Jag har precis läst ut boken Svedd (Bra Böcker) som är skriven av Sandra Gustafsson. Svedd skakar om läsaren. Den berör och chokar. Kan inte riktigt bestämma om jag gillar boken eller inte. Texten smärtar och jag vet inte om den nästan smärtar för mycket för mig.

Bokens huvudperson är Helena. Hon är inspärrad. Hon har gått för långt. Men vad är hennes brott? Eller är hon offret? Kanske är hon både offer och gärningsman? Man får snabbt klart för sig att Helena är inspärrad. I möten med en psykolog, som hon tvingas träffa, kommer sanningen fram en liten bit i taget.

Det finns ärr från Helenas barndom som hon bär med sig. En fruktansvärd barndom som Helena förträngt.  I möten med psykologen börjar barndomen klarna. Dessutom har Helena haft en relation med en gift man i flera år. Denna relation är något utöver det vanliga för Helena. Han är den enda man som hon älskat och vågat öppna sig för. Men han är gift och Helena förblir den andra kvinnan. I möten med psykologen börjar verkligheten gå upp för Helena. Och korthuset hon byggt upp rasar samman.

Författarinnan Sandra Gustafsson debuterade 2006 med Maskrosungen, en självbiografisk berättelse om att växa upp med en psykiskt sjuk mamma.