För ett år sedan skrev jag om Noelias hemlighet som är den första boken i serien Nollan och nätet skriven av Caroline Engvall och illustrerad av Katarina Vintrafors. Nollan, eller Noelia som hon egentligen heter, är nio-tio år och har mycket funderingar kring livet, men framförallt handlar böckerna mycket om livet på nätet och passar därför jättebra att läsa i en klass till exempel för att diskutera frågor kring hur man beter sig på nätet, säkerhet, nätmobbing och allt annat som rör just livet på nätet.
Noelias hemlighet handlade om när Noelia lärde känna en ny vän på nätet, Wilma, som bad henne skicka bilder på sig själv och det handlar mycket om ensamhet, utsatthet, rätt och fel, hemligheter, rätten till sin egen kropp och så vidare.
Noelias revansch är den andra boken i serien. Noelia får en ny mobil när hon fyller år och hon är jättelycklig – ända tills hon märker att någon skriver elaka kommentarer på hennes kompis musikvideos. Vem gör så och hur ska Noelia kunna hjälpa sin kompis? Denna bok handlar alltså om nätmobbing och om ensamhet, utsatthet och våga stå upp för sig själv och andra.
Tredje boken, Noelia och spelet, handlar om hur roligt Noelia tycker att det är att spela Zombiecraft med Alex och hur mycket hon tycker om honom. Men när det börjar hända otäcka saker i spelet förändras Alex. Noelia vill berätta för sin mamma, men hon är upptagen med sin nya kärlek. Vad ska Noelia göra och hur ska hon kunna hjälpa Alex? Denna bok fokuserar alltså på dataspel och hur de kan påverka en samt om utpressning och hur människor kan använda dataspelen för att påverka andra.
Ryktet går, Noelia är fjärde boken och i den boken är Noelia på kollo och känslorna för Alex pirrar i magen. Men ett rykte sprids bland barnen. Vad händer när skvaller sprids på nätet och hur ska Nollan hantera kärleken till Alex samtidigt som något känns väldigt fel i magen? Här handlar det om pranks, att gå över gränsen och om ryktesspridning, men också om grupptryck och om att våga stå upp för det man själv känner är rätt.
Alla böcker i den här serien är tänkta att de ska underlätta för vuxna och barn att starta samtal kring livet på nätet. De passar ypperligt som högläsning med efterföljande diskussion i klassrummet, men också att läsa tillsammans med sitt barn för att få en inblick i vad som händer på nätet egentligen och för att visa att man som vuxen bryr sig om vad som sker på nätet. Böckerna passar också att läsa själv för barn i 8-10-års åldern. Böckerna är lättlästa och spännande och de har fina svartvita illustrationer som passar fint till texten. Längst bak i varje bok finns diskussionsfrågor och lite fakta.
Hatet vi bär är Cecilia Sahlströms fjärde bok om Sara Vallén. De tidigare böckerna heter 
Dagboken jag aldrig skrev är Jessika Deverts första feelgoodroman för vuxna. Den handlar om en kvinna som snart ska fylla 50 år och får en dagbok av sin dotter. Dottern Viktoria är drygt 20 år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att fylla femtio. Huvudpersonen lovar att skriva, kanske inte varje dag, men någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg?
I år var det fem år sedan mina föräldrar dog. De dog båda mycket hastigt och oväntat strax efter varandra när jag var höggravid med min minsta dotter och det var förstås en chockartad upplevelse att planera en förlossning och två begravningar under en och samma månad. Framförallt att förlora min mamma när jag själv endast var i 35-årsåldern, mitt i livet och med fjärde barnet på väg var en väldigt jobbig upplevelse. Jag hade inga vänner då som själv förlorat sin mamma och kände mig ensam med den upplevelsen.
Häromdagen började jag läsa första delen i serien Historieväktarna som heter Uppdraget i London och jag blev direkt gripen av berättelsen. Boken är skriven av barnboksförfattaren Hanna Blixt och historieläraren Jakob Blixt. Hittills finns endast första boken i serien ute, men det kommer bli en trilogi där de kommande delarna heter Gömstället i Amsterdam (som kommer handla om Anne Frank) och Flykten från Budapest (som kommer handla om Raoul Wallenberg).
Två miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. Arbetarklassen är navet, grunden, som samhället vilar på. Men varför syns och hörs så sällan människorna som arbetar med sina kroppar i medier, debatter och nyhetsflöden? Den frågan ställde sig författaren Annica Carlsson Bergdahl och fotografen Elisabeth Ohlson. De tog saken i egna händer och reste runt Sverige för att intervjua och fotografera människor som är industriarbetare, butiksbiträden, elektriker, undersköterskor, lagerarbetare, städare och restauranganställda med ambitionen att skildra en del av dagens arbetarklass. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar där vi möter 33 arbetare som har olika bakgrund, ålder och erfarenheter, men som öppenhjärtigt och generöst delar med sig om hur de har det på jobbet.
Under julhelgen läste jag Lina Arvidssons vuxendebut 
Jag känner egentligen inte Ellen Svedjeland, men vi hade barn på samma förskola i Umeå för länge sedan. Så när jag såg att hon hade skrivit en barnbok blev jag väldigt nyfiken och nu har jag läst den. Ellen har skrivit Ett rum till Lisen tillsammans med Elin Johansson (som tidigare skrivit flera bilderböcker, 
Sofia Winter är 40 år och vilse i livet. Hennes son ska precis flytta hemifrån och hon anar att hennes man är otrogen. Som tur är har hon sitt nya jobb att se fram emot. Hon ska ingå i en grupp där skola, polis och socialtjänst samarbetar för att hjälpa barn som mår dåligt eller har problem.
Skuggspelet är den andra delen om brottsutredaren Harriet Vesterberg. I denna bok blir hon personligt involverad då hennes bästa vän Lisa är spårlöst försvunnen. Väldigt frustrerande för Harriets del, eftersom hon som civil utredare inte har behörighet att göra alla de efterforskningar hon vill. Men å andra sidan går hon sin egen väg och hon bryter gärna mot reglerna om det kan hjälpa henne att hitta Lisa.