Häromkvällen sträckläste jag Stina Jacksons nya bok efter debuten Silvervägen. Den heter Ödesmark och såhär står det om boken i baksidestexten:

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är …

En bra beskrivning av Ödesmark, för det centrala i boken är just byn och invånarnas relationer. Berättelsen kretsar kring ett mord och utredningen om vilken som begått mordet, men detta är ändå ingen egentlig deckare utan snarare en slags psykologisk spänningsroman. Det intressanta är egentligen inte vem som begått brottet, det finns många som hade motiv. Det intressanta är snarare själva platsen. Hur det är att leva i en liten by långt uppe i norr. Hur människorna blir bundna till platsen och till varandra. Hur starka dessa band kan vara. Och om hur svårt det kan vara att bryta mönster. Vissa klarar av att ta sig ifrån dessa byar. Andra blir kvar.

Jag har aldrig varit så långt norrut som trakterna där denna bok utspelar sig. Men jag är född och uppvuxen i Norrland och jag har bott på massor av olika platser runt om i framförallt södra Norrland. Även i små byar liknande Ödesmark. Därför känner jag starkt igen mig. Inte i allt såklart, men Stina Jackson har verkligen lyckats fånga en stor del av mentaliteten som råder i alla dessa små byar. Det är en mörk bok och den blir ännu mörkare på grund av miljön där den utspelar sig, detta öde landskap med tät granskog, övergivna hus och mörkret som snabbt sänker sig om kvällarna. Kanske blir det också för mörkt och norrländskt stereotypiskt ibland med tystlåtna enstöringar, hembränt och längtan bort till ett större sammanhang. Men jag hoppas att läsarna kan se bortom detta och verkligen se det där andra som också utmärker små norrländska byar, som att alla vet allt om alla, att folk bryr sig om varandra när det väl gäller, de sociala koderna som alla känner till, tryggheten i att leva på en plats där generationerna levt sida vid sida så länge man kan räkna till.

Precis som i Silvervägen målar Stina Jackson upp fantastiska personporträtt, för det är ju karaktärerna som utgör boken. Det är ju de som bär upp hela berättelsen. Det är trovärdiga, träffsäkra, välskrivna porträtt av karaktärer som känns levande och som jag kommer bära med mig långt efter att boken är avslutad. Språket och berättarstilen gör också boken till en fröjd att läsa.

Ödesmark är en säregen roman, om en säregen by i ett säreget landskap. En oförutsägbar, gripande och berörande berättelse. En välskriven bok som helt klart förtjänar utmärkelsen Årets bok 2020 som den är nominerad till.

Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Jag tyckte verkligen om Gröna fingrar sökes av Annika Estassy och därför har jag varit peppad att läsa den fristående uppföljaren som också utspelar sig i Måneby: En sång för Hedda. Böckerna handlar dock inte om samma karaktärer, även om några bifigurer återkommer. Däremot är ju miljön densamma. Det fiktiva Måneby är baserat på den lilla orten Ljusdal i Hälsingland, som ligger bara några mil från där jag bor och det är ju alltid extra kul att kunna känna igen sig i miljöerna när man läser en bok.

En sång för Hedda handlar om Lina som bor i Malmö. Strax före jul erbjuds Lina ett avgångsvederlag  av sin chef istället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska bokar hon därför en tangoresa till Buenos Aires. Men hon hinner aldrig komma dit. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby bestämmer sig Lina för att ta med sig sin tangolärare och åka upp till familjens gästgiveri i Måneby och hjälpa till med julfirandet. Samtidigt tänker hon ställa modern till svars för sanningen bakom den återuppståndne fadern. Men väl uppe i Måneby inser Lina att allt inte är så lätt som hon trodde. Det är inte bara stressen inför det stora julfirandet, utan också att mamma Hedda inte är som vanligt och gästgiveriet verkar gå betydligt sämre än familjen trott.

Ja, som ni ser finns det många dilemman och förvecklingar, perfekt för en feelgoodroman med ett stråk av svärta i. Jag tyckte inte lika bra om En sång för Hedda som jag tyckte om Gröna fingrar sökes. Jag tror det mest beror på att jag hade så svårt för Lina. Även Hedda hade jag svårt att förstå mig på. Men jag tyckte om att vara tillbaka i Måneby och jag tyckte om den lite småputtriga stämningen i boken. En underhållande feelgood som passar utmärkt som sommarläsning, trots att boken utspelar sig under vintern och handlar om ett stundande julfirande. Jag hoppas det kommer fler böcker som utspelar sig i Måneby och det kommer i så fall bli väldigt spännande att se vilka karaktärer författaren då kommer att skriva om.

En sång för Hedda är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.