Nollan och nätet

Noelias hemlighet Nollan och nätet - Noelias revansch Noelia och spelet Ryktet går, Noelia

För ett år sedan skrev jag om Noelias hemlighet som är den första boken i serien Nollan och nätet skriven av Caroline Engvall och illustrerad av Katarina Vintrafors. Nollan, eller Noelia som hon egentligen heter, är nio-tio år och har mycket funderingar kring livet, men framförallt handlar böckerna mycket om livet på nätet och passar därför jättebra att läsa i en klass till exempel för att diskutera frågor kring hur man beter sig på nätet, säkerhet, nätmobbing och allt annat som rör just livet på nätet.

Noelias hemlighet handlade om när Noelia lärde känna en ny vän på nätet, Wilma, som bad henne skicka bilder på sig själv och det handlar mycket om ensamhet, utsatthet, rätt och fel, hemligheter, rätten till sin egen kropp och så vidare.

Noelias revansch är den andra boken i serien. Noelia får en ny mobil när hon fyller år och hon är jättelycklig – ända tills hon märker att någon skriver elaka kommentarer på hennes kompis musikvideos. Vem gör så och hur ska Noelia kunna hjälpa sin kompis? Denna bok handlar alltså om nätmobbing och om ensamhet, utsatthet och våga stå upp för sig själv och andra.

Tredje boken, Noelia och spelet, handlar om hur roligt Noelia tycker att det är att spela Zombiecraft med Alex och hur mycket hon tycker om honom. Men när det börjar hända otäcka saker i spelet förändras Alex. Noelia vill berätta för sin mamma, men hon är upptagen med sin nya kärlek. Vad ska Noelia göra och hur ska hon kunna hjälpa Alex? Denna bok fokuserar alltså på dataspel och hur de kan påverka en samt om utpressning och hur människor kan använda dataspelen för att påverka andra.

Ryktet går, Noelia är fjärde boken och i den boken är Noelia på kollo och känslorna för Alex pirrar i magen. Men ett rykte sprids bland barnen. Vad händer när skvaller sprids på nätet och hur ska Nollan hantera kärleken till Alex samtidigt som något känns väldigt fel i magen? Här handlar det om pranks, att gå över gränsen och om ryktesspridning, men också om grupptryck och om att våga stå upp för det man själv känner är rätt.

Alla böcker i den här serien är tänkta att de ska underlätta för vuxna och barn att starta samtal kring livet på nätet. De passar ypperligt som högläsning med efterföljande diskussion i klassrummet, men också att läsa tillsammans med sitt barn för att få en inblick i vad som händer på nätet egentligen och för att visa att man som vuxen bryr sig om vad som sker på nätet. Böckerna passar också att läsa själv för barn i 8-10-års åldern. Böckerna är lättlästa och spännande och de har fina svartvita illustrationer som passar fint till texten. Längst bak i varje bok finns diskussionsfrågor och lite fakta.

Hatet vi bär

Hatet vi bärHatet vi bär är Cecilia Sahlströms fjärde bok om Sara Vallén. De tidigare böckerna heter Vit syren, I egna händer och Pojken som försvann. I denna bok mördas homosexuella kvinnor och spåren förs mot en grupp män som verkar på nätet, incels. När poliserna kommer gruppen på spåren öppnas en okänd värld för dem, en värld där ensamma män lever i mörker och smärta och när ett brinnande hat mot kvinnor.

Sara Vallén och hennes kollegor kämpar på så gott de kan trots en långdragen och förvirrande utredning som från början tar dem åt olika håll med blindspår och människorov som inte alls verkar ha med hatbrotten att göra. Men det är som alltid i deckare en kamp mot klockan och risken att fler kvinnor drabbas.

