Puck har vi träffat på tidigare i böckerna Puck flyger flygplan och Puck går till frisören. Nu har Puck fått ett syskon och det är ju mysigt. Fast det är också svårare än Puck tänkt sig – bebisen kan ju inte leka! Som tur är så visar det sig att det finns andra saker som Puck och Pio kan göra tillsammans.
Puck får ett syskon beskriver på ett pedagogiskt, men samtidigt humoristiskt sätt hur det går till att få ett syskon, hur mammans mage växer och hur det är att ha en liten bebis i huset. Längst bak finns också bilder på olika tillbehör till bebisen, perfekt som ett slags pekbok för att lära sig namnet på alla nya pryttlar där hemma. Boken är också bra ur ett normkritiskt perspektiv. Som jag skrivit tidigare, när jag recenserade de andra böckerna om Puck så nämns aldrig Pucks kön. Det innebär att såväl killar som tjejer kan identifiera sig med huvudpersonen utan att könet problematiseras. Inte heller bebisens kön nämns. Mammans namn nämns aldrig, däremot bebisens pappas namn, vilket får mig att tro att det inte är Pucks biologiska pappa utan att de lever i en bonusfamilj. Jag vet inte om det verkligen är så, men det är ju jättebra om även det blir något som många barn kan identifiera sig med. Illustrationerna är härligt färgglada och lite 70-talsinspirerande. Bilderboken vänder sig till barn mellan 3-6 år.
Puck får ett syskon är skriven och illustrerad av Annakarin Garhamn och utgiven av Rabén & Sjögren. Den finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.
Att få ett syskon är en livsomvälvande händelse. Man ser det lilla syskonet ha de kläder och leksaker man själv tyckt om, men som man nu vuxit ifrån. Men när man blir större kan man också göra saker som en liten bebis inte klarar av, sitta i en riktig bilbarnstol, äta själv och springa till exempel. Just detta handlar Jag är storasyskon nu om. Det är en finstämd, lågmäld berättelse som fokuserar på storasyskonets egen utveckling och om alla de fördelar som finns med att bli äldre och att bli storasyskon.
När kommer bussen? är en bilderbok som är både skriven och illustrerad av Ryôji Arai. Den skrevs redan 1992, men gavs ut på svenska även den år 2006. Boken handlar om en man som bestämmer sig för att åka buss långt, långt bort. Han sätter sig för att vänta på bussen, men den kommer ju aldrig. Det hinner bli natt och en ny dag. Många människor och även några djur passerar förbi under den långa väntetiden. Till slut kommer äntligen bussen, men då är den alldeles fullpackad. Mannen bestämmer sig för att gå istället.
Igår kväll läste jag Lilla Döden hälsar på för barnen. Den är både skriven och illustrerad av Kitty Crowther. Jag läste den för alla mina fyra barn, men det var jag och äldsta dottern (snart 10 år) som uppskattade den mest. Boken är ganska mörk, åtminstone till en början. Den handlar om döden som här är gestaltad i form av en liten flicka. De flesta människor blir rädda när hon kommer för att hämta dem. Men detta ändras i ungefär mitten av boken då Lilla Döden kommer för att hämta upp en flicka i hennes egen ålder. Från och med då blir tillvaron helt annorlunda för Lilla Döden.
Mamma Medusa kom så sent som förra året. Det är en bilderbok som också är både illustrerad och skriven av Kitty Crowther. Som ni kanske förstår anspelar titeln och boken på myten om den skrämmande Medusa som hade ormar istället för hår. Här i boken är hon dock inte så skräckinjagande, åtminstone inte för oss läsare. Medusa blir mamma, hon får en söt dotter vid namn Iris. Till en början vågar hon inte släppa Iris att leka med de andra barnen, hon får bara vara hemma med mamma. Men så småningom får Iris börja skolan och då klipper mamman av sig håret. Det kanske låter som en fattig handling, men även om den yttre ramberättelsen inte är så fartfylld så händer det mycket hos karaktärerna, dels hos dottern förstås som föds och växer ända upp till skolålder på de få boksidorna, men dels och kanske främst hos Medusa som växer betydligt som människa i boken. Lite besviken blir jag dock att inte Medusa kan accepteras som hon är med hår, utan att hon känner att hon tvingas anpassa sig genom att klippa av sig håret. Det finns många lager i denna bilderbok, många frågor väcks och många tankar skapas att diskutera kring, både för små och stora läsare. Och även här är det helt fantastiska illustrationer! Mamma Medusa finns att köpa bland annat på 
tkom samma år som hon fick priset. Det står i boken att Sonya fick inspiration till boken från sin systerdotter Hannah som döpte sina händer redan när hon var två. Hennes händer är de tuffaste, bråkigaste och elakaste händer som en liten flicka kan ha. Många är rädda för dem, men Hannah älskar dem. Sonya ville skriva en berättelse om de där händerna. Sagt och gjort, Arja och Råttiz är här. Boken handlar om en flicka som heter Hannah och om hennes händer som heter Arja och Råttiz. De gör ofta olika slags hyss, men de är också snälla och rättvisa. Framförallt vill de inte få skäll för sådant de faktiskt inte ens har gjort, som när lillebror är framme och gör hyss.
Tävlingen om Min egen receptsamling är nu klar och vinnare denna gång blev Mia som har bloggen 
Dagens smakbit kommer från en barn- och ungdomsbok som heter Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Boken utspelar sig i Kiruna och handlar om flytten av Kiruna som planerades på grund av LKAB:s gruvsprängningar under staden. Bokens huvudperson heter Maja och hon vill verkligen inte att flytten ska genomföras, men hon är också livrädd för sprängningarna som sker varje natt. Hon har packat en nödväska och ställer klockan på just tio över ett varje natt för att kunna rädda sin familj om staden rasar under en sprängning. Hon är så pass orolig att hon drabbas av panikångestattacker. Samtidigt kämpar hon med helt vanliga tonårsproblem där skola, föräldrar, bästa kompisen Julia och kärleken Albin är i fokus. I det här avsnittet beskriver författaren när Maja får en av sina panikångestattacker och jag tycker att det är så himla bra skildrat. Ni kanske förstår varför Tio över ett fick Augustpriset 2016?
Rutiga kokboken har ni säkert sett eller hört talas om, det är ju en klassiker som fyllde 35 år 2015 och som har sålts i ofattbara 1,3 miljoner exemplar. Förra året kom en nyskriven bok av samma förlag, nämligen Rutiga familjekokboken. Den påminner om Rutiga kokboken men riktar sig till barnfamiljer och fokuserar på lättlagade och barnvänliga recept.
I mitt köksskåp har jag en lergryta som jag brukar använda när jag till exempel gör lasagne eller nån älgstek. Det är ju så smidigt att kunna ställa in den i en kall ugn och sedan får den sköta sig själv tills maten är klar. Men tack vare boken Laga mat i lergryta har jag nu insett att det finns oändligt många fler användningsområden för lergrytan än jag själv kommit på. Man kan även laga fisk, korv och kyckling i lergryta, liksom soppor och till och med baka kan man göra i lergrytan. Grytor och liknande är otroligt smidigt att göra i lergryta eftersom man lägger ner alla ingredienser i grytan och man kan tillbringa minimalt med tid i köket och ändå få en supergod måltid.