Nuckan och Rolf

Rolf av Malin Liljeroth är just nu bokcirkelbok i Facebookgruppen Kulturkollo läser. När jag bestämde mig för att läsa den och vara med i diskussionen kände jag att jag också ville läsa Nuckan av samma författare.

NuckanNuckan är en självbiografisk bok där Malin Liljeroth går på djupet med begreppet ”nucka”.M Malin Lindroth är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna. Hon prövar ordet ”nucka”, utforskar dess betydelser och testar sig fram för att se ifall det är det som bäst beskriver hennes egen situation.

Denna bok är tunn och kort, men innehållet är välskrivet och boken viktig. Den handlar inte bara om nuckebegreppet, utan också om ensamhet, tvåsamhet, heteronormativitet, barnlängtan, och mycket annat. Stundvis känner jag igen mig själv, trots att jag följer normen och lever med man och barn. Stundvis känner jag istället igen andra. Ibland tycker jag synd om Malin, ibland tycker jag att hon är modig. Men framförallt känner jag att det är en intressant, tänkvärd diskussion som ger mig perspektiv och som förmedlar så mycket som är viktigt att lyfta fram i ljuset. Det är en mycket personlig och utelämnande bok och det är också mycket därför den är så bra. Det jag gillar allra mest och också mest känner igen mig i är beskrivningen av ensamhet. Jag har alltid varit väldigt ensam, mobbad och utfryst under skoltiden, isolerad av mitt ex i en destruktiv relation, saknat nära vänner i vuxen ålder och nu för snart fyra år sedan förlorade jag också båda mina föräldrar inom loppet av tre veckor, vilket liksom var grädden på mitt ensamhetsmos.

Nuckan är utgiven av Norstedts förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

RolfRolf är en helt annorlunda roman skriven av samma författare. Men temat är ändå på sätt och vis detsamma. Ensamhet. Förlaget har skrivit en så träffande presentation:

I Rolf tecknar Malin Lindroth ett porträtt av en man i en flock av män, de obetydliga männen i beiga vinterjackor som varje morgon står och väntar i busskuren. Det är en tillvaro i tystnad och anonymitet, i avsaknad av nära relationer.

I den här boken berättar Rolf sin egen berättelse efter att han, som han själv säger, har dödat en flicka. Rolf är snart 60 år, lärarvikarie på Komvux. När boken börjar är det natt och han väntar på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott och från hans ensamhet. I väntan på polisen skriver han och berättar om sitt liv och vad som fick honom att hamna där.

Den här boken handlar mer om ett specifikt människoöde än Nuckan som är mer samhällsgranskande. Men romanerna hänger ändå ihop i och med att Liljeroth fortsätter utforska normer och begrepp. Jag fastnade dock inte alls för Rolf. Jag tror det mest handlade om att jag störde mig på huvudpersonen och att jag hade svårt att känna igen mig. Huvudpersonen är osympatisk och nästan frånstötande. Boken är kort, lättläst och välskriven, personporträttet fascinerande och slutet väldigt speciellt. När jag la ifrån mig boken kände jag mig illamående.

Rolf är utgiven av Norstedts förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Barnboksbloggen på Instagram

Idag bläddrade och läste jag i ”Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningar i Sverige”. En otäck bok eftersom allt som berättas i den är sant. Det har nu gått över 100 år sedan de första tvångsförflyttningarna. De sista skedde på 1950-talet. Så många familjer och släkter vars liv krossades i något som knappt uppmärksammats här i landet sedan dess. Boken innehåller intervjuer, berättelser, jojk, minnesfragment, foton och livsöden. En intressant, gripande bok, och en viktig historieskildring, även om det är för smärtsamt att läsa den annat än i små portioner.

