Prinsessan och den fasansfulla Björnen

Bildresultat för prinsessan och den fasansfullaNär Prinsessan och den fasansfulla Björnen utkom 2015 hade bilderböckerna om Prinsessan sålt i 150 000 exemplar. Idén till denna bok fick Per Gustavsson efter att några barn på en förskola med barn nästan uteslutande från Somalia hade skrivit till honom om vad de tyckte nästa prinsessbok borde handla om. Bland annat skrev de att Prinsessan borde åka till Somalia och trolla bort kriget.

Boken börjar med att Prinsessan vaknar en morgon och det är alldeles tyst. Inga fåglar som kvittrar, inget knak och brak från bullriga älgar. Alla skogens djur gömmer sig i Prinsessans slott. Älgarna står i garderoben. Det är nämligen en hemsk björn som bråkar och förstör i skogen så inga andra djur vågar vara där längre. Prinsessan rycker ut för att lösa problemet, men det visar sig att inte ens hon rår på björnen själv. Här krävs nämligen samarbete!

Prinsessan och den fasansfulla Björnen är en bok som handlar om så tunga ämnen som krig, flykt, makt och främlingsfientlighet. I alla fall om man som vuxen läser boken. Allt är nämligen skrivet på ett barns nivå, så det blir långtifrån så tungt som man kan tro. Tvärtom förmedlar boken fina värderingar, som att det är viktigt att våga be om hjälp och att man tillsammans får kapacitet att förändra saker som man kanske inte själv kan fixa. Dessutom förmedlar bilderboken vikten av att ta hand om naturen och miljön. Som vanligt så finns det alltså massor av saker att prata om tillsammans ifall man vill. Trots de tunga teman boken tar upp så finns det även i denna prinsessbok massor av humor och värme. Ta bara detta uppslag:

-Släpp mig! vrålar Björnen. Jag ska äta upp er allihop!

Prinsessan och djuren drar och släpar flotten ner till havet.

-Strömmen tar dig bort till ensliga ön. Där kan du sitta och fundera!

I skogen måste alla få plats.

-Era pruttiga pälsdjur! Era fisiga fasaner!

Ni förstår hur roligt det blir att läsa det uppslaget högt!

Boken är skriven och illustrerad av Per Gustavsson och utgiven av Natur & Kultur.

När prinsessor går på zoo

Bildresultat för när prinsessor går på zooI När prinsessor går på zoo ska Prinsessan inviga stadens zoo. Eftersom det dessutom är den stora maskeraddagen gäller det att piffa till sig lite extra. Men något går snett – alla djuren har släppts ut ur sina burar! Nu måste Prinsessan använda allt sitt mod och all sin list för att försöka fånga in dem igen. Men det visar sig snart att ingenting, absolut ingenting, är vad det verkar…

Detta är den sjunde bilderboken om Prinsessan. När den kom ut 2013 var det tio år sedan den första boken om Prinsessan kom ut. Trots det är hon fortfarande lika populär. Det som gör henne så populär tror jag är att hon är helt och hållet sin egen. Hon har rosa kläder och prinsesskrona samtidigt som hon är modig, stark och går sin egen väg. I denna bok får Prinsessan hjälp av en pojke när hon ska fånga in djuren och då bevisas det att tillsammans är man starkare än när man är ensam. Även i denna bok blir det en rolig twist på slutet. Här finns mycket att prata om och diskutera.

När prinsessor går på zoo är skriven och illustrerad av Per Gustavsson och utgiven av Natur & Kultur.

När prinsessor går på äventyr

När prinsessor går på äventyr

Ni som har barn eller jobbar på förskola har knappast undgått att stifta bekantskap med Per Gustavssons serie med normbrytande prinsessböcker. Med titlar som Så gör prinsessor, När prinsessor fyller år, När prinsessor har kalas, När prinsar blir förtrollade och När prinsar stannar hemma utmanade han läsarnas föreställningar om vad en prinsessa är och hur en prinsessa ska vara. Det har ju visat sig att prinsessor kan göra precis som man vill, oavsett om det handlar om att äta tårta eller besegra troll.

