Humlan Hanssons hemligheter

Hero background imageHumlan Hansson är elva år och går i femman. Hennes liv var rätt bra, fram tills den dag då hon fick vattkoppor. Etthundratre kliande vattkoppor som gjorde att hon var tvungen att vara borta från skolan i två veckor. När hon kom tillbaka hade hennes bästis Nour börjat vara med hästtjejerna istället. Nu låtsas Nour som att Humlan inte längre finns. Humlan börjar skriva dagbok. I baksidestexten kan vi läsa:

Det är jag som är Humlan och i den här boken ska jag:

  1. Få tillbaka min bästis Nour som kidnappats av hästtjejer.
  2. Ge min faster livsgnistan tillbaka så att hon börjar måla igen.
  3. Göra så att mamma slutar vara kär i någon annan än pappa.
  4. Avslöja mina innersta hemligheter.

Men VARNING för: Mosade hjärtan, vargtimmar och redskapsgymnastik. Mvh/ Humlan Hansson.

Som ni förstår är Humlan Hanssons hemligheter en dagboksbok fylld med vardagsdramatik. Det är högt och lågt, humor och allvar, glädje och sorg.

Humlan ska bli konstnär precis som faster Fanny som älskar ost och konst och alltid säger vad hon tycker. Inte alls som Humlans mamma som går på stenåldersdiet och suckar åt allt. Men nu har faster Fanny tappat livsgnistan och slutat att skapa. Dessutom har Humlans bästa vän övergivit henne för hästtjejerna. Ibland känns det som om Humlan förvandlats till ett akvarium av tårar och då måste hon låsa in sig på skoltoaletten och tömma ut lite. Hon är faktiskt rätt bra på att gråta. Kanske ska hon bli både berömd konstnär och filmstjärna när hon blir stor?

Hero background image

Ja, livet är inte lätt för Humlan. Det är ibland hög igenkänning, ibland är det mer skruvat så man får skratta åt eller med Humlan och känna att ens eget liv kanske är ganska lugnt ändå. Det är en existentiell berättelse om vänskap, svek, längtan, psykisk ohälsa, ensamhet, utanförskap och sorg. Väldigt tunga ämnen alltså. Men det förpackas med fingertoppskänsla och humor så boken blir en perfekt blandning av roligheter, pinsamheter och svärta.

Hero background image

Texten är lättläst med korta kapitel och själva dagboksformen gör ju också sitt till för att det ska vara kortfattat, men ändå med ett starkt driv och en önskan om att få läsa vidare så man ser hur det går för Humlan nästa dag, och nästa. Jag bara älskar alla de små listorna som finns här och var, precis som hämtade ur mina egna dagböcker från samma ålder! Illustrationerna av Ester Eriksson matchar texten på ett ypperligt sätt. De är också tecknade med mycket svärta och humor i en bra blandning. Lite yviga, spretiga, råa, gestaltande och oändligt genomtänkta och välgjorda. Så roligt att se att illustrationerna får ta så stor plats, trots att det är en kapitelbok för mellanåldern. Extra roligt att också illustrationerna stundvis är lika skruvade som texten, som när hästtjejerna skildras med hästhuvuden istället för människohuvuden. Det skapar en sån härlig känsla.

Hero background image

Åh vad jag längtar efter att få bokprata om den här boken och låta mellanstadieeleverna få ta del av Humlan Hanssons hemligheter.

Humlan Hanssons hemligheter är skriven av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson och utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Julia Hansson

Hero background image

Billie, Korven och havet är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Julia Hansson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Julia:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Väldigt overkligt men jättekul! Det var verkligen inget jag trott skulle kunna hända.

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om Billie som kommer till stranden med sin mamma och sin hund Korven. Billie är inte så sugen på att vara med och leka eller bada, men efter ett litet missöde så hittar hon ändå ett sätt att våga utforska på sina egna villkor och lyckas få med sig en egen upplevelse och ett eget minne därifrån.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag hämtar mycket inspiration i minnesbilder eller upplevelser från min egen barndom, men också i miljöer som jag ser omkring mig och blir sugen på att försöka rita av.