#barnboksbloggen #herrarnasatteosshit #elinannalabba #norstedtsförlag #boktips #bokrecensioner #bokrecension #bokblogg #bokbloggare #läserjustnu #böckerärlivet #älskaböcker

Nisse och Nora träffar djuren

Nisse & Nora träffar djurenSenaste boken i serien om de små kompisarna Nisse och Nora heter Nisse & Nora träffar djuren. Nisse och Nora är i tvåårsåldern och bästa kompisar. I böckerna om dem gör de alla möjliga äventyr. I denna bok ska de på utflykt till en bondgård. Nora tycker att det är jättekul. Hon tycker om alla djur. Hon matar grisarna, klappar kaninerna, kramar fåren och rider på hästen. Nisse däremot tycker att det är lite läskigt med djuren. De är stora och kommer för nära.

Rädsla för djur tror jag många barn kan känna igen sig i. Tidigare idag skrev jag om en annan bok som handlade just om detta, fast den boken vänder sig till lite äldre barn. Veterinären som var rädd för hundar heter den. Där får man också tips om hur man kan prata med barn om rädsla och hur man kan övervinna sin rädsla med hjälp av KBT. Nisse & Nora träffar djuren vänder sig till de minsta barnen och handlar inte lika tydligt om rädsla, men även här finns det mycket att prata med barnen om ifall man vill. Som djur, vänskap, rädsla, och hur man gör om en kompis är rädd för något. Även om Nisse är rädd just för djur i denna bok så kan man ju relatera rädslan till vad som helst. Barn kan ju vara rädda för alltifrån spindlar och ormar till mörker och att komma vilse.

Det finns som sagt flera böcker om Nisse och Nora nu. Tidigare har jag bland annat skrivit om Nisse & Nora får bråttom, Nisse & Nora plåstrar om, Nisse & Nora säger förlåt och Nisse & Nora har kalas.

Jag gillar dessa böcker. De är enkla och vardagsnära. De handlar ofta om sådant som de flesta barn känner igen sig i eller kan relatera till. Vardagsdramatik helt enkelt. Barnen är också precis som vilka barn som helst, de har starka tydliga känslor. Illustrationerna är också färgglada, fina, varma och charmiga med ett mångfaldsperspektiv.

Nisse & Nora träffar djuren är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Veterinären som var rädd för hundar

På sistone har jag läst två böcker som handlar om att vara rädd för djur – något som säkert en hel del barn kan känna igen sig i. Den senaste småbarnsboken i serien om kompisarna Nisse och Nora om när Nisse och Nora åker på utflykt till en bondgård. Nora tycker om alla djuren och vågar både ge grisarna mat och rida på hästen. Men Nisse är rädd, djuren är så stora och kommer så nära.

Veterinären som var rädd för hundar : Hjälp ditt barn att övervinna sina räBilderboken Veterinären som var rädd för hundar – hjälp ditt barn att övervinna sina rädslor har ett annat angreppssätt. Den handlar om en hundrädd veterinär som får hjälp av de två barnen Anton och Jasmin att steg för steg utmana sin rädsla. Det finns mycket som barn kan vara rädd för, inte bara djur, utan också mörker eller att gå vilse. Ibland är rädslan så stark att barnet inte vågar göra det som han eller hon egentligen vill. Därför kan det vara bra att veta att man som vuxen kan hjälpa barnet att bli modigare.

Veterinären som var rädd för hundar är skriven för barn mellan 3-8 år. Den baseras på vetenskapliga metoder som används i KBT och hjälper vuxna att prata med barn om rädslor och hur man kan övervinna rädslorna. Boken är skriven av Lars Klintwall som är lektor i psykologi vid Stockholms universitet och som forskar inom barnpsykoterapi. Han arbetar också som barnpsykolog på en vårdcentral. Boken är illustrerad i nyskapande, verklighetstrogen och detaljrik collageteknik av Amanda LeCorney.

Själva berättelsen börjar med att Jasmin sovit över hos Anton. Under frukosten inser de att det är något konstigt med Antons hund Max. De går till djursjukhuset med honom. Där finns en massa olika djur och deras människor som väntar på att få träffa veterinären, till exempel en magsjuk sköldpadda, en gris som inte kan sova och en fladdermus med öroninflammation. Men de som sitter i väntrummet har väntat länge. Någon veterinär syns inte till. Men när Anton och Jasmin smyger runt för att leta efter veterinären hör de någon som snyftar. Det visar sig att veterinären gömmer sig eftersom hon blivit rädd för hundar kvällen innan när en hund hoppade på henne. Som tur är så vet barnen precis hur de ska göra för att hjälpa henne.

