Pestön är en fristående uppföljare till Den stora utställningen som kom 2018. Marie Hermansson skrev då om den stora jubileumsutställningen som ägde rum i Göteborg 1923 och om flertalet personer som jobbade på utställningen eller befann sig i dess närhet av andra anledningar. Den nya boken, Pestön, tar inte vid direkt där den föregående slutar, utan nu har det gått två år. Det är således 1925, men Göteborg utgör fond även för denna bok. I fokus står överkonstapel Nils Gunnarsson som vi känner igen från förra boken. Nu jobbar han på en detektivbyrå och är alltså kriminalpolis. Han blir en dag kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad i Göteborg. De har nämligen bärgat ett lik ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt såväl till stadens finare kretsar som till den beryktade Pestön som tidigare fungerade som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Nu fungerar ön som ett fängelse, men endast till en enda, mycket farlig, fånge. Nils före detta fästmö Ellen tar plats som piga på ön för att försöka hjälpa Nils att lösa gåtorna som hopar sig.

Även i denna bok är det spännande, dramatiskt och historiskt. Kriminalgåtan fick större plats i denna bok och det historiska fick stå tillbaka. Likaså finns inte längre någon kärlekshistoria eftersom Ellen numera har en annan fästman medan Nils haft svårt att gå vidare då han fortfarande trånar efter Ellen. Jag blev inte lika fängslad av denna bok och antar att det här är en klassisk mellanbok, och då lär det ta sig lite bättre i nästkommande bok. Men det är välskrivet, bra researchat och det är en otroligt fascinerande tid i Sveriges historia som är riktigt intressant att få läsa om. Ett plus för de otroligt snygga omslagen på böckerna i denna serie! Det har Sara R Acedo och Albert Bonniers förlag lyckats bra med.