Barnboken i Asien

Barnböcker från Asien. Ja, det första man kommer att tänka på är troligen manga som ju har vuxit lavinartat de senaste åren. Men Asien är större än Japan och barnboksutgivningen är definitivt större än bara manga. Asien är också ett stort område med skiftande förutsättningar, vilka förstås avspeglar sig på litteraturen.

I Världens barnboksförfattare – från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern kan man exempelvis läsa om barnlitteraturen i Kina. I Kina ägdes förr alla förlag av staten. På 1950-talet fanns endast två förlag som gav ut barnlitteratur. Barnlitteraturen uppstod rätt sent i landet, men från att egentligen mestadels ha bestått av översättningar från västvärlden har Kina idag en enorm utgivning och det bästa är att såväl kvalitet som innehåll och design är på en mycket hög nivå. Idag finns det 35 renodlade barnboksförlag och 130 förlag har startat specialavdelningar för utgivning av barnböcker. Dessutom finns 140 tidskrifter och 110 tidningar som vänder sig till barn. Tillgången till böcker skiljer sig dock markant mellan barn på landsbygden jämfört med barn i staden. Skolarbetet har högsta prioritet medan nöjesläsning får vänta till senare. De flesta böcker som föräldrar köper till sina barn är faktaböcker.

I Indien däremot har barnlitteraturen aldrig haft någon stark ställning. Indien har en berättartradition där berättelserna framfördes muntligt och man skiljde aldrig mellan berättelser för barn respektive berättelser för vuxna. Därför uppkom barnlitteratur som genre först under 1800-talet. Till en början var de indiska barnböckerna oftast imitationer av engelska barnböcker. Undantag var de indiska språken bengali och marathi som faktiskt utvecklade en barnbokstradition redan på tidigt 1900-tal. Resterande barnlitteratur var engelsk och antingen imiterade den populära författare som Enid Blyton eller så återberättade den traditionella sagor. Indisk barnlitteratur har mycket moral och didaktik i sig. Böcker förknippas i första hand med lärande och undervisning. Dessa strukturer håller på att ändras, men det går långsamt och det finns få barnboksförlag som orkar hålla igång med någon utgivning. Det saknas stöd från staten och inköpsprogram för biblioteken.

Trots denna lite nedslående text som finns att läsa i Världens barnboksförfattare – från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern så finns det en hel del barnboksförfattare och illustratörer som kommer från eller bor i Asien, likväl som böcker skrivna av andra författare men som ändå utspelar sig i eller handlar om Asien. Nedan tipsar jag om några av alla dessa titlar. Några av dem har jag redan recenserat och några kommer jag att recensera här på bloggen under denna månad.

  • När kommer bussen – Ryôji Arai
  • Sussa och Natti – Ryôji Arai
  • Världen i kartan – Kim Hyangkeum
  • Farmors pangkakor – Ingmarie Ahvander
  • Spelmannen och prinsessan – Fiona French
  • Leila – flickan som inte fanns – Britt Engdahl
  • Laleh – flickan som var rädd för stjärnorna – Ann-Madeleine Gelotte
  • Guldögat – Hans Hagen
  • Låt tistlarna brinna – Yasar Kemal
  • Under Guds himmel – Niklas Krog
  • Zahra och det gömda barnet – Helena Olofsson-HeshmatPasand
  • I fågelkvinnornas land – Huguette Pérol
  • Nattens berättare – Rafik Schami
  • Dima från Shatila i Libanon – Anne Sörman
  • Hodjas hämnd – Günseli Özgür
  • Mustafa och järnlejonet – Peter Dickinson
  • Pema från Bhutan – Ewa Jaconsson
  • Vindens dotter – Suzanne Fisher Staples
  • Hoity den hungriga räven – Sybil Wettasinghe
  • Paraplytjuven – Sybil Wettasinghe
  • Mana – en flicka från Himalaya – Radha Bhat
  • Djungelboken – Rudyard Kipling
  • Elefantpojken – Carolyn Sloan
  • Tuan – Eva Boholm-Olsson
  • Den behornade hästen och andra sagor från Indonesien – Kerstin Garme-Hellsten
  • Kassim och den blå fisken – Geraldine Kaye
  • Adzerk – den vita hingsten – Lin Hallberg
  • Vilda i Asien – Pamela von Sabljar
  • Blunda och öppna ditt fönster – Ngoc Thûan Nguyên
  • Ormens år – Utta Wickert
  • Sadako och de tusen papperstranorna – Eleanor Coerr
  • Flickan som gick för att hämta våren – Sigbritt Eklund, Shu Zi-Min
  • Över näktergalens golv – Lian Hearn
  • Spöket på värdshuset Tokaido – Thomas Hoobler
  • Chain Mail – skicka vidare – Hiroshi Ishizaki
  • Den osynliga flickan – Deborah Ellis