Arbetet med just denna bok började med att jag kom på Billie som karaktär först, och att jag just då ville teckna undervattensmiljöer. Dessutom hade min familj precis skaffat en hund som är förebild till Korven.

Det började faktiskt som ett skolprojekt, men sen fortsatte jag att jobba vidare på boken långt efter att projektet var slut.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Ja! Jag håller på med en ny bok om Billie som förhoppningsvis blir klar om inte alltför lång tid.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

Jag är 29 år och uppväxt i Stockholm. Jag har gått på Nyckelviksskolan och Konstfack men jag har också en kandidat i japanska och har spenderat ganska mycket tid i Tokyo. Jag har precis flyttat tillbaka dit för att plugga illustration igen!

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Jag lyssnar ofta på ljudböcker när jag jobbar och håller på att beta av några av de som blev Augustnominerade i år för att jag blev så nyfiken av att höra alla författare prata på nomineringskvällen. I övrigt blir det nog mycket kurslitteratur, men jag misstänker att jag också kommer köpa på mig väldigt mycket japanska barnböcker.

Hero background image

Julia Hansson är illustratör utbildad i Stockholm och Tokyo. Billie, Korven och havet är hennes debut.

Stort tack Julia för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Billie, Korven och havet

Hero background imageBillie, mamma och hunden Korven har precis kommit till stranden. Korven älskar allt med havet, hon springer runt, runt och rullar sig i sanden. Billie är mer skeptisk. Hon vill vara ifred, men de andra barnen skriker och skvätter vatten. När Billie till slut vågar sig ner i havet blir hon bränd av en manet. Men ett nyfunnet cyklop gör att Billie hittar en helt ny värld, under vattnet, en skog av fiskar, räkor, krabbor, snäckor och stenar. Och en alldeles egen hemlighet.

Hero background image

Billie, Korven och havet är en bilderbok som skildrar ett barns dag på stranden. Men den skildrar också något annat, ett barns känslor av skepsis, rädsla, vilja och ovilja. Med ett fint barnperspektiv låter Julia Hansson barnets känslor få ta plats och stå i centrum. Så fint att barnet får ha integritet och få gå sin egen väg.

Hero background image

Det är en lågmäld, men ändå spännande berättelse. När Billie kommer över sina rädslor skänker det igenkänning och tröst till läsaren. Jag gillar att boken inte säger rakt ut vad Billie hittar där nere i djupet. Att det är upp till läsaren att själv fundera vidare. Jag tror att det skulle vara roligt att läsa berättelsen i en barngrupp just för att höra de diskussionerna: vad hittade Billie egentligen? Annars tycker jag tyvärr att berättelsen är lite väl tunn. Bokens stora behållning är istället illustrationerna, framförallt undervattensbilderna som har massor av magi i sig. Jag gillar också att olika slags kroppar och olika hudfärger finns representerade på stranden och i bilderna.

Billie, Korven och havet är Julia Hanssons debutbok och hon står bakom såväl text som bild. Boken är utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Intervju med Alma Thörn

Alltid hejdå

Alltid hejdå är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Alma Thörn och utgiven av bokförlaget Galago.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Alma:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Det känns såklart jättestort och fint, jag är verkligen så himla glad över nomineringen. Väldigt kul också att seriemediet uppmärksammas!

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om två generationers skilsmässobarn, den ena är jag och den andra min mamma. Vi är båda tolv år när berättelserna utspelar sig, så det är både 70tal och 00tal som skildras. Man får följa Alma och Johanna och hur dom kämpar med den första mensen, hemlängtan och längtan bort, skuld- och skamkänslor. Den handlar också på många sätt om platser och deras betydelse.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Det här är ju min debutbok, men jag ritar mest självbiografiska grejer så min inspiration kommer från mitt eget liv. Jag har under arbetet med ”Alltid hejdå” gått tillbaka och läst i gamla brev och dagböcker för att försöka sätta mig in i hur jag tänkte som barn, där fanns det mycket bra att använda! Idén till boken kom när jag gick första terminen på Serieskolan, jag hade sommaren innan hittat en text min mamma skrivit som tonåring som handlade om hennes föräldrars skilsmässa. Jag gjorde först en kort serie utifrån den texten och insåg efter det att det fanns material till nåt mycket längre. Utifrån det byggde jag de två historierna, det fick växa fram lite eftersom, väldigt länge hade jag bara en vag idé om hur det skulle bli. Det kändes fint att berätta om något som jag och min mamma hade gemensamt.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Just nu är jag föräldraledig, nästa bok finns än så länge bara i anteckningar i mobilen och i mitt huvud. Så den idén törs jag inte prata om riktigt än!