Denna typ av böcker brukar kallas för bruksböcker på bibliotekariespråk. Böcker som handlar om viktiga ämnen, så som skilsmässor, mobbing, hur man beter sig mot andra, eller som här: rädsla. Böcker som har ett tydligt pedagogiskt värde och som med fördel läses högt innan man inleder samtal eller diskussion om bokens tema. På så sätt är boken väldigt bra, den tar på ett pedagogiskt sätt upp vad rädsla är, hur det känns och vad man kan göra åt den. Det som ofta kan vara en nackdel med denna typ av böcker är att det litterära/konstnärliga värdet kommer i andra hand. I den här boken märks det genom exempelvis barnens dialog, som i denna mening: ”Jasmin stänger dörren om Max igen och Anton tröstar veterinären: ”Vad känner du, vad händer i kroppen?”. För mig känns det inte trovärdigt att ett barn använder ett sådant språk och framförallt inte till en person barnet inte känner. Det stör mig som vuxen, men det är en liten detalj som går att strunta in med tanke på det pedagogiska värdet. Jag tror många barn kan känna igen sig i temat. Det är bra att författaren valt att det är en vuxen som är rädd, för det avdramatiserar det hela lite grann. Kanske går det lite väl snabbt att bota veterinärens hundrädsla, men det är ju en bok för små barn detta. Det märks att författaren har gedigen kunskap kring temat och likaså ett brinnande intresse för att förmedla sitt budskap om vad rädsla är och vad man kan göra åt rädslan.

I slutet av boken finns ett uppslag med frågor man kan ställa till ett barn. Det är frågor som handlar om temat rädsla kopplat till bokens handling. Man kan ställa så många eller få som man vill. Ett bra sätt att inleda samtal kring rädsla. Jag gillar att bokens budskap är att man måste vara rädd för att kunna vara modig – finns det något modigare än när man är rädd och gör något trots rädslan? Jag gillar också att boken är så positiv och hoppfull trots ett ganska tungt ämne. Boken använder humor och lek för att närma sig temat rädsla och det känns väldigt lyckat. Sammanfattningsvis en rolig, lärorik och trösterik bok som kombinerar nytta och nöje och som är bra att ha i åtanke när man vill prata om rädsla tillsammans med ett eller flera barn.

Veterinären som var rädd för hundar är utgiven av Natur & Kultur. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Någonstans brister himlen

Någonstans brister himlenNågonstans brister himlen utspelar sig i Bohuslän och Skåne under sent 1920-tal. Huvudperson är trettonårige Elis. Tillsammans med sin familj lever han ett hårt och enkelt liv som fiskare. Plötsligt en dag försvinner storasyster Signe varpå en mörk familjehemlighet avslöjas och det leder till att Elis tillvaro rämnar. Han bestämmer sig för att bege sig från Bohuslän till Höganäs i Skåne för att hämta hem Signe. Resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Livet, och han själv, kommer ohjälpligt att förändras.

Någonstans brister himlen är Erika Olofsson Liljedahls debutroman och det är en mycket stark sådan. Efter dess har hon också hunnit skriva Och bergen skall rämna som också är en mycket fin bok.

Elis gör både en yttre och en inre resa på sin färd söderut mot Skåne. Signe är inte alls sugen på att bege sig hem igen, hon har börjat bygga ett nytt liv nere i Höganäs. Därmed tvingas också Elis reflektera över hur tillvaron egentligen var uppe i Bohuslän. Det handlar mycket om pappans oberäkneliga humör och om olika sanningar som successivt uppdagas. Det är en långsam bok där få yttre händelser sker, utan det mesta handlar just om familjesituationen och relationerna samt Elis inre utvecklingsprocess. Men det skildras på ett sätt som går rakt in i hjärtat. Språket är gripande, både kargt och målande samtidigt. Miljöskildringarna är också otroligt vackra. Jag gillar också hur vi får ta del av en större samhällskontext i och med att Sveriges förvandling från jordbruk till industrialisering skildras i bakgrunden. Det är en spännande tid som romanen utspelar sig i, med förnyelse, modernisering och framtidstro, men också en viss bakåtsträvan och rädsla för att hamna på efterkälken. Jag tyckte mycket om den här boken och jag kommer varmt att rekommendera den till låntagarna.

