Idag är det Förintelsens minnesdag – den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Idag är det 77 år sedan förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. Sedan 2001 har det varit en nationell minnesdag. En dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och de som stod emot. En dag för alla de som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.
Själv har jag ikväll läst Spionen i äppelträdet av Christina Wahldén, en bok för mellanåldern som bygger på verkliga berättelser från andra världskriget. Det är en fristående uppföljare till hennes tidigare bok Tulpanpojken. Boken handlar om Wims judiska lekkamrat Esther. Hon och hennes familj försvinner under andra världskriget. Wim tror länge att vännen har dött. Men Ester och hennes familj levde gömda under kriget och överlevde kriget. Boken handlar också om en tonårig tjej, Henny, som är arg på tyskarna och det som händer under kriget. Hon bestämmer sig för att hjälpa till på sitt sätt. Varje dag klättrar hon upp i ett äppelträd och spanar när tågen kommer och rapporterar vad de fraktar. Informationen ger hon till sin pappa som är motståndsman och han vidarebefordrar i sin tur informationen till britterna.
Det är en stark och berörande bok. En bok om minnen och överlevnad. En bok om hur kriget påverkar, inte bara nuet utan också människor flera generationer senare. En bok om vänskap, mod och kärlek. Mycket av boken är fiktion, men den bygger på forskning om gömda holländska barn och jag vet att många barn har gått igenom liknande händelser som barnen i boken. Jag känner sorg och förtvivlan när jag läser om deras öden, men samtidigt känner jag hopp och glädje av att läsa om motståndsmännen/kvinnorna och det oerhörda mod och den styrka de måste ha haft.
Christina Wahldén är en av mina favoritförfattare för barn och unga. Hon skriver alltid med hjärtat på rätt ställe, välskrivet och engagerat. Jag hoppas att många läsare får ta del av hennes böcker, inte minst Tulpanpojken och Spionen i äppelträdet som jag bär nära mitt hjärta.