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Jag är född och uppvuxen i Umeå, jag bor där tillsammans med mitt jättelilla barn och min normalstora kille. Jag har utbildat mig på Umeå Konstskola, där gick jag en kurs i berättande bild med Anneli Furmark och fattade att serier var mycket mer min grej än att måla olja och andra mer typiska konstskolegrejer. Efter det flyttade jag till Malmö för att gå på världens bästa Serieskolan i tre år.

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Det senaste jag läste var ”Gå med mig till hörnet” av Anneli Furmark och ”Mörkt album” av Coco Moodysson, två VÄLDIGT bra böcker så dom vill jag verkligen rekommendera!

Alma Thörn är född 1992. Som serietecknare briljerar hon i att teckna ansiktsuttryck och skapa känslig och trovärdig dialog. Hon är utbildad vid Umeå Konstskola och Serieskolan i Malmö och ägnar sig utöver tecknade serier även åt måleriskt broderi.

Stort tack Alma för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Alltid hejdå

Alltid hejdåI serieromanen Alltid hejdå skildras skilsmässobarn i två generationer med ett jättefint barnperspektiv. Huvudpersonen Alma är 12 år och hon längtar hem redan innan hon farit. Hemma i Umeå finns mamma Johanna och bästa vännen. Långt därifrån, i Bohuslän, finns pappa och en överväldigande hemlängtan. För ungefär 30 år sedan gick Almas mamma Johanna runt i Malmberget. Hon ville vara överallt utom hemma hos sina bråkande frånskilda föräldrar. Hon skriver dagbok under den tiden, en dagbok som senare Alma hittar uppe på vinden och snart inser Alma att hon och hennes mamma har mer gemensamt än vad hon kan tro. Tack vare mamma Johannas styrka får även Alma styrka att säga ifrån till sina föräldrar.

Alltid hejdå är Alma Thörns debutroman. Den är en av få böcker som verkligen skildrar en skilsmässa sedd ur barnens ögon och den väjer inte för det svåra. Boken vänder sig kanske mest till barn i ungefär samma ålder som huvudpersonen, men den är läsvärd även för vuxna. Inte minst för att vi vuxna ska få perspektiv på hur maktlös barn kan vara när vuxna bestämmer om deras liv. Boken är självbiografisk och den bygger förstås på Almas och Johannas egna upplevelser sin skilsmässobarn. Och det märks väl att de känslor, tankar och funderingar som skildras är trovärdiga och autentiska. Alma, och även Johanna, har en skarpsynt och kritisk blick på vuxenvärlden som i sin tur väcker tankar och känslor hos mig som läsare.

Jag läste i en recension i DN att Alma Thörn ”tecknar som det känns” och det är en så himla bra beskrivning. Jag brukar inte läsa serier särskilt ofta och är inte van vid det mediet, men den här boken gick verkligen rakt in i mitt hjärta. Illustrationerna är enkla, men effektfulla, uttrycksfulla och känslofyllda. De är tecknade i blyerts, i svartvitt. De två tidsplanen skiljs åt genom att nutiden är tecknade i en grå ton, medan dåtiden är tecknade i en sepiabrun ton.

I boken får vi alltså ta del av skilsmässobarnens upplevelser i två tidsplan, 2004 respektive 1977. Jag gillar de tidsmarkörer som finns med i detaljerna. Det ger det lilla extra till respektive tid. Än mer gillar jag dock miljöskildringarna som återfinns i bilderna, framförallt från Umeå där jag själv har bott och väl känner igen mig.

