Den bästa dagen

den-basta-dagenDen bästa dagen är en riktigt feelgood-bilderbok. Boken handlar om Elvin och när han vaknar upp till sitt livs bästa dag då allt han önskar sig slår in. Hela familjen åker på cirkus, tivoli, bio, besöker en godisfabrik, går på djurpark och så vidare i all oändlighet. De gör precis allt som Elvin någonsin har drömt om. Men till slut vaknar Elvin och inser att det ju faktiskt bara var en dröm.

– Tänk om man hade gjort allt det här på en och samma dag, funderar Elvin. Vad trött jag hade blivit då.

För många roliga utflykter på samma dag blir nog inte så kul. Det bästa är nog att göra roligheter lite då och då.

Och det är ju alldeles sant. För mycket av det goda är sällan det bästa. En bra sensmoral i boken alltså. Som barn tror jag att man lätt lever sig in i den här boken och tänker på hur underbart det vore att göra allt det där roliga, för att sedan börja att fundera på sensmoralen. En eftertänksam bok alltså, trots all glädje och humor. Boken har helt underbara färgstarka bilder av Erika Palovaara. Boken är skriven av Malin Jardebrand. Det är Idus förlag som ger ut Den bästa dagen och den vänder sig till barn mellan 3-6 år.

Monstersystern

monstersysternNora har en lillasyster som heter Agnes och som är en riktig monsterunge. Hon bråkar, stökar, krånglar och stör. Hon vill alltid vara i Noras rum och leka, inte minst när Noras bästis Ina är på besök. Nora drömmer om att Agnes ska gå vilse i skogen, bli kidnappad, eller vad som helst, bara hon försvinner.

Så kommer Nora och Ina på att de ska leka kurragömma. Och medan Agnes räknar smyger de ut ur lägenheten för att få vara ifred. Men det känns inte så bra som Nora trott. Hon ångrar sig när hon börjar tänka på hur mycket som kan hända med en lillasyster som är ensam hemma i lägenheten. När Nora och Ina kommer tillbaka är Agnes försvunnen!

Monstersystern är en bok med hög igenkänningsfaktor för alla som har syskon, oavsett vilken plats man har i syskonskaran. Boken vänder sig till de som lärt sig läsa, men vill ha en lite mer utmanande bok än de mest lättlästa. Den är rolig och humoristisk, men innehåller också allvar och spänning. En riktigt bra bok! Den är skriven av Ingrid Olsson och med underbara bilder av Johanna Kristiansson. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

Lilla Lena är polis

lilla-lena-ar-polisLilla Lena är tillbaka igen. I varje bok om Lilla Lena provar hon på ett nytt yrke. Denna gång vill hon prova på att vara polis. Hennes bästa gosekatt är borta och nu måste hon använda alla knep hon kan för att hitta den. Men det visar sig att styrka och listighet inte alltid hjälper när det är tjuvar i farten.

Lilla Lena är polis är den femte boken om Lilla Lena. Tidigare har hon varit sportstjärna, fröken, doktor och frisör. Boken är både skriven och illustrerad av Åsa Karsin och utgiven på Alfabeta bokförlag. Den vänder sig till barn mellan ca 2 och 5 år.

Jag har inte gillat de andra böcker jag läst om Lilla Lena. Den här tyckte jag dock var helt okej. Men jag förstår inte varför författaren envisas med att karaktären ska heta just LILLA Lena. Varför inte bara Lena? Det stör mig och drar tyvärr ner helhetsintrycket.

När farbror Christer hälsar på

nar-farbror-christer-halsar-paDaniel Lehto har skrivit många fler böcker också, förutom Pappa är undersköterska som jag nyss recenserade. När farbror Christer hälsar på är en av dem. Även denna bok har ett personligt tilltal som vänder sig till dottern Julia. Det är en självbiografisk bok som handlar om vänskap. Författaren (pappa i berättelsen) berättar om sin bästa kompis Christer som också är hans barndomsvän. Vi får ta del av hur de lärde känna varandra, vad de lekte tillsammans som små och hur deras vänskap har hållit i sig genom åren, trots att det stundvis varit långa avstånd mellan dem på grund av studier och trots jobb, värnplikt, giftermål och barn. I slutet av boken får vi också ta del av hur deras vänskap ser ut idag.