När prinsessor går på äventyr är den senaste boken i serien. I den boken har prinsessor från hela världen samlats för att gå på äventyr. Tillsammans bestämmer de sig för att att bege sig till drakens håla och för att komma dit måste de gå genom den mörka, mörka skogen där trollen bor och det stora, stora havet där det är enorma vågor. Hur ska detta farliga äventyr sluta?

Prinsessböckerna är roliga eftersom de skildrar en modern prinsessa som ofta agerar totalt tvärtemot vad vi kanske förväntar oss utifrån normer och konventioner. De har ett otroligt samspel mellan text och bild, där vi ofta får till oss många detaljer till berättelsen även utifrån illustrationerna. Berättelsernas slut har ofta ytterligare en knorr som ofta skruvar till berättelsen och gör att vi får tänka till lite extra. Texten är inte så lång, men det händer mycket i bilderna, vilket gör att man kan titta, läsa och samtala länge tillsammans. Här och var ställs också frågor till läsaren, vilket också öppnar för ett samtal. Till skillnad från traditionella prinsessböcker tilltalar dessa också killar minst lika mycket som tjejer, vilket också är kul.

När prinsessor går på äventyr finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris samt på Bokus, men det finns som sagt massor av böcker om Prinsen och Prinsessan, så botanisera gärna bland dem allihopa, de kommer garanterat att bli storfavoriter hos barnen.

Det röda äpplet

Det röda äppletDet röda äpplet handlar om en hungrig kanin som mest av allt vill ha ett stort, rött äpple som han sett hänga i ett träd. Men han lyckas inte nå det på egen hand. Kanske kan näbbmusen, den rundmagade räven eller den stora björnen hjälpa till?

Detta är en vacker, stämningsfull bilderbok med otroligt fina vinterbilder. Kaninen är ensam från början, men får snart fyra hjälpsamma vänner och tillsammans löser de problemet. En enkel, men fin berättelse för de yngsta barnen där temat är att tillsammans är man allra starkast. En bra bok att samtala kring.

Det röda äpplet är en bilderbok översatt från turkiskan. Den är skriven av Feridun Oral som är en turkisk konstnär och illustratör som skapat många barnböcker och deltagit i en lång rad nationella och internationella utställningar samt erhållit flertalet utmärkelser för sina verk.

Boken är utgiven av förlaget Storge. Den finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Kerstin och jag

Kerstin och jag är en av Astrid Lindgrens lite mindre kända böcker. Det är en ungdomsbok som handlar om två tvillingsystrar, Kerstin och Barbro. I baksidestexten på den första utgåvan som havs ut 1945 står det såhär om boken:

Kerstin och Barbro är ett par tvillingar i tonåren som genom en ödets eller rättare sagt en faders nyck råkat hamna på en mindre herrgård på landet.

Hur den förfallna gården sätts i stånd trots brist på kontanter, om tvillingarnas del i denna återuppbyggnad och hur de skaffar sig var sin manliga beundrare, därom handlar denna glada och skojfriska bok.

Kerstin och jag

Astrid Lindgren älskade lantlivet och naturen. Hon växte upp på landet och visste en hel del om lantlivet. Därför sägs denna, hennes andra, flickbok, vara en hyllning till lantlivet och till naturens skönhet. Dessutom är den en rolig skildring av ännu en ung hjältinna med skinn på näsan.

Kerstin och jag är alltså en flickbok/ungdomsbok om ett par tvillingsystrars upptåg på en mindre gård ute på landet. Framförallt får vi följa den ena systern, Barbro. Vi får följa flickorna när de flyttar till gården Lillhamra, hur de lär känna gårdsfolket och gårdens omgivningar, hur de får nya vänner, blir förälskade, drabbas av kärlekssorg, utför hårt arbete och njuter av nöjen som promenera, cykla, arrangera kräftskiva och åka sportbil. Det är alltid roligt att läsa Astrids härliga språk och denna skildring innehåller massor av värme och humor. Det är en mysig och trevlig bok som jag är glad att ha läst, men jag tycker inte att den tillhör Astrid Lindgrens bästa böcker.

Kerstin och jag finns att låna på biblioteket samt att köpa på Adlibris och på Bokus.