Har du läst någon av dessa? Eller har du själv några förslag på andra barnböcker från Asien, om Asien, som utspelar sig i Asien eller som är skrivna/illustrerade av en asiatisk författare/illustratör? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

Barnboken i Afrika

 

I boken Världens barnboksförfattare – från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern finns ett kapitel som heter Var är Afrikas böcker? Där står det att nyckelproblemet för barnlitteraturen i Afrika är den destruktiva övertygelsen att böcker endast ger information. Kärleken till böcker och fantasi ger inga betygspoäng i skolan och anses därför för närvarande mindre viktiga i Afrika. Böcker blir tryckta för utbildnings skull, men de blir sällan publicerade, alltså sålda till allmänheten. Vanligt folk i Afrika köper sällan böcker.

Ett annat problem för barnlitteraturen i Afrika är att Afrika är en enormt stor och skiftande kontinent. Det är en fascinerande blandning av samhällen från första och tredje världen. Afrika har skyskrapor och köpcentrum, likväl som djungler och öknar, vilket förstås påverkar läsvanorna. Geografiskt sträcker sig Afrika från öken till tropisk djungel till snötäckta bergstoppar. Historiskt omfattas Afrika från såväl pyramider och faraoner till intellektuella centrum, civilisationer i guld och sten, men också bushmän. Det finns också en mängd olika språk som talas i Afrika och detta tillsammans med koloniseringen av olika länder gör det svårt för författare att nå fram till en större afrikansk målgrupp. Vidare är kontinenten märkt av krig, med allt vad det innebär, liksom av fattigdom, svält och sjukdomar i många delar av Afrika. En annan faktor som spelar in är att Afrika inte har någon lång tradition av böcker och läsning, men däremot en lång historia av muntlig tradition och historieberättande. I boken står det: Afrikas berättelser är levande. De lever och förändras. De tycker inte om att bli instängda i en bok. 

Trots denna lite nedslående text som alltså finns att läsa i Världens barnboksförfattare så finns det en hel del barnboksförfattare och illustratörer som kommer från eller bor i Afrika, likväl som böcker skrivna av andra författare men som ändå handlar om Afrika. Nedan tipsar jag om några av alla dessa titlar. Några av dem har jag redan recenserat och några kommer jag att recensera här på bloggen under denna månad.

  • Tawias kanot – Meshack Asare
  • Luktar det regn – Lesley Beake
  • Regndansen – Niki Daly
  • Kwela Jamela, Afrikas drottning – Niki Daly
  • Lila och regnets hemlighet – Jude Daly
  • Papa Diops taxi – Christian Epanya
  • Färsk fisk – John Kilaka
  • Bronsgubbens hemlighet – Meshack Asare
  • Förtrollad frukt – John Kilaka
  • Mandelas sagobok
  • Floden som steg till himlen
  • Vi gick alla på safari – Lauri Krebs
  • Kung Salomos skatt – H Rider Haggard
  • En blomma i Afrikas öken – Waris Dirie
  • Det var en gång – Niki Daly
  • Makwelane och krokodilen – Maria Hendriks
  • Jag vill hellre äta ett barn – Sylviane Donnio
  • I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig – Christina Wahldén
  • Ynari – flickan med de fem flätorna – Ondjaki
  • Rita i Kudang – Eva Susso
  • Mamy Wata och monstret – Veronique Tadjo
  • På andra sidan sanningen – Beverly Naidoo
  • Böckerna om Akimbo – Alexander McCall Smith
  • Eldens hemlighet – Henning Mankell
  • Coconut – Kopano Matiwa
  • Min modiga mormor och den dansande elefanten – Inger Jalakas
  • Ashraf från Afrika – Ingrid Mennen
  • Siri, superhjälten och guldringen – Katarina de Verdier