Någonstans brister himlen är utgiven av Historiska Media. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus. Perfekt sommarläsning!

En smakebit på søndag

På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Någonstans brister himlen

Just nu läser jag Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl.

Boken handlar om 13-årige Elis och hans familj. De lever ett hårt och enkelt liv som fiskare i Bohuslän under sent 1920-tal. Men när modern dör och systern försvinner rämnar familjen. Elis beger sig iväg för att hämta hem Signe, men resan bort från barndomens saltstänkta klippor blir för Elis ett möte med en okänd värld. Han tvingas inse att både livet och honom själv ohjälpligt kommer att förändras. Jag gillar hur boken gestaltar känslor, inte minst som i detta stycke. Ni som själva förlorat er mamma lär känna igen er. För mig gick denna text rakt in i hjärtat. Smakbiten kommer från sidan 121:

Elis gick fram till klippans kant. Det var långt ner till stranden som var sargad av klippor och stenblock. Kantiga och solida mötte de havet som krossade sina vågor mot dem.

Ingen ork fanns kvar att kämpa med och när Elis stod där, utmattad och oförberedd, kastade sig sorgen över honom. Den kom som ett slag över kinden.

Mor var borta. Platsen hon hade fyllt i världen var tom. Allt som fanns i hennes ställe var en tystnad som glupade och slukade och skavde i bröstet.

Hon skulle aldrig mer.

Elis försökte tänka på det glada och sorglösa, hur han hjälpt mor med brödbaket som barn och hur hon gräddade små pyttebullar åt honom medan spisen blev varm. Hur hon mött upp honom efter skolan så att de kunde ha sällskap hem, och han fått berätta vad han hade lärt sig under dagen. Hur hon läst högt ur evangeliet för honom och Signe om juldagsmorgnarna, och hur julgröten smakade med söt sirapsmjölk till.

Men minnena krackelerade och inkräktades av den onda armen. Han såg mor i köket, mitt i baket, och hur hon fick kämpa med plåtarna eftersom den ena handen hängde obrukbar utmed kroppen. Han såg henne sitta med bibeln i knäet och försöka bläddra med en hand samtidigt som hon balanserade pärmen på låren.

Någonting höll på att brista i Elis. Känslan började i bröstkorgen och spred sig, utåt och uppåt. Gråten vällde fram i våg efter våg och han blev rädd att världen skulle rämna eller jorden kantra. Sorgen var ett vilt djur som slitit sig löst, en svävande rovfågel som skulle dyka ner och ta honom så fort den fick tillfälle.

Elis försökte vila i tanken på Signe, hennes leende och skratt och röst. Men han såg henne med ögon mörka av ilska, såg henne vända ryggen till och lämna. Han sjönk ner på knä och kände mossan tränga in under naglarna och smulas sönder.

Han ville finna något som kunde bära honom, markens fasthet, stjärnornas ljus i mörkret och vågornas bränningar. Himlen och havet. De hade alltid funnits där och skulle fortsätta att vara kvar, långt efter det att människorna som levde och kämpade på jorden var borta.

Hjälp mig, tänkte han. Om det finns någon som kan hjälpa mig, gör det nu.

Men himlen var fjärran och bortom djupen var det tomt. Ingen lindring kom och hjärtat i kroppen blev inte lättare att bära.

Till sist tog tröttheten honom. Sömnen var ett lä mellan en stenbumling och ett enesnår, där någonstans på åsen, mellan himmel och hav och mörker.

Recension kommer senare idag.