Denna bok är mer personlig än boken Pappa är undersköterska, så denna bok fungerar kanske mer som saga än som utgångspunkt för diskussion. Men självklart kan man läsa den som inledning till en diskussion kring vänskap. Även denna bok vänder sig till en bred målgrupp, men jag tycker att den här boken också fungerar för lite yngre barn. Från fyra år och uppåt skulle jag säga. Mest behållning får dock kanske barnen i lågstadieåldern. När farbror Christer hälsar på är också utgiven på Daniel Lehtos eget förlag och det är Daniel som både har skrivit texten och illustrerat boken.

 

 

Pappa är undersköterska

pappa-ar-underskoterskaDaniel Lehto är undersköterska på ett senior- och äldreboende i Umeå. För att berätta för sin dotter Julia vad han arbetar med så skrev han en berättelse som heter Pappa är undersköterska. Den är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren, men finns också att köpa som bok. Daniel har både skrivit texten och ritat illustrationer till.

Boken inleds med följande rader:

Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt och intressant arbete. Men en gång för länge sedan trodde Pappa att han aldrig skulle kunna jobba med det. Att jobba inom vården var inget för Pappa. Åtminstone trodde Pappa det.

Därefter får vi ta del av vad han gör under sina arbetspass, vad de gamla människorna kan behöva hjälp med, vilka saker som man kan behöva i jobbet som undersköterska, men också om hur det kan vara att bli gammal, vad begrepp som hemtjänst, demens och diabetes betyder och lite om yrkets svåra situationer, så som när någon av de gamla människorna blir sjuka eller dör. Allting förklaras på ett otroligt pedagogiskt sätt så att barn enkelt förstår. Jag gillar att boken kan användas på många olika sätt, dels när man pratar om olika yrken, och dels när man pratar om vad som händer när man blir gammal och om vad döden är. Trots bokens kanske svåra ämne så blir den aldrig sorgsen eller tung, utan tvärtom hålls barnens intresse uppe av att de vill veta mer om ett ämne som de kanske annars inte vet så mycket om.

Pappa är undersköterska vänder sig till en bred målgrupp, men jag tror att barn från sex år ungefär kan ha störst behållning av boken. Boken är utgiven av Daniel Lehtos eget förlag.

Kaffekanna åker bort

kaffekanna-aker-bortKaffekanna åker bort är den första boken i en ny serie för de minsta barnen. Serien ska ha samlingsnamnet Små resor och böckerna i serien ska ha korta, enkla historier berättade med humor och värme i de färgglada bilderna.

Först ut är alltså en bok med titeln Kaffekanna åker bort. Boken inleds med att Kaffekanna står och väntar på bussen. Tillsammans med några bestick, en gurka och några påsar bär det så av. De åker uppför backar, nerför backar, på slingrande vägar. Passagerarna stiger av, en efter en. Till slut är även Kaffekanna framme. Kaffekannan är bjude på tårtkalas i kaffekoppsbyn.

Boken är skriven och illustrerad av Anna Bengtsson och utgiven av Alfabeta bokförlag. Boken känns fantasifull och ovanlig. Det känns spännande, roligt och annorlunda att alla dessa saker och ting blir så levande och hamnar i ett helt annat sammanhang än vad vi är vana vid, och jag tror att detta berättargrepp även lockar barnen. Bilderna är enkla och färgglada med en kort enkel text på varje uppslag. En glad och humoristisk pek-bilderbok för de minsta barnen mellan 0-3 år.

Vi är vänner

En ny bilderbok av Eva Lindström är här.

– Jag är Haren, sa Haren.

– Jag är Kopparormen, sa Kopparormen.

– Jag är Lilly, sa jag.

Sen var vi vänner.

Så enkelt var det.

vi-ar-vannerVi är vänner är kort sagt en bilderbok om vänskap. Vännerna gör allt möjligt eller ingenting tillsammans. Ibland tycker de lika, ibland inte. Men det gör inget, de är vänner i alla fall.

