Porto Francos väktare är den tredje boken om den seglande kriminalinspektören Karin Adler på Marstrand. Boken är skriven av Ann Rosman och jag har tidigare läst och tyckt om de andra två böckerna (Fyrvaktaren och Själakistan). Porto Francos väktare är också en riktigt bra deckare som också är ett stycke spännande historielektion. Jag gillar verkligen hur Ann Rosman väver ihop nutid med dåtid.

Boken inleds med att en ung kvinna, Agnes, stiger iland i Marstrands hamn 1793. Hon har klippt av sig håret, lindat brösten och tagit på sig byxor och sin fars stövlar. Hon väljer att söka jobb som man istället för att ingå ett arrangerat äktenskap. Parallellt med Agnes öde får vi följa nutiden. Ett fynd görs nämligen på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas i mossen och Karin Adler börjar nysta i hur de har kommit dit och hur länge de har legat där.

Boken är välskriven och det märks att författaren har lagt ner mycket tid på research. Det jag saknar i boken är att få följa med i det mer traditionella polisarbetet som man är van vid från andra deckare, liksom att få följa Karin Adlers privatliv ännu mer. Hon är en härlig karaktär som jag vill lära känna djupare. Men den här boken känns annorlunda än andra svenska deckare (på ett positivt sätt) och jag kommer definitivt att läsa kommande böcker av Ann Rosman.