskö på Slaktaren, Gabriella Ullberg-Westins fjärde bok i serien Morden i Hudiksvall. Men äntligen har jag fått läsa den. Det som är extra kul med de här böckerna är ju att de utspelar sig i Hudiksvall med omnejd och just denna bok utspelade sig till stor del i närheten av Delsbotrakten som jag känner väl till. Dessutom får vi förstås återigen träffa alla de härliga karaktärerna, som Johan Rokka och Janna Weissmann.
Nu i sommar bestämde jag mig för att läsa om mumintrollen. Jag har nämligen inte läst alla böcker om dem, det har mest blivit bilderböckerna faktiskt, så nu har jag ett litet projekt framför mig. Jag lyssnade på Småtrollen och den stora översvämningen och fick höra Mark Levengoods uppläsning. Han passar ju perfekt för den rollen. Men jag lånade också boken (från 1945) eftersom jag gärna ville bläddra i den och se illustrationerna. De är ju svartvita i denna utgåva, men ändå är de så magiska. Jag gillar verkligen dem. Så fantasifyllda och de uppmanar verkligen till funderingar och inspiration att spinna vidare på berättelsen. Och alla dessa härliga karaktärer, även om man ännu inte mött så många av dem. Lagom lång är berättelsen också, en perfekt start på mitt läsprojekt och även lagom lång för att läsa för barnen tänker jag. Boken handlar om när Mumintrollet och hans mamma är på vandring för att söka efter den försvunna muminpappan. Det är en äventyrlig vandring med hotande odjur, en stormig seglats och en stor översvämning innan familjen äntligen återförenas och hittar dalen där de sedan bor hela sitt liv – och där de kommande muminböckernas nya äventyr kommer att utspela sig. Nu ser jag fram emot att läsa nästa bok och fördjupa mig i Muminvärlden.
Pojken under bron är den andra delen i serien om Alex Skarp av Katarina Wennstam. Den första heter Flickan på hotellet och den har jag skrivit om 
Förskolorna frågar ofta efter böcker som skildrar olika familjer. Det finns några stycken bra böcker och nu har det kommit en alldeles ny bilderbok på temat. En familj är en familj är en familj är skriven av en prisbelönt kanadensisk barnboksförfattare, Sara O´Leary, och den handlar helt enkelt om olika familjer. Budskapet är att alla familjer är speciella på just sitt sätt, och att ingen familj är bättre än någon annan. Boken börjar med att vi ser en klass ha lektion och berättarjaget säger att de pratade om familjer i skolan, vad som var speciellt med just ens egen familj. Berättarjaget ville vänta till sist, för hen visste inte vad hen skulle säga. ”Min familj är inte som alla andras” säger hen. Sedan följer klasskompisarnas berättelser om sina familjer. Någon har föräldrar med annan hudfärg än vit, andra har många barn, vissa familjer består av två föräldrar av samma kön, andra lever i bonusfamiljer av olika slag, en del barn har skilda föräldrar, en del är väldigt lika sina föräldrar, andra ser mer ut som dem själva, någon har en mamma i rullstol, en annan bor med sin farmor. Ja, ni förstår upplägget. Berättarjaget lyssnar på vad alla de andra klasskompisarna berättade och till sist inser hen att hens familj är precis lika mycket ”riktig” och värd lika mycket som alla andras familjer. En familj är en familj är en familj. Svårare än så är det inte.
Jättejättebråttom handlar om en mamma och ett barn som försover sig. Den ena ska till förskolan och den andra till jobbet. Tider att passa, bussar att hinna med. Det är helt enkelt jättejättebråttom. Frukost får de äta medan de springer till bussen. Men väl framme på förskolan vill barnet absolut inte att mamma ska gå. Det syns riktigt hur stressad mamman känner sig, men så fattar hon ett beslut. Hon går en bit bort och sjukanmäler sig. Sedan säger hon åt barnet att det blev fel, hon behövde visst inte vara på jobbet idag. Sedan går mamman och barnet tillsammans hem igen.