Så har jag läst ut den femte boken i Pax-serien och därmed också halva bokserien, eftersom det har sagts att det kommer att ges ut totalt 10 böcker. I den här boken är det ingen som har skapat något mytologiskt väsen av illvilja, utan tvärtom är det en lek som går riktigt, riktigt illa. När tre barn leker Svarta Madam på en toalett efter luciaträningen råkar de öppna en port till andra sidan och möjliggör för tre gastar att komma ut. Gastarna börjar härja i Mariefred och gastkramar familjer till döds. Alrik, Viggo, Estrid och Magnar får bråttom att försöka sätta stopp för gastarna.

Det som jag gillar extra mycket med Gasten är att förutom själva spännings- och skräcktemat så händer det väldigt mycket annat runtomkring. Pojkarnas plågoande Simon är i sitt esse och hans pappa Träslöjds-Tomas hetsar på honom. Orättvisa är ett starkt tema i boken. Men det finns också ett inslag av humor, när Viggo tillsammans med Alrik lyckas ge igen på Tomas. Bra gjort! Något annat som är ett viktigt tema genom böckerna är ju det faktum att bröderna Alrik och Viggos mamma är alkoholist och att barnen därför är familjehemsplacerad hos Anders och Laylah. De sistnämnda är superbra personer och man kan förstå varför pojkarna trivs hos dem. Men deras vistelse hos Anders och Laylah är inte självklar. I slutet av boken får vi en cliffhanger som nästan ger mig ont i magen.

Böckerna vänder sig till barn från 9-12 år. En del kanske tycker att de är lite väl läskiga, som min egen nioåriga dotter till exempel. Jag tycker också att de serieinspirerade bilderna förstärker den känslan. Älskar man spänning, mystik och skräck bidrar illustrationerna säkert till en ännu mer kuslig stämning. Men för de som inte är riktigt lika modiga tycker jag att högläsning vore en bra idé. För jag tycker nämligen att alla barn, oavsett hur modiga de är, borde få ta del av PAX-serien. Just eftersom det finns så mycket att prata om i böckerna också. Att läsa och diskutera dem i en klass skulle vara kul tror jag. Böckerna tillhör genren urban fantasy, men även de som inte alls brukar läsa fantasy brukar gilla de här böckerna (inklusive mig), så de passar verkligen alla. En succéserie med andra ord och Gasten är förstås inget undantag. Nu längtar jag efter att få läsa Näcken, särskilt efter cliffhangern i slutet av Gasten…

Gasten är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Efter att ha läst Glasbarnen som var Kristina Ohlssons första barnbok valde jag att läsa Zombiefeber som är hennes femte barnbok (om jag räknat rätt). Den här boken handlar om Herbert som bor hos sin farfar i Eldsala. Det är den varmaste sommaren i mannaminne och det är kopiöst med getingar denna sommar. Samtidigt börjar människor i Eldsala att insjukna i en märklig feber, En främling dyker upp hemma hos Herbert och han får onda aningar. Något läskigt håller på att hända…

Jag gillade inte Zombiefeber lika mycket som Glasbarnen. Det finns ett stort mått av realism även i denna bok, och det gillade jag. Herbert bor hos sin farfar eftersom hans föräldrar är döda, men nu börjar farfar komma till åren och bli alltmer glömsk och trött. Herbert är därför rädd att soc ska komma och ta honom. Det är en jättefin sidohistoria som kanske går barnläsarna nästan förbi, men som vi vuxenläsare berörs mycket av. Sedan har vi ju det där med getingarna och zombierna. Jag har aldrig riktigt förstått mig på varför man ska vara rädd för zombies och tycker därför inte att boken är särskilt läskig eller kuslig. Jag saknar därför den där krypande kusliga stämningen som fanns i Glasbarnen. Nu tillhör jag ju dock inte bokens målgrupp, så man får väl ta mina åsikter lite med en nypa salt. Många barn tycker ju att zombies är skrämmande. Annars är Zombiefeber, precis som författarens andra böcker, välskriven. Det här är första boken i en planerad trilogi och den ger en ordentlig cliffhanger på slutet, så det ska bli spännande att läsa de kommande böckerna.

Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Billie och hennes mamma flyttar till ett gammalt hus på landet efter att Billies pappa dött. Billies mamma vill börja om säger hon, men Billie vill egentligen inte alls flytta. Det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar hända i deras nya hem. Tillsammans med sin nya kompis Aladdin och sin gamla bästis Simona börjar hon också forska i husets mörka historia. Billie försöker prata med mamman om allt som händer – och har hänt – i huset, men mamman tror bara att Billie säger sådär för att få flytta tillbaka till deras gamla hus i stan igen.

Glasbarnen var Kristina Ohlssons första bok för barn. Jag har alltid tyckt om hennes vuxendeckare och tyckt att de varit både spännande och välskrivna, så det är egentligen en gåta varför jag dröjt så länge att läsa hennes barnböcker. Glasbarnen vänder sig till barn mellan 9-12 år och är en spännande och kuslig spökhistoria. Boken tillhör genren magisk realism, som exempelvis Ingelin Angerborns böcker och jag vet att det finns många, många bokslukare som älskar den här genren. Böcker som är precis lagom läskiga för den åldern, och som samtidigt innehåller en hel del vardag och sådana ingredienser som kompisar, killar, skola, föräldrar och annat som skapar igenkänning. En sak jag gillar extra mycket med boken är dock att den inte bara är en riktigt bra spökberättelse, utan att det också finns ett härligt deckarinslag också, eftersom Billie är modig nog att våga forska i husets historia och att använda alla de pusselbitar hon, Aladdin och Simona hittar till att hitta en lösning på mysteriet.