Vad gör en pandemi med människor? Bärarna utspelar sig i en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig pratat om att bli föräldrar. Men så vill Simone absolut bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.

Bärarna är skriven av Jessica Schiefauer och det är en annorlunda, men intressant bok. Den är aktuell eftersom den utspelar sig i en värld som gått igenom en pandemi, en smitta. Den smittan var så våldsam att den gjorde så att män och kvinnor nu tvingas leva åtskilda. Männen, dvs spridarna, skys som pesten, medan vi här mestadels får ta del av kvinnornas, dvs bärarnas perspektiv. Men huvudpersonen Nikki får vara med om något som gör att hon ifrågasätter den rådande ordningen. Är spridarna verkligen så farliga?

Det är en tankeväckande och intressant berättelse som utspelar sig i en värld som i vissa hänseenden liknar vår värld och i andra delar är väldigt olik vår värld. Jag tycker att jag inte riktigt får tillräckligt mycket kunskap om det samhälle karaktärerna lever i för att riktigt förstå vad som händer på det politiska och samhällsmässeliga planet. Men det är kanske inte ens poängen, eller ens intressant. Till största del är det en karaktärsberättelse där vi får följa Nikki och hennes utveckling, såväl inre som yttre. Kanske beror det för min del på att jag inte är van att läsa framtidsdystopier eller science fiction, det är inte de genrer som jag vanligtvis läser.

Jessica Schiefauer är flerfaldigt prisbelönad för sina böcker, hon är bland annat känd för När hundarna kommer och Pojkarna, båda ungdomsböcker som fått Augustpriset. Nu skriver hon sin första vuxenroman, men jag tycker att den lika gärna kan läsas av ungdomar. Jag tycker inte att hennes språk är lika magiskt i Bärarna som i ungdomsromanerna, berättelsen inte heller lika engagerande och man kommer inte karaktärerna lika nära. Men som sagt, en intressant, tänkvärd bok som jag tror skulle passa ypperligt som bokcirkelbok, för tänk så roligt att få diskutera den med andra läsare.

Ödeläggaren är en sann och drabbande berättelse om hur författaren Christina Herrström råkade ut för en man som fullständigt krossade hennes liv. En dag mötte hon en sällsynt karismatisk musiker och affärsman som berättar om sin kamp för rätten till sin son och sin strävan efter ett bättre liv, men också om svårigheterna att uppnå detta när allt tagits ifrån honom och han inte har ens ett eget hem.

Christina öppnade sitt hem och började hjälpa mannen ekonomiskt. Men beslutet att hjälpa en medmänniska kom att få förödande konsekvenser och hennes liv började långsamt och metodiskt att slås sönder tills dess att bara spillror återstod.

När jag läste Ödeläggaren kände jag bara: ”vilken bok!”. Den bygger på författarens 23 dagböcker från tiden med ”ödeläggaren” och den är så personligt skriven, naken och utelämnande. Det är oundvikligt att bli berörd av Christina Herrströms berättelse.

Boken har 588 sidor och kan ibland upplevas som seg och upprepande. Men jag som själv har levt med våld i nära relation känner så väl igen allt detta upprepande och att saker går i cirklar. Trots att boken är så lång är den också samtidigt lättläst, välskriven och har en berättarteknik som får en att inte vilja lägga bort boken förrän man fått veta hur det har gått.

En nackdel med att boken är så lång kan vara att den avskräcker de som verkligen borde läsa den, för det här är en detaljerad studie i psykisk kvinnomisshandel, en bok som verkligen förklarar hur en stark, framgångsrik kvinna kan bli så nerbruten och hjärntvättad, ja rent av grundlurad. När man som jag jobbar aktivt i kvinnojourer och liknande får man så ofta höra folk som ifrågasätter varför man inte lämnar direkt och varför man låter sig utsättas för allt detta, och det är säkert svårt för de som står utanför att förstå hur starka mekanismer man utsätts för. Men jag tycker att det förklaras tydligt i den här boken. Liksom i följande recension från Aftonbladet:

Han tar över alltmer av hennes lägenhet, målar om utan att fråga, skriker så hon inte kan arbeta samt kräver total tystnad när han sover. Han invaderar henne fysiskt: stoppar ner fingrar i hennes mun, välter henne på golvet, slår henne så hon får märken. Han isolerar henne från vänner och försöker förföra hennes dotter.