Alltid hejdå är skriven och illustrerad av Alma Thörn och utgiven av bokförlaget Galago. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Tre faktaböcker om väsen och monster

Här kommer tre spännande faktaböcker om väsen och monster av olika slag, perfekta att sätta i händerna på nyfikna, skräckintresserade barn i åldern 9 år och uppåt.

Mer väsenologi   Skräck : stora boken om mörkrets monster - från vampyrer till zombier   Bråfalls väsen

Mer Väsenologi är Ingela Korsell och Reine Rosenbergs andra faktabok om väsen. Den första boken, Väsenologi, kom förra året och nu är det alltså dags för en uppföljare. Det är en lättbegriplig, välskriven och vetenskapligt grundad faktabok om väsen i nordisk folktro som vänder sig till läsare från 9 år. Här får man till exempel möta Lyktgubben, Gårdstomten, Djävulen, Pesten, Askfrun, älvor, jättar och gastar. Varje väsen presenteras med ett faktauppslag och en sägen som handlar just om detta väsen. Längst fram i boken finns snabbfakta om väsenologi, folktro, väsen och sägner. I boken finns också avsnitt om magi och häxeri, magiska tidpunkter och platser, tal-magi, magi-ritualer, djur i folktron, ord och uttryck, landskapsväsen och mycket annat intressant för den som är intresserad av etnologi, väsen, sägner och nordisk mytologi. Bokens upplägg gör läsningen varierande och man lockas hela tiden att få läsa mer. Kombinationen av fascinerande fakta, spännande berättelser, humor och läskiga illustrationer gör att boken passar läsare från 9-99 år, precis som det står på försättsbladet. Boken är utgiven av Natur & Kultur.

 

Skräck – stora boken om mörkrets monster – från vampyrer till zombier är skriven och illustrerad av skräckmästaren Peter Bergting. Det här är en välskriven och genomarbetad bok som ger en djupdykning in i skräckens värld. Här finns alla de mest klassiska och välkända monstren från böckernas och filmernas värld, som Frankensteins monster, Dracula och Chtulhu, men också otäcka clowner, onda dockor, huvudlösa ryttare och monster från moderna vandringssägner som Slenderman. Varje monster presenteras på ett uppslag med en helsidesbild och ett faktaavsnitt som berättar intressant, fascinerande fakta. Här finns också avsnitt om asiatisk skräck, teknologisk skräck, vetenskaplig skräck, skräck i serier, monster från rymden, moderna häxor, skräckens framtid och mycket mycket mer. En välfylld, blodisande uppslagsbok för alla som är intresserad av skräckgenren. Boken är utgiven av bokförlaget Semic.

Bråfalls väsen är en faktabok som är knuten till serien Bråfalls hemlighet som Charlotte Cederlund skrivit. Här i denna bok har hon samlat fakta om de oknytt och väsen som rör sig i Bråfalls skogar. Det är till exempel troll, jättar, vittror och hustomten. Boken är precis som böckerna i serien lättläst. Illustrationerna av Lisa Medin och Anders Végh-Blidlöv får ta stor plats och texten presenteras kortfattad, ofta i punktlistor eller pratbubblor. Jag har skrivit om de andra böckerna i serien tidigare (här och här) och denna bok är jättebra för att gå vidare och läsa mer om de väsen som förekommer i böckerna ifall man vill stanna kvar i Bråfalls värld lite till. Men boken passar också bra att läsa fristående, man behöver inte ha läst de andra böckerna utan det räcker att man är intresserad av olika väsen. Boken är utgiven av Hegas förlag.

Monstret i gruvan

Monstret i gruvanMonstret i gruvan är den tredje och avslutande boken i serien Bråfalls hemlighet. De två första böckerna i serien, Trollen i skogen och Jättarna i berget skrev jag om i våras. Nu får vi äntligen läsa slutet av trilogin. Dessutom har det nu också kommit ut en faktabok om de monster och väsen som rör sig i Bråfalls skogar som heter just Bråfalls väsen och den passar ypperligt för vetgiriga monsterälskande barn som vill fortsätta läsa om Bråfalls värld.