Har du läst någon av dessa? Eller har du själv några förslag på andra barnböcker från Afrika, om Afrika, som utspelar sig i Afrika eller som är skrivna/illustrerade av en afrikansk författare/illustratör? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

Om det var krig i Norden

Denna månad är det fokus på världen här i Barnboksbloggen. Jag recenserar just nu mycket böcker skrivna av författare utanför Sverige/Norden/Europa och böcker som utspelar sig på andra platser i världen. Just denna bok utspelar sig ändock i Sverige, men den är ett tankeexperiment som får oss att tänka betydligt större än inom våra egna gränser.

Om det var krig i Norden är som sagt ett tankeexperiment. Tänk dig att det är krig – inte i Irak eller i Afghanistan eller i något annat avlägset land – utan här i Sverige, i Europa, hos oss. Den här boken får oss att förstå hur det är att leva i krig och att vara flykting och berättargreppet är genialt. Genom att författaren Janne Teller vänder på perspektiven så blir det träffsäkert och en möjlighet att känna igen sig skapas.

Bokens utformning är också något utöver det vanliga eftersom den är formgiven som ett pass. Det finns gott om illustrationer och boken är väldigt tunn med lite text. Det går snabbt att läsa den, men den stannar kvar länge. Lilla Piratförlaget som gett ut boken har också gett ut en lärarhandledning och jag kan tänka mig att det finns mycket att jobba med i den här boken.

Bokens författare Janne Teller föddes 1964 i Köpenhamn med österrikisk/tysk familjebakgrund. Hon har studerat statsvetenskap och arbetat som rådgivare åt FN och EU runt om i världen, med konflikthantering och fredsprocesser. Sedan 1995 ägnar hon sig åt sitt skrivande på heltid och bor i New York. Bakom bokens illustrationer står den prisbelönta danska illustratören Helle Vibeke Jensen. Det intressanta är att den här boken har getts ut i en rad olika länder och varje gång har den skrivits om för att handla om det specifika landet. Perfekt tycker jag, för det här är verkligen en bok som många behöver läsa. Tänk om varje högstadieelev hade fått läsa den. Tänk om den kunde finnas tillgänglig på alla offentliga platser, i alla väntrum, i alla fikarum runt om i Sverige, i världen.

Räven och musen letar ny lya

Räven och musen bor i en lya under den största eken i skogen. En dag vaknar de av ett hemskt oljud och allting förändras. De måste lämna sin mysiga lya för någon hugger ner hela skogen. Vad ska de göra? Vart ska de nu ta vägen? Vad händer om de följer kartan som Räven har fått?

Det här är en liten bilderbok som handlar om en räv och en mus som beger sig från skogen till staden där de stöter på massor av saker de inte upplevt tidigare. Ett riktigt äventyr, men det finns också ett allvar bakom äventyret, de måste ju hitta en ny plats där de kan bo, ett nytt hem. Boken är spännande och detaljrik. Det finns också ett pedagogiskt inslag till exempel när karaktärerna lär sig hur de ska gå över gatan och hur trafikljuset fungerar. Bilderna är väldigt enkla, men samtidigt uttrycksfulla och färgstarka. Texten är också enkel, så bilderboken fungerar bra även för de yngre barnen. Jag gillar bokens vänskapstema och att de båda karaktärernas egenskaper kompletterar varandra så bra istället för att vara några hinder. Det finns också fler teman att jobba med om man skulle vilja, så som miljöförstöring och urbanisering, men också lite enklare teman som rädsla, mod och att våga ge sig på en utmaning.