Han tar död på hennes älskade växter, kräver henne på miljonbelopp som han slösar bort och skuldbelägger henne genom avancerade historier. Han anställer också en astrolog som ytterligare ska manipulera Herrström. När hennes familj till slut får ut honom, hittar hon material från kurser han gått: ”Hur du gör andra människor till redskap för din vilja.”

Jag känner igen så mycket från det våld jag själv varit utsatt för. Inte det ekonomiska våldet, men alla känslor och tankar. Förvirringen. Osäkerheten. Skammen. Rädslan. Tröttheten. Ångesten. Ensamheten. Christina Herrström har varit oerhört modig som har skildrat allt detta och helt utelämnat sig själv. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Ödeläggaren blir emottagen som ett debattinlägg i debatten om mäns våld mot kvinnor och att det hon varit med om inte varit förgäves, utan att hennes bok gör skillnad för andra kvinnor. Jag önskar att förståelsen och kunskapen skulle öka och att man inte längre skulle behöva bli ifrågasatt eller idiotförklarad. Men tyvärr är det väl så att de verkligen skulle behöva insikten, förståelsen och kunskapen, de kommer inte att läsa den här boken trots att de verkligen, verkligen skulle behöva.

Medieprofilen Frida Boisen har aldrig sagt ett ord om sin stora hemlighet, den som genomsyrat så många år av hennes liv med sorg och skuldkänslor. Inte förrän nu. I romanform berättar hon nu sin historia. Berätta aldrig det här är en självbiografisk roman om en mor-dotter-relation som skaver och som så småningom utmynnar i en tragedi.

Boken börjar med att det är mors dag. Frida har glömt att skicka blommor till sin mamma Rosita. När hon även missar moderns telefonsamtal är katastofen ett faktum. Dagen efter kommer nämligen beskedet att Rosita hittats död. Hon har tagit livet av sig. När Frida upptäcker hennes sista hälsning rämnar världen fullständigt.

Boken varvar nutid och dåtid. Successivt framträder bilden av mamma Rosita, som stundvis är världens bästa mamma och vid andra stunder är hon full av hat, svartsjuka och bitterhet, vilket går ut över Frida och övriga omgivningen. En mamma som egentligen inte alls mår särskilt bra, men som också gör att ingen annan heller mår särskilt bra. Fridas pappa lämnar familjen och hittar en ny kvinna, något som Rosita inte kan släppa ens 18 år senare när Frida ska gifta sig och mamman vägrar komma på bröllopet om den ”nya” blir bjuden. Frida är som andra medberoende, hon anpassar sig, försöker ligga steget före, hittar på bortförklaringar, slätar över, vänder ut och in på sig själv men utan att det någonsin duger det hon gör.

Det är en nästintill outhärdlig bok att läsa. Delarna då Frida blir utsatt för våld som barn klarade jag nästan inte av att läsa. Även det bottenlösa mörket och den outgrundliga sorgen som Frida känner efter mammans självmord är svåra att läsa om. Samtidigt är boken otroligt bra skriven, med ett fint, lättillgängligt, målande språk som trots det svåra ämnet innehåller en del humor. Det är verkligen en bladvändarbok. Jag satt uppe till två i natt, började läsa när barnen hade somnat och kunde bara inte släppa den förrän jag läst ut hela. Boken är också så öppen, rak, naken och utlämnande så det känns så fint att få ta del av denna hemlighet som Frida burit på så länge. Jag är glad att hon vågade bryta det tabu som råder kring självmord. Så glad att hon lyckades berätta för att kunna börja bearbeta. Och så glad att hon delar med sig så att andra som hamnar i samma situation slipper känna sig så ensamma i detta.

Berätta aldrig det här är utgiven av Bookmark förlag.