I denna avslutande bok är tempot och spänningen hög. Astrid råkar falla ner i det hål i marken där monstret kommer upp ifrån. Sedan är det upp till Astrid att stoppa monstret. Annars kommer det att bli precis som då, för 80 år sedan, när blodet flöt i Bråfall.

Boken är lättläst och med ett driv som gör det svårt att sluta läsa. Det är ohyggligt spännande och samtidigt är det en intressant knorr på berättelsen. Dessutom slutar det förstås lyckligt. Det här är en bokserie som passar många barn, både som högläsning och att läsa själv. Det är lagom läskigt, spännande väsen och samtidigt vardag och realism i ramberättelsen. En fantasyberättelse som lånat drag ur nordisk folktro. De har väldigt fina och lockande omslag och de är även illustrerade invändigt med svartvita bilder av Anders Végh Blidlöv.

Monstret i gruvan och de andra böckerna i serien Bråfalls hemlighet är skrivna av Charlotte Cederlund och utgivna av bokförlaget Hegas.

Intervju med Åsa Lind och Emma Virke

Kom dagen, Kom natten är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven av Åsa Lind och illustrerad av Emma Virke, samt utgiven av Lilla Piratförlaget.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Dragspelsformatet kommer till sin fulla rätt i Kom dagen, kom natten, där en dag- och en nattsida vecklas ut. Ur det lilla barnets perspektiv levandegörs en sensommardag på landet, där hjärtat pulserar i marken, solstrålar värmer och ensamhet trollas bort. Vardag övergår efterhand i dröm och i en önskan om att våga släppa sina flytkuddar. Åsa Linds lättflytande vers rymmer ett poetiskt anslag som Emma Virkes perspektivrika illustrationer känsligt fördjupar. Hyllningen till en sinnlig barndomsvärld och nordisk sommar, och till själva bilderboksformatet, hänför.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de nominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Åsa och Emma:

Hur känns det att er bok har chans att vinna Augustpriset? 

Åsa: Det känns så klart väldigt roligt. Redan att vara nominerad är hedrande på många sätt. Böcker för barn och unga är ju en bred kategori och det ges ut många mycket bra böcker.

Emma: Jag har inte hunnit tänka så mycket på vad priset innebär, men det är jättekul att vår bok får synas och kanske upptäckas av fler barn och vuxna i och med nomineringen. Det var en väldigt fin motivering också. Att någon ser och sätter ord på det man gör på det här sättet betyder mycket!

Berätta lite om boken?

Emma: I stora drag handlar det om ett barn som vi får följa under en dag, från det att barnet vaknar och äter frukost med sin morfar på berget under en av de sista sommardagarna, till skymningen. När man tror att boken tar slut fortsätter boken åt andra hållet. Här följer vi barnet genom äventyrliga drömmar om att flyga som en slända och simma som en groda tills dess att morgonens första ljusstrålar letar sig in och det är dags att vakna igen. Det är en dragspelsbok med en dagsida och en nattsida som man också kan veckla ut till en enda lång bild.

Åsa: ”Kom dagen, kom natten” är väldigt fint sammanfattad i juryns motivering. Jag hoppas och tror att det är en bok som man kan uppfatta och tolka på många olika sätt. De rymmer inte bara en berättelse utan många.

Varifrån hämtar ni inspiration till dina böcker? Hur fick ni idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

Åsa: Ja, det här är tre stora frågor! För att få material att arbeta med samlar jag på intryck av alla slag – i möten med människor, i konsten, i naturen. Ja, allt! Och jag läser så klart mycket, alla slags genrer och författare. Ur den kökkenmöddingen kan ibland idéer till egna texter dyka upp och ibland kan de funka. Idéen till ”Kom dagen, kom natten” kommer från Emma, hon hade en vision om stämningen, om ett barn och en slända, och ville göra en bok i dragspelsformat; det var så allt började. Arbetsprocessen var intensiv och rolig. Vi talade mycket och mejlade texter och bilder. Vi liksom byggde boken, i olika stycken. Jag tänkte på mina egna somrar som barn, där det fanns mycket av längtan och väntan – bland annat eftersom jag var yngst av fyra systrar. Jag väntade alltid på att växa ikapp och komma ifatt.