Skred

SkredSkred är en feelbadroman om en kvinna som har allt. Hon har ett meningsfullt jobb, en man och två friska barn. Trots det har hon ständigt en gnagande oro i bröstet. Hon springer mellan förskolan, lekparkerna, jobbet och tvätthögarna. Ändå känner hon sig aldrig tillräcklig. Aldrig en tillräckligt bra mamma, aldrig en tillräckligt bra partner, aldrig tillräckligt bra på jobbet, aldrig tillräckligt lyckad. Hon försöker med hela sitt väsen att räcka till, men tappar istället successivt taget om sig själv och om livet. Tills hon bara ser en enda väg ut.

Skred är en kort roman, liten till formatet, som går snabbt att läsa. Men det är en bok som gör avtryck. Språket är avskalat, men samtidigt poetiskt, vilket borde göra läsningen till en fröjd. Men svärtan, mörkret, den sugande spiralen som obönhörligen går nedåt gör boken till ångestfylld läsning. Extra jobbigt är det förstås att jag som heltidsarbetande fyrbarnsmamma till viss del kan relatera till huvudpersonens kravfyllda vardag. Huvudpersonen tappar fotfästet på grund av alla krav hon känner från jobbet, familjen, samhället och inte minst hennes egna inre krav att vara en närvarande, kärleksfull, engagerad mamma och partner.

Enligt Försäkringskassan har kvinnors stressrelaterade sjukskrivningar ökat med 160 procent de senaste sju åren. För många blir huvudpersonens ständiga kamp att få ihop livspusslet alltså stor igenkänning. Det kan vara en tröst att få känna igen sig, att känna att man inte är ensam om att känna och tänka som man gör. Och boken förmedlar faktiskt också ljus, hopp och en viss förtröstan. Men Skred kan också ses som ett debattinlägg – varför ser samhället ut såhär? Hur blev det såhär? Och är det verkligen såhär vi vill leva våra liv?

Skred är utgiven av Ordfront förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Bokens författare Marit Sahlström arbetar som pedagog och föreläsare med fokus på unga i riskzonen för utanförskap. Hon är uppvuxen i en liten by i Hälsingland, men är numera bosatt i Stockholm. I maj kommer hon till Hudiksvalls bibliotek för ett författarsamtal om skrivande, stress, psykisk ohälsa och samhället.

De drabbade

De drabbadeKarin Wahlberg är tillbaka igen som deckarförfattare efter att ha skrivit tre böcker i romanserien Lasarettet som utspelar sig på 1950-talet. De drabbade är den nionde delen i serien om kriminalkommissarie Claes Claesson. I denna bok har han nyligen flyttat till Lund tillsammans med sin Veronika. Tillsammans försöker familjen finna sig tillrätta i sin nya stad. Dottern Klara har svårt att finna sig tillrätta i sin nya klass. Veronika möter sina utmaningar på kirurgkliniken i Malmö. Och Claes får sin första mordutredning på nya arbetsplatsen.

Det börjar med att sjukvårdsstrategen Carolina Broms hittas död i en enslig sommarstuga utanför Dalby. Hon har Fentanyl i kroppen och har blivit utsatt för ett kallblodigt överfall. Parallellt med mordutredningen möter vi strävsam sjukhuspersonal, cancersjuka patienter och anhöriga som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Det är roligt att återse de välkända karaktärerna efter ett uppehåll på flera år. Jag har läst alla böcker i serien tidigare. Det tog dock en liten stund innan jag kom ihåg alla detaljer kring vad som hänt tidigare. Det är dock inget måste att ha läst de tidigare böckerna eftersom boken innehåller många återblickar som hjälper en att komma in i berättelsen. Som i många andra svenska deckare får man följa karaktärernas privatliv lika mycket som själva mordutredningen. Fokus ligger inte på otäcka detaljer utan mer på pusslandet och relationerna. Den som gillar svenska deckare kommer inte att bli besviken, boken är välskriven och spännande. Det enda som drar ner betyget lite är att den känns lite väl långrandig. Det finns en hel del detaljbeskrivningar som man hade kunnat skala bort för att tajta till berättelsen lite. Samtidigt så känns det väldigt trovärdigt och realistiskt just för att Wahlberg verkligen kan sin sak – hon är ju läkare i grunden. Jag ser dock fram emot fler böcker om Claes och Veronika. Det känns som att det finns mycket att bygga nya berättelser på nu när de flyttat till ny stad och fått nya miljöer, arbetsplatser och kollegor.