Räven och Musen letar ny lya är skriven av Boglárka Paulovkin från Ungern. Den är utgiven av Felis förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jordbarn, himmelsbarn

Jordbarn, himmelsbarn är en lite annorlunda bilderbok som är uppbyggd kring 12 kinesiska tecken och dess betydelse. I boken presenteras tecknen för sol, måne, stjärna, moln, himmel, berg, vatten, träd, blomma, jord, pappa och mamma. De presenteras på varsitt uppslag av ett barn som berättar hur mycket hon tycker om exempelvis solen eller mamma. Boken bygger mycket på upprepningar och har en viss rytm. Såhär kan det se ut:

Jag älskar solen.

Jag älskar den värmande solen.

När gräset och träden ser den växer de så det knakar.

Jag älskar verkligen solen.

Och:

Jag älskar himlen. Jag älskar den skyhöga himlen.

Där finns solen,

där finns månen,

där finns stjärnorna,

där finns molnen.

Jag älskar verkligen himlen.

Texterna är i sig kanske inte så speciella, men de är poetiska och har som sagt en rytm som barn gillar. Det som gör att jag verkligen gillar den här boken är däremot bilderna. Illustrationerna är så varma, glada, fantasirika, färgglada och oändligt vackra. De kinesiska tecknen som är avbildade på varje uppslag är en del av bilden och ger ett mystiskt och exotiskt intryck. Även det berättande barnet är i centrum på varje uppslag, vilket jag uppskattar.

Jordbarn, himmelsbarn är skriven och illustrerad av Choi Sukhee från Sydkorea och boken är utgiven av bokförlaget Tranan.

Temaläsning juli

Juli månads tema i #temaläsning2017 är Jorden runt på en månad. Jag kommer att fokusera på barnböcker från andra delar av världen än Sverige/Norden/Europa, som utspelar sig i andra delar av världen eller som är skrivna/illustrerade av författare/illustratörer från andra delar av världen än de som man/jag vanligtvis läser barnböcker ifrån. Fokus kommer att ligga på att tipsa om sådana barnböcker så att ni läsare också får chansen att vidga ert perspektiv lite.

Det föll sig också så bra in att juli månads tema i Barn- och ungdomsbokutmaningen som jag är med i på Facebook är ”En bok skriven av en författare som inte kommer från Europa”. Jag tror inte att jag kommer att ha några problem att fullfölja utmaningen denna månad om man säger så 🙂

Temaläsning – juni – sammanfattning

Här kommer  sammanfattningen av de böcker vi läst under juni månad på temat landsbygd, glesbygd, hembygd i #temaläsning2017

Barnboksbloggen har läst:

Sofies bokblogg har läst:

Juniläsningen

Under juni månad har jag läst:

Barn- och ungdomsutmaningen – En bok skriven i jag-form – läste jag:

Kaosutmaningen kunde jag pricka av dessa punkter:

 

15. Ett seriealbum (Ta mig härifrån)

16. En bok du tycker att alla borde läsa (Väntarna)

28. En bok som vunnit ett pris (Tio över ett)

Temaläsning 2017 – Landsbygd, glesbygd, hembygd – läste jag dessa:

I utmaningen Hyllvärmare 2017 läste jag Den lilla draken Zogg.

Och till sist, Månadens bästa bok är:

Ta mig härifrån

Ta mig härifrån är en bok som passar perfekt in på juni månads tema i Temaläsning 2017 som är landsbygd, glesbygd, hembygd. Ta mig härifrån är nämligen en serieroman som handlar om människor med olika bakgrunder, verkligheter och drömmar, men med det gemensamma att de alla lever långt ifrån storstaden. Hos dem krockar frihetslängtan med tryggheten i det bekanta. Det är en samtidsskildring av ett Sverige som de flesta svenskar har en relation till, men som få pratar om. Illustratören Emma Ahlqvist är själv uppväxt på glesbygden och tycker förvisso att det var ett fantastiskt ställe att växa upp på, men samtidigt kände hon under sin uppväxt att de som bodde på glesbygden inte var så viktiga i samhället. Emma ville flytta ifrån sin uppväxtort så fort som möjligt efter att hon slutat skolan, precis som modebloggaren Jessika som hon skildrar i boken.

