Paraplytjuven är en berättelse från Sri Lanka. Det är ett land med en rik kultur, musik, sång och bildkonst har alltid varit viktigt för folket i Sri Lanka. Det finns gott om berättelser, sagor och dikter som handlar dels om hur det goda kämpar mot det onda och dels om djur som hjälper varandra eller djur som hjälper människor. Apor är populära djur i Sri Lanka tack vare berättelsen om apkungen Hammon. Och det är just en apa som denna fina bilderbok handlar om. Fast det får vi inte veta förrän på slutet. Paraplytjuven handlar nämligen om en liten by i Sri Lanka. Människorna där hade aldrig sett ett paraply. När det regnade använde de sig av bananblad, säckar eller korgar för att skyla sig. Men en man vid namn Kiri Mama reste till staden och fick där se att alla gick omkring med paraplyer, det ena vackrare än det andra. Så han köpte sig ett för att stila med hemma i byn. Men han hann inte mer än komma hem så blev hans paraply stulet! Han åkte på nytt till staden, handlade ett nytt paraply och råkade ut för samma öde. Detta upprepades gång på gång, tills dess att han kom på en plan. Han köpte sitt sista paraply och ställde på samma ställe som hans andra paraplyer blivit stulna på, men innan dess stoppade han in pappersbitar i paraplyets veck. När tjuven tagit paraplyet kunde Kiri Mama följa efter. Så småningom kom han till skogen där alla hans paraplyer hängde på rad i ett träd. Han tog hem paraplyerna, öppnade en paraplyaffär och möjliggjorde att alla i byn kunde få köpa varsitt paraply. Kiri Mama insåg att det ju faktiskt var bra att tjuven tagit paraplyerna, annars hade det ju bara funnits ett paraply i hela byn. När han gick för att tacka paraplytjuven insåg han att tjuven inte var någon mindre än en lekfull och busig liten apa!

Paraplytjuven är en rolig berättelse som bygger på upprepning, igenkänning, spänning och humor, allihopa perfekta ingredienser i barnböcker. Illustrationerna spänner mellan mörka och färgglada, troligen beroende på det som händer i berättelsen och på huvudpersonens sinnesstämning. I slutet finns den roliga knorren då det visar sig vara apan som är paraplytjven. Dessutom får vi ta del av en berättelse från ett land som annars sällan figurerar i barnböcker. Lite fakta om landet får vi också ta del av längst bak i boken. Paraplytjuven är skriven och illustrerad av Sybil Wettasinghe.

Vår systers sagokista handlar om en familj bestående av fem barn. När de ska sova berättar storasyster Manal alltid förtrollande sagor. Mamma brukar tjata på dem att de ska sova, men de kryper upp i Manals säng och lyssnar på hennes magiska berättande. Manal är blind och har en käpp att ”se” med. Men trots att Manal inte ser så är hennes huvud som en skattkista, fylld med sagor av alla de slag. Det är lätt att förstå varför syskonen så gärna vill lyssna till hennes sagor. Men en kväll vill hon inte berätta sagor. Hon gråter. Hon säger åt syskonen att gå och lägga sig. Hon vill vara i fred. Hon är inte som vanligt. Så är det i flera dagar. En dag berättar hon att käppen har gått sönder, och utan sin magiska käpp kan hon inte trolla fram alla sina fantastiska sagor. Utan sin käpp kan hon inte gå ut för att samla nya sagor till sin sagokista. Hon är rädd för att ramla och för att de andra barnen ska skratta åt henne. Mamma hör det och tillsammans tar familjen en promenad. Med familjens styrka och gemenskap kan Manal ta sig ut för att känna, lukta, lyssna, samla material till sin sagokista. Och nu blir det nya sagor igen, kväll efter kväll.

Vår systers sagokista är en hjärtknipande berättelse om Manal och hennes syskon. Om hur det kan vara att inte se. Om hur det kan vara att bli retad för att man är annorlunda. Om hur syskon/familjegemenskap kan vara en otrolig styrka. Ja, det finns många teman i denna vackra bok. Dessutom är det en perfekt godnattsaga. Och en otroligt varm och kärleksfull bilderbok. Allt illustrerat med vackra, färgglada, uttrycksfulla, hjärtkramande bilder av Lubna Taha. En jättefin bilderbok skriven av Maya Abu-Alhayyat från Libanon.

Trolleritäcket är en bilderbok som handlar om en flicka som heter Laluma. Hon har ett stort vackert lapptäcke som hennes mamma sytt åt henne av överblivna tygbitar. Alla lapparna har en historia, någon kommer från en släktings brudklänning, en annan från pappas skjorta. Laluma använder sitt täcke när hon leker med sin docka, hon gömmer sig under täcket i gräset, hon dansar med lapptäcket virat runt kroppen, hon låter lapptäcket bli en skola, en kyrka, ett hus och ett tält i vildmarken. När Laluma ska sova får hon ha täcket över sig. Laluma frågar sin mamma om hon sytt in förtrollning i lapparna eftersom det går att göra så mycket med täcket. Mamman svarar: ”Kanske det, för jag sydde med hela mitt hjärta”. Till slut berättar mamma en berättelse om lapptäcket och snart sover Laluma med sitt älskade täcke.

Trolleritäcket är en söt och varm berättelse om en flicka och hennes älskade käraste ägodel. Jag tror att alla barn kan känna igen sig i Lalumas känslor för sitt täcke. När man har något som bara är ens eget, något som man uppskattar och värdesätter högt. Samtidigt är det här en berättelse om en flicka som lever i ett land långt härifrån. Genom den igenkänning som man får från Lalumas känslor för täcket kan man lyfta blicken och se en värld som inte ser ut som ens egen, utan att det någonstans problematiseras. Laluma är nämligen en mörkhyad flicka som bor i en sydafrikansk by, men det lyfts inte fram eller problematiseras i texten, utan är bara något alldeles självklart. Det här är en bok att läsa och bli varm av, en bok att jobba med, en bok att njuta av. Trolleritäcket är skriven av Mari Grobler, illustrerad av Elizabeth Pulles och utgiven av bokförlaget Hjulet.

Naku, Nakuu, Nakuuu är en bilderbok från Filippinerna som handlar om att få syskon. Syskonböcker finns det ju en uppsjö av och den här boken är kanske inte så annorlunda mot de vi annars hittar i bokhandeln och på biblioteket som handlar om detta ämne. Boken handlar om en pojke som ska få ett litet syskon och som är rädd att hans föräldrar ska glömma bort honom då syskonet kommer, ett vanligt tema i syskonböcker. Den stora skillnaden med denna bok jämfört med traditionella syskonböcker är ju att den här boken visar ett litet annat perspektiv, lite mer mångfald i fråga om kultur och hudfärg och så vidare. Att läsa barnböcker från Filippinerna hör kanske inte till vanligheterna, så det kändes kul. Illustrationerna är lite speciella. De är mörka, men samtidigt färgglada och väldigt fantasifyllda. Titeln, Naku, nakuu, nakuuu är ord som återkommer i texten och jag har läst att det ska betyda ungefär Oj, ooj, oooj. Boken har fått flera priser och det kan jag förstå, för det är en annorlunda och speciell bok om ett ständigt aktuellt ämne för barn i bilderboksåldern. Naku, nakuu, nakuuu är utgiven av bokförlaget Trasten. Författare är Nanoy Rafael och illustratör är Sergio Bumatay III.