Emma: Ja, det var ett väldigt roligt och spännande samarbete! Som illustratör får man ju oftast en färdig text att förhålla sig till, så det var kul att istället bygga upp bild och text sida vid sida och vara lyhörd för varandras tankar.

Jag hämtade mycket av inspirationen till boken från egna barndomsminnen på landet och från mina föräldrars sommarstuga i Roslagen. Det kommer alltid mycket sländor dit i slutet av sommaren. Och mörkret faller så hastigt på när hösten kommer. Att promenera i skogen kan göra mig lugn och ge mig ro att sortera tankarna. Stadiet mellan vakenhet och sömn kan istället ge mig snilleblixtar som måste genast måste antecknas eller skissas ner. Baksidan med det är att jag har väldigt svårt att somna.

Håller ni på med något nytt bokprojekt?

Åsa: Ja, alltid. Mer än ett i taget också. Bra idéer har jag gott om, men genomförandet är alltid utmanande och tidskrävande. Det gäller ju också att inse när ens idéer inte håller. Eller när idén är jättebra men min egen förmåga inte räcker till – det är ett surt äpple man måste lära sig bita i!

Emma: Jag svarar som Åsa, jag har alltid flera böcker igång och för många idéer. Det svåra är att välja ut, finslipa dem och sen utföra allt arbete de innebär. Det kan vara väldigt jobbigt ända tills jag ser målet klart och tydligt och nästan är i hamn. Men det finns mycket som är lustfyllt i processen också. Annars skulle jag inte göra fler böcker.

Vad läser ni själv i höst/vinter? Har ni något lästips att dela med er av? 

Åsa: Åh, det är så många böcker jag gillar! Nyligen lästa och mycket bra är – utan inbördes ordning – Avspärrningen av Xiao Bai, Sargassohavet av Jean Rhys, och Vad gör man inte av Maja Hjertzells, och Anna Bengtssons Garderoben och Eva Lindströms Bron. Senast beställda bok är Dödens ö av Knut Larsson, det är en måste-ha-i-hyllan-bok.

Emma: Jag tyckte mycket om Jag ser allt du gör av Annika Norlin som jag läste i somras. Jag har precis läst ut Väggen av Marken Haushofer som jag också rekommenderar varmt. Just nu läser jag Samlade verk av Lydia Sandgren och Den falska rosen av Jakob Wegelius.

Åsa Lind är barn- och ungdomsförfattare och ledamot av Svenska Barnboksakademin. 2003 belönades hon med Nils Holgersson-plaketten och 2014 tilldelades hon Kulla-Gulla-priset. 2019 var hon tillsammans med Joanna Hellgren nominerad till Augustpriset för boken Tiger tiger tiger.

Emma Virke debuterade som författare 2010 och har sedan dess skrivit och illustrerat en rad uppmärksammade och prisbelönta bilderböcker, bland annat de hyllade småbarnsböckerna om Toto och En sur citron. 2017 tilldelades hon Elsa Beskow-plaketten för Klä på herr H.

Stort tack Åsa och Emma för den fina läsupplevelsen och för att ni svarade på mina frågor.

Kom dagen Kom natten

Kom dagen, kom nattenI bilderboken Kom dagen, kom natten fångar Åsa Lind och Emma Virke stämningen i sommarens sista dag. Det är en unik bok i dragspelsformat där vi från ena hållet får följa dagens skeenden och från andra hållet nattens drömmar. Där dagen slutar, slutar inte boken, för på andra sidan kommer natten och tar vid.

Man kan läsa boken precis som en vanlig bok, men man kan också låta boken veckla ut sig i dragspelsformatet och låta den bli en enda mer än två meter lång berättelse där illustrationerna tillsammans bildar ett vackert konstverk. Det är en rolig idé, nytänkande och nydanande. Och illustrationerna är så oändligt vackra. Jag hade gärna haft denna som en tavla hemma.