Det som gör att denna deckare sticker ut är att huvudpersonerna, poliserna som man följer, är helt vanliga sympatiska människor utan något trassligt privatliv eller egenskaper som gör att deras jobb påverkas. Vi får följa deras privatliv också, men det är ändå polisarbetet som står i fokus. Cecilia Sahlström är själv polis och det märks tydligt att polisarbetet skildras välformulerat, realistiskt och trovärdigt. I varje bok handlar det också om någon form av samhällsfenomen som författaren vill lyfta fram, exempelvis främlingsfientlighet och denna gång handlar det alltså om incels. Det handlar också mycket om mänsklig psykologi och utsatta människor och det är intressant att läsa om hur människor funkar i olika situationer samtidigt som detta inte alls tar bort fokus från brotten eller polisarbetet. Skånemiljöerna skildras väl och karaktärerna är som sagt väl sammansatta, intressanta människor som man kan känna igen sig i och gärna sympatiserar med. Så precis som de andra böckerna i serien är Hatet vi bär en underhållande, spännande, intressant och välskriven deckare och nu vill jag bara fortsätta läsa de två böcker i serien jag ännu inte har läst.

Dagboken jag aldrig skrev

Dagboken jag aldrig skrevDagboken jag aldrig skrev är Jessika Deverts första feelgoodroman för vuxna. Den handlar om en kvinna som snart ska fylla 50 år och får en dagbok av sin dotter. Dottern Viktoria är drygt 20 år gammal och nyfiken på hur det egentligen är att fylla femtio. Huvudpersonen lovar att skriva, kanske inte varje dag, men någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om? Hur spännande kan det vara att följa en femtioårig kvinnas liv i Göteborg?

Ja det visar sig förstås vara betydligt mer spännande än man kan tro. Det blir ett fullspäckat år som innefattar såväl livsbejakande vinkvällar i Göteborg som meditationsläger på Österlen. Klimakterievallningar och läkarjobb på akuten på Sahlgrenska. En trygg sambo och en tjugo år yngre, skitsnygg, AT-läkare. Och så relationen till mamman och syrran som inte är okomplicerad. Och en lat bonusson på det….

Det här är en lättläst, snabbläst feelgood åt det humoristiska och lätt tramsiga hållet där en medelålders kvinna står i fokus med allt vad det innebär av relationsfunderingar och klimakteriestress. Jag som befinner mig i en annan fas i livet hade svårt att relatera och känna igen mig, men jag kan tänka mig att boken kan ge mer till den som är i rätt målgrupp. Den var i alla fall rolig och underhållande, även om vissa partier upprepades lite väl ofta och hade kunnat skalats bort för att få mer driv i berättelsen.

När mammor dör

När mammor dörI år var det fem år sedan mina föräldrar dog. De dog båda mycket hastigt och oväntat strax efter varandra när jag var höggravid med min minsta dotter och det var förstås en chockartad upplevelse att planera en förlossning och två begravningar under en och samma månad. Framförallt att förlora min mamma när jag själv endast var i 35-årsåldern, mitt i livet och med fjärde barnet på väg var en väldigt jobbig upplevelse. Jag hade inga vänner då som själv förlorat sin mamma och kände mig ensam med den upplevelsen.

Charlotte Sirc miste sin mamma som femtonåring som då saknade även hon berättelser om och av flickor och kvinnor som upplevt samma sak. Därför tog hon initiativet till antologin När mammor dör. I den boken delar 31 döttrar mellan 18 och 77 år med sig öppet och ärligt om sorgen och livet efter förlusten av sina mödrar.

Det är en bok man får läsa i små portioner, för smärtan skiner så starkt igenom vissa av berättelserna. Varje kvinnas berättelser är dock endast på några sidor, så boken tar inte alltför lång tid i sig att läsa, men innehållet kan behöva smältas som sagt. Vissa av kvinnorna förlorade sina mammor som barn, andra som tonåringar, andra mitt i livet och återigen andra som äldre. Vissa mammor gick bort av sjukdom, vissa hastigt och oväntat och för andra var döden mer efterlängtad. Varje berättelse är unik, men de visar också att det finns många olika sätt att sörja på och att inget sätt är ”rätt” sätt att sörja på samt att en mammas död sätter djupa spår oavsett när eller hur hon går bort. Men boken inger också styrka, hopp, förtröstan och kraft att gå vidare. En bok att känna igen sig i och få tröst av helt enkelt.

Uppdraget i London

Uppdraget i LondonHäromdagen började jag läsa första delen i serien Historieväktarna som heter Uppdraget i London och jag blev direkt gripen av berättelsen. Boken är skriven av barnboksförfattaren Hanna Blixt och historieläraren Jakob Blixt. Hittills finns endast första boken i serien ute, men det kommer bli en trilogi där de kommande delarna heter Gömstället i Amsterdam (som kommer handla om Anne Frank) och Flykten från Budapest (som kommer handla om Raoul Wallenberg).

