Ett sedan länge försvunnet Shakespearemanuskript. En mördare som iscensätter dramernas grymma mord – på riktigt. En jakt på litteraturens dyraste guld och en flykt för livet.

Det låter som en mycket bra bok. Den har också liknats vid DaVinci-koden för litteratur- och teaterintresserade och det lät ju mycket lovande. Och boken var visserligen bra – den första halvan. Sedan tog det stopp. Jag läste aldrig ut den. Det var alldeles för högt tempo, för snabba vändningar, för mycket litteraturhistoria och för mycket att hålla reda på för att jag skulle orka just nu. Kanske läser jag ut den en annan gång, men inte nu.

Författaren Jennifer Lee Carrell är filosofie doktor i engelsk och amerikansk litteratur och hon har även regisserat flera av Shakespeares dramer. Jag tvivlar inte på att hon har stora ämneskunskaper och det kändes som att hon gjort en gedigen research. Men något saknades. Drivkraften. Lockelsen att vilja läsa vidare. Glöden. Jag har svårt att fullt upp fatta tycke för huvudpersonen. Jag har svårt att ryckas med fullt ut vilket gör att jag tappar trådar, och då blir det hela än mer ointressant. Tyvärr, för det var en otroligt bra story.