De drabbade är utgiven av Wahlström & Widstrand. Boken finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

En smakebit på søndag

OsebolPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Just nu läser jag Osebol av Marit Kapla. En väldigt annorlunda bok. Osebol är en by i norra Värmland. En by där affären lagt ner, slalombacken blivit igenväxt och bron över älven har stängts för trafik. Men också en by dit människor från när och fjärran flyttar, varpå en ny generation byggts upp. Marit Kapla är själv uppvuxen i Osebol. Hon har intervjuat så gott som alla av byns vuxna invånare och i var sitt kapitel återges deras berättelser i diktform på ett målande, levande och personligt sätt. Osebol är en unik skildring av svensk nutidshistoria, men också ett språkligt mästerverk.

Detta stycke är ur intervjun med Mattias Danilowicz (född 1991):

Många företag
flyttar sina huvudkontor eller fabriker
till Polen.

 

Det är billigare skatter
billigare arbetskraft
billigare material
i stort sett allting är billigare.

 

Samtidigt jobbar de bättre.

 

En vanlig tysk arbetare
kommer till jobbet åtta.

 

Nio och trettio är det nån paus
elva är det lunch
tolv och trettio är det nån paus
och så är det paus, paus, paus
hela tiden.

 

När en polack jobbar
kommer han åtta och slutar sex.

 

Utan paus.

 

Paus får det vara efteråt.

 

Jag jobbade på en gård
under en sommar.

 

Jag skulle skruva loss metallplattor
på ett stort hus för traktorer
för de skulle lägga på träplankor istället.

 

De hade bokat
att jag skulle göra det på en vecka.

 

Jag sa
en vecka för det här?

 

Det tog en dag.

 

De bara
hur i helvete gjorde du?

 

Jag tog ingen kaffepaus
ciggpaus
kisspaus
lunchpaus
middagspaus
pauspaus
utan jag jobbade.

 

Varför inte jobba
och göra klart en sak i taget
istället för att jobba lite grann
och pausa?

 

Antingen jobbar man hårt
eller inte alls
inget mitt emellan.

 

Det är nånting
jag inte tagit över
efter svenskar.

 

Och följande stycke kommer ur intervjun med Annika Axelsson (född 1959):

Det jag egentligen skulle vilja jobba med
det är fotvård.

 

Det har jag alltid tyckt om.

 

Jag gjorde det ibland
när jag jobbade på långvården.

 

Det fanns de som tyckte
att det var så himla äckligt
det här med att klippa naglar och, ja…

 

Det fanns de som kom in
som inte kunde hantera sina naglar
på både fötter och händer.

 

Men jag trivdes som, åh
när jag fick göra detta.

 

Jag minns en vårdtagare
som hade riktiga problem.

 

Jag sa
nu får du sätta dig i fotbad
så ska jag ta hand om dig.

 

Han litade på mig
och jag kände att det här kan jag
det här fixar jag
och det gjorde jag.

 

Jag skulle vilja kunna åka hem till dem.

 

Rullande fotvård.

 

Men då när jag tänkte på det
så fanns det inte här
det blev för långt ifrån
och jag hade mindre barn
så det var en tanke
som jag fick slå ifrån mig
annars hade jag velat det.

 

Så är det.

 

Vissa av berättelserna berör väldigt djupt. Det är arbetarskildringar från arbeten som idag inte längre finns. Det är berättelser från en by som förr blomstrade. Skildringar av ett Sverige som inte ser ut som det ser ut idag. Och det är hjärtknipande människoöden. Människor som förlorat nära och kära, som varit med om krig och ransoneringar, som älskar eller sörjer, som valt längtat eller längtar, som minns och drömmer.