Lillkanin Inte vilse

 

Lillkanin Inte vilse handlar om en liten kanin som ska baka tårta med sin mamma. Men bären är slut. Inga bär, ingen tårta. Ingen tårta? Glöm det, säger Lillkanin och beger sig genast iväg för att leta rätt på bär. Vägen är lång, men Lillkanin är inte för kall, inte för liten och definitivt inte vilse. Eller?

Det här är en bilderbok med häftiga illustrationer i mörka, dova och lite murriga färger. De får ofta breda ut sig över en hel sida eller ett uppslag. Men ibland är det också flera mindre illustrationer på samma sida, likt en serie. Illustrationerna är detaljrika och stämningsfulla och är som en berättelse i sig. Texten är känslofylld, humoristisk och innebär ibland en lek med språket som också tilltalar den vuxne läsaren.

Boken är både skriven och illustrerad av John Bond och den är utgiven av Rabén & Sjögren.

Barnboksbloggen på Instagram

Dömda kvinnor – Förbryterskor i Sveriges historia, en debut av Elin Hägg där hon både skrivit och illustrerat. Boken handlar om kvinnor som begått och dömts för brott. Kvinnor från olika tider, platser och grupper i samhället. Kvinnor som inte kan kallas för hjältinnor, men som ändå är en del av vår historia.

En intressant bok om kvinnohistoria, brott, straff och om hur tiderna förändras. En bok som bjuder in till samtal och diskussion. Jag hoppas den kommer användas flitigt i undervisningen framöver. Läsvärd för både barn och vuxna. Otroligt fina, detaljrika illustrationer som är helt omöjliga att inte låta sig beröras av!

#barnboksbloggen #dömdakvinnor #elinhägg #opalförlag #barnbok #barnbokstips #barnböcker #boktipsförbarn #bokrecension #barnboksrecension #bokrecensioner #bokblogg #bokbloggare

Barnboksbloggen på Instagram

 

I Kråkan säger akta får även de mindre barnen träffa Mamma Mu och Kråkan. Mamma Mu kan hänga i frambenen, gå balans, bära tungt, springa, klättra i träd, äta snö, is och salt. Alla sina färdigheter visar hon för Kråkan, men han blir förskräckt – det kan ju vara farligt!

I en pekbok med tjocka kartongsidor och kort text finns denna berättelse om Mamma Mu och Kråkan för de allra minsta. Med mycket humor och känslor samt de välkända karaktärerna och illustrationerna får därmed en ny generation av barn lära känna detta udda par.

#barnboksbloggen #kråkansägerakta #mammamu #mammamuochkråkan #rabenochsjögren #jujjawieslander #svennordqvist #pekbok #pekböcker #småbarnsbok #barnbok #barnbokstips #barnböcker #boktipsförbarn #bokrecension #barnboksrecension #bokrecensioner #bokblogg #bokbloggare #boktipset

Barnboksbloggen på Instagram

Doris – världens viktigaste jobb är en bilderbok om hunden Doris som börjar på hunddagis. Där träffar hon polishunden, fårhunden, ledarhunden, cirkushunden och alla de andra hundarna som är fullt upptagna med sina viktiga arbeten. Doris blir deppig. Hon har inget som är viktigt. Hon har inget jobb. Hon brukar mest jaga bollar, vila och vara med sin tant. Men så träffar hon en annan hund, en sällskapshund, som informerar Doris om att deras jobb är det viktigaste som finns. Så det så!

Det här är en mysig bilderbok om att alla är värdefulla och bra på olika saker, att alla bidrar med sitt och alla är viktiga på sitt sätt. Boken är varm, charmig och innehåller också humor och glimten i ögat. En bok att diskutera kring med barnen. Varför inte på förskolan eller i förskoleklass. På köpet lär sig också läsarna mer om olika slags hundar.

Doris – världens viktigaste jobb är skriven av Anna Holmström Degerman och illustrerad av Christel Rönns.

#barnboksbloggen #dorisvärldensviktigastejobb #annaholmströmdegerman #christelrönns #opalförlag #barnbok #barnbokstips #barnböcker #boktipsförbarn #bilderböcker #bilderbokstips #bilderbok #boktips #boktipset #barnbokstips #bokblogg #bokbloggare