Mitt andra paket i Pocketbyte mini anlände igår. Det innehöll Flickan som lekte med elden, den andra boken i Millenie-triologin av Stieg Larsson. Det var en bok jag hade på min önskelista så jag blev självklart glad. Nu saknar jag bara den tredje delen i pocket, Luftslottet som sprängdes. Paketet innehöll också ett fint bokmärke från Egypten, tryckt på ett pergamentpapper, samt ett handskrivet brev. Ett jättefint paket som jag blev så nöjd med! Tack min hemliga bokvän!
Finnes Agnes – önskas kille
Nu har den tredje och sista boken i serien om Agnes kommit. Thomas Halling har skrivit dessa populära kapitelböcker för mellanåldern. Första boken heter Finnes: Agnes – Önskas bästis och den andra heter Finnes: Agnes – Önskas: hund. Agnes är 11 år och har fått sin efterlängtade hund Wilma. Hon saknar sin gamla bästis Cilla, som har flyttat långt bort, men hon har börjat vara med de andra tjejerna i klassen istället. Och så är hon ju kompis med Adam. Men hon är inte kär i honom. Bara lite, om hon måste erkänna.
Jag gillar de här böckerna och har även skrivit om de andra två tidigare. De är väldigt trovärdiga och tar upp sådana ämnen som är viktiga när man är i 10-12 års åldern… vänskap, mobbing, kärlek, utseende, skolan, föräldrarna och så hundar då förstås. Lättlästa och spännande böcker att känna igen sig i.
Ny tävling
Om du var jag
Om du var jag är en tänkvärd ungdomsbok skriven av Jessica Schiefauer (Bonnier Carlsen, 2009). Den handlar om Agnes och Louise, två helt olika tjejer på utsidan, men som ändå dras till varandra och upplever att de är tvillingsjälar. De tar studenten och flyttar ihop direkt efter gymnasiet och tänker att – nu, ska livet börja på riktigt. Men verkligheten blir annorlunda än de tänkt sig. Hannes dyker upp i Agnes liv. Louise lever ett dubbelliv och en dag beger hon sig bara iväg utomlands och lämnar Agnes med tusen obesvarade frågor. Agnes börjar så småningom nysta i allt och upptäcker Louises hemligheter…
En stark och tänkvärd ungdomsbok som egentligen passar allt från tonåringar till vuxna. Teman som kärlek, vänskap, makt, sexualitet, utveckling m.m. är allmängiltiga oavsett ålder och kön. En bra bok att läsa och diskutera, tex i bokcirkel eller i skolan.
I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra
Pontus Herin är journalist och uppvuxen i Djursholm. Hela sitt vuxna liv har han bott i Stockholms innerstad och hans umgänge har samma bakgrund. Men han blir mer och mer intresserad av att se något annat. Av att uppleva något annat. Men framförallt av att utmana sina fördomar om invandrare och ghetton. Därför flyttar han, hans fru Charlotte och deras treåriga son Elliot till Tensta, en invandrartät förort.
Boken I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra innehåller dagboksanteckningar från tiden strax innan flytten och under den tid de bor i Tensta. Vi får också ta del av intervjuer med olika människor, allt från svenskar och invandrare bosatta i Djursholm och Tensta, till politiker, beslutsfattare och eldsjälar. Det är en intressant skildring och framförallt är det ett intressant inlägg i debatten om segregation och fördomar. Nu flyttar familjen igen efter 1½ år, då de får sitt andra barn och istället köper hus i en annan, ”mer svensk” förort. Detta gör att boken känns lite oavslutad och jag får lite bitter eftersmak. Han vill förändra något och familjen trivs trots allt i Tensta, så varför flyttar de då. Det är ett journalistiskt experiment, men det är tråkigt och tyvärr alldeles för förutsägbart att familjen flyttar så snart experimentet går mot sitt slut.
Hammarbyserien
Jag fick andra boken i Hammarbyserien som recensionsexemplar av Ordfront för några veckor sedan. Eftersom jag inte hade läst Pepparkakshuset, den första delen i serien, ännu så passade jag på att låna den på biblioteket och läsa den först. Jag sträckläste båda böckerna nu i helgen och hjälp vad bra och läskiga de var! Böckerna är skrivna av Carin Gerhardsen.
Pepparkakshuset är alltså den första delen. Det inträffar några bestialiska, tortyrliknande mord i Stockholmstrakten. Först ses inget samband, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen upptäcker att morden hör ihop så blir läget annorlunda. En seriemördare går lös och han måste stoppas innan han ger sig på fler offer. Det här är en ganska vanlig deckarserie, man får följa polisens arbete och i slutet får man veta vilken mördaren är. Det som är ovanligt är dock att det finns ett stort persongalleri som stannar i läsarens medvetande och att man får ta del av vardagslivet hos huvudpersonerna. Jag gillar verkligen när man får lära känna sina huvudpersoner, framförallt när man ska få följa dem i en serie böcker. De överraskande vändningarna och framförallt det överraskande slutet ger också pluspoäng.
