Under en vinternatt på 1990-talet åker fyra tonåringar ut till en enslig stuga strax utanför Stockholm för att se ”lussiferda”, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar fram över himlen med demoner och häxor i släptåg. Det hörs ett fasligt skrik från himlen och plötsligt är bara två av tonåringarna kvar. Vi får följa en av tjejerna i nutid när hon beger sig tillbaka till stugan och försöker förstå vad hon upplevde.

Lussiferda är en novell som kombinerar fantasy och skräck samtidigt som vi får en återblick rakt in i 90-talets goth-kultur. Det är en novell som inte skriver någon på näsan exakt vad som hände och även slutet är väldigt öppet, så man får använda sin fantasi en hel del. Vad hände egentligen med ungdomarna? Var det en tragisk olycka eller fanns det något övernaturligt med i bilden? Och vad händer nu med de två tonåringar som finns kvar? Jag lämnas med en del obesvarade frågor och jag känner även att jag gärna hade velat läsa mer om de fyra karaktärerna. Både hur det var då och hur det är nu. Novellen är uppbyggd på ett fint sätt med välskrivna karaktärsskildringar och extra dynamik i och med att berättelsen utspelar sig på två olika tidsplan. Det är dessutom en obehaglig stämning i hela texten och ovissheten gör det än mer obehagligt. Så vill man ha en skräckberättelse som utspelar sig i Luciatid bör man definitivt titta närmare på denna novell.

Lussiferda är skriven av Karin Tidbeck och utgiven på förlaget Novellix. Novellen finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Emma förlorar sin man på julafton, vilket gör att hon helt tappar fotfästet. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna en mening i tillvaron. Samtidigt gnager det dåliga samvetet i henne. Fanns det något hon hade kunnat göra för att rädda honom? Hon har en butik som håller på att gå i konkurs eftersom hon inte längre känner drivet att engagera sig i dess framtid. Men en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen och hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Hon har ju ändå inte någon som väntar på henne därhemma. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton. Dessa goda gärningar, som inte alltid mottas som Emma önskar, gör att Emma möter en mängd nya människor som sakta börjar förändra hennes tillvaro. Emma börjar förändras. Men frågan är om hennes goda gärningar är tillräckliga för att mota bort mörkret som bosatt sig inom henne.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund tar sin utgångspunkt i något av det värsta som kan hända en människa, nämligen att man förlorar den/de man älskar mest av allt och tappar meningen med livet. Men boken är inte nattsvart, utan tvärtom både varm, mysig och romantisk om än med glimtar av svärta och smärta. Boken skildrar hur ensam julen ibland kan kännas och hur svårt det kan vara att gå vidare när man har förlorat allt av värde. Men den visar också att hoppet om en annorlunda framtid trots allt finns där och att man har kraften att förändra sitt liv.

24 goda gärningar kan läsas som en adventsbok, alltså ett avsnitt om dagen från november då boken börjar utspela sig och fram till julafton. Jag kunde dock inte hålla mig utan sträckläste. Den har ett driv som gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken, jag ville läsa vidare för att se hur det går för Emma. Hon är en karaktär som man lätt tar till sig. Även om hon fastnat i sorgen och skuldkänslorna så har man förståelse för henne och dessutom vill man att det ska gå bra för henne. Det här är en feelgood med mycket julkänsla, men absolut inte enbart en sockersöt feelgood, utan boken har en allvarlig underton och därmed också ett djup som gör boken extra bra. Samtidigt innehåller boken alla de klassiska feelgood-ingredienserna, som kärlek, vänskap, relationer, hemligheter, förvecklingar, värme, sorg och glädje. Vill man ha något lättläst, men samtidigt tänkvärt med julkänsla under de kommande helgerna är denna bok alltså ett hett tips.

Boken är utgiven av Norstedts förlag och den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.

När jag letade noveller till novellutmaningen Läs en novell IV fick jag tips om novellsamlingen På stort alvar av Johan Theorin. Det är en bok där han samlat alla noveller han skrivit om Öland genom åren, både nya och gamla. Det ingår allt från spökhistorier och kriminalgåtor till relationsdramer och skrönor och själva samlingen är en hyllning till den gamla öländska berättartraditionen. Den är stämningsfullt illustrerad av öländska konstnärer. Jag har inte läst hela, utan jag har plockat ut några av novellerna.

Jungfruns hämnd handlar om den gamle skepparen Gerlof Davidsson från romanerna Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge som Theorin också har skrivit. Den handlar om ett gäng fiskare och en mytomspunnen klippö som kallas för Blå jungfrun, en märkligt rund klippö som är miljoner år äldre än Öland. Ön kallas också för Häxornas ö. Det var dit som häxorna kom vid påsk, enligt folktron, för att festa med Satan själv och vattnet runt ön såg precis ut som häxornas kokande kittel. Nu får fiskarna vara med om märkliga och läskiga saker på ön. En berättelse som börjar stämningsfullt, men tappar fokus efter ett tag. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 28. Läs en novell som är nummer tre i en novellsamling.

Spökvandring handlar om en ung kille som har som sommarjobb att guida turister runt på Alvaret. Han berättar spökhistorier längs sin vandring, men frågan är hur mycket sanning det finns i berättelsen kring fornminnet och gravröset Grå rör. Det börjar som en läskig spökberättelse, men tappar längs vägen och har inte alls något bra slut. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 33. Läs en novell som har ett Ö i titeln.

Vita frun är en kort novell som också har Gerlof Davidsson i huvudrollen. Gerlof och hans två vänner som också är pensionerade sjömän satt en kväll och berättade spökhistorier. Gerlof berättar om vita frun som sägs förebåda olyckor eller ond bråd död. Han berättar att hans numera döda fru Ella såg vita frun en kväll. Berättelsen slutar med en helt oväntad, rolig knorr. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt 1. Läs en novell som utspelar sig vid kusten.

Gropen handlar om Lisa som tillsammans med sin sambo Tobias flyttat in i en nyinköpt 1800-talsgård som ligger alldeles intill en kyrkogård. En vecka efter inflyttningen upptäckte de gropen bland äppelträden på baksidan av gården. En dag när Lisa är ute i trädgården inser hon att det är något eller någon därnere i gropen. Och det visar sig att gropen i själva verket är en grav. En grav som absolut inte får grävas igen… Det här är den bästa novellen i samlingen av de jag läst. Kuslig och oväntad. Genom att läsa denna novell kryssar jag punkt nummer 31. Läs en novell där det sker något övernaturligt.

Som ni ser är det en stor bredd och variation bland novellerna i På stort alvar. De skiljer sig också när det gäller handling, stil, genre och även när det gäller kvalitet faktiskt. Jag är inte jätteimponerad av alla novellerna överlag, men några stack ut och var riktigt bra, som Vita frun och Gropen. Annars så tycker jag nog mest att samlingen är väldigt spretig. Det behöver dock inte alltid vara en nackdel med en spretig samling, då kan den tilltala många olika läsare och göra det möjligt för många att hitta läsning oavsett smak. Jag hade nog föredragit att lyssna på den som ljudbok istället för som nu, läsa en novell här och där under en längre tids bredvidläsning. Ett plus dock för den vitsiga titeln, På stort alvar. Boken är utgiven av Wahlströms & Widstrand och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.