Photo by Barnboksbloggen on November 12, 2020. Ingen fotobeskrivning tillgänglig..Berättelsen handlar om ett barns sista sommardag, ni vet en av de där sista soliga, varma dagarna innan höststormarna kommer. Barnet leker, det är kallt i gräset men varmt i solen. Någon ropar: ”Kom, vi badar” och några större barn, kanske kusiner eller syskon, simmar skrattande iväg, medan barnet som inte kan simma står kvar på stranden. Vid en första anblick ensam, men ändå inte. Så småningom blir det kväll den där sista sommardagen och när natten kommer tar drömmarna vid. Vi får följa barnet genom drömmarnas värld ända tills morgonen kommer och hen förklarar för sin morfar att nästa sommar ska hen också simma ända ut till flotten.

Photo by Barnboksbloggen on November 12, 2020. Ingen fotobeskrivning tillgänglig..

Texten är poetisk och sparsam. Den finns infogad i bilderna, vilket ytterligare befäster att detta är ett konstverk där text och bild är sammanlänkad och samspelar på ett ypperligt sätt med varandra. Eftersom texten är karg och fåordig kan man läsa mycket mellan raderna och framförallt kan läsaren tolka in mycket genom bilderna, vilket gör att berättelsen kan läsas i flera lager och på nya sätt vid varje omläsning. Det är så mycket detaljer att upptäcka och begrunda att boken håller för många läsningar. En sprudlande men samtidigt lågmäld bok full av fantasi och en hyllning till naturens magi.

Beskrivning saknas.

Jag gillar att bilderboksmakarna vågar ta ut svängarna och testa ett nytt format. Och jag gillar att Augustprisjuryn också vågar lyfta fram denna unika bok. Jag tror att det här är en av årets vackraste böcker för barn från 3 år och uppåt. Den är väl värd sin Augustnominering. Jag hoppas också att nomineringen gör att många läsare upptäcker boken för den är verkligen inte bara till för bilderboksåldern utan även äldre läsare kommer att ta den till sitt hjärta.

Beskrivning saknas.

Kom dagen, Kom natten är skriven av Åsa Lind, illustrerad av Emma Virke samt utgiven av Lilla Piratförlaget. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Flickebarn nr 291

Flickebarn nr 291Ninni Schulman är en känd deckarförfattarinna som skrivit sju framgångsrika spänningsromaner. Hennes senaste bok, Flickebarn nr 291, är dock en helt annan typ av bok. Det är en självbiografisk roman som tar sin början när hon hamnar på botten efter en uppslitande skilsmässa.

I samtalen med sin terapeut inser hon att hon måste ta itu med de barndomsupplevelser som har format henne, och hon beställer fram sina gamla sjukhusjournaler. Född med en ryggskada som hotade att ta hennes liv genomlevde Ninni en uppväxt präglad av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Vad gör det med ett barn att skiljas från sina föräldrar och alltid känna sig annorlunda? Och hur gör man för att våga tro på att man är värd att bli älskad just så som man är?

Flickebarn nr 291 är en naken, utelämnande bok om det mörker som funnits inuti författaren, men också en hoppfull berättelse om hur man kan försonas med traumatiska barndomsupplevelser och bearbeta dem för att komma vidare. Det är en lättläst bok med korta kapitel, vilket gör den snabbläst. Men innehållet är berörande, och det kommer ta lång tid för mig att glömma. Ninni Schulman är ju en van skribent, så det här är en välskriven bok med ett språk som flyter lätt och griper tag. Jag förstår dock att det här är en bok som lär ha varit väldigt tuff för författaren att skriva. Det är en bok som jag egentligen inte har mycket negativt att säga om, möjligen att tidshoppen kan vara lite förvirrande och att det kanske kunde ha underlättat ifall det fanns rubriker på kapitlen. Jag saknar också ibland lite mer fördjupning i vissa skeenden, det känns som att det går lite för snabbt ibland och då blir det också mer ytligt.

Flickebarn nr 291 är en bok som man verkligen sugs in i och som jag hoppas många tar del av, för den ger så mycket till läsaren.

Boken är utgiven av Bazar förlag.