Mamma, pappa, barn heter den andra delen. Om den förra var spännande så var den här riktigt nagelbitande. Jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig den. Den var så otäck, troligen för att jag själv är mamma. När treåriga Hanna vaknar en morgon är hon alldeles ensam i en låst lägenhet. Mamma och lillebror är borta. Nästa morgon hittar Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och strax därefter hittas mamman. Men identifieringen dröjer, ingen verkar sakna dem. Samtidigt får Hammarbypolisen jobba med ytterligare ett fall, en tonårsflicka mördas på en Finlandsfärja. Samma poliser är med från förra boken. Återigen får man följa dem såväl i arbetet som privat, och jag gillar persongalleriet. Det är otroligt starkt gjort av författaren att lyckas hålla isär det enorma persongalleriet och göra personerna så levande, samtidigt som hon upprätthåller en gastkramande intrig. Barns utsatthet och vuxnas otillräcklighet kommer igen i båda böckerna. Även teman som våld, sexualbrott, familjeförhållanden och relationer är centrala. Det här är sådant som skulle kunna hända vart som helst i Sverige, när som helst – och som förmodligen händer då och då runt omkring oss, fast vi kanske inte ser eller låtsas se. Det är det som gör det så otäckt medan man läser. Otroligt läsvärda böcker, läs dem båda i påsk. Själv längtar jag efter den kommande boken. Jag har läst på nätet att hon redan skrivit del tre och att den släpps våren 2010, synd att det är så långt dit. Tyvärr blir det bara en triologi, jag hade hoppats på många fler, men det kanske är bättre med tre riktigt bra böcker än två bra och åtta halvbra…
Stora färgpekordboken
Det var ett tag sedan jag skrev om någon pekbok nu, så idag är det dags. Stora färgpekordboken är nyutkommen på Bonnier Carlsen. Den ingår i samma serie som Stora pekordboken, Stora fordonsboken, Stora boken och kroppen samt Stora bondgårdsboken.
Stora färgpekordboken har, som namnet säger, ett stort och härligt format. Boken är bläddervänlig för små fingrar, med tjocka sidor och runda hörn. Färgerna röd, grön, blå, gul, rosa, lila, orange, brun, svart, vitt, silver och guld har varsin sida eller uppslag. På varje sida visas ett antal foton av saker som har respektive färg. På den gula sidan hittar vi till exempel en banan, citron, fisk, ost, ankor, sjöstjärnor och en knallgul regnrock. Dessutom finns det ett uppslag i slutet som heter färgglatt, där saker som har alla möjliga randiga, prickiga och rutiga färgglada mönster visas.
Jag tycker om den här boken för att sakerna ser likadana ut som i verkligheten och för att de saker som är valda är sådana saker som bebisarna ser dagligen i hemmet eller utomhus. Pekboken passar för barn 0-3 år.
Språkpedagogiska böcker
Clas Rosvall har skrivit en serie språkpedagogiska böcker: Barnen på språkmakargatan, Språklek och ordglädje och Räkna med språk. Det är tre riktiga guldgruvor för alla förskollärare och lärare, men även föräldrar kan ha nytta av dem.
I Barnen på Språkmakargatan finns en massa verktyg för att leka med språket, rim, ramsor, lekar, helt enkelt olika sätt att närma sig språket och få svenskan att kännas roligt istället för tråkigt eller krävande.
I Språklek och Ordglädje får våra mest söndersjungna barnvisor ett nytt liv genom nyskrivna texter. Man får också lära sig hur man själv skriver nya texter till de gamla melodierna. Något att göra under lektionerna?
I Räkna med språk introduceras tal och siffror på tusen och ett sätt. Med lek, fantasi, rim och språklekar kan barnen lära sig räkna samtidigt som de använder och utvecklar språket. Plötsligt blir matte roligt!
I alla tre böckerna sprudlar författarens egna språkglädje och man förstår hur han brinner för språk och pedagogik. Det är roligt att se alla sätt man kan använda språket på och jag kan tänka mig att dessa böcker är väldigt omtyckta och användbara i undervisningen.
Läs gärna mer om böckerna och författaren på bokförlaget Warnes hemsida, där man också kan se lite smakprov ur böckerna: http://www.warne.se/php/author.php?aid=3
En annan tävling
Retromamman har en tävling på sin blogg där man kan vinna en eko-snuttefilt till sitt barn från Lundmyr of Sweden. Vi gillar eko-produkter och försöker köra så mycket ekologisk som möjligt både när det gäller kläder, mat och annat, så det vore verkligen roligt att vinna den här filten.
Böckerna om Tilde & Teo
Böckerna Tilde & Teo dansar och Tilde & Teo på scen ingår i Bonnier Carlsens serie Lätt att läsa, som vänder sig till de som nyss lärt sig läsa. De är skrivna av Ingvor Goyeryd och illustrerade av Erika Eklund Wilson.
I den första boken, Tilde & Teo dansar, får kompisarna Tilde och Teo reda på att det är öppet hus på den nya dansskolan. Tilde vill dit och lyckas övertala Teo. Väl där hamnar de i ett pass streetdance. De tycker att det är hur kul som helst och bestämmer sig för att fortsätta. Efter ett tag så får de veta att de ska få delta på en dansuppvisning…
I den andra boken, Tilde & Teo på scen ska Tilde och Teos dansgrupp vara med på sin första dansuppvisning. De är väldigt nervösa i början, men allt går bra, ända fram till slutet, då något oförutsett plötsligt händer…
Jag tycker om de här böckerna. Dels för att de är så spännande och lockar barnen att läsa vidare. Det är ett enkelt språk och många bilder så det är inte alltför svårt för nybörjarläsarna. Dels också för att de tar upp fler ämnen än bara dans som vänskap, nervositet, svartsjuka, att känna sig bortgjord, osv. Trots få sidor så lyckas alltså böckerna få med en hel del och där har författaren verkligen lyckas. Sedan tycker jag väldigt mycket om illustrationerna som är så charmiga. Böckerna funkar också att läsa högt för de yngre barnen.