Kaninhoppet

KaninhoppetKaninhoppet handlar om Alwin som tvingas bo hos sin morfar medan mamma och pappa måste ta hand om sjuka lillasyster Liv som ska opereras. Alwins jobbiga kusiner är också där. De som bara vill spela pingis hela tiden. Alwin tycker inte om pingis. Han gillar djur. Och så händer det – han hittar en liten kanin under en rosenbuske i morfars trädgård. En kanin vars ägare Yrla syssslar med kaninhoppning. Alwin får också prova på kaninhoppning och det är det roligaste, läskigaste och mysigaste han gjort.

Kaninhoppet är en charmig och mysig bok för alla djurälskare som också drömmer om att få ett eget husdjur, precis som Alwin. Men boken handlar också om ett tungt ämne, nämligen att ha ett svårt sjukt syskon. Alwin hamnar vid sidan av när det är som mest kritiskt med Liv och han blir ensam med sin rädsla tills han hittar Yrla och hamnar i ett sammanhang där han får bara vara djurälskaren Alwin. Boken handlar också mycket om mod och att våga göra något som känns lite skrämmande, men som utvecklar en som person.

Boken är skriven av Malin Eriksson och illustrerad av Mia Nilsson. Den är lättläst med ett fint barnperspektiv och roliga, men samtidigt stämningsfyllda och uttrycksfulla illustrationer. En fin högläsningsbok för lågstadiebarn. Här finns många teman man kan prata om tillsammans, som vita och rosa lögner, föräldrar som inte räcker till, att vara syskon till ett svårt sjukt barn, avundsjuka, mod, att våga vara den man är och mycket mer. Jag gillar att huvudpersonen är kille och att han både får vara ledsen, orolig och nervös utan att det är något konstigt med det. Jag gillar också att boken handlar om att ha ett sjukt syskon utan att detta tema tar över hela boken. Ja, det finns mycket jag tycker om med boken. Läs den!

Kaninhoppet är utgiven av Opal förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Blod i gruset

Blod i grusetMats Jonsson har skrivit och tecknat flera böcker om sin uppväxt tidigare, men Blod i gruset är hans första kapitelbok. Jag blev nyfiken på den eftersom den skulle handla om skotten i Ådalen 1931. Jag är ju född och uppvuxen i Ådalen. Ändå har jag hört förvånansvärt lite om dessa händelser. Och när jag läser boken inser jag att det nog inte bara är jag som känner att dessa händelser fått väldigt lite uppmärksamhet.

Boken handlar om Mats som bor granne med ett äldre par, Lasse och Ing-Mari. Lasse börjar bli dement och en kväll när han vaknar på soffan skriker han av skräck och griper tag i Mats arm så hårt att det blir ett rött märke. Mats blir nyfiken. Varför drömmer Lasse mardrömmar? Och varför skriker han om ”blod i gruset”? Vad är det han har varit med om? Samtidigt ska Mats klass genomföra ett projektarbete och det ger honom möjlighet att fördjupa sig i Lasses uppväxt som verkar sammanfalla med traktens dramatiska historia. Mats och klasskompisen Arlene spårar Lasses historia ända tillbaka till en vårdag 1931. Dagen då fyratusen människor i Ådalen marscherade rakt in i elden från soldaternas gevär och kulsprutor.

Blod i gruset är ett slags mysteriebok, fast med stark historisk koppling. Genom det skönlitterära anslaget och karaktärerna som hjälper Mats med hans projektarbete genom att berätta vad som hände före och under demonstrationen får vi läsare en god inblick i vad som hände i Ådalen 1931. Det är en levande och målande skildring. Det bästa är att vi genom boken får veta hur händelsen påverkade individerna och hur en historisk händelse kan påverka livet för flera generationer långt efter det att händelsen inträffat.

Boken handlar dock inte bara om mysteriet och historia. Här finns också en berättelse om vänskap och mobbing likväl som en berättelse om skam och skuld. Vi får också ta del av flera fina karaktärsskildringar från flera generationer, vilket inte alltid är så vanligt förekommande i barnböcker. En gripande berättelse som engagerar läsaren lika mycket som en pusseldeckare. Det här är en bok som jag rekommenderar för vetgiriga läsare i mellanstadieåldern som är intresserad av historia och spänning. Boken läses med fördel som högläsningsbok.

Blod i gruset är utgiven av Alfabeta förlag. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.