Prinsen av Porte de la Chapelle är en drabbande, angelägen bok som visserligen är ganska lättläst, men vars innehåll griper tag och fastnar. Det är en skildring av en svensk-afghansk pojke som tvingas leva som hemlös i Paris. Han har bott flera år i sin svenska familj, lärt sig svenska, gått i skolan, blivit en del av det svenska samhället. Men han fick avslag på sin asylansökan och bestämde sig för att fly. Vi får lära känna honom när han beger sig ut i Europa med sikte mot Paris. Han försöker förtränga sin svenska familj, bygger upp murar kring sig själv och slänger mobilen i vattnet från en bro. Men vissa saker försvinner inte hur mycket man än blundar.

Salar kommer så småningom till Paris, till tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib som hjälper honom att finna sig tillrätta i det svåra livet som flykting i Frankrike. Bland råttor, rädsla och polisrazzior växer en vänskap fram mellan pojkarna.

Det är som sagt en viktig och angelägen bok som är tänkt att skildra det som pågår i Sverige och Europa just nu. Författaren Annelie Drewsen säger att det handlar om helt vanliga ungdomar som ena dagen pluggar matte och spelar fotboll i en svensk småstad, för att nästa dag tvingas fly till ett liv på gatan i Paris. Boken är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga omständigheter och tusentals livsöden likt Salars.

Prinsen av Porte de la Chapelle är viktig läsning, dels för de unga som träffar dessa ungdomar i skolan och vardagen, och som plötsligt förlorar en älskad vän eller bror, men kanske allra mest skulle boken behöva läsas av politiker och tjänstemän som fattar beslut och som träffar dessa ungdomar i sin yrkesutövning. För mig var boken en viktig ögonöppnare som gick rakt in i mitt hjärta.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.