Pappas pojke är den senaste boken i serien om åklagaren Jana Berzelius som är skriven av Emelie Schepp. Jag har läst och gillat alla de tidigare böckerna, mycket just för huvudpersonens skull. Dels är hon väldigt olik många av de andra deckarkaraktärerna som jag läst om tidigare och dels för att hon inte är polis utan åklagare, vilket gör att man får insyn i en annan verksamhet än man är van vid i deckarsammanhang. Jana Berzelius har ju dessutom en mörk hemlighet som har dels att göra med hennes inristning i nacken och dels med Danilo som i denna bok sitter i fängelset. Hela tiden medan man läser undrar man när hennes hemlighet kommer att avslöjas, det känns som att det snart blir så.

Pappas pojke inleds med att en sexårig pojke försvinner i samband med att hans mamma mördas. Som så vanligt i sådana här sammanhang så är det pappan som blir huvudmisstänkt. Men så enkelt är det inte. Det visar sig vara ett betydligt mer komplicerat fall och dessutom visar sig familjebanden inte heller vara så som man tror att de är. Parallellt med denna handling har Jana sin egen agenda för att inte röja sin hemlighet.

Precis som de tidigare böckerna av Emelie Schepp så är även Pappas pojke välskriven, spännande och har ett starkt driv som för berättelsen framåt. Jag ser redan fram emot nästa bok i serien. För mig är det inte alls konstigt att författaren tilldelades priset Årets deckarförfattare både 2016 och 2017.

Pappas pojke är utgiven av HarperCollins Nordic och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Midnattsflickor är Jonas Moströms tolfte bok, men den tredje i serien om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Kommissarie Johan Axberg är ju välkänd från den tidigare serien som handlade om hans liv som polis i Sundsvall och några av de mordfall han löst genom åren. I boken Himlen är alltid högre bytte dock Moström huvudperson. Den boken handlar nämligen om Nathalie Svensson som är psykiatriker. I de kommande böckerna har de båda huvudpersonerna mötts, så nu deltar både Nathalie Svensson och Johan Axberg i Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp där de tar sig an några av landets svåraste fall.

När Midnattsflickor utspelar sig är det valborg i Uppsala, studenternas stora högtid. Men inom bara ett par dygn våldtas två kvinnliga studenter. Inom kort hittas ytterligare ett offer, men nu har gärningsmannen inte bara nöjt sig med att våldta henne, hon hittas nämligen död, strypt och dessutom utstuderat utplacerad i den anatomiska teatern i en av universitetets äldre byggnader. Det visar sig att historia och religion kommer att vara ämnen som är viktiga under utredningens gång. Dessutom finns det flera möjliga gärningsmän att fokusera på, liksom ett kvinnofientligt, sektliknande ordenssällskap som poliserna tvingas infiltrera.

Eftersom det finns flera potentiella gärningsmän hålls vi läsare på halster genom hela boken och det gillar jag. Boken är inte förutsägbar utan spännande. Dessutom gillar jag de båda karaktärerna som kompletterar varandra bra och ger olika slags insyn i utredningsarbetet, både från polisiärt och psykiatriskt håll. Det anas ju en liten kärlekshistoria dem emellan också, och jag skulle gärna se fram emot att den utvecklas lite mer. Moström skriver lättläst och fängslande precis som alltid.

Midnattsflickor är utgiven av Lind & co och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Anne-Marie Schjetlein har specialiserat sig på deckare i sjukhusmiljö och den senaste boken i serien heter Döden ingen ser. Sedan tidigare har det kommit ut två titlar i serien, nämligen Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka. Böckerna handlar om kirurgen Andreas Nylund och hans kollegor. Det börjar med att en sjuksköterska hittas död på tågrälsen efter att ha sökt jobb utanför vården, och sedan följer fler dödsfall/mord. Andreas ser med fasa att det är hans närmaste kollegor som får sätta livet till, de kollegor som var med i hans team när ett ödesdigert misstag gjordes. Den här deckaren har som fokus att belysa sjukhuspersonalens allt mer pressade arbetssituation och den överhängande risk som därmed finns för att allvarliga misstag begås. Författaren har självlång erfarenhet från sjukvården, vilket märks med tanke på hur realistiskt det skildras det vardagliga arbetet i sjukhuset. Däremot känns inte mordgåtan så trovärdig. Jag känner att det blir lite för mycket. Det finns ett viktigt budskap i den här boken och det är intressant, och det är väldigt viktigt att stressen och pressen i vården blir uppmärksammad och belyst. Men kanske hade den blivit det ännu lite mer om det kändes som ett scenario som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten. Jag tror säkert att det även i verkligheten skulle kunna ske ett mord på detta sätt, men inte så många som sker i boken, det blev för mycket, för orealistiskt, och det är synd på en viktig berättelse. Dock så tycker jag att karaktärerna är intressanta, boken är snabbläst och det var underhållande läsning, så jag kommer säkert att fortsätta följa Schjetleins författarskap.

Döden ingen ser är utgiven av Bokfabriken och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.