Uppdraget i London bygger på den verkliga händelsen ”Operation Köttfärs” där falska dokument placerades hos en död manskropp, vilket kom att lura tyskarna och därmed få en avgörande roll för utgången av andra världskriget. Ramberättelsen utgörs av två barn som går i samma klass, Iona och Milton. Av en slump hittar de ett sätt att resa i tiden och det för dem tillbaka till 40-talets London och där upptäcker de alltså att Operation Köttfärs håller på att raderas ur historien. Operationen måste genomföras till varje pris och det är barnens uppdrag att se till att det blir så. Frågan är om Milton och Iona kommer att lyckas med sitt uppdrag och ta sig tillbaka till nutiden?

Boken är händelsedriven, tempofylld och otroligt spännande. Det är fantasi blandat med verklighet, både vardagsrealism och historiska händelser och tillsammans blir detta en otroligt bra blandning som kan locka till läsning hos många olika läsare i mellanåldern. Boken ger också en inblick i varför vår historia är viktig för oss och hur vi alla kan vara med och skapa historia på ett eller annat sätt. Längst fram i boken finns en karta över Europa så som det såg ut 1943 och längst bak i boken finns några kortfattade faktaavsnitt om andra världskriget för den som vill lära sig lite mer.

Uppdraget i London avslutas med en rejäl cliffhanger då vi får reda på att det är två hemliga sällskap som sedan urminnes tider har kämpat mot varandra för att bevara, respektive förändra, historien. Jag tror boken både kan väcka intresse för vår världshistoria för många barn, men att den också kan användas i undervisningen som högläsning och ingång till historieämnet inför att jobba med andra världskriget. Många andra teman vävs in också som tidsresor, mobbing, ensamhet och främlingsfientlighet. Lärarhandledning finns på förlaget Tukans hemsida. Boken vänder sig till barn mellan 9-12, men funkar lika bra även för lite yngre och lite äldre barn.

Vi som arbetar med våra kroppar

Vi som arbetar med våra kropparTvå miljoner människor i Sverige har ett kroppsarbete. Arbetarklassen är navet, grunden, som samhället vilar på. Men varför syns och hörs så sällan människorna som arbetar med sina kroppar i medier, debatter och nyhetsflöden? Den frågan ställde sig författaren Annica Carlsson Bergdahl och fotografen Elisabeth Ohlson. De tog saken i egna händer och reste runt Sverige för att intervjua och fotografera människor som är industriarbetare, butiksbiträden, elektriker, undersköterskor, lagerarbetare, städare och restauranganställda med ambitionen att skildra en del av dagens arbetarklass. Resultatet blev boken Vi som arbetar med våra kroppar där vi möter 33 arbetare som har olika bakgrund, ålder och erfarenheter, men som öppenhjärtigt och generöst delar med sig om hur de har det på jobbet.

Det handlar om press, stress, otrygghet, olycksrisker och brister i arbetsmiljön, men också om engagemang, kunskap, klasstillhörighet och yrkesstolthet. Det är en intressant, läsvärd, stark och framförallt berörande bok som med text, foto och layout i ypperligt samspel verkligen lyckas skildra den tysta skaran av människor som faktiskt utgör vårt lands ryggrad. En mäktig hyllning till de som så ofta osynliggörs, tas för givna eller glöms bort, men vars arbete är nödvändigt för att vårt land ska fungera.

Det finns också en utställning kopplad till projektet som kommer att vandra runt i olika delar av landet. Turnéplanen ser för tillfället ut såhär:

Länsmuseet Gävleborg 5 juni 2021 – 17 oktober 2021
Ljusdalsbygdens museum 22 oktober – 28 november 2021
Rydals museum 5 december – 27 februari 2022
Frölunda Kulturhus 3 september – 16 oktober 2022

Men fler platser kommer tillkomma. Jag funderar på att åka och titta på utställningen när den kommer till Ljusdal i oktober/november. Kolla gärna in projektets hemsida där man bland annat kan se på digital vernissage, se uppslag från boken, läsa/lyssna på intervjuer med upphovskvinnorna och mycket mer. Ett otroligt intressant och spännande och viktigt projekt!