Pojken i tornet är en spännande bok som handlar om teater, spöken, mobbning, ångest och ensamhet. Den handlar om Lydia som blir övertalad av sin kompis Cecilia att börja på teater. Tillsammans ska de sätta upp pjäsen Spöket på Canterville. Under repetitionerna händer saker på teatern. De äldre medlemmarna i teatergruppen pratar om ett teaterspöke och det pågår märkliga saker uppe i tornrummet dit ingen får gå. Cecilia börjar vara med en annan av tjejerna i teatergruppen, medan Lydia blir ensam. Men hur är det egentligen med den mystiska Elvin, han som alla pratar om, men som aldrig syns till på teatern.

Jag trodde det här skulle vara en bok om ett teaterspöke likt Ingelin Angerborns böcker. Det finns förvisso en myt om ett teaterspöke med i boken, men det är inte det som är bokens huvudtema. Den är betydligt mer realistisk och handlar om tyngre ämnen som mobbing, nätmobbning, panikångest, utsatthet och ensamhet. Men det finns förstås inte bara mörker, det finns också vänskap och hopp. En bok att känna igen sig i, få ökad förståelse av och som kan hjälpa en att sätta ord på sina känslor, men samtidigt med en läsvärd berättelse att leva sig in i.

Pojken i tornet är spännande, har ett bra flyt och är ganska lättläst. Den vänder sig till mellanåldern, 9-12 år och funkar både som läsa-själv och som högläsningsbok. Författare är Kristina Collén och boken är utgiven på Idus förlag.