Jan Hauger anländer till en västsvensk stad för att jobba som förskollärare. Han ska jobba på Gläntans förskola som inte alls är någon vanlig förskola. Den ligger nämligen invid muren till Sankta Patricias regionklinik, som också har namnet Sankta Psyko, och som är en sluten anstalt för svårt störda patienter och tvångsvårdade våldsbrottslingar. På Gläntan går de intagnas barn i syfte att kunna bibehålla kontakten med sina intagna föräldrar. Det finns också en anledning till att Jan har sökt sig till just Sankta Psyko. Och det visar sig att han har fler hemligheter. Vad hände till exempel den där höstdagen för många år sedan, då Jan ”råkade” tappa bort ett dagisbarn i skogen?

Jag fängslades väldigt mycket av Sankta Psyko. Den höll mig i ett kusligt grepp och jag ville bara läsa vidare så att jag kom till slutet och fick veta upplösningen. Jag har inte läst något av författaren Johan Theorin tidigare, men jag vet att hans tidigare spänningsromaner som utspelar sig på Öland har blivit stora succéer. Det är inte alls konstigt, för han har ett bra språk och är riktigt bra på att skildra läskiga händelser och miljöer så att det kryper i en stundvis. Det händer egentligen inga direkta läskigheter, men det är ändå småläskigt och en obehaglig stämning mest hela tiden och jag märker hur jag sitter på spänn när jag läser. Det är skickligt gjort av författaren att samma stämning kan behållas ända till slutet av boken. Den är ändå på cirka 400 sidor (pocketvarianten). Det som jag tycker är ett minus med boken är att jag inte riktigt fäster mig vid någon av karaktärerna. Jan Hauger är en märklig enstöring och de få bifigurerna kommer man inte så nära. Men boken är ändå väldigt läsvärd. Nu har den ju några år på nacken, men har du inte läst den så gör det nu till hösten!

Sankta Psyko är utgiven a Månpocket. Den finns att köpa bland annat på Adlibris och på Bokus.