Jag är själv också född i en by 1,5 mil ifrån en liten stad, en håla, och kan med rätta säga att jag känner igen mig väldigt väl i den här boken. Att längta bort och tillbaka är temat för boken. Ett träffsäkert tema skulle jag säga för alla vi som är födda på landsbygden eller i småorterna har nog upplevt just detta. Man längtar bort, man vill uppleva något mer, vara en del av något större. Men för de allra flesta tror jag också att det också åtminstone så småningom även kommer en längtan tillbaka. För även om man under tonåren mest vill ifrån sin uppväxtplats kan det mycket väl komma en dag då man faktiskt ser de fördelar som det ju finns med att växa upp på en mindre plats. Om inte annat när man själv får barn. Det låter som en klyscha, men jag märker själv många i min närhet som flyttar tillbaka till vår uppväxtstad och det stora antalet hemvändare i Sverige generellt kan ju inte ha fel.

Temat för boken är alltså intressant och det belyses på flera olika sätt. Det ryms inte bara en utan flera berättelser i boken och det är flera olika huvudpersoner och karaktärer som vill samsas om utrymmet, vilket kan göra det lite spretigt samtidigt som det ju är en fördel att kunna belysa ur flera perspektiv. Jag gillar illustrationerna eftersom de känns äkta, genuina och vardagliga, men framförallt gillar jag texten som känns väldigt humoristisk, träffsäker, ärlig och varm.

Ta mig härifrån är utgiven av Syster förlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Om jag får stanna

Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Att alltid vara rädd att det ska hända familjen något. Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, spelar fotbill, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst?

Om detta har Kajsa Gordan skrivit i boken Om jag får stanna. Boken handlar om Ilona som tillsammans med sin familj flydde till Sverige från sitt hemland för sju år sedan. Det var för farligt för dem att stanna kvar i hemlandet, men ännu vet de inte om de är välkomna att bo kvar i Sverige. Ilonas pappa säger att de är fångar i ett väntrum där det aldrig blir deras tur, och det är nog en bra förklaring. Familjen hålls gömd i ett kloster tillsammans med flera andra familjer som också väntar på asylbesked. Föräldrarna kan aldrig lämna klostret, då de riskerar att bli tagna av polisen, men barnen går skola.

För sju år sedan började Ilona nämligen skolan. Då blev hon bästis med Stella. Stella som är uppväxt i Sverige och har en självklar rätt att bo här. Stella som har allt, Stella som har det bra. Flickorna bryr sig egentligen inte om sånt, de är bästisar ändå. Men självklart blir deras olika förutsättningar i livet tydliga för dem emellanåt. Och tro det eller ej, det är inte heller så lätt att vara den bästa vännen, den som har det bra och som inte behöver oroa sig för om man får stanna i sitt nya hemland eller inte.

Om jag får stanna är en väldigt bra och berörande bok om ett högaktuellt ämne. Boken väcker många tankar och funderingar. Och frågor. Jag inser hur lite jag vet om flyktingarnas liv här i Sverige och asylprocessen. Böcker som denna behövs! Eftersom boken väcker så mycket att prata om hade jag gärna sett den som högläsningsbok också, eller varför inte som bokklubbsbok. Hoppas många uppmärksammar den och läser den.

Boken vänder sig till mellanåldern (9-12 år), men man kan absolut sätta den i händerna på yngre också. Den är lättläst och språket flyter på bra. Författaren har valt att man får ta del av båda flickornas perspektiv växelvis och det ger en väldigt bra effekt tillsammans med jag-formen som också används. Man har lätt att känna för båda karaktärerna och det känns trovärdigt det som skildras. Tråkigt omslag bara som inte alls yppar något om vad boken handlar om utan snarare bara signalerar feelgood och kanske därmed inte lockar rätt läsare?

Om jag får stanna är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa hos Adlibris och Bokus.