Vi är vänner är en finstämd bilderbok som utspelar sig i en rofylld skog, målad i milda färger. Med denna bok nominerades Eva Lindström för tionde gången till Augustpriset. I och med det så är hon också den författare som har nominerats flest gånger till den utmärkelsen. Men tydligen finns det en uppdelning i vilka som gillar hennes böcker och inte. Jag har svårt för dem tyvärr. Jag kan se tjusningen i hennes bilderboksestetik, men de tilltalar ändå inte riktigt mig.

Bokbloggsjerka 27 feb – 2 mars

Denna veckas bokbloggsjerka handlar om serier.

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Spontant kommer jag på två serier, som sinsemellan är väldigt olika, men som har gemensamt att jag slutade läsa dem. Dels serien om rättsläkaren Kay Scarpetta av Patricia Cornwell, som jag tyckte om till en början, men som jag inte alls läser längre. Dels ungdomsbokserien House of Nights som handlar om Zoey som blir överprästinna på vampyrskolan Nattens hus. Medan jag surfade runt hos de andra bokbloggarna som har svarat på frågan så insåg jag också att serien om Malin Fors av Mons Kallentoft också hör till de serier som jag har tröttnat på.

Annars så läser jag rätt mycket serier, framförallt när det gäller svenska deckare. När det gäller serier så kan de vara rätt ojämna och av skiftande kvalitet under seriens gång. Men det som framförallt får mig att lägga ifrån mig böckerna är när det inte händer tillräckligt mycket med huvudkaraktärerna, när de inte utvecklas, men också när innehållet i böckerna blir alltför lika så man inte kommer ihåg vilken bok som handlade om vad, för att de påminner så mycket om varandra. En bra serie ska innehålla en slags händelseutveckling och även om böckerna som ingår i serien bygger på varandra så ska de också till stor del kunna vara självständiga, det får inte vara alltför mycket hänvisningar till de andra böckerna. Slutet i en bok som ingår i en serie bör också innehålla en cliffhanger, inte en alltför stor, men åtminstone så att man ser fram emot nästa bok i serien. Det måste också kännas att en författare skriver ett antal böcker för att hen har något att säga, inte bara för att få sälja så mycket som möjligt. Det är tyvärr alltför vanligt att det blir slentrian i bokskrivandet och att författarna lever mycket på gamla meriter, och tyvärr köper jag inte det. Det måste finnas lite känsla bakom författarskapet.

 

101 favoritord

00090567101 favoritord är en stor bok fylld av foton och illustrationer av olika saker som finns i barnets värld. Varje uppslag har sitt tema, till exempel familj, kläder, leksaker, mat och djur. Varje uppslag har mängder av foton på saker och så står det intill vad bilden föreställer. På varje uppslag finns också en fråga, till exempel ”hur många nallar har du” eller ”hur låter de olika djuren”. Boken har ett stort format och realistiska foton, vilket gör att det finns mycket att se och upptäcka. Boken har tjocka kartongsidor och rundade hörn, perfekt för de minsta att bläddra i själva eller tillsammans med en vuxen som kan berätta om bilderna. Boken är utgiven av Egmont Kärnan.

Sant eller falskt

För ett tag sedan skrev jag om När jag reste till jordens medelpunkt av Andreas Palmaer. Då skrev jag att den boken var en uppföljning till Sant eller Falskt.

sant-eller-falsktSant eller falskt är en lättläst kapitelbok fylld av 19 mer eller mindre osannolika historier. Konceptet går ut på att författaren presenterar en historia och därefter får läsaren gissa om historien är sann eller falsk. Svaret kommer på nästa sida. Vad tror du, är Loch Ness-odjuret världens sista dinosaurie? Glömde de första människorna på månen kvar en astronaut? Finns det en stad där barnen bestämmer?

Även som vuxen är det intressant att ta del av historierna och gissa. En del av berättelserna kan man direkt svara på om de är sanna eller inte, medan andra är mer kluriga. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år och den går bra att läsa själv, men jag tänker mig också att boken kan vara rolig som högläsningsbok i skolan där man kan diskutera om historierna efteråt. En bra bok för de som gillar humor, spänning, gåtor och häpnadsväckande historier. Ett plus för det avsnitt i slutet av boken där man kan lära sig skapa sina egna sant